Senaste kommentarerna i forumet

Du kan inte klandra en man för att han försöker, framför allt inte när det i mina ådror flyter samma blod som i Casanovas...och den ljuva Stigsdotter lyser med sin frånvaro... Att du är min gode vän är egalt. Nej, du får ta det som en man. Duell i gryningen? Handsken är kastad.

Absolut min typ av musik! Så vackert!

Men Dompa då! Har varit foppatoffelfri riktigt länge nu. ;-)

Ni kan ta en man ur foppatofflan men ni kan aldrig ta foffatofflan ur mannen! Var försiktig/ Från en vän som bara vill er väl.

Bara ett exempel. Kanske inte din typ av musik, men ändå

http://m.youtube.com/watch?v=L6_SbflSwAg

Oj, nu reste sig håren på mina armar. Det du beskrev så målande i ditt inlägg är så läskigt likt min historia att det kunde varit jag som beskrev min egen sista fylla - som inträffade då jag fyllde år. Jag spårade totalt, och jag blev fruktansvärt rädd för mig själv, besviken och generad eftersom jag är så pass gammal att jag borde kunna bete mig som folk, men tydligen inte.

Jag kan också dricka hyggligt normalt, alltid mer än alla andra men det är ju inte så att jag spårar varenda gång. Jag spårar nästan aldrig, men jag har druckit så extremt mycket och ofta det senaste året att jag skapat en hög tolerans så 2 1/2 vinare gör mig inte så plakat som de borde göra mig. Känner igen mig så rusktigt mycket i att varningsklockorna ringt så länge att man vant sig vid ljudet. Jag vill leva livet nyktert och använda min hjärna. Har märkt att min kapacitet på jobbet sänkts betydligt och jag på senare tid har börjat bli lite trög, vilket jag verkligen inte är egentligen. Det är alkoholen som fördummat mig, gjort mig till en korkad och obegåvad idiot - exakt en sån typ v människa som jag själv skulle ta avstånd ifrån. Det är slut med det nu, aldrig mer.

Tack för att du delade med dig av din berättelse, den styrkte mig i mitt beslut om att vara nykter hädanefter, har vacklat lite i den övertygelsen de senaste två dagarna. Är på min femte nyktra dag, en dag i taget.

med en mugg kaffe - alltid med mjölk, helst het så att det skummar lite.

Sjunker ner i fåtöljen och sträcker ut benen på fotpallen. Genom fönstret ser jag att kastanjen blommar med höga blekgula ljus. De kommer att lysa fint i skymingen.

Någon inspirerade mig att googla fram "Jag vill tacka livet" - men inte på finlandssvenska utan med Violetta Parra, den chilenska kvinna som skrev den. Gracias a la Vida sjunger hon ... levande och nära med en röst där sårbarheten lyser igenom.

Varm kram till er alla vänner som besöker och lämnar avtryck i detta rum <3 / mt

det förut : Jag gillar ditt resonemang och din insikt !

Kram♥

Självklart ska vi inte ha det så!
Men vem är Hubert, och vad har han med mitt
piano att göra ;-)

Vilket storartat nöje! Du höjer ju den litterära temperaturen med flera grader. Latin minnsann och "Århundradets kärlekssaga". Så välkommet här i vår litterära salong. Ursäkta att det dammar om de djupröda sammetgradinerna. Jag ska bara flytta på palmen här så kan du ta slå dig ner i sammetssoffan och så ska jag höra om inte TP vill underhålla oss med ett stycke Schubert på pianot :-)

Jag har nog inte läst "Århundradets kärlekssaga". Däremot "Två" av Märta Tikkanen som handlar om hennes äktenskap med Henrik och om hur det är att leva tillsammans som konstnärer. Ganska hemsk men bra läsning som rekommenderas för den som vill hålla sig nykter. Det är inte vackert alls med Henriks förfall. Alla svek. Barnen som far illa. När Märtas karriär tar fart på allvar och hon får ett stipendium till Rom så är han otrogen. Minns att jag uppfattade det där som att han var tvungen att komma med ett "motdrag" bara för att det plötsligt var Märta som stod i centrum. (Nä, TP, så ska väl inte vi ha det?)

Nynykter

När J och byfyllot tittade in härom veckan bjöd jag på "skit". Så ska dom tas. Eller var jag ohyffsad?

Läs TP:s tråd, så får du dig ett gott skratt. Där här det slagit över totalt...och hans tillkommande verkar minst lika wacko. Kram vännen

Haha, jag är så glad att ni funnit varandra. Detta måste ju bli detta "Århundradets kärleksaga", fast utan den tredje parten flaskan. Kramar till er båda.

Jag vill berätta om lyckan, den som jag borde burit inom mig. Om de skimrande moln som skulle burit mig framåt svävandes genom vardagen.

Jag vill berätta om kvinnan, hon som borde funnits här. Om alla nätter hon skulle krupit nära mig, viskat orden som fått mig att invaggas i en vacker trygghet, där jag somnat med ett barns leende på läpparna.

Jag skulle vilja berätta om mitt självsäkra jag, där den förbjudna drycken inte lockar, utan äcklar den trygghet som jag bär på. Där jag rak i ryggen trots skam och ett förmodat självförakt som borde funnits, så går jag ändå vidare utan att se mig om.

Jag vill berätta om min gråt som inte existerar trots de fortfarande våta kinderna, hur det ärliga frigörande skrattet fyller mitt bekymersfria liv jag fått serverat på en silverbricka.

Men livet kom ifatt mig, flåsandes i nacken
Jag tystnar och vill inte berätta mer. Verkligheten knackade på min axel och fyllde mig med en hånfull insikt. Jag föll igen, ner i ensamheten och tystnaden. Mina läppar slöt sig och jag la mig tillrätta i mitt mörker, vaggade mig till sömns och ville inte mer...

Skarpsynt iakttagelse! Som av en händelse ligger Austens Stolthet och fördom på mitt nattygsbord...
Och som min eventuellt blivande make redan skrivit är vi helt nyktra. Vi håller bara på att lära oss ha roligt utan sprit :-) Jag läste nånstans att vi människor ibland tar till alkohol för att låta det lilla barnet inom oss ha roligt, men att vi behöver lära oss att ha roligt på annat sätt, låta barnet inom oss komma fram. Det där verkar vettigt när jag tänker på hur många här inne som verkar vara överpresterande. Jag själv är heltidsarbetande trebarnsmor i karriären som studerar på halvtid... Ja, ni hör? Inte konstigt att jag och mina systrar och bröder tar till flaskan. Barnet inom oss vill komma ut och leka, men eftersom vi är så oerhört upptagna hela tiden tar vi en Quick fix.

Kramar till er alla (och särskilt till dig, TP, förstås)

Vi är inte ett dugg kloka....åh det har jag papper på. Men nyktra är vi minsann :-)

Tack mina vänner :-)

Så klart det är nyktert :-)
Självklart är frk nynykter och undertecknad
berusade av den underbara kärleken

Till mitt hjärtas fröjd.

Edert skriftspråk är som de vackra böljande ängarna på mina ägor, som ett klingande
skratt som aldrig skola tystna, de fyller mitt
hjärta med fröjd och stillsam harmoni.

Ni fyller detta pergament med ord
som även för en skolad man som jag får söka
i mitt inre för att finna dess betydelse (lexin på internet funkar också)

Så innerligt vackert, så målande och överväldigande nyttjar ni det skriftspråk
som vår herre tilldelat oss för att utrycka
vårt innersta.

Eder tveksamhet inför vårt stundande giftemål,
förbryllar mig. Ni skola dela edert liv med en man
med anletsdrag från de grekiska gudarna. En man
med ägor så fyllda av rikedomar som fyller ögat
med fröjd. En man med bildning och ett inre som får guld och ädelsten att blekna i dess jämförelse.
En man fylld av blygsamhet inför sina tillgångar.

Med glädje skola jag gå er tillmötes med nattens
innersta tankar som präntades som ett avtryck
från själens dunkla rum och låta dem sväva som
en gåva till edert av egen kraft skapade himmelrike av ord.

Eder förhoppningsfulle TP

Är det här nyktert? ;)

Har Jane Austin loggat in?

Känner så väl igen mig själv i detta, stäng av och kör vidare. Bjuda på kaffe, mat och bli vän den nya. Tror inte det är så bra egentligen, men det är ju lugnast så :-)

Den där kommentaren fick mig att minnas när jag träffade mitt ex:s nya för första gången. När jag kom hem från en tjänsteresa höll mitt ex, hans nya och den nyas barn samt hans föräldrar på att flytta ut hans del av bohaget. Jag mötte exets nya på uppfarten till villan där hon kom bärandes på duntäcken från vår gemensamma dubbelsäng. Det kändes lite symboliskt... Fast sen bad jag att få tillbaka det ena täcket. Att jag kom hem mitt i flytten berodde på att mitt ex hade tagit fel på ankomsttid. Så vad gjorde jag? Jo jag tinade bullar och kokade kaffe och sen fikade vi ihop som en enda lycklig familj (not). Jag minns att jag efteråt kände mig nöjd. Det var MITT hem där JAG bjöd på kaffe liksom. Fast i efterhand undrade jag över att jag var så j-a avstängd. Så tillkämpat hurtig liksom. Min före detta svärfar stod inte ut utan stack därifrån. Jag kan förstå honom. Det var en rätt naturlig reaktion. Men själv var jag bara STARK (stark?). Jag tror att jag inte tillät mig att känna efter just då. Jag var tvungen att bryta mig fri. Det var jag som ville skiljas. Eller, t var jag som tog initiativet. Men lite konstigt var det att han som var totalt förkrossad och anklagade mig för att ha förstört ALLT efter två veckor hade en ny kvinna vid sin sida...

Jag uppskattar din humor väldigt mycket, Lessenfrun! Du blir ett alldeles säkert ett fint inslag på mitt och TP:s eventuella bröllop (Jag skriver "eventuella" eftersom jag är är lite av en "player" som mina barn säger. Blink blink!)

Kram från Nynykter

Jag skrattade högt åt ert inlägg i denna korrespondens. Det fröjdar mig storligen att ni så bekymrar er om min egen anspråkslösa gestalt att ni utstår dessa av elektricitet sprakande skodon. Så mycket mer lovansvärt då skodonen redan i sin ursprungsform alstrar elektrisk kraft, vilket vår kära Fru Ledsen så vänligt upplyst oss om. Ja, kanske finns det ett litet hopp att mitt ängsliga hjärta ska gå er till mötes. Men jag vill alls icke uttala för mycket. Mig vore det främmande att hos er ingjuta ett hopp om en ljuv förening som kanske alls icke kan komma tillstädes. Jag bävar, som ni med ert klara förstånd redan insett, att jag arma inte är denna lycka värdig. Det poetiska stycke ni bifogade i ert förra brev äger en skönhet och kraft som får mig att inse att ni inte bara är en duglig man som väl sköter om sina ägor och sitt hemman utan att ni också är en skald och skönande som väl behärskar poesins svåra konst. Därtill har ni vett och sans att själv inse hur outsägligt gynnad ni blivit av makterna. Av någon som gudarna varit så frikostiga mot kan man alls icke förvänta sig anspråkslöshet! Det vore blott lappri och falsk blygsamhet.

Min egen anspråkslöshet och blygsamhet förbjuder mig nästan, men törs jag be min herre att avlägga en visit i det filosofiska rummet och på väggen fästa det poem som ni författade inatt?

Eder trofasta och intill självutplåning ödmjuka

Frk Nynykter

Jag har också läst TP:s sorgliga och vackra rader flera gånger och tycker som du, Dompa, att de passar i det här rummet där tystnad och eftertanke råder. TP spikar nog upp dem här om jag ber honom snällt. Det är väl just sådant man ska utnyttja friare till (blink, blink)? Det glädjer mig att du känner lycka och tacksamhet idag. Dels för att du så väl förtjänar det, dels för att det ger dig kraften att fortsätta vara nykter. Visst är det förunderligt att det kan svänga så? Vi har ägnat så mycket tid, pengar och möda åt att bedöva våra kroppar men när vi väl slutar belönas vi av stunder av lycka eller frid som är mycket större och mer intensiva än de hade varit om vi aldrig hade fastnat i alkoträsket. Jag känner ofta en intensiv tacksamhet och glädje bara över att finnas till. Är som du skeptisk till GUD ( eller " hon Gud" som lilleman Nynykter sa ända tills han började började skolan och fick lära sig veta bättre (bättre?). När jag frågade honom lite försiktigt varför Gud var en "hon" tittade han bara lite förstrött otåligt på mig och sa "Det VET man ju". Jaha.) Han eller hon. Den eller det. Det kvittar. Jag säger TACK rakt ut i världsrymden, alltet, universum. För det känns rätt att tacka. (Nä usch, nu förstördes min tanke av att den där låten "Jag vill tacka livet" började mala på finlandssvenska. FÖRSVINN!)

Visst finns det en enorm kraft här inne. Här finns så många som drabbas av all världens jävelskap och ändå behåller poesin, humorn, klokheten och omsorgen. Det fins så mycket styrka. Jag har börjat leka med tanken på vad den kraften skulle kunna utnyttjas till. Vad skulle hända om vi gick samman, förenade våra krafter och startade någon typ av rörelse? Och nej, jag tänker mig inte en sekt, snarare ett företag. En tankelek än så länge. Här verkr finnas så många kompetenta och ödmjuka personer.

Tack Victoria för ditt besök. Jag uppskattar ofta det du skriver också och anar att jag har hittat en själsfrände när det gäller kropp och själ. Ayur-Veda till exempel. Jag läser inte lika regelbundet på Det vidare livet dock.

Visst kan man dricka kaffe härinne, men jag skulle uppskattat om ni kunde hälla i mycket mjölk så att kaffet får en beige nyans, åååkeeej? Ska nog själv ta mig en kopp, för jag har trots mina predikningar inte lyssnat på min kropp på sistone utan varit uppe alldeles för länge på kvällar och nätter.

Kramar från Nynykter

Ibland undrar jag hur jag är funtad egentligen? Läste ovanstående inlägg och förundrades över styrkan författarna besitter. Och sen tänkte jag sorgset att skit också att man inte ska få dricka mer vin nu när man äntligen lärt sig tycka om det. What? Där jar jag ju liksom lösningen på mitt dilemma i en och samma mening! Ibland poppar sådana tankar upp i huvudet, från ingenstans, att jag inte FÅR dricka. Så resonerar jag med mig själv en stund och kommer fram till att jag snarare inte VILL eftersom jag inte KAN. Märkliga samtal men jag antar att det är ett slags sätt att hela tiden pröva mitt beslut, kanske för att påminna mig om det?

Drömde inatt att jag drack och fick sån ångest men minns att jag i drömmen tänkte att jaha, det kanske behövdes för att jag ska bli säker på mitt beslut. Vaknade helt svettig! Glad att det bara var en dröm. Är såklart rädd att jag ska få för mig att dricka, skulle bli så besviken på mig själv, men tänker att jag får ta det då i så fall. Nu vet jag att jag inte vill.

Är inte sådär lyriskt lycklig just nu som jag var för ett par veckor sen. Är fortfarande risig i kroppen och känner mig rastlös men tar tillfället i akt att öva mig på att acceptera känslan och tänka att det går över. Inte springa ifrån den. Inte helt lätt men övning ger färdighet säger dom ju :-) Vill inte låta präktig men det är viktigt för mig att försöka se livet ljusare, måste vid 33-års ålder lära mig att leva om, att leva rätt. Till alla duktiga fröknar förresten, har fått en del cred på jobbet trots att jag inte kör slut på mig själv och kör på i 180. Jag gör mitt jobb i min takt, ser till att ta paus när jag behöver så att jag mår bra. Det funkar. Och plötsligt kan jag säga nej utan att få dåligt samvete. Vet inte vad som hänt riktigt men jag gillar det!

Jag kämpar fortfarande. Kul att höra om dina erfarenheter från Indien.

Jag har alltid haft mycket djur, men denna sommaren hade jag inte tänkt ha några djur på gården utan kunna åka som vi vill. Men vad gör man inte för barnen och får är rätt enkla bara man stängt bra :D

Så i dag blir det att krama lammen och har vi otur så blir det att jaga får alltid en sport det med.

Alkoholspöket håller sig ganska lugnt, vi är kanske inne i en vapenvila och det känns väldigt bra,
Så kramar, styrka och stolthet till er alla där ute//Kalla

Där har du kärlekens språk mia cara Stigsdotter; Finska. So romantic! Pussar dig godmorgon på nästippen...vågar inte gå längre/ Dompapompa loverboy

Inga vampyrer, demoner eller andra spöken inatt. Missade att min darling var inne och skrev här samtidigt som jag. Självklart! Det är det enda rätta. Nästa gång jag inte kan sova mitt i natten ska jag posta ett långt snuskigt inlägg till min fästmö. Hmmm, du vet nog inte riktigt vad du bad om där ;-) Ännu en dag med skitväder...men det fixar jag eftersom jag vaknade nykter. Godmorgon vänner! /R

PS: Glömde nämna att jag gillar er! Mycket!