Senaste kommentarerna i forumet

Vad mycket gladare dina rader låter nu. Jag blir alldeles varm i magen av att läsa om din son som säger att han vill flytta hem - det är ju toppen, då har du ju någon att krama IRl (eller inte ;-)

Bra idé med MSN för dem som har det. Personligen använder jag inte det och vill inte lusa ned min fina dator med Microsoftgrejs ;-) En annan idé om du inte får så mycket respons på det är att gå in på Alkoholhjälpens sida på Facebook. Man kan lägga upp ett "hemligt" facebook-konto som man använder sig av där. Några av oss från denna sida finns där, jag heter Stigsdotter von A-hjälpen om du eller någon annan vill leta upp mig!

Många kramar!

Usch. Får fortfarande svåra svettningar när jag tänker på 40-års kalaset där jag kl två på natten tyckte det var en finfin idé skulle förära sällskapet hela Flashdance-korreografin (japp, med på-knäna-glidning och det hela) efter 8-10 glas rödvin.

...inom AA är väldigt viktig. Och, träffar du på någon du känner där så är ju den personen där av samma anledning! Jag tyckte det var olustigt innan mitt första möte men det är faktiskt en skön känsla att komma in och se en massa propra "normala" människor med samma problem som mig!

Ja, det förundrar mig hur jag hann dricka och vara bakis förr. Inte undra på att tiden aldrig räckte till. Men inte ville jag se vart så mycket av min tid försvann. Nu jobbar jag med att försöka se och uppskatta det jag orkar och hinner utföra. Istället för att fokusera på det jag inte orkat eller hunnit. Men det är svårt att lära om. Jag jobbar en del med tacksamhetstänk. Tackar mig själv för det jag gör. Tycker det hjälper mig framåt om än i små steg.

...och lämnar en varm kram till dig. Hoppas du är OK!

För lyckopillrens effekt kan hämmas av A. Visst är det konstigt att vi måste lära om och lära oss att hantera livet utan vin. Jag ville egentligen inte äta lyckopiller eftersom jag tänker att jag som jag är i mitt dåliga mående på grund av alkoholen men träffade på en bra läkare som sa att det förmodligen stämmer, kanske var det något som gjorde att jag mådde dåligt och tröstdrack till att börja med och sedan ledde det ena till det andra i en ond cirkel. Enligt honom är det bra som en tillfällig hjälp men man ska absolut inte knapra piller hur länge som helst!

Rätt vad det är så kommer det ett argument man inte kunnat förutse - den är väldig påhittig den där förrädarhjärnan!!

Miss H! Hoppas allt är bra med dig. Vad glad även jag blev att du tagit mod till dig att prata med pojkvännen. Som Adde säger oftast är vi de sista att se det alla andra redan funderat över. Att dansa nykter gör gott för själen! och så kommer man ihåg alla löjliga movsen (eller så gör man inga för omväxlings skull ;-)

Vilken klok dotter du verkar ha Nynykter! Att vara med i UNF och samtidigt, om än aldrig så lite, dricka, verkar helt fel tycker jag.

Håller med Mulletant om att vi måste hjälpas åt att bryta det kulturella alkoholarvet! Jag tror det blir lättare att ha dessa samtal med barnen sina om man inte dricker själv. Då kan man ju vara ärlig och säga som det är att det är inte bra för människan.

Visste ni att arbetarna i Stockholm mot slutet av 1800-talet fick betalt i brännvin? Det var ju inte det lättaste att omsätta i mat och kläder till familjen! Helt galet!

Åh vad jag trivs gott i det här rummet, hoppas vi får plats allihopa :-)

Vännen ?

Ja det känns redan bättre bara av att bestämma sig.
efter helgen som gått så var det inga problem!
Men jag är berädd på att Förädarhjärnan sätter mig på prov när som hällst!!

...intressant att Hades och Dionysos har ymnighetshorn, att vinguden har det kan jag förstå vin uppfattas väl som ett "livsmedel" men dödsguden. Sen är ju själva kombon intressant också som sagt, att koppla ihop döden med vinet är ju inte helt fel.

Nå, för alla som undrar över farmors fula barskåp, så här är det: nu står där två flaskor alkoholfria essencer och en tom calvadosflaska. Calvadosen ska ersättas med full flaska, jag lyckades få dem på systemet att beställa från Norrköping där de sista flarrorna i landet stod. Sedan finns där bara en hylla med massa glas som jag funderar på att förpassa någonstans, vi kan ju fylla skåpet med sällskapsspel eller något annat trevligt!!

Sen har vi kartongerna med makens "hemmagjorda" whisky nere i källaren (där vi också har ett skafferi, det är (också) därför jag springer där hela tiden. Där finns i en hylla makens whiskysmakprovflaskor (skulle jag vara riktigt j_kla desperat om jag gav mig på dem), två flaskor gin ( tre igår, fyra för ett tag sedan) och några andra finflaskor + en tom flaska rom som skall ersättas. Den sistnämnda har beställts ur Apoteket röda näsans beställningssortiment (usch vad mycket pengar våra vänner slängde ut på finsprit när vi fyllde år, tur att vi också fick en get :-)

Nå, när ersättningsflaskorna är på plats skall jag se till att maken plockar bort alla flarror ur mitt hus. Det skall inte finnas något hemma. Självklart kan jag ju gå till systemet själv men skulle tro att det tar emot väldigt mycket och det farliga är ju när det finns hemma tror jag.

Alltså jag blir lite förskräckt när jag inser mängden av alkohol som jag har hällt i mig. Jag hävdar bestämt att jag hällt ut en del men tyvärr har nog det mesta halkat ned i min mage. Det är inga dåliga mängder av allsköns gift.

Jag tänker vara snäll mot mig själv, idag ska jag jobba duktigt men först ska jag gå ut och köpa en stor påse godis. När jag vaknade i morse kände jag mig glad! Det är inte var dag man vaknar med en glad-känsla i magen, antingen är det fy vad jobbigt att gå till arbetet eller fy varför drack jag igår. Det känns bra.

Var rädda om er!!

Jag kommer ihåg "Pojken med guldnyxorna". Älskade den TV-serien som barn. Det var så fantasieggande, att han bara kunde sticka handen i fickan och plocka fram pengar som aldrig tog slut.

Det här barskåpet är förvisso lite magiskt eller besatt det med. När jag läste Dompas inlägg kom jag att tänka på begreppet "ymnighetshorn" en symbol för överflöd som aldrig tar slut. Jag googlade för att få vet mer och på wiki står det bland annat:
"De grekiska gudar som gestaltas med ymnighethorn är dödsguden Hades och vinguden Dionysos"
Det verkar som en tanke att dödsguden och vinguden förknippas med ymnighetshorn. Även de ymnighetshorn som förklär sig till barskåp kanske?

Stigsdotter, du är bäst! Du bedriver din egen exorcism när du häller ut ginen! Ut med de onda andarna bara! Nu börjar den här tråden likna nåt slags new-age-forum :-) så må de nyktra skyddsänglarna vara med er under dagen och må de vara lite mer "skillade" än TP:s prao-ängel.

Nynykter

gräsklippningen kvar.tror jag måste införskaffa lie.
jag hinner inte allt jag har att göra,o bara tanken gör mej matt.
Försöka leva lite mer i nuet.

Tack Kalla! Snart har vi väggarna fulltapetserade med skönhet och klokskaper. Trivs bättre här i detta rum än "hemma" hos mig. Där ska det tvättas fönster idag :( Men det fixar jag, har hämtat kraft här. Tack vänner.
Härligt att den Sköna Lilja med sin lena hud - mjuka som kronblad - har hunnit titta in...trots sin kärlekslycka...vi glädjs med dig. Samtidtigt som vi blir påminda om att det finns så mycket fint att ta vara på. Nu tassar jag ut...stärkt! /Domestic Dompa

Det smärtar även mig att se de bilder vi alla
skapar av varandra. Se hur fel det kan slå men
även hur det på något märkvärdigt sätt skapas
nya vägar, kanske mycket likt den" goda kris"
som kan uppstå i ett liv.

Att se vilka ringar som skapades på vattnet
av mitt svar till en kvinna, som jag upplevde delade
en del av mitt forna jag, har skapat tankar i
olika riktningar. De frågor som ställdes av dompa,

så kloka. Vad fint att de ställdes på de sätt han
gjorde.

Mt: Mitt brev var riktat till en kvinna där livets
stigar inte ser ut likt dina. Din livsväg, din man,
utgör en lång kärleksfull väv. Av allt det som utgör
en grund att hålla sig i, för att kunna stå som
en slags grund inför ett realistiskt intresse för och
kanske en slags nödvändig förutsättning till att
leva kvar i detta liv, med delvis nya förändrade
förhållningssätt.

Jag riktade som du nog anade inte mitt brev
till dig som enskilt exempel och som människa.
Du som för mig står som ett vackert exempel
för när medberoendets väg kan vara värt att
ge dess långdragna processer både tid och utrymme.

Jag och den kvinna jag riktade mitt brev till
hoppas jag kan få stå för sig själv.

Vi har inget missbruk i vår uppväxtmiljö. Men
livets tomrum har kanske av andra skäl bidragit
till de slags medberoendemönster som kan
bidra till att hålla det kvar.

Jag hoppas innerligt att det vi växer i. De som
väljer sina vägar olika, kan slippa bli indragna
i det vi benämner som det mer eller mindre
dumma.

Vad är en skugga? Har vi inte alla en sådan.

För egen del handlade min om att våga se att
jag behövde lämna medberoendet genom att
lämna den människa som blev symtomet på den.

De inre processerna lever kvar. De kommer
vi inte undan. När gränsen tydliggjordes
för egen del, blev svaret så tydligt. I mitt liv.
Jag talar inte om andras.

Medberoendet kan diskuterad ur en mängd
perspektiv. För en del feminister existerar den
inte, få den inte ens existerar. De talar om att
den utgör de sätt vi kvinnor är kvinnor i de
rådande strukturer vi är knutna till. Att göra den
till en sjukdom vore därmed som att göra oss
sjuka i ett samhälle som bidrar till det.

Det kan göra ont att stå på diverse sidor av den
gräns vi benämner medberoende. I ett avgörande
ögonblick var min slags avgörande brytpunkt
nödvändig. Jag tror att den gränsen kan handla
om hur långt man vandrat, och ens förutsättningar
att realistiskt kunna bygga ett liv helt utan
alkoholism. Där ser allas våra liv olika ut.

Kanske är det lite så att vi så långt det är möjligt
behöver ställa oss de svåra frågorna och
hjälpa varandra lite mer att se vilka de kan
vara. Varför är jag som jag är? Vad finns bakom
mina dagliga aktiviteter,

Jag önskar dig all välgång på färden. Våra bägge
liv så välsignade, på olika sidor av de gränser
andra benämner medberoende. Den gräns
jag ifrågasätter och istället vill se som beroende
av egna styrkor, familjebakgrund och många många
andra faktorer. Att inte ha haft eget missbruk
i sin ursprungsmiljö ger andra typer av möjligheter.

Jag ville skriva om rädsla för ensamhet, om
att våga livet. Om att våga vara kvinna i ett
samhälle där kvinnans roller kväver oss utan
att vi behöver ha svar i enskilda fall. De är ju
så ytterst beroende av verkligheten och vad
vi annars kan bygga upp ett nytt liv av.

En lång kärlek som din är en nåd. Att kämpa för
och vara i så som du gör.

Med varma hälsningar fjärilen,

Eller kanske förmiddag! Så mycket gladare du låter nu än förra veckan. Och vilka underbara söner du har...båda kramas och deklarerar sin kärlek till dig. Mycket bra läsning. Det kommer ju att komma många fler hemska stunder när både ångest och ensamhet sätter in...men vi får rida ut dem nyktra. Bara kämpa emot...vi kan gråta och härja, skriva här, tvinga ut hunden på en riktig lååångpromenad.

Chatt på MSN tycker även jag är bra... Men jag är nog lite lik Nn där, blir lite stressad av flera saker på en gång.
Jag vet också att det vore ett värdefullt verktyg att ha när ngn är på väg att falla dit. Eftersom vi ej kan ha en här på forum så startade jag en tråd på "förändra sitt drickande" som jag kallade just Chatt...med tanken på att det liksom skulle vara en "akutktråd", att alla skulle veta att ett nytt inlägg där verkligen betydde; Hjälp! Nu! Men den försvann/självdog. Vilket faktiskt är bra...för då behövdes den inte.

Hoppas du får ännu en bra dag. Grabbkram!

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

Funderade också om farmors fula barskåp var besatt eftersom det aldrig tar slut i det :D Starkt jobbat, men rensa nu ut allt och pröva att leva fegt ett tag så du får lite tid. //Kalla

i dag tog sommaren rast och det var ganska skönt lite regn kan man stå ut med. Morsdag blev riktigt trevlig tillslut och ännu en gång inser att jag att stress är mitt stora problem. Denna gången slutade det väl, men just detta att kroppen skriker efter alkohol så fort så fort det blir stressigt. Tycker synd om gubben för jag ser ju hur jag gjort, blivit sur, starta ett gräl och sen hällt i mig vin.

Nu var jag sur en stund, men tog en vända med hunden i skogen och försökte analysera mig själv och sen när jag kom hem var humöret bättre.

Har pratat med läkaren om att börja med typ lyckopiller för att få balans och lugn ett tag, skall tillbaka nästa vecka och jag tror att jag skall pröva iallafall.

Hoppas att ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

En sån underbar titel! Där vill jag bo!! Du är så kreativ Nynykter!!
GRATTIS till dina 3 månader! Visst är det härligt! Du ligger några veckor före mig, men inte många!

Och Dompa! DU skriver så fint om att män också blir förvirrade! MIn kärlek uppskattade det jag skrev och vill satsa, vill träffa mig, VILL!
Det gör mig SÅ glad! SÅ lycklig!

SKit än med tonårssonen men jag har gjort allt. Sagt hur mycket jag älskar honom, att han alltid har en plats här men att han också måste tänka på SITT beteende och ta ansvar för vad han säger och gör.

Jag brukar alltid kräla i stoftet för att relationer ska funka och allt ska vara bra, ber om ursäkt i alla möjliga och omöjliga lägen. Det gör jag inte nu.

Jag står för min Nykterhet och har tagit ansvar för mitt drickande, visat honom att jag verkligen försöker leva nykter. Jag har skött nya kärleken diskret men han vill ändå inte ha något med honom att göra.

Det får vila där ett tag. Inte stimma nu-sitta still i båten.

Och en annan superytlig sak! VIlken fin HY man får när ingen alkohol flyter ner i strupen med jämna och ojämna mellanrum! Bonus!

Men som sagt! Här trivs vi-Mulletant, Viktoria, kalla, dompa ALLA som vill; i nynykters filosofiska rum!

Nöjd och lugn känner jag mig nu!

Kramar till er alla!
Lilja

"Jag blir otroligt tärd nu för tiden av att vistas bland för fulla människor. Jag blir bara förvirrad och fysiskt utmattad av den atmosfären." Så helt och fullt jag känner igen mig. / mt

här en stund nu, druckit te och lyssnat till småpratet och rasslet från träden utanför. Precis den plats och sällskap jag behövde just nu. Så fint samtal du återger Nn... och skrämmande hur ungdomar tar till sig vuxnas undanflykter. Vi måste hjälpas åt med att bryta det kulturella alkoholarvet. / mt

tanken, den värmer och gör gott. Har fogat mig och varit till doktorn och fått medicin för den långa förkylning jag dragits med hela våren. Har sovit massor. Vilar i filosofiska rummet ibland med en kopp te, skön stämning här på forumet nu.

Livet är uppdelat, det intensiva välbekanta på arbetet och det nya landskapet hemma - även om det är omöjligt att definiera vad som egentligen är nytt. Inre erfarenheter som saknar ord.

Läser Jörgens berättelse om "utanförskap" och viktorias bekräftelse. Känner igen och ser att det kommer att komma fler steg. I söndags, när jag några timmar kände mig på utmattningens gräns, talade jag med mannen om hur jag idag kan känna att jag ljugit för mig själv i mitt förhållningssätt till fester och snapsvisor. Öste ur mig allt möjligt och omöjligt.

Var under helgen i ett sammanhang där jag såg några mycket berusade personer som förlorat all kontroll och var i ett vanmäktigt tillstånd. Så sorgligt.

Nu ska jag sova igen. / mt

Dompa. Det är på anhörigsidan man ska börja för att sedan gå vidare till sidan att förändra sitt drickande sidan. Hade förrästen tänkt att sätta ett par kuttingar vin att ha i sommar, men har faktiskt beslutat mig för att avstå tack vare det här forumet. Tänkte som så, att varför sätta en massa vin? Vem kommer att dricka upp det mesta av det? Jo, jag själv naturligtvis, och förmodligen inte i glada vänners lag. Så nu har jag ett bekymmer mindre att tänka på.