Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas allt är bra, och att det lugnat sig efter kaoset...
Du finns ofta i mina tankar, även om jag inte loggar in så ofta...
Ibland behöver jag en paus, men jag återkommer alltid, förr eller senare...
Stora stora kramar!!!
/k

Jag varit nykter, känns skönt. Allt flyter på som vanligt, ville bara lämna ett livstecken. Kram alla som kämpar därute!

Gulledu. <3

/H.

Har inte orkat logga in och skriva på ett par dagar nu men jag smygit in och läst varje dag. Mitt katastrofalt dåliga självförtoende har hindrat mig. "jag skriver inte lika bra som de andra, inte lika fängslande eller medryckande. Min historia är inte lika eländig som en del andras. Varför skulle någon vara intresserad av mig?" etc etc.

En av många anledningar till att jag har velat berusa mig, då har självförtoendet stigit till skyhöga höjder. När jag är onykter är jag bara bäst eller också skiter jag högaktningsfullt i om jag inte är det.

Jag borde nog gå i terapi eller något. Två gånger har jag försökt, tog kontakt med psykvården på VC men det gav ingenting. Jag kände mig bara obekväm och undrade vad jag gjorde där. Känner ett enormt behov av att prata ut men samtidigt vill jag absolut inte ha medlidande. Och jag mår inte dåligt jämt, det går upp och ner, just nu väldigt mycket ner.

Nu har jag bestämt att jag ska skriva här för min egen skull. Det får bli min dagbok som jag kan gå tillbaka till. Har faktiskt inte kännt något sug alls de senaste dagarna. Börjar fundera på om jag kan bli en måttlighetsdrickare när den här månaden är över. Bara en dag i veckan och hälla ut 1 dl ur flaskan så det bli 3 glas kvar. Just nu känns det som en möjlighet... kanske... eller så trillar jag dit igen. Jag måste i alla fall satsa på att klara den här månader, no matter what!!!

Stora kramar till dig idag, bara för att!!
/k

ska jag lägga mig nykter............och då vore det väl tusan om jag inte skulle vakna nykter i morgon !! Genast blir det då lättare att ta mitt beslut för dagen som komma ska.

repeterar den lilla varningsramsan som är bra att ha i huvudet :-) HALT !!

H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen (Lonely)
T = Trött

Tillfällen när vi bör stanna upp och fundera över vårt egna välmående,

som följs av en vilsam kväll (vi äter rester) och rart besök:) Ser trädgårds-TV, - idag har jag beställt en fröbok till min odlarmullegubbe och Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" - också med tanken på att han varit där vilket efterlämnade ett outplånligt intryck. Livet är lugnt och fyllt av ett pågående samtal. Jag tycker att mannen blivit pratsam... och han säger ofta att han mår så bra. Jag tänker på det som berörts här om känslorna som kommer nära och inte dövas bort. Så är det, de måste få komma och ska tas emot och tas omhand. Livet är levande, vaket och naket. Och mestadels gott. / mt

Du kan ju kolla upp först vad som är din lagliga rätt vid en eventuell skilsmässa och sen fundera på hur du ska gå vidare. Jag tror tyvärr att arvet kan räknas in i de gemensamma tillgångarna som ni ska splitta ifall ni är gifta.
Vad man sen faktiskt kommer överens om är ju nåt helt annat än vad man har rätt till enligt lag. Skilsmässor tenderar tyvärr ofta att locka fram våra mest småaktiga sidor... När man står inför en oviss framtid kan det vara frestande att försöka få med sig så mycket som möjligt ur boet. Positivt i ditt fall är att du åtminstone kan bli av med det där j-a barskåpet (hehe).
Kram från Nynykter

Sitter och läser gamla trådar och undrar hur det gick för alla som bara försvann, jag hoppas att alla har det bra. Bara på den tiden som jag varit med så har många passerat och jag hoppas att allt gått bra för er.
En sådan här vecka när jag jobbar över mycket, är suget efter ett glas vin när man kommer hem värre så nu lägger jag till trötthet till sakerna som triggar igång mig.
Min hjärna klarar nog inte av att överlastas så stress, trötthet osv får mig att vackla lite, men det är väl bara att bita ihop och ta ett steg till//Kram Kalla

jag har känt mig ödmjuk många, många gånger över kraften i forumet. Och tacksam över att jag hittade hit. Jag har lärt mig så mycket och kanske mest av att få dela kampen hos de som kämpar mot alkoholen. Önskar dig fina dagar, välbyggda holkar och ro och kraft till dig! Livet väntar... Kram / mt

Klart du får en kram! Flera om det är så :)
Ja, vad gör man om man märker att det är alkohol i kalken? Spottar man ut? Skulle inte tro det va?
Hur som helst så behöver varken jag eller andra med samma bekymmer fundera på det nu. Inte i våra kyrkor i alla fall.

Träffar man någon från en sån situation är det precis lika pinsamt för den andra personen. Garanterat!

Stannar till den släkting med blodsband, man spär inte ut den med ingifta.
Får du föräldrarnas sommarstuga så kvarstår den i din ägo, så har det varit med min frus ägendom.
Den kommer ju hennes barn ( så även mina) tillgodo, och behöver inte lösas ut vid en skiljsmässa .
Det är annat när ni införskaffar något tillsammans. Då partar ni på det.

Jag skulle aldrig drömma om att göra några anspråk på frugans egendom, den är hennes.

Berra

...hur en vän plötsligt blir till någon man inte alls känner! Tänker på dig och håller tummarna för att det ordnar sig till det bästa!

Såg framför mig en situation där någon skulle ställa mig den frågan.

Imorse när jag kom till jobbet fanns där nämligen en person som jag träffat i en grupp jag deltog i på en beroendemottagning. Nu skulle han inte till mitt företag men det kändes lite konstigt att träffa på någon sådär helt ur sitt sammanhang!

Så dök en annan tanke upp, tänk om jag någon gång träffar en kund och så är det någon som jag känner igen från ett AA-möte.

Fast, nej, jag ska inte skämmas. Det här är jag och jag är bra ändå :-)

Idag ska jag ta mig iväg till ett AA-möte tror jag, det är en fantastisk känsla att sitta där och höra människor dela med sig direkt ur hjärtat sådant som de kanske håller undan för sina närmaste. Det är märkligt att det ändå är så lätt att dela med sig av förtroenden till människor man inte känner bara för att man har ett gemensamt problem.

Jag tänker att om alla människor vore lika deltagande, vänliga, varma och välkomnande som de människor jag träffat på de möten jag gått - då skulle samhället vara en mycket bättre plats. Visst är det konstigt att ett gäng alkisar uppfattas på det här sättet? Jag får inte ihop det riktigt. För människorna där är ju annars väldigt olika sinsemellan.

Förresten, nu har det skett. Nu har jag bestämt mig. Idag ska jag inte dricka en droppe. Nu vill jag inte mer. Nu får det vara nog, nu skall jag bli frisk och hitta mig själv.

Jag behöver ett råd från er kloka människor. Båda mina föräldrar har gått bort. Även om pappa var förtidspensionerad alkis och mamma telefonist så fick jag en slant från försäkringar när de gick bort. En slant som jag vill ska vara min och barnens. Ni som följt mig vet att jag ifrågasätter mitt äktenskap, något som jag vill finna styrka att göra någonting åt, antingen förbättra eller ta mig ur. För att skydda mig själv har jag bestämt att jag vill skriva ett äktenskapsförord där mitt arv görs till enskild egendom men hur tar man upp det därhemma utan att såra, så svårt??!

...skriva och peppa dig till att INTE igen tänka tanken att det är dig det är fel på, överkänslig osv. Jag förstår hur ensamt det måste kännas emellanåt att vara den enda, den avvikande. Usch, kände ett obehag när jag läste om din påskhelg och mötet med väninnan. Jag ville säga så mycket men dina andra vänner har visst skrivit ned det mesta här ovan så jag kan inte annat än hålla med - följ din inre kompass.

Jag ser att en stor vinst jag kommer göra genom att vara nykter är just att kunna vara en god förebild för mina döttrar.

Någon av mina arbetskamrater satte bra ord på den situation som uppstår när någon helt plötsligt inte dricker, att denne på något sätt blir ett hot mot de andra dels genom att vara "den duktiga" som alla tycker är lite småjobbig (för att man är avundsjuk för att man inte är lika duktig själv kanske) och dels genom att vara den "iakttagande" den som ser allt som eventuellt händer, kanske lägger på minnet osv.

Kram från mig

...när du nu delar ut dem här i din egent tråd :-) kramar tillbaka och sänder cyberstyrka till dig. Att ta det lugnt är bra, andas och tänka först & handla sedan är bra för kropp och själ!

Vad bra att du fått igenom att där skall vara alkoholfritt nattvardsvin - det är väl jättebra, det har jag inte tänkt på. Vilken fasa om man skulle få för sig att ta nattvarden och så får man alkohol i munnen! I en kyrka!

"Sätter du dig på mig, så tänker jag ta en stor j.vla tugga ur röven på dig!"

Den ska jag komma ihåg. Den borde flera av oss komma ihåg! Härligt att läsa och känna den jävlar-anamma som lyser mellan dina rader!

Jag tror du slår huvudet rejält i spiken när du skrivar att andra människor reagerar instinktivt på hur du spelar din roll - jag tror verkligen att det tyvärr är så att vi människor ofta har lite djuriska instinkter (eller kanske däggdjursinstinkter) som gör att vi ibland istället för att hjälpa, ger oss på dem som är svaga (eller snarare står där i sin offerkofta). Jag upprepar också gärna detta:

"Det är inte hur man har det utan hur man tar det" - alla har vi det jävligt emellanåt men om man sträcker på ryggen och gör sitt bästa så förtjänar man och får man respekt. Även om det väl egentligen är så att det vore fint att få en klapp på axeln när man bäst behöver den, när man står där i sitt självömkande hörn. Fast - det är ju oftast inte konstruktivt utan bekräftar ju bara vad synd det är om en (och alltså behöver man inte göra något för att rycka upp sig...). Nu generaliserar jag lite här men i alla fall!

Alkoholen bryter ned självkänslan och man går omkring med ett ständigt dåligt samvete på något sätt. Det är lättare att krypa in i offerkoftan, tycka synd om sig själv istället för att stå upp för sig själv och spänna ögonen i dem som klankar ned på dig. Att ifrågasätta "vad menar du?" istället för att "ja, de har säkert rätt, jag är ju en usel person...".

Många sentenser blir det här men jag tycker att en av morfars favoriter också här finner sin plats:
"stå på dig annars gör någon annan det!".

Kram från mig

..inte lika farliga längre för mig..
Har haft flera stycken där inte jorden har gått under varje gång, klarar mig undan med lite tandgnissel och enorm huvudvärk, och det är lindrigt numera...

Vad är skillnaden då?
Tror mest att det ligger inom mig själv, den största av förändringarna...
Jag vet vem jag är, och på vilken fot jag ska stå...
Jag är fortfarande ett lamm i ulvflocken, men med vassa tänder...

Min tidigare "offerplats" som jag upplät mig själv till genom att vara för "snäll" och att ta åt mig av andras o-välmående, har jag förändrat...
Är fortfarande en "lonely-walker" och jag har bildat en klubb med ...mig själv,
ensam är stark och har inga viljor som går isär, jag och mig själv är enade i en front..

Jag pratar fortfarande om mitt yrkesval och den arbetsplats jag befinner mig på,
jag stannar självmant kvar och lever i den framtidsdrömmen med starka emotioner...

Idag spänner jag ögonen i de som försöker kränka mig, eller totalt ignorerar dem.
Jag svarar med väl genomtänkta meningar, och försöker oftast vända på det med att återkoppla det till frågeställaren, ett exempel..

Hörde att du fuckade upp det igen??, -visst, man vill ju inte bryta mot firmans traditioner...
eller ..-ja hellre göra något annat än att bara gå och gnälla på de som försökte i alla fall..
Det går väldans snabbt att döma ut andra, men har man inget gjort själv, inte ens chansat,
är man inte värd någonting alls i mina ögon, de kan ställa sig i ett hörn och ruttna!

90% av firmans folk går runt med händerna i byxfickorna och låtsas vara någon form av självutnämda chefer som bara söker svagheter hos andra personer, själva vågar de ingenting, tänk om de misslyckas, nä då är det bättre att de gör...ingenting...

Jag har jobbat mig till respekt senaste tiden, jag löser många problem också,
sådant som andra skulle fått jobba med mycket längre..
Jag skryter inte med mina insatser, utan bara konfimerar den cred jag ibland (läs sällan) får...

Jag känner mig betydligt starkare i min roll, och jag håller långsamt på att återvinna den förlorade självkänslan jag tappade för många år sedan..

Jag skulle vilja tillskriva den som en fördel av att jag tog mig i kragen och slutade förstöra mitt liv med alkoholen, den kom som ett resultat av min nya nykterhet...

Jag tog mig ur alkoholens stora men sakta krypande akilleshäl, ångesten,
den bröt ner min kropp och själ till ett ångestfylld självande knappt levandes varelse..

Här står jag idag, mår mycket bättre än på länge, jag förstår mig på mina kroppsliga reaktioner på ett helt annat sätt, jag har lärt mig mitt kropps-språk..

Andra människor reagerar instinktivt på hur du spelar din roll, spelar man rollen i offerkoftan,
så slänger de sig över dig som ulvar över ett kadaver..

Jag är ingen looser, och tänker inte spela något tacksamt offer längre..
Attackerar ingen, om det inte är i självförsvar...

Jag har sagt det förr, men nu menar jag det också
Sätter du dig på mig, så tänker jag ta en stor j.vla tugga ur röven på dig!

Det tar tid att inse', att Stålmannen-manteln man fick av alkoholen i början,
ganska så snabbt ändras till en tvångströja medans man gräver sin egna grav, med tänderna..

Och nu är jag precis som jesus, återuppstånden igen, men med jäkligt taskiga tänder...
..men vassa nog att bita andra med i häcken..

Tjing!

/Berra

Varför ska inte andra ta hänsyn till oss? Det är klart att de ska! Vi är värda den omtanken! Någon här (Stigsdotter?) skrev om en svärmor som resolut bestämde att alla kunde avstå från alkohol under påsken. Det tycker jag var kärleksfullt gjort. Dessutom tyder det på att svärmodern själv har en hälsosam relation till alkohol eftersom hon markerade att alkohol inte var så viktigt.
Nu fortsätter vi vårda oss själva och vår nykterhet och tar emot allt stöd och all omtanke vi kan få!
Gonatt!
Nynykter

...kommer det att bli, bara att slippa handla Resorb som jag dessutom börjat blanda med nån annan uppiggande brustablett som kostade skjortan!

Visst får man energi över till annat, det märkte jag bara den korta tid i höstas när jag höll upp. Bra tips att ha små filmer på sig själv i huvudet som man försöker spela upp vid lämpliga tillfällen. Skulle tro att vi alla har en hel del sådana lämpliga filmer som vi kan ta till.... *ryyyyys*

Det är viktigt att påminna sig om varför jag inte vill dricka. Den lille alkodjävulen vill ju annars att vi skall glömma de anledningarna!

Sov gott!

Lånar dina bilder Lilja till dagar då jag tvivlar på mitt val.//Kram Kalla

Ja jisses hur man trixar och tänker och funderar runt sitt drickande!Vilken energi det kräver!!

Oj vad jag känner igen mig idet du skriver! SOm du är jag en vindrinkare, kan dricka GT en sommardag men inget funkar som vin.
Visst har jag också druckit "allt" i barskåpet då jag varit desperat men det ger aldrig samma känsla som vinet..

Efter min sista hemska färd, för en dryg månad sen, har jag försökt att "se mig själv"

Kanske låter flummigt men likt en tv-teater har jag försökt spela upp scenariot i skallen som inre bilder, som en film med mig själv i huvudrollen.

Börjat med att se hur mitt uttryck i ansiktet är då jag böjer mig över gömda glas i garderober eller tvättstuga, fjantigt överspänt glättigt telefonprat där inga svårigheter existerar och annat nonsens eller djupa sanningar men sagda i vindimma.

Se mig själv ramla ur soffan, se mig själv vingla iväg till systemet, ta upp kortet, inte titta på kassörskan, febrilt koncentrerad på att försöka se nykter ut.

Se mig själv stappla i säng, med kläder på och utan tandborstning(naturligtvis..)

Se mig själv vakna 04 skakandes av ångest och återhållen gråt, fram och tillbaka i lägenheten, juice, alvedon, resorb,,

Hur mycket vin jag hällt ur vet jag ej men jag har säkert köpt lika mycket.

Alla de här tankarna kom då jag läste om din kamp Stigsdotter.

Att sluta dricka är att få energi över till annat tror jag.
Alla tankar om drickande falnar och annat får ta plats.

Låt oss ta vårt liv tillbaka!
Tillsammans kan vi!

Liljakramar

Jag har inte så mycket att skriva. Hjärnan verkar ha hamnat i nån slags "viloläge" men det är rätt skönt ändå. Det har varit lite för mycket jobbande sista veckorna, så det är inte så konstigt.
Men jag vill ändå att du ska veta att jag läser det du skriver. Och jag vill också skicka med lite styrka. Vet inte om det funkar genom text, men det är värt ett försök!

/R.