Senaste kommentarerna i forumet

Snart kommer du att ta för dig IRL precis som här. Starkt, starkt jobbat. På bara några veckor. Tror på dig. Kram/R

Slarva inte med att skriva här. Saknar ditt förnuft. Machokram/R

Blå med vita knutar. Ska den andra ha samma färg? På den hade jag tänkt mig att vit tak med lite svarta brädor. Lite piano sådär... Här går livet sin gilla gång.
Idag ska vi på field trip in till staden...inte allihopa men några av oss. Ska bli kul. Shoppa lite sommarkläder. Innan detta avskydde jag shopping. Nu är allt som bryter av välkommet. Ska kanske ta mig ngt att dricka i solen på en uteservering. Vad nu man dricker på en uteservering som inte är alkoholbaserat? Spännande! Ha en skön dag i vårsolen. Vi har iaf. sol. Fan vad gott!!! /R

...det förklarar ju saken. Oj, vad jag letade efter din tråd...men du bor på alla trådar ;-) Lite som ett andeväsen. Du är hemskt välkommen hit! Här följer vi gärna din kamp. Kolla runt lite och ring ditt samtal...om du orkar. Morgonkram till dig/R

fyllda av arbete. Igår talade vi om det, Mm beskrev hur han anpassar sig till den trötta jag som kommer hem med kroppen men inte kommer hem. Exakt som det är. Bra att kunna gå tillbaka och påminna mig om det också... mitt nyårslöfte var att arbetet ska vara en del av livet men nu tar det överhanden igen. Svårt. Omöjligt att prioritera i nuläget. Var ute i trädgården en stund i går kväll och läste Lönnebo inför natten - det gör gott. Jag kom till ro i kropp och själ vid midnatt och somnade gott och nära.

I måndags passerade räkneramsan en gräns och gick in i nya tal. Måndagen var ingen hejsan-hoppsan-dag, jag var medveten om datumet och gränsen men kände mig inte glad även om tyngden från söndagen hade lättat. Idag är det den etthundrasjuttiofemte dagen 24+53+15+173+60+175. Det finns olika minnesmärken, jag oljade matbordet i söndags. Matbordet är ett slags minnesmärke i glappet mellan 15 och 173. Ser i fjolårets kalender att för ett år sen var det annandagpåsk, dag 43, och jag minns så väl att vi fick en champagneflaska för att vi gjort en tjänst över påsken - det blev inget bra... Det var många utmaningar då; champagnen, valborgsbrasan och fiskepremiären med rökt abborre. Allt det övervann vi, var för sig och tillsammans. / mt

Tack för support! Bra tips Dompa att kolla reglementet. Jag ska ringa dem också och fråga hur de gör. Ni verkar inte vara lika paranoida som jag, det är ju skönt :).

Min erfarenhet från vården är att blir man stämplad som "etyl" så hamnar man sist i alla prioriteringar och alla listor för höftledsoperationer och så vidare. Men saker kanske är ändrade här i världen sedan dessa erfarenheter (inte mina personligen men ändå) för 20 år sedan.

Hoppas ni får en skön vecka och tack igen!

Kram från ÄEVD som inte har en egen tråd

PS har ni kollat svd.se om hyperkänslighet? Kolla hemsidan artikeln hänvisar till, tror det var hsperson.se, och gör testet där! Det är dagens teori jag har om oss, att vi får högt på den skalan. DS

Tack snälla...
Nej jag mår inte alls bra. Det är genomtragiskt allting och vi gråter lika mycket båda två...
Det blir några glas ibland, men det känns som under kontroll. Jag har världens finaste husläkare som håller koll på mej. Och så finns ju ni, det ger eftertanke varje gång jag är inne.

Hoppas du klarar dej bra själv Stigsdotter, du verkar vara en kämpe med massor av självinsikt. Och humor! Sånt är bra...
Kram på dej!

behöver alltid kramas och jag tokgillar det numera :-)) Till skillnad mot när jag var aktiv, då var det inte lika kul när folk kom nära och kunde sniffa in min andedräkt.

Ja kvällar och nätter är värst och allra värst är fre-lö-kvällar. Jag håller tummarna för att du får jobbet!

I går kväll såg jag att katten var på taket, men jag tänkte att har han kommit dit så kommer han väl ner igen. Men i morse satt han där igen och nu lät han ynklig, så det vara bara att hämta stegen och klättra upp på taket, då är katt skrället bort. Åker och handlar kommer hem, nu sitter han på taket igen och jamar, Klättrar upp på stegen igen´, kommer upp och katten är putsväck. Kommer in och då går kattskrället in genom köksdörren med ett elakt flin, så antingen har jag en katt med humor eller också är han elak :D Men vår är det och jag känner mig helt ok efter alla knasiga tankar i natt, får veta mer om jobb erbjudandet i morgon kan nog bli spännande.

Blev lite generad och undrade om jag såg ut som om jag behövde & ville kramas men jag gillar ju att kramas - man får energi av det på något vis :-)

att du tog emot kramen !

Stigsdotter, det var snabbt jobbat i baren.

Känns skönt inför sommarsemestern att jag (förhoppningsvis) inte behöver oroa mig för att ha köpt med mig för lite alkohol.

Tänker tillbaka på perioden i höstas när jag inte drack - vad mycket bättre jag mådde! Jag fick en glimt av mitt gamla kreativa jag. Nu känns det som om jag håller på att falla tillbaka ned i avgrunden, känns som om jag inte orkar eller ids kämpa.

Jag måste verkligen ta mig i kragen och försöka hitta en resa som jag kan ge mig iväg på. Behöver komma bort och sitta under ett parasoll någonstans, bara läsa bra böcker, simma lite och äta god mat. Bara vara. Och fundera över livet och hur jag vill ha det. Livsfunderingar hinns inte riktigt med i vardagen känns det som :-(

...är det mest även i mina rabatter fast lite tillfredsställande är det allt att slita upp dem!

Vad gäller att visa känslor: kanske är det lättare när vi inte ser varandra, man skickar sina känslor och ord rätt ut i cyberrymden bara. jag förstår precis vad du menar, jag är inte heller lika öppen i det riktiga livet. Som en chef sa en gång till mig: du har mycket hög integritet och sedan förtydligade han: man hittar inte dig skvallrandes i korridorerna. Jag tror inte detta var bara positivt. Jag önskar ibland att jag var lite mer "skvallrig" för att få vara mer "med".

Sen kanske det är så att alkoholister är ovanligt sympatiska och trevliga människor helt enkelt ;-)

Jag har gått på några AA-möten och där är det mycket varmt och vänligt precis som här hos er. Jag hade sällskap med en tjej därifrån och vi stannade och pratade lite innan mitt tåg kom. När hon skulle gå frågade hon: hur känner du det, vill du ha en kram? Det var rart tycker jag :-)

Kära lessenfrun, jag hoppas att du mår bra idag. Att skiljas är att dö en smula men du kommer att överleva detta också, vi klarar mer än vad vi tror! Kram!

och till att ha stått emot a-djävulen. Det är nog som Annelie skriver att hjärnan inte är van att hantera känslorna "på egen hand". Det tar ett tag men så småningom skall det ha reparerat sig därinne!

är erkänt sämre på att hantera stress i nykterheten. Så är det för mig och för de allra flesta andra som är rena alkoholister. Finns en skillnad hos narkomaner som aldrig verkar slippa sin uppskruvade hastighet och som fixar en stress som för mig är helt oöverstiglig. Jag känner flera drogfria narkomaner som är framgångsrika företagsledare, en typ av jobb som jag hade innan jag blev nykter och som jag definitivt inte klarar idag.

Det finns ju en anledning till AA's deviser :

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva

Det finns en 6e också som jag inte riktigt förlikar med mig med eftersom jag inte är religiös men det är ju mitt val att ta det som är bra för mig.

Däremot skulle jag vilja ha ett jobb, utan stress (!), där jag kan få använda min erfarenhet från min bransch som jag varit trogen hela livet för att hjälpa, skola in, unga i arbetslivet. Jag börjar gå mot slutet på mitt arbetsliv och det är svårt att få tag i arbetsvilliga ungdomar i branschen, trots all arbetslöshet, så min dröm är ju att få överlämna min erfarenhet till en ny generation, få dem att känna sig duktiga så de stannar och för jobbet vidare.

Och den möjligheten ökar ju rätt dramatiskt om jag lever ett nyktert liv :-))

Lev din dröm var det nån smart som sa..................!!

Starkt jobbat! Å så skönt att slippa det där smygandet... När jag läste din rad om snabbdrickning när hustrun stod i duschen tänkte jag på när jag sist var ute med min man och jag när han gick på toan snabbt beställde ett glas vin i baren och svepte det innan han var tillbaka... usch

Skrev först din men ändrade till våra för det är ju precis så för mig med. Vi har ju så länge filtrerat känslorna genom alkoholfiltret och nu när de kommer i ett svep så är det inte konstigt om det blir lite kaos där inne. Självklart måste det lugna ner sig när hjärnan vant sig, hur skulle jag annars orka. Nej, vi måste intala oss att det blir lättare och lättare.

Men tänk så stark du du är som lät det stanna vid en tanke på ett glas eller tio (ha ha, känner jag igen)och inte gjorde slag i saken. Det ska du vara stolt över.

Nu går jag också ut i trädgården och låter solen läka mig.

Varje gång man lyckas bemästra suget så blir man en erfarenhet rikare. Och då kanske det är lättare att klara det nästa gång? Har man klarat det en gång kan man klara det fler gånger.
Hoppas solen skiner på dig idag och att våren kommer snart. Det behöver vi alla!

Kramar!

Mår så bra som jag inte gjort på flera år och börjar känna hur det är att leva på riktigt. Men på något sätt så klarar jag inga känslor just nu då spelar det ingen roll om det är roliga eller tråkiga nyheter, allt skapar stress.
Fick ett jobberbjudande sent igår och hela natten gick hjärnan på högvarv och stressade upp sig och givetvis vaknade tanken på att ta sig ett glas eller 10.
Som tur är så är jag ledig idag, så vårsolen får läka mig i dag och jag skall trötta ut kroppen i trädgården.
Men ni som har hållt upp länge, kommer detta att ge sig? Eller har jag blivit tanten som får hjärtklappning för allt.
Så kämpa på där ute och njut av våren//Kalla

Tänk vad du växer för varje dag och visst är det skönt när man börjar hitta tillbaka till själv. Vet i tusan om det finns några endorfiner i mina rabatter, tycker mest det är ogräs :D Men jag skall iallfall göra ett försök att fixa ordning lite ute i dag. Vi har underbart väder så det är bara att njuta.
Så nu kämpar vi på//Kalla

Heja heja!

Om en kbt-terapeut skulle lyckats med att få dig att dagligen besöka detta forum, som uppenbarligen fungerar så effektivt, så hade hen ansett behandlingen vara tämligen lyckad. Så sug åt dig av din webbterapeuts beröm nu!

Men så nära att den inte blev. Igår kväll mådde jag inte bra. Lika bra att lägga av! Mina känslor dröp av självömkan. Sen när far och en son sov och den andra var ute så började den lede A-djävulen att fresta. Skulle det inte vara gött, bara en klunk eller två, känna värmen som strålar ner i magen. Han tjatade och trugade. Men, jag lyckades faktiskt stå emot. Jag tänkte på er och hur jag skulle få skämmas när jag skulle få erkänna att jag trillat dit. För naturligtvis hade jag varit tvungen att erkänna för er, så känner jag. Nu tar jag i stället tacksamt emot applåderna för att jag var så ståndaktig *fniss*

Sen funderade jag en del på hur jag blivit här hos er. Hur mina känslor svallar och jag öppnar upp mig och försöker skicka lite av min värme och kärlek åt höger och vänster. Det är så ovant för mig, jag blir riktigt generad när jag läser vad jag skrivit. Kära nån så pinsamt. Jösses! Men... jag mår ju bra av det, jag känner att jag växer. Det är sådan jag önskar att jag vågade vara ute i livet också. Jag önskar att någon kunde riva hål på mitt skal och ta bort den där ytan av självbehärskning så att jag kunde släppa ut alla känslorna i stället för att låta dem gå inåt och riva på själen.

Jag har inte kontaktat någon KBT-are ännu. Kanske behöver jag inte det, kanske räcker det att skriva och läsa här. Här får jag terapi. Men jag har inte stängt dörren än, jag vet att möjligheten finns.

Idag är jag ledig. Först en lång promenad i skogen. Sedan ska jag gå ut och gräva i min trädgård, gräva djupt så att jag frigör alla de där ämnena som triggar igång endorfinerna (jo, det är sant, faktiskt vetenskapligt bevisat att de finns i jorden)

Ha en skön dag alla kämpar!