Senaste kommentarerna i forumet

Njut av nykterheten! Det gör jag! Idag är det precis 5 veckor sedan jag söp skallen så är jag nykter idag har jag klarat 5 veckor.

Håll i Maria42, fint att du loggar in och skriver läget!

kram, Lilja

SJälvkänsla-självförtroende-att dricka-att tro man inte duger..

Jojo, det där kan man brottas sig blodig med. Men jag blir upprörd när du fått nån vanföreställning att det du skriver inte skulle DUGA! Att detta är nån slags SKRIVKLUBB!! Då har du inte läst min tråd och mitt nötande om samma sak, om och om igen...

För det första skriver du HUR BRA SOM HELST!! Basta!! För det andra kan jag nästan garantera att INGEN här har synpunkter på formuleringar mm, eller "hur" man skriver!!
Jag kan ju bara tala för mig själv men jag TROR jag talar för andra också..eller vad säger i alla ute där?

Det kan ta tid innan man hittar en vettig kurator att tala med om sina problem..Jag har valsat in och ut några gånger innan jag fick tag i en Pärla. Jag gick hos henne för ungefär ett år sen och det var fanttastiskt för min självkänsla, där vi jobbade med min grundantaganden om mig själv, där jag har en botten som säger "Lilja; Du är värdelös!!"
Det har vi jobbat HÅRT med att försöka förändra!Inte lätt men ett stort stöd!

Med rätt person kan det vara en oerhörd hjälp att få formulera sig och ventilera! Man kan se vilka felaktiga föreställningar man setat fast i!

Nu går jag hos alkoholterapeut och det är också väldigt bra. Jag går också i en grupp (inte AA) och talar om alkoholproblemen. Det är nyttigt att prata Annelie.Man får INTE medlidande utan förståelse, vilken är en stor skillnad!

Kanske klarar du hälla ut 1 dl och bli måttlighetsdrickare, vad vet jag? Det är ju så oerhört individuellt.
Men jag vill berätta att jag gjort PRECIS DET!!
För några år sedan höll jag på och palta med det och visst funkade det mellan varven men gradvis gled jag tillbaka i det gamla. För mig var det ett sätt att lura mig själv..

Jag tänker att har man inte problem med alkohol behöver man inte fundera överhuvudtaget?

Det låter som du skulle behöva lite stöd med att få upp ditt egenvärde, känna att du är en lika värdefull person som alla andra. Som bekant förstör ju alkoholen vårt självförtroende när vi vaknar bakis och allt vårt kvicka runnit ur vårt belöningssystem.

Skriv nu på sidan Annelie!! Du skriver jättebra och har inget att skämmas för! Du behövs!
Ge inte upp!!

Liljakramar

Jag längtar till den dagen jag ska känna samma tillfredställelse med livet. Du ger mig hopp!

att läsa din historia! Jag lider och gläds om vartannat med dig. Hoppas innerligt att du finner din ro!

Trött, trött, trött! Önskar jag någon gång kunde vakna och känna mig riktigt utvilad. Det här är nästan lika jobbigt som baksmälla, fast utan ångest tack och lov.

Men finaste!!! Håller alla tummar och tår för att det är resterna av den lille alkoholdjävulen se hittat och att du sen är bra...
Håll i, och kom ihåg att du betyder mycket, du okände vän!!!
Kramar!!!
/k

Hoppas allt är bra, och att det lugnat sig efter kaoset...
Du finns ofta i mina tankar, även om jag inte loggar in så ofta...
Ibland behöver jag en paus, men jag återkommer alltid, förr eller senare...
Stora stora kramar!!!
/k

Jag varit nykter, känns skönt. Allt flyter på som vanligt, ville bara lämna ett livstecken. Kram alla som kämpar därute!

Gulledu. <3

/H.

Har inte orkat logga in och skriva på ett par dagar nu men jag smygit in och läst varje dag. Mitt katastrofalt dåliga självförtoende har hindrat mig. "jag skriver inte lika bra som de andra, inte lika fängslande eller medryckande. Min historia är inte lika eländig som en del andras. Varför skulle någon vara intresserad av mig?" etc etc.

En av många anledningar till att jag har velat berusa mig, då har självförtoendet stigit till skyhöga höjder. När jag är onykter är jag bara bäst eller också skiter jag högaktningsfullt i om jag inte är det.

Jag borde nog gå i terapi eller något. Två gånger har jag försökt, tog kontakt med psykvården på VC men det gav ingenting. Jag kände mig bara obekväm och undrade vad jag gjorde där. Känner ett enormt behov av att prata ut men samtidigt vill jag absolut inte ha medlidande. Och jag mår inte dåligt jämt, det går upp och ner, just nu väldigt mycket ner.

Nu har jag bestämt att jag ska skriva här för min egen skull. Det får bli min dagbok som jag kan gå tillbaka till. Har faktiskt inte kännt något sug alls de senaste dagarna. Börjar fundera på om jag kan bli en måttlighetsdrickare när den här månaden är över. Bara en dag i veckan och hälla ut 1 dl ur flaskan så det bli 3 glas kvar. Just nu känns det som en möjlighet... kanske... eller så trillar jag dit igen. Jag måste i alla fall satsa på att klara den här månader, no matter what!!!

Stora kramar till dig idag, bara för att!!
/k

ska jag lägga mig nykter............och då vore det väl tusan om jag inte skulle vakna nykter i morgon !! Genast blir det då lättare att ta mitt beslut för dagen som komma ska.

repeterar den lilla varningsramsan som är bra att ha i huvudet :-) HALT !!

H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen (Lonely)
T = Trött

Tillfällen när vi bör stanna upp och fundera över vårt egna välmående,

som följs av en vilsam kväll (vi äter rester) och rart besök:) Ser trädgårds-TV, - idag har jag beställt en fröbok till min odlarmullegubbe och Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" - också med tanken på att han varit där vilket efterlämnade ett outplånligt intryck. Livet är lugnt och fyllt av ett pågående samtal. Jag tycker att mannen blivit pratsam... och han säger ofta att han mår så bra. Jag tänker på det som berörts här om känslorna som kommer nära och inte dövas bort. Så är det, de måste få komma och ska tas emot och tas omhand. Livet är levande, vaket och naket. Och mestadels gott. / mt

Du kan ju kolla upp först vad som är din lagliga rätt vid en eventuell skilsmässa och sen fundera på hur du ska gå vidare. Jag tror tyvärr att arvet kan räknas in i de gemensamma tillgångarna som ni ska splitta ifall ni är gifta.
Vad man sen faktiskt kommer överens om är ju nåt helt annat än vad man har rätt till enligt lag. Skilsmässor tenderar tyvärr ofta att locka fram våra mest småaktiga sidor... När man står inför en oviss framtid kan det vara frestande att försöka få med sig så mycket som möjligt ur boet. Positivt i ditt fall är att du åtminstone kan bli av med det där j-a barskåpet (hehe).
Kram från Nynykter

Sitter och läser gamla trådar och undrar hur det gick för alla som bara försvann, jag hoppas att alla har det bra. Bara på den tiden som jag varit med så har många passerat och jag hoppas att allt gått bra för er.
En sådan här vecka när jag jobbar över mycket, är suget efter ett glas vin när man kommer hem värre så nu lägger jag till trötthet till sakerna som triggar igång mig.
Min hjärna klarar nog inte av att överlastas så stress, trötthet osv får mig att vackla lite, men det är väl bara att bita ihop och ta ett steg till//Kram Kalla

jag har känt mig ödmjuk många, många gånger över kraften i forumet. Och tacksam över att jag hittade hit. Jag har lärt mig så mycket och kanske mest av att få dela kampen hos de som kämpar mot alkoholen. Önskar dig fina dagar, välbyggda holkar och ro och kraft till dig! Livet väntar... Kram / mt

Klart du får en kram! Flera om det är så :)
Ja, vad gör man om man märker att det är alkohol i kalken? Spottar man ut? Skulle inte tro det va?
Hur som helst så behöver varken jag eller andra med samma bekymmer fundera på det nu. Inte i våra kyrkor i alla fall.

Träffar man någon från en sån situation är det precis lika pinsamt för den andra personen. Garanterat!

Stannar till den släkting med blodsband, man spär inte ut den med ingifta.
Får du föräldrarnas sommarstuga så kvarstår den i din ägo, så har det varit med min frus ägendom.
Den kommer ju hennes barn ( så även mina) tillgodo, och behöver inte lösas ut vid en skiljsmässa .
Det är annat när ni införskaffar något tillsammans. Då partar ni på det.

Jag skulle aldrig drömma om att göra några anspråk på frugans egendom, den är hennes.

Berra

...hur en vän plötsligt blir till någon man inte alls känner! Tänker på dig och håller tummarna för att det ordnar sig till det bästa!

Såg framför mig en situation där någon skulle ställa mig den frågan.

Imorse när jag kom till jobbet fanns där nämligen en person som jag träffat i en grupp jag deltog i på en beroendemottagning. Nu skulle han inte till mitt företag men det kändes lite konstigt att träffa på någon sådär helt ur sitt sammanhang!

Så dök en annan tanke upp, tänk om jag någon gång träffar en kund och så är det någon som jag känner igen från ett AA-möte.

Fast, nej, jag ska inte skämmas. Det här är jag och jag är bra ändå :-)

Idag ska jag ta mig iväg till ett AA-möte tror jag, det är en fantastisk känsla att sitta där och höra människor dela med sig direkt ur hjärtat sådant som de kanske håller undan för sina närmaste. Det är märkligt att det ändå är så lätt att dela med sig av förtroenden till människor man inte känner bara för att man har ett gemensamt problem.

Jag tänker att om alla människor vore lika deltagande, vänliga, varma och välkomnande som de människor jag träffat på de möten jag gått - då skulle samhället vara en mycket bättre plats. Visst är det konstigt att ett gäng alkisar uppfattas på det här sättet? Jag får inte ihop det riktigt. För människorna där är ju annars väldigt olika sinsemellan.

Förresten, nu har det skett. Nu har jag bestämt mig. Idag ska jag inte dricka en droppe. Nu vill jag inte mer. Nu får det vara nog, nu skall jag bli frisk och hitta mig själv.

Jag behöver ett råd från er kloka människor. Båda mina föräldrar har gått bort. Även om pappa var förtidspensionerad alkis och mamma telefonist så fick jag en slant från försäkringar när de gick bort. En slant som jag vill ska vara min och barnens. Ni som följt mig vet att jag ifrågasätter mitt äktenskap, något som jag vill finna styrka att göra någonting åt, antingen förbättra eller ta mig ur. För att skydda mig själv har jag bestämt att jag vill skriva ett äktenskapsförord där mitt arv görs till enskild egendom men hur tar man upp det därhemma utan att såra, så svårt??!

...skriva och peppa dig till att INTE igen tänka tanken att det är dig det är fel på, överkänslig osv. Jag förstår hur ensamt det måste kännas emellanåt att vara den enda, den avvikande. Usch, kände ett obehag när jag läste om din påskhelg och mötet med väninnan. Jag ville säga så mycket men dina andra vänner har visst skrivit ned det mesta här ovan så jag kan inte annat än hålla med - följ din inre kompass.

Jag ser att en stor vinst jag kommer göra genom att vara nykter är just att kunna vara en god förebild för mina döttrar.

Någon av mina arbetskamrater satte bra ord på den situation som uppstår när någon helt plötsligt inte dricker, att denne på något sätt blir ett hot mot de andra dels genom att vara "den duktiga" som alla tycker är lite småjobbig (för att man är avundsjuk för att man inte är lika duktig själv kanske) och dels genom att vara den "iakttagande" den som ser allt som eventuellt händer, kanske lägger på minnet osv.

Kram från mig

...när du nu delar ut dem här i din egent tråd :-) kramar tillbaka och sänder cyberstyrka till dig. Att ta det lugnt är bra, andas och tänka först & handla sedan är bra för kropp och själ!

Vad bra att du fått igenom att där skall vara alkoholfritt nattvardsvin - det är väl jättebra, det har jag inte tänkt på. Vilken fasa om man skulle få för sig att ta nattvarden och så får man alkohol i munnen! I en kyrka!

"Sätter du dig på mig, så tänker jag ta en stor j.vla tugga ur röven på dig!"

Den ska jag komma ihåg. Den borde flera av oss komma ihåg! Härligt att läsa och känna den jävlar-anamma som lyser mellan dina rader!

Jag tror du slår huvudet rejält i spiken när du skrivar att andra människor reagerar instinktivt på hur du spelar din roll - jag tror verkligen att det tyvärr är så att vi människor ofta har lite djuriska instinkter (eller kanske däggdjursinstinkter) som gör att vi ibland istället för att hjälpa, ger oss på dem som är svaga (eller snarare står där i sin offerkofta). Jag upprepar också gärna detta:

"Det är inte hur man har det utan hur man tar det" - alla har vi det jävligt emellanåt men om man sträcker på ryggen och gör sitt bästa så förtjänar man och får man respekt. Även om det väl egentligen är så att det vore fint att få en klapp på axeln när man bäst behöver den, när man står där i sitt självömkande hörn. Fast - det är ju oftast inte konstruktivt utan bekräftar ju bara vad synd det är om en (och alltså behöver man inte göra något för att rycka upp sig...). Nu generaliserar jag lite här men i alla fall!

Alkoholen bryter ned självkänslan och man går omkring med ett ständigt dåligt samvete på något sätt. Det är lättare att krypa in i offerkoftan, tycka synd om sig själv istället för att stå upp för sig själv och spänna ögonen i dem som klankar ned på dig. Att ifrågasätta "vad menar du?" istället för att "ja, de har säkert rätt, jag är ju en usel person...".

Många sentenser blir det här men jag tycker att en av morfars favoriter också här finner sin plats:
"stå på dig annars gör någon annan det!".

Kram från mig