Senaste kommentarerna i forumet

Det är så tråkigt att se att så många nya hittar hit. Missförstå mig rätt, the more the merrier, vi stöttar varandra så fler är bättre. Men visst är det sorgligt att det liksom aldrig tar slut, så många offer för detta gift och det tar liksom aldrig slut?

Klistrar in en rad jag lånar från Kalla: "Detta skrämmer mig, jag slåss inte mot ett beroende utan en drake som aldrig dör, fysiskt beroende verkar hanterbart, men det psykiska i flykten från livet verkar vara en livsuppgift."

Sammanhanget var kändis som efter att ha varit nykter i 10 år helt plötsligt gick ut och sa att han ville vara "normal" och började dricka igen. Tydligen har han senare dementerat att detta var en god idé. Jag håller med kalla, det är otroligt skrämmande. Att det är en livsuppgift. Men, det är det ju att dricka också för tänk vad mycket tid som lagts på att planera före under och efter "dricka-tillfället". För att inte tala om allt ältande när man funderat på att sluta, ångesten, all bakistid...

Frihet! Jag får allt fler skymtar av mig själv, den där människan som jag tappade bort någonstans på vägen. Jag är lite rädd för vilka livsbeslut hon kan tänkas bestämma sig för att göra, men ändå inte, det är ju dags ändå att göra aktiva val istället för att bara låta tiden gå. Jag har ett liv. Det är det jag lever här och nu. Något annat kan jag inte vara säker på!

Och till sist en liten gnällrad, alltså usch vad mycket spritreklam det är på TV!! "programmet presenteras av vinet GOSA" - skämtar ni med mig??

Mm, alla ni har rätt.

Var ute med jobbet ikväll. Stadens vackraste utsikt, vegetariskt, alkoholfritt.
Jättefint.

Satt och tittade ut på vyn över staden och fick en sån där djuping i magen-
fan, det löser sej.. Jag lever. Dottern är i Venedig, sonen stortrivs på sitt jobb. Kan mannen inte slita sej så, jaha..
Inget vet nånting om morgondagen, eller hur?
Jag är inte Lessenfrun just nu.

Åhh, känner att jag använder er Forumvänner till nåt helt annat än alkoholproblem..
Men orsaken till min sorg idag var faktiskt sprit.
Ni fattar tror jag.

Jag gillar er.
:)

som blir för full ibland. Du blir en måttstock för vännerna, det är klart att de inte tycker att det gör något för då gör det inte heller något om de själva blir lite för fulla ibland. Det är lite läskigt när någon börjar ifrågasätta något hos sig själv, många känner då ett tvång att själva göra detsamma. Lite som när någon på jobbet går ned i vikt, då får vi andra dåligt samvete när vi tar en bulle till kaffet.

Du måste vilja för din skull! Lyssna på MissH, skit i andra känn efter vad som händer i din mage: vill du jobba häcken av dig idag för att det är roligt? kan du prova att säga nej? måste du vara med? Vi duktiga flickor riskerar att sluta som bittra kärringar som tycker att resten av världen består av otacksamma idioter.

Mitt recept innehåller mycket forumläsning & -skrivande, en kombination av mindfullness- och religionstänk ihop med lite vanligt sunt egocentrering ("hur mår jag?" vad vill jag?). Firar 5 veckor idag. Det är inte lätt hela tiden men det är verkligen en befrielse och jag känner mig stark. Känner nästan varje dag hur jag hittar lite mer tillbaks till mitt "riktiga" jag.

Välkommen hit!

Kanske är det så att vännen också har ett problematiskt förhållande, jag tror nog att det är så för annars så tänker man inte så att "fan vad tråkigt för mig". Jag tror inte att normaldrickare tänker så. Vet vännen inte att du oroas över ditt drickande? I så fall var det otroligt elakt sagt. Jag hoppas ni får en skön och trevlig semester trots allt, skärgården är underbar, önskar jag kunde smyga med er :-)

att han ändrat sig. Trist. Men samtidigt stärker det mig i mitt beslut. Det går inte att återgå till något slags "normalt" beteende. Jag lånar det där om draken från dig Kalla, det var bra formulerat !

Motion är bra mot sådana tankar, att ta ut sig riktigt ordentligt gör gott även för själen. Ut och spring eller gå till gymmet, snabb promenad, sparka i lerpölar.

Kram!

Håller med MissH, skriv gärna och berätta vad som hände hur du tänkte (OM du tänkte). Det hjälper att sätta tankar och agerande på pränt!

Skickar styrkekramar!

kunde varit mina NN! Så känner jag också. Jag är, eller åtminstone vill, vara en sådan som inte dricker alkohol. Min strävan är att jag fullt ut skall acceptera det jag innerst inne känner är rätt, nämligen det att det INTE är normalt att förgifta sin kropp och själ. På något sätt har människorna blivit hjärntvättade. Men, så småningom kommer det vara vi som är de "normala", jag tror att attityderna så småningom kommer att förändras ute i samhället och i stugorna!

Kram från mig!

Steg ett taget, annorlunda semesterdag utan A. Ser fram emot att sova, allt tungt idag, kan inte andas... Skam!

Vi har berövat oss själva den enklaste och snabbaste quickfixen mot jobbiga perioder i livet, dvs spriten. Å andra sidan slipper vi samtidigt myntets baksida, dvs att förvärra det hela. Livet blir mindre yvigt som nykter, vilket ju för det mesta är bra, men ibland en smula frustrerande. Ibland önskar man sig bara bort, in i dimman. Snabbt.

Han ska inte vara där och titta på fotboll! Om han vill hänga hos dig för barnens skull så ska han vara med barnen också annars kan han vara hos sin nya. Så det så. Många vill äta kakan och ha den kvar, men man måste välja. För din skull så skall DU bestämma detta inte låta honom göra som han vill. Ut med kräket!

Måla huset är bra, det är alltid bra för kropp och själv att arbeta med något fysiskt och kreativt. En ensamresa skulle jag också behöva, till hösten kanske. En sådan resa när man kan umgås med sig själv riktigt ordentligt och bara känna efter vad man verkligen, innerst inne vill och tycker om saker och ting.

Kram från mig

Apropå.... ni vet vad:

http://www.expressen.se/noje/per-holknekt-jag-vet-att-jag-har-gjort-fel/

/H.

Det är nog sant så att pengar inte gör dig lycklig men avsaknaden av dem kan göra dig fasen så olycklig. Men som sagt, att vända det till något positivt: en sjukfrånvaro från arbetet ger ju också en närvaro i hemmet. Och det är det mest värdefulla av allt: TID. Och det kan du ge dina barn mycket av! Det är viktigare för dem än prylar ( så småningom inser även de själva detta ;-)

Du verkar vara en bra pappa och en fin man, du kommer att ta dig ur detta!!

På tal om FB så blir det lite vad man gör det till. Strunta i alla dem som bara skriver glassiga saker (man kan ställa in så att man slipper vissa uppdateringar ;-) eller prova att kräkas lite om hur du mår just nu - du kanske får stöd från oväntat håll?

Varma kramar, och glöm inte bort att här får du vara dig själv :-)

Jag gör nog fel som "stänger in mig" i all självömkan...
Forumet ska ju vara "levandes" och innehålla alla sorters upp&ned-gång...

Jag provar och dra på mig "förbannad-manteln" igen, den har ryckt upp mig förr...
(Jag irriterar mig så stark på vissa saker att jag inte kan låta bli att tala ur egen mun,
och "chocken" över att ha tagit till orda brukar stärka mig i efterhand....)

Jo jag har en lågperiod i mitt liv utan någon som helst anledning, jag brukar skylla på jobbet,
och visst den har en stor del i det, men man kan också vända på det...
Hur stor del av jobbet ska få ta över mitt liv???
Vissa av oss lägger ner sin själ i det vi gör, pretentiösa och vill vara så där "perfekt".
Sedan finns de andra som är villiga att gå över lik för att avancera,
och då kommer konflikter där sanningar bemöts med rena lögner, och då kan jag inte hålla käften.
Jag mår dåligt när alla andra på jobbet spelar med i någon sorts lögn, detta är kutym..!
Jag står med svaren, och ingen vill längre lyssna, tillintetgjord...
Håll käften och jobba, och det är precis det jag gör numera, aldrig ifrågasätta, bara jobba..
Frustrationen växer och jag håller på att mentalt brisera ut i en explosion,
och när jag inte får explodera, så förtvinar jag inuti, nedbruten...

Så antingen är jag en levnadskonstnär, eller så är jag bara en oförstådd tjurgubbe..???
Döm själva, det är bara här som jag vågar vara helt uppriktig, här spelar jag ingen roll...

Jo jag borde vara glad och positiv, det finns massor av anledningar egentligen...
Men jag har inte öppnat kanalerna för att gör mig mottaglig för dem, innesluten och "skyddad".
Inget får komma åt mig, varken av det goda eller dåliga, är innesluten i min lilla bubbla..
Jag kan finna tusen anledningar som rättfärdigar till att livet är skit för tillfället,
men inte finna en enda som gör det värt att ens orka leva, se fram emot morgondagen...

Livet blir så komplext att allting bara blir en enda grå sörja av....ingenting...
Jag har tappat fokus och vimsar runt i ett ingemansland...
Inget spelar roll längre, och så länge allt bara tuffar på i maklig takt så är det okej...
Jag sköter mitt jobb, betalar mina räkningar, gör det jag blir tillsagd att göra...
Men i ärlighetens namn, jag skiter i vilket...
Glädjeämnen är njet nada, inget bekommer mig...

Jag är självdestruktiv i mina tankar och om någon sa åt mig att dricka mig full,
så skulle jag göra det utan att ens lägga in mina egna värderingar i detta..
Jag tar inga egna beslut längre, håller käft och gör det de andra säger åt mig att göra...

En lealös trasa som ingen ens orkar lyssna på längre...

Sorry för allt neggigt, men det var det som kom ur mig...

Berra on the mood...

Jag är också en hängig och nere person för tillfället, men nu måste jag säga ifrån lite...

JA, Facebook är bara en illusion där man försöker överträffa så många som möjligt,
det är knappast där man ser när någon mår dåligt eller när livet är skit i allmänhet...
Ingen berättar att de tar sina resor på dyra krediter,
eller att det är banken som äger deras nya bilar, pooler osv...
Att sedan alla är ett ämne för lyxfällan på TV vill ingen kännas vid...
Nä, Fejjan är en sadistisk lögn, och att surfa runt i den är emellanåt som en saga utan
anknytning till verkligheten, så där åker solglajjerna på, så man slipper bländas av all skit.
Jag ska inte säga något, jag är tyvärr precis likadant, berättar bara det som är roligt och positivt.

Att du har investerad din framtid i dina barn ska du se som en tillgång,
även om det inte ger något klirr i kassan, rik men "död" är inget liv heller...
Har med åren träffat många försäljare som har ångrat EN enda sak i sitt liv,
att de inte hade tid att se sina barn växa upp, att inte få vara där med dem i med och motgång.
Så fuck glöm det, du är och kommer bli rik på kärlek...
Att stå över någon utlandsresa något år då och då är ingen förlust...

Du har dina kvalite'r och då behöver du lära dig att se dem, för vem du är,
och inte för den du förväntar dig att vara...

Avund är den sämsta av alla sjukdomar, och du är bättre än så...

/Berra

Jag tyckte väl att Holknektens val var en smula underligt. Egentligen motsägelsefullt också. Jo nu kunde han dricka för att han är så stabil och glad men också för att han ville vara "normal"...Hur stabilt är det liksom att känna att man behöver anpassa sig och vara "normal"?

Men Kalla, tänk vilka löpsedlar vi hade skapat om vi alla varit kändisar! Vi hade ju lugnt kunna försörja hela skvallerpressen i åratal framöver :-)

Kram från Nynykter som trivs med att vara en doldis

Tack Adde! Så skönt att jag hittade in här ;-)

Gud va skönt det låter - en befrielse att slippa alkoholen!
Jag har alltid varit en beroendeperson, överätit, övertränat, översnusat (gör fortfarande), allting blir så mycket. Tur att jag inte har provat några tyngre droger...
Vill kunna lita på mig själv och att andra kan göra det. Så lättad att höra att andra upplever samma problem och att det blir bättre. Många av mona vänner säger att det är väl inte så farligt att du blir för full ibland, det händer alla. Tidigare har jag lyssnat för det va lättast, men nu ska jag stå på mig mer. De som inte är där förstår inte vilket det inte ska heller.
Tack igen och kram!! ;-)

Bra steg att börja skriva här, många kloka människor med stora hjärtan som kan komma med stöd, kloka råd och en och annan spark i baken när det behövs. jag tycker att det är ett stort stöd att skriva och läsa här när man vacklar lite.
Har hittat mig själv med hjälp av dessa underbara vänner på denna sida, så skriv och läs och börja din resa//Kram Kalla

Han har insett att han aldrig skall dricka mer, dyr historia för honom. man får väl vara glad att man inte är kändis och det hamnar på löpsedeln när man klantar sig :-)

Har Holknekten kommit fram till att hans beslut att börja dricka igen var av mindre bra karaktär eller?

Du har väl inte sabbat allt heller, du snubblade och föll och nu reser du dig upp igen och traskar vidare, något visare än sist ;-) Välkommen tillbaka förresten! Vill du får du gärna berätta hur du tänkte, är nämligen livrädd att jag ska lyckas övertala mig själv en vacker dag (även om jag känner mig säker nu).

Kramar

Nja, min nya ventil är jag själv. Har inget behov av att strula till livet längre, förut höll jag på med allt möjligt, shoppade för mycket, hetsåt i perioder, festade för mycket osv. Det där är borta, iallafall nu. Men jag har ett behov av att sätta mig själv främst, att känna efter vad jag vill och behöver och sedan följa det. Trodde det skulle vara skitjobbigt, att andra runt mig skulle reagera negativt, men det enda jag har hört är att jag är gladare. Är vi bortresta och jag känner att jag måste vila så gör jag det. Känner jag att jag måste gå iväg en stund och vara ifred gör jag det, vill jag inte hänga med på något säger jag det. Och på något märkligt sätt överlever folk utan mig ;-) Det här är självklart för många, men inte för mig, jag har alltid anpassat mig till andras vilja. Men nu orkar jag inte det mer, för det blir outhärdligt att vara jag om jag lever enligt andras premisser. Och det är ju inte så konstigt att man upplevs som gladare när man äntligen får vara sig själv! Sen är det såklart inte helt enkelt, men jag försöker. Sedan är nog naturen en ventil också, förut sket jag väl i den, har alltid varit en riktig stadstjej. Men nu är det som att jag ser allt på ett annat sätt, att jag ser allt "på riktigt", kan bli lycklig av några träd ;-) svårt att förklara, men jag hoppas att du får uppleva det du också!

Att ta beslutet att inte dricka ger mig ett enormt lugn, jag vågar äntligen tro att jag kan lita på mig själv. Det låter klyschigt, du kommer hitta den meningen i många trådar här, men det är sant. Det är en frihet att slippa dricka, något jag absolut inte trodde på när jag satt där livrädd och fasade för att aldrig mer få dricka, när jag insåg att jag har problem med alkohol.

Tack för att ni finns!!!!
Jag är väl extra känslig nu när jag
åkt på influensa också. Sen sticker exet iväg en månad till USA med knoddar. JOBBIGT som F . .
Men det blir ju helt klart en upplevelse för barnen!
Men är man som jag en jäkla hönspappa, så blir det mycket oro.

Kram på er alla mina fina vänner!

TP

i taget vännen !