Senaste kommentarerna i forumet

Har tänkt så mycket ppå dig Santorino och hur det gick för dig. Gott att se att du tar tag i det igen och fortsätter på våran lilla stig. Många kramar och styrka till dig!

Oj så mycket respons jag fått under dagen! Tack!

Visst är det skönt att rensa i röran - jag har svårt att kasta så jag blir lätt omgiven av pappershögar och saker-och-ting av olika slag. Det är viktigt för mig hur jag sitter i rummet och att jag har saker "rätt väg", att jag känner harmoni och att det "stämmer". Men rörigt kan det bli... och blir:)) Jag städade en kökslåda för ett tag sen och blir glad varje gång jag öppnar den. Det yttre har betydelse - även om jag bryr mig mest om insidan:))

Berra - jag kan också känna ansvaret, att inte svika. Att människor som söker sig hit får svar... vi vet ju hur mycket det betyder. Samtidigt tänker jag att jag är en av många och att jag ska känna tillit till forumet som helhet. Jag ser de som tonar ut, de som ofta nämndes då jag började skriva, Märta, Mie och Pia är de jag först tänker på. Det är roligt när de tittar in nu och då, som gamla vänner. Jag har aldrig störts av att du Berra skulle upprepa dig och inte nån annan heller. För min del har du plats här med alla dina för- OCH nackdelar - jag lever gott med det:) Våra avigsidor gör oss mänskliga och här delar vi kampen mot det svåra. Och fördelarna... tjaa:) - Jag tror att forumet behöver oss också när livet är stabilt - så har jag känt från början. Ni som kommit ut på andra sidan representerade HOPP!

Jag har så starka minnen, situationsminnen av samtalen på forumet, förknippat med Lisa Ekdahl och Barbro Hörberg... jag tror det var Vana som cyklade till Vita bergen och lyssnade på musik av Barbro H i somras. Jag minns vaknätter när jag läst och skrivit, meningar som betytt så mycket. Tidvis har "ni" varit mina närmaste vänner, min forumfamilj - hur konstigt det än kan låta...

Idag är det sol, vår i luften och en och annan fjäril fladdrar förbi... Livet är gott!

Jag önskar er alla som läser en härlig helg! / mt

Visst känns det taskigt när något som har betytt så mycket som forumet och man inte längre lägger ner så mycket energi på det.
Man rymmer ifrån det på något sätt, ställer inte upp och ger tillbaka lika mycket som det gav...

Jag känner mig som en "svikare", men har också insett att jag inte längre kan tillföra så mycket nytt.
Det bli mest en massa upprepningar klädda i nya ord...

Men å andra sidan. det kanske har/är en helt naturlig del av ens egna utveckling.

Jag har förstått att jag fortfarande har en berondekaraktär, och måste hela tiden vara på min vakt att den inte får sitt fäste i en ny sorts drog.

Jag är en känslomänniska och behöver dämpa den på något sätt vad det nu än blir med för något.

Så länge jag är medveten om min "sjukdomstillstånd" så behöver jag bara hålla vakt på min självmedicinering...

Att vara kvar i verkligheten och bekämpa mina känsloutfall på plats, har blivit mitt mitt stora livsmål.

Att våga vara mig själv med alla mina dåliga sidor är ett livslångt beslut,
Här är jag med alla mina för OCH nackdelar, kan NI leva med det?
Det är frågan mina vänner måste ställa sig inför.

Berra

Jag hade också städ- och rensningslust i slutet av januari då jag trodde att han skulle hålla sitt löfte att göra något åt sitt drickande. Kändes så skönt att rensa bort gammalt skräp och få ordning i skåpen. Men i början av februari sparkar han undan benen på mig igen och min städlust försvann.....
Det var skönt så länge det varade för med ordning och reda i skåpen/garderoberna känns det som att man har renat sig själv också, konstigt att saker kan ge en den känslan.

vill man inte möta i skogen. 12 stycken på rad.

:)

VD

Detta forum har blivit min dagbok. Hoppas ni orkar lyssna på lilla mig..
Sitter och lyssnar på musik på YouTube. Hittade klipp som rör Erik Saade och Molly Sandén och deras uppbrott. Det fanns bilder på dem där de kysstes, skrattade, minglade och var glada och höll om varandra med värme. Tårar rinner ner från mina kinder, inte för att allt handlar om just de två, utan för att det finns en sådan värme och ömhet i det de utstrålar på bilderna. Jag har saknat en varm och trygg famn genom hela mitt vuxna liv, som funnits där för mig och låtit mig vara liten och vara nummer ett och bli behandlad som en "docka av glas" (förstå mig rätt). I min sambos och mitt fotoalbum finns en del bilder med glädje och lycka men många av bilderna har för mig en annan bakgrund. Jag minns så väl hur sinnesstämningen och efterspelet vid dessa bilder var/blev. Jag vill bara bli älskad för den jag är och slippa kämpa, jag orkar inte mera. Han kan ju inte heller vilja leva i detta, just nu, kärlekslösa förhållande. Men ingen säger någon, det bara rullar på....

Hade velat vara där i skogen, och fotat er i smyg, era förvånade ögon och leenden när ni upptäcker nåt på nytt, precis som barn på skolutflykt...
Tänkte skriva att jag saknar dig, sen tänkte jag: men det kan jag väl inte skriva, jag känner ju inte dig, får jag ens skriva så... Men sen skrev jag ju det ändå... För så är det tydligen, jag saknar dig!
Kram!
/k

Tack!!!
Våren är på väg, och solen värmer!!!

Hej Dompa!
Jag vill bara skicka en liten hälsning och säga att jag läser allt du skriver här, även om jag inte svarar så ofta.

Ja, jag kan riktigt se er där i skogen.... :-)

/H.

Godmorgon A, även här pågår rensning och städning och målning av lite lister odyl. Precis som du beskriver är det någon form av ritual/symbol, inte den vanliga tråk-städningen. Jag jobbar ju en del med Feng Shui och upplever ofta verkligen starkt vilka kopplingar vår hemmiljö har till vårt mående och hur vi är rustade för utmaningar även utanför hemmet. Har ganska nyligt gjort om det lilla kontoret på övervåningen i rätt färgställning och möblering. Är nu ett rum där alla som kommer in känner sig väl till mods, från att ha varit det hemskaste i hela huset, med riktigt ogynnsamma energier. Jag jobbade hellre i köket.
Önska er en fin helg, dig och Mullegubben. Hälsa honom från mig! Själv ska jag åka med väninna till annan stad på Lördag för att se en föreställning, äta gott och bo på hotell. Väninnan är inte så intresserad av alkohol så det blir lungt och skönt! Kramar V

Hon är ganska sparsmakad vad gäller att tala om sådana här saker. Men igår då vi satt och spelade sällskapsspel vid köksbordet sa hon:
"Det skulle kännas konstigt om du började dricka alkohol igen. Någonsin."
Och jag kan inte annat än hålla med. Hon drack ett glas rött. Det sista ur biben jag lämnade efter mig för 15 veckor sedan...

tiden går fort. Nu under våren blir det många födelsedagar i familjen, jag har några minnesmärken i samband med dem från fjolåret. Den här tiden minns jag som instabil - och så var det också när jag nu ser i backspegeln. Ända fram till efter midsommar. Perioden med mycket sovande på tjocka mattan:) Adde skrev i en tråd att det tog ett år att hitta hela sitt känsloregister - det kan stämma ganska bra även här - och att bli av med alla övertoner inte minst. Idag fattar jag inte hur jag orkade jobba i det oerhörda tempo som var förra vintern och våren - ganska precis från tiden för uppbrottet och under den mest sårbara och kritiska tiden i det nya alkoholfria livet.

Jag visste ju inte då hur det skulle bli, levde verkligen med stöd av en dag i taget och det viktigaste först, mm, mm... Även HALT var centralt och värdefullt.

Städandet och röjandet som pågår nu känns bra, som ännu ett betydelsefullt steg... det skapar utrymme för nya aktiviteter. Det har också en symbolisk betydelse. Önskar mig själv samma energi efter arbetsdagen men nu har jag varit ovanligt mycket soffpotatis ett par månader. Det gillar jag inte - får ta tag i det. Göra en plan:) Ska gå hem efter lunch idag och röja jag också. Har en stor mängd saker med affektionsvärde som igen ska gås igenom. Började i helgen men nu har det stått stilla.

Forumet har fått många timmar av min tid, värdefulla varenda en. Utan forumet skulle jag inte vara där jag är, det är min övertygelse och jag har fortfarande svårt att se något som skulle ha varit bättre för mig på den plats och i den situation jag är. Jag märker nu att mitt behov av forumet förändras, det går dagar när jag väljer annat i första hand. Det har väl med "mitt år" att göra. / mt

i sitt garage, hans revir där han också haft sina gömslen. Han har ungefär hur mycket energi som helst nu.

Kul att du är tillbaka, det är bara att ta nya tag, denna gång lyckas du, det är så skönt att vara nykter . Kram på dig!

Gott så Santorini! På´t igen, med uppdaterade kunskaper om dig själv♥

Tackar för den länken! Fastnade ett bra tag och hittade massor av läsvärda tips för sådana som oss:)
Konsten att säga nej, och hur man blir tydlig och bestämd var ju något vi dryftade i Liljas tråd tidigare idag. Fanns en del nyttigt ang det på den sidan.

Hej flickor! Roligt att se att ni hänger med. Jag hamnade tyvärr "i perioden" efter mitt återfall, att det går så himla lätt att ramla tillbaka i nåt man avskyr. Men nu har jag fått nog igen. Det konstiga är att trots att jag är så missnöjd och mår så dåligt av mitt beteende så dövar vinet det så länge det varar. Otroligt. Nån kick har det inte gett, endast en kortvarig flykt och lindring och sedan en ökande ångest och besvikelse. Jag vill inte ha det så. Försöker igen.

med massor av erfarenhet av bla missbruk som jag verkligen högaktar, för att inte säga beundrar. Det har ju varit ett visst snack om att släppa taget så kanske det kan vara till hjälp :

http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/det-jag-vet-om-att-slappa-taget/

Jag älskar din humor Stigsdotter. Du är för jävla rolig. Självklart ligger det inga grodlik klistrade mot mina sulorna på mina fula gympaskor. Och dagen i skogen var helt fantastsisk. Men, men vi var nog ingen vacker syn. På en del av oss syns det verkligen att vi har druckit bort våra liv. Solen sken och vi med den;-) Är lite inne på Addes linje när det gäller den lilla flickan. Orkar du så säg lite mer än hej. Se det som att du kanske förhindrar att hon sitter här en dag. På hemmet, på alkoholforum...men givetvis går din nykterhet före. Lilja-12; Du är min idol just nu. Har läst din tråd och du berör. Och du skriver liksom Stigsdotter så klokt (jag vet att Stigsdotter avskyr just det ordet) på andras trådar. Dumt att du tycks ha förlorat din peppkompis. Men jag tror/hoppas hon kommer tillbaka. Det ska hon. Vi kan bara vänta. Fan jag skulle kunna hänga här hela kvällen. Detta forum är ovärdeligt. Men nu ska telefonerna in och istället ska vi köra ännu en kväll framför TV:n...jag är ingen fan av TV. Avskydde det när jag söp och ska sanningen fram så är programmen ännu värre när man är nykter. Yep där kom det, ännu en obehaglighet. Ta hand om er och var snälla mot outfits ongarna. /R

Helgen låter som en ren bingo! Du kom undan utan större problem?

Ja, jag kan ju inte vara så dum i huvudet att jag bara inbillar mig alltihop. Framförallt så har jag ju känslor och de är mina. Jag har blivit så sårad pga alkoholen under åren att jag är så bränd. Jag har så smått börjat utrycka mina känslor för honom ang alkohol men ut kommer väl inte ens en tredjedel av vad jag skulle vilja ha sagt. Varför tar orden slut eller snarare inte kommer ut från munnen. Jag har börjat intala mig själv mer och mer att jag inte står ansvarig för hans drickande vad jag än har gjort och sagt.... Man har ett eget ansvar över hur man hanterar jobbiga saker i livet, framförallt ska inte den "hanteringen" gå ut negativt över barnen. De är mitt allt och på det sätt han sårar de ....jag kan inte acceptera det och blunda för det nå mer nu. Idag är det torsdag och i morgon fredag.....hur blir helgen??
Kram på er alla!!!

kan känna igen sig i dig, du kanske känns "hemtam" ? Det är inte ovanligt att barn tyr sig till dem som allra mest liknar den som finns i hemmet deras. Om du känner att du orkar, din nykterhet måste ju komma främst,så stanna till och prata lite mer med henne. De orden du byter med henne kan vara de orden hon behöver för att inse att någon ser henne och bryr sig om henne. Du kan faktiskt forma hennes framtid.

Viktoria !! Ännu en fullträff : "Vi är inte skyldiga någon en förklaring!"

Exakt så är det !

Kram ♥

Det handlar oftast inte om mängden man dricker, utan vad man har för relation till alkoholen och hur den påverkar ens liv. Gör man dumma saker på fyllan kan jag tycka att man har ett problem med alkohol, även om man för den skull inte är alkoholist eller beroende.
Och påverkas omgivningen av ens drickande så är det ju ett bekymmer, oavsett om man är påverkad varje dag eller en gång i månaden.

När jag var på behandlingshem var en av uppgifterna att räkna ut hur mycket alkohol vi brukade under en månad. Det var stora skillnader i mängd, men ändå var vi alla där med viljan att kunna leva nyktra. konsekvenser av vårt drickande hade vi alla. Några var så kallade periodare. Drack kopiösa mängder kanske tre eller fyra gånger per år. Andra drack dagligen.

Så det är väl sånt man får ta med i sina funderingar när man grubblar kring alkoholens roll.

Varma kramar

Ibland har jag haft styrkan och tryggheten att bara säga "Nej tack". Inte förklara eller börja med någon invecklad ursäkt (för jo, jag har också bett om ursäkt för att vara en sådan stämningsdödare och märkvärdig och besvärlig gäst som inte svingar en bägare med de andra) Om följdfrågan kommer, tex "dricker du inte ALLS, ska du inte ha bara ett litet glas vin??" Kan man med ett leende och stadig blick bara svara "Nej, jag ska ju inte det". Vi är inte skyldiga någon en förklaring! Det är en del av vårt problem, att vi alltid tror vi är skyldiga någon något. Inte älgar jag runt på konferensen eller 50-årsskivan och intervjuar folk om varför de dricker, kräver en förklaring som ska godkännas av lilla MIG i egen hög person. Det hade uppfattats som jätteudda, inte helt rumsrent beteende. Men omvänt verkar helt okej tydligen.
Jag är säker på att du klarar dig fint Lilja. Hoppas ni får en givande helg! Kram på dig♥