skrev Ros i Promillebikt

@Flarran så härligt att du är du och att du skriver vad du vill och på ditt sätt. 🤗


skrev Vitvargen i Promillebikt

PS. Ser att du redan rett ut hur "man" respektive "jag" funkar i svenska språket, det jag försöker säga är att det är tvåsidigt. Ibland använder vi "jag", ibland "vi", ibland "man" vilket speglar spektrumet mellan inre personliga upplevelser och sådana man tror delas av andra. Du skriver på ett utmärkt och nyanserat sätt så tänk inte ett ögonblick mer över detta.


skrev Vitvargen i Promillebikt

@Flarran: under min korta tid hittills på forumet är du en av de som inspirerat mig till att ta steg mot där du är idag. Så snälla, fortsätt skriv precis som du gör, bry dig inte om någon obetänksam kommentar som kan dyka upp ibland där skribenten förmodligen inte har onda avsikter men misslyckats att förstå hur kommentaren kan tas emot. Sånt kan hända den bäste.

Jag använder själv "jag" väldigt ofta här på forumet, helt enkelt för att man på ett sätt gör denna resa i ensamt majestät och varför då krångla till det. Att vi samtidigt agerar med stöd av andra är orsaken att vi är här på forumet, en enorm styrka att se sig som medlem i ett kollektiv och betyder i det här fallet att dela personliga upplevelser och erfarenheter. kring den virtuella lägerelden.

Kanske kommer även jag att få någon syrlig kommentar vad det lider, detta är något jag räknar med när man tillåter andra att kika in i de djupare funderingarna om livets glädjeämnen och bekymmer. Jag bjuder på detta i så fall, det spelar ingen roll för mig eller de intensioner som driver mig.

Kram!


skrev Surkärring i Gaaaaaahhhhhh!!!!!

Fortfarande alkoholfri. Jag vet det har knappt gått någon dag alls i september men jag föredrar att glädjas mig i förtid. Detta går ju jättebra 😄


skrev Flarran i Promillebikt

Jag vaknade till strax före tiotiden denna tisdag och funderade på om jag skulle skriva något mer på min sida här på forumet. Detta då jag hade börjat att bli nedstämd och känna mig fåkunnig i språket. Vad är det för mening med att skriva något överhuvudtaget på ett forum som egen nykter alkoholfri terapi om jag ska behöva utstå att få kritik för att jag inte är tillräckligt jag-centrerad var något som hade börjat att snurra runt i min tankevärld.

Jag som dystymiker är väl kanske lite överkänslig för kritik, vilket väl kanske är en del av min psykologiska problembild som gjorde att jag en gång började sitta tyst i ett hörn och dricka alkohol på det sätt jag gjorde då jag kände att jag inte alltid passade in riktigt i andras mallar om hur man skulle vara, tänka och uttrycka sig för att vara precis som alla andra. Jag började alltså känna mig otillräcklig och deprimerad och började tycka att det mesta började kännas dystert mörkt och allmänt meningslöst igen. Höll på att tappa sugen alltså.

För hade innan jag somnade till tidigt i morse funderat på ett inlägg av en fåordig skribent som tydligen hade ogillat mitt sätt att skriva om mig själv, och alltså på min egen sida. Du ska inte använda ordet ”man”, Du ska skriva ordet ”Jag” var något som hade fastnat i mitt sinne och fått mig att börja tänka så pass djupt att jag funderade på att skita i att skriva något mer som nykter och alkoholfri terapi, något som kanske bara hade varit en fånig grej liksom.

Funderade en stund allvarligt på att klä på mig och åka iväg in till bolaget och köpa ett par flaskor starkvin, tio stora starköl i tioprocents-klassen och en hela vodka att trösta mig med under ett par dagar och skita helt i nykterheten. Ville först inte ens dra upp mina grå persienner där i sovrummet. Men gjorde det ändå och skådade ut på min gård där regnet öste ned, och inte blev jag mycket mer munter av det precis, utan väl mera tvärtom. Jag är värdelös var ett mantra som började snurra igen.

Jag som hade varit så glad och positiv dagen före. Men varför ska man vara glad, varför ska man vara positiv om det trampar folk på tårna kan man tänka. Förlåt mig, menade så klart, Jag, det är ju så lätt att glömma bort att det tydligen finns någon oskriven lag om att det alltid ska skrivas Jag och inget annat, för att inte framstå som någon som inte vill ställas till svar/kännas vid. Men vad är det jag ska ställas till svars för i en dagbokssida på nätet som jag själv skriver som min egen terapi. Ska jag gå omkring och ha dåligt samvete för att jag är jag? Ska Jag försöka att var nån annan till lags...

Jag vet att det finns böcker av kända författare eller historiska personligheter inom konsten bland annat som har betitlat sina böcker om sig själva med titeln JAG, och kände att om jag måste följa vad andra anser är det rätta när det gäller att skriva, och då alltid måste börja eller forma varje mening i jag-form så blir detta nog slutet av mitt skrivande. Detta eventuella val påskyndat av kanske av någon anonym kritiker som kanske själv inte skrivit många ord om sig själv i jag-form och som kanske mest väl bara ibland nån gång vill klaga lite allmänt.

Men då jag var nykter och balanserad och kunde tänka klart och redigt så vaknade plötsligt lite jävlar-anamma och jag tänkte att - Jag skiter väl i vad folk tycker. Gillar de inte mitt sätt att skriva får dom väl gå och läsa på nån annan sida som kanske bättre överensstämmer med deras önskemål om hur en text bör formuleras för att passa deras tänkesätt. Försökte att skaka av mig dessa tankar om skrivteknik som höll på att få mig ur balans.

Just då så vaknade mitt nyvunna intresse för att söka svar på saker och ting via sökmotorer och sånt där som AI-genererade allmänt hållna svar som i bland kan vara riktigt tänkvärda enligt väl min ringa mening så att säga. Så googlade alltså på följande sökfras: När man skriver man är det för att man inte vill ställas till svars/kännas vid. Sådant kan man ibland läsa på nätet, är det sant?

AI-översikt
Nej, påståendet att "man" i skrift alltid används för att undvika ansvar är inte sant; det är en generalisering som ignorerar att "man" är ett vanligt och neutralt pronomen för att uttrycka allmänna sanningar eller observationer, precis som "vi" eller "en person" kan användas för att beskriva generella beteenden utan att nödvändigtvis syfta till att undvika ansvar.

Varför "man" används:

Neutralt uttryck:
"Man" används ofta för att uttrycka en generell sanning, en vanlig observation eller en allmän regel.

Objektivitet:
Det kan bidra till att ge ett mer objektivt och mindre personligt intryck, vilket är önskvärt i många sammanhang, som i akademiska texter.

Enkelhet:
Det är ett enkelt och kort sätt att uttrycka en tanke som annars skulle behöva formuleras mer omständligt.

Exempel:
"Man måste plugga hårt för att klara proven" är ett generellt konstaterande om studier.
"Man kan se att mönstret är tydligt här" är en objektiv observation.

När det kan verka vara för att undvika ansvar:

Otydliga källor:
Om en källa är otydlig eller saknar specifik författare kan det ibland vara svårare att bedöma dess trovärdighet, men det betyder inte att "man" automatiskt används för att dölja sig.

Källkritik:
Vid källkritik, där man bedömer en källa, är det viktigt att fråga sig vem som är källan, när den tillkom, och varför, för att avgöra dess användbarhet. Om det är ett inlägg på en plattform där användaren inte vill identifieras, kan en användare välja ett anonymt användarnamn för att undvika att identifieras.

Sammanfattning:
"Man" används inte bara i syfte att undvika ansvar. Det är ett mångsidigt pronomen som främst används för att uttrycka allmänna observationer och fakta, och att dra en slutsats om att det alltid syftar till att dölja sig är en förenkling som inte stämmer i alla fall.
-
Nu känns det lite bättre igen efter lite skrivterapi och att jag har fått ur mig lite störande tankar som kunnat fått mig att åka iväg in till bolaget och skita i nykterheten. Tänk att man kan vara så pass känslig för sublima påhopp ibland. Men man är väl inte mer än människa som det väl brukar heta i olika skrifter. Med nykterheten så växer även stegvis självförtroendet har jag läst någonstans på nätet och nog verkar det ligga en del i det påståendet.

Det är lite grått utanför mitt köksfönster och regndroppar faller och dansar sin dans i en vattenpöl där ute på gården. Funderar på att koka på en kanna med kaffe att ha att värma mig med denna höstdag. Någon sittning på balkongen som var så trevlig i somras lockar väl inte direkt i stunden. Men vem vet kanske går jag ut och sätter mig en stund där ändå, för lite frisk luft kan väl aldrig skada.

Matklockan har börjat ringa nu, då magkänslan med ett knorrande börjat påminna mig om att det nog är dags för lunch denna tisdag. Förresten, @vår2022 och @Carisie, det var trevligt att ni tittade in här mina vänner och skrev några ord, sådant uppskattas för det mesta även om det ibland kan störa ens cirklar när någon ordfixerad väl försöker vara den som vet bäst på nåt sätt kan man tänka. Nej, nu får det vara nog med skrivande på en stund för nu verkar negativismen bubblat igång igen, så får nog fokusera på lunch.

Ha det gott mina vänner!


skrev Vitvargen i Vågar inte söka hjälp

Hej ettsistaglas och välkommen! Känner mig litet obekväm med att ge råd eftersom jag bara varit medlem ett par dagar och hittade forumet förra veckan. Hur som helst, det faktum att du gjort ett inlägg här om problemet du upplever är bevis för att du tagit detta viktiga steg - att söka hjälp från andra som varit eller är i liknande situation. Det finns en oerhörd förändringskraft i detta.

Kanske totalstopp är bra för dig, kanske finns det andra sätt att dra ner men för mig testar jag totalstopp och det har gått fint hittills. Förutsättningarna är helt individuella för vad som funkar och inte.

Varmt lycka till och hoppas få höra mer om din resa!


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

Jag stannade hemma fr jobbet idag! Hade satt larmet på 6 men när det ringde så stängde jag av och gjorde så några gånger. Var så himla velig men till slut bestämde jag mig för att stanna hemma. Somnade om och sov till 9.15. Sitter fortfarande i nattlinne och morgonrock. Ska sätta på en kopp kaffe. Känner lite stress. Det beror delvis på att jag har inte kontroll på jobbet. Det är ju ingen som tar mitt jobb när jag är hemma. Men, jag ska försöka göra det bästa av dagen dvs sortera tankar, köpa knappar och garn.

Kram🥰


skrev Amanda L i ger fan upp

@mamma40 Det är säkert vanligt att det ”smyger sig på”. Ju längre och oftare man dricker, ju mer höjs toleransen och det krävs mer för att känna av alkoholen. Det kräver mer drickande som eskalerar…
Vägen mot stupet är plogad…
Men när man inser det, som du, har man också chansen att förändra livet. Fönstret står på glänt och möjligheten finns. Det händer inte hela tiden så bra att ta chansen när den dyker upp:)
Beroende kan drabba precis vem som helst, så Du kan hålla huvudet högt!
Nu är det alkoholen som ska få sig en match och du kommer att vinna. Ta hjälp här, läs och skriv mycket. Läs gärna böcker o poddar också så att du får mer kunskap och fler verktyg…
Ta en dag i taget och ge dig själv en guldstjärna för varje dag. Och kanske ngt annat extra fint som du är värd. Att vara nykter och fr är roligt och bra!
Rörelse, dans, promenader, gym etc hjälper också mycket.
Ta en dag i taget, snart är det många dagar!♥️♥️♥️


skrev Varafrisk i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Käraste vännen❤️hur mår du?
Vet inte om du har tagit ett återfall eller är tyst ändå men är det möjligt att skriva en rad? Du vet att det kan ju hjälpa. Du har många vänner här.

Kramar🥰


skrev ettsistaglas i Vågar inte söka hjälp

Hej. Jag har insett att jag har alkoholproblem och jag skulle väldigt gärna vilja söka barn. Men jag är också mamma, har två mindre barn, och är livrädd för att något ska dras igång med socialen.
Jag dricker aldrig mig full så jag inte kan ta hand om mina barn ordentligt och inget dåligt har hänt. Men ändå. Jag dricker för ofta och ibland för mycket (oftast på fester då barnen ju inte är med).
Vad fasiken gör man? Är så rädd. Jag har övervägt total nykterhet men har också levt ett liv tidigare då alkohol inte var ett problem, så min önskan är att kunna dricka, ja, måttligt.

Men det är det här suget, ett beroende antar jag? Inga fysiska abstinenssymtom men jag ”vill” ha de här 2-3 glas vin på kvällen. Och gärna en riktig fest ibland med vänner.

Vad ska jag göra? Känner mig helt maktlös .


skrev Amanda L i Har sån ångest

@nuärdetnog28 Det kan ta några dagar till innan det lättar… Fokusera på ditt nya liv som Foliehutten skriver. Hur bra det kan bli! Och ta en dag i taget.♥️


skrev mamma40 i Sikta mot nykterhet

@Amanda L vilken bra kommentar! Tack o kram


skrev Amanda L i Sikta mot nykterhet

PsLyssna och läs gärna böcker o poddar om alkohol. Det hjälper faktiskt när man förstår hur hjärnan funkar, hur alkohol funkar och varför man gör som man gör….
Det handlar inte om vilja och karaktär utan om beroende.
Jag tycktemycket om Skål tamejfan!
Men sett att många också lyssnar på poddar. Jag tror nån heter Alkoholpodden.
När du väl sluppit beroendet somnar suget in. Du slipper tänka på alkohol, sug, ångest etc… Det är jobbigt att tro att man ska behöva kämpa för alltid, men så är det inte. Det kommer att försvinna, bara du inte tar det där första glaset/ölen….
Kämpa på♥️


skrev mamma40 i ger fan upp

@Fresia gift sen många år, vuxna barn, just nu sjukskriven annars barnskötare, aldrig varit bakos eller full på jobbet...förstår inte hur jag hamnat i detta...


skrev Amanda L i Sikta mot nykterhet

@högtuppinorr Du har säkert med dig en viktig erfarenhet. Ta hjälp av Alkoholprogrammet här. Det ger ramar och stadga.
Alkohol är som jordnötter för den som är allergisk. Det bästa är att hålla sig ifrån dom…
Många här har lyckats, snabbt och genast eller långsamt och krokigt. Det funkar olika. Ge inte upp, vännen! Du klarar det! ❤️


skrev Geggan i Framåt

@Himmelellerhelvette ja, nu är det plåstrat och plåstret sitter stadigt! Fick för mig att jag måste börja äta potatis o pasta för att spara pengar men jag blev bara hungrig och missnöjd. Nu har jag återgått till min kolhydraterestriktiva diet m mkt bönor o linser o mår jättebra. I stort sett hållit vikten i tre år nu sedan jag gick ner 14 kg. Ett par kilo upp men det är helt ok. Tror grejen var det som vår2020 tipsade, inte tänka bantning utan en ny forever diet. Gjorde så och har varit stabil sedan dess. Var ganska strikt i över ett år efter nedgången, så nu kan jag lätta ibland utan att ngt händer. Idag skall jag få träffa minsta barnbarnet som har börjat skolan! Spännande. Ja, nu känns allt ljust o glatt!


skrev högtuppinorr i Sikta mot nykterhet

Dag 3 igen då, känns så tråkigt att skriva det när jag hade en så lång period utan alkohol. Sitter nu med morgonkaffet och tittar nyhetsmorgon, vet inte ens vad jag ska skriva jag känner mig bara så värdelös efter helgen


skrev Rule74 i Boktips

Jag har ett boktips som jag vill dela med mig av: Bakom glaset : berättelser om alkohol och relationer
Bok av Anna Barve och Petra Koppla Dahlberg.
Jag lyssnar på dessa berättelser från verkligheten och inser hur jävlig denna sjukdom är och vad den ställer till, inte bara för alkoholisten utan för alla i dens närhet. Jag har lyssnat på boken med stor behållning och hoppas att ni andra kommer att tycka att den ger er lika mycket som den gett mig. Önskar er en fin nykter tisdag, trots regn och rusk kan den ha sina ljusglimtar. Kram på er alla kämpar! 🥰


skrev Maud i Hurtbulle med hemlighet.

@Rule74 Tack!😊
Nykter sen 10 december 2024. Men jag har genom åren haft långa vita perioder från månader till nästan år. Då har jag oxå kännt fördelarna men halkat tillbaka o trillat in i slentriandrickande.
Min stora akilleshäl är trötthet, hjärntrötthet och stress. De grejerna som är en följd av en hyperaktiv hjärna+ dopaminbrist som vi med adhd lever med. Det är därför vi lätt torskar
dit och blir beroende.
Det som hjälper nu och gör skillnad att jag jobbar med att känna in vad jag känner och inte agera direkt för att döva o få bort den jobbiga känslan av trötthet och stress som fan med vin. Känslan får vara okej och är inte farlig. Det blir en ond spiral med vin. Spiralen nu har vänt och stress o trötthet är kortare o mer hanterlig😊


skrev Andrahalvlek i Nytt kapitel! 3år och framåt❣️

@Himmelellerhelvette Tänkte på en sak till. När ångesten hälsar på är den ett tecken på att något skaver. Genom att skriva om det här kan man lirka fram vad som skaver. Man får hjälp på vägen - vi forumvänner funkar som ett bollplank. Genom att synliggöra skavet för sig själv tror jag att man medvetet - och omedvetet - väljer att synliggöra skavet även IRL. Pratar allvar med någon, ber om hjälp, sätter en tydlig gräns, tar reda på mer fakta, agerar mer självsnällt osv. Ut med trollen i ljuset så spricker de! Att sen berätta om lösningarna gör att man befäster insikten om att man har agerat på bästa möjliga sätt. Att man står upp för sig själv. Forumterapi i dess bästa form!

Kram 🐘


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@zalkin Tackar 🙏🏼 Den tischan ska med till Skottland 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿😅. Ska sitta där på min pub med den svenska nykterhetsteöjan.
🩵