Senaste kommentarerna i forumet

@Blidenjagvillvara77 hoppas att du mår lite bättre idag, och att det reder ut sig lite i taget. Så oerhört starkt att stå emot suget nu, stor kram🧡

@Qwer1 så skönt! Jag bestämde mig för att göra allt som sa. Det blev KBT via nätet, medicin och regelbundna provtagningar. Det har ändå krävts mycket vilja, men det blir lättare och lättare. Hoppas att du får fint stöd🧡Jag berättade för alla vänner och släktingar också, för då har jag mer att förlora. Idag är det 74 nyktra dagar! Vi finns här och hejar på dig 💪🏽💪🏽💪🏽

@Amanda L tack för uppmuntran. Det betyder mycket!

Grattis låter fel att säga - det är ju inte pga tur eller att du fått något gratis, utan på grund av beslutsamhet och självdisciplin som du nått hit, så jag säger bra jobbat i stället!

Vad menas med att bli utskriven som frisk? Att de betraktar dig som kapabel att leva nyktert utan behov av stöd? Funderar spontant på om detta kanske är förankrat i studier. I så fall kan ju 3 månader vara en ganska sund milstolpe att sikta på för de flesta som uppehåller sig här, om man nu inte redan har beslutat att spola kröken för gott vill säga.

Jag har för mig att det finns någon kvasiläkare på youtube som förespråkar ägg som levervänlig mat. Testa att söka runt på den plattformen med en nypa salt såklart. Undrar däremot om inte fettlever är snarlikt inälvsfetma - dvs något man kan ha utan att det syns utanpå. Skulle kunna tänka mig att kolhydratsnål kost är effektivt för att bekämpa detta tillstånd.

Människotrött!
Inte för att någon varit dum eller så. Bara en allt för social dag för en adhd hjärna.
Tant Sug sprang ikapp mig på promenaden hem från jobbet. Hon sprang där med flaxande kappa o åhade o sa att " gud vad du är värd ett glas eller två....köp en liten flaska rött o baraaaaa koppla av!!!
Jag gick ifrån både Tanten o suget. Jag vill verkligen inte ha vin!!!
Jag vill bara ha lugn o ro ikväll. Te, fikon och lite choklad. En serie på Netflix.
På sin höjd kommer jag att prata med katten.
Utan vinet så vilar huvudet fint under sömnen och imorgon är jag pigg på livet igen!

Jag har druckit på alla känslor.När jag varit ledsen,glad,sårad,arg,stressad & trött.Nu när jag inte gör det längre så finns ju ändå alla känslor kvar & dyker upp som sug i varierande styrka.Nu när någon av dessa jobbiga känslor dyker upp.Tar jag något gott A-Fritt att dricka.Tar en paus & andas.Påminner mig själv att jag kommer att klara detta.Jag övar på att hantera mina känslor och varje stund räknas.Att hantera känslor på ett annat sätt än man brukar är svårt.Men det går.Sakta återuppbygger jag min självkänsla & medkänsla med mig själv.Jag håller på att lära mig ett nytt sätt att hantera mig själv på & det är lärdomsrikt & stärkande.

Hej igen,
Firar 3 alkoholfria veckor. Tänka sig att jag har varit nykter i 21 dagar! Även om dagen inte är slut ännu så ska inte whiskeyn fram. Det måste ha varit knappa 30 år sedan sist jag har en sådan lång nykterhetsperiod.
Jag var hos landstingets beroendevård Och träffade läkare idag och det gick bra. Tyvärr så arbetar de mest med piller för total avhållsamhet (antabus), nått piller mot sug samt något annat piller. Jag tackade nej till allt men jag kan återkomma närsom om jag ändrar mig. Däremot blev jag rådd till att kontakta Kommunen och prata med alkoholterapeut och se vad de kan erbjuda. Jag har redan ringt och de ska höra av sig vid tillfälle.
Det var ett bra möte med beroendevården och jag fick svara på en del frågor som skulle påvisa graden av missbruk/beroende. Jag scorade 8 av 10 på en tiogradig skala, jag tyckte det var lite lågt och stackars de som har högre score. Hur som helst så är det minst 3 månader innan de kan ”skriva ut mig som frisk”. Jag tycker det verkar vettigt.

Jag bad även om att få göra ett till blodprov och det löstes direkt, vi ska kolla på värdena p-gt,p-alat och p-asat och se hur de har sjunkit. Nivåerna har varit skyhöga (altså riktigt skyhöga) tidigare och som ni kanske har räknat ut mår inte levern så bra. Lyckligtvis så är det fettlever och inget värre och det är jag så himla glad för!!!
Så nu kör jag på 2 fronter, hjälp från Kommunens alkoholterapeuter samt leverkontroller från regionen. Framtiden ser ljus ut! Jag ska även försöka få kontakt med en dietist och försöka få tips och idéer på mat som är vänlig mot levern. Jag har redan lagt om kosten efter många timmars googlande men det är så mycket motstridiga uppgifter ang fettlever, dessutom så finns det knappt något för alkoholinducerad det finns i princip bara för fettlever som orsakats av övervikt.

Det får räcka för idag, tänka sig att jag har klarat 21 dagars nykterhet!!!

Ha det bra, en dag i taget

@JHL Bra jobbat. 20 dagar är en bra början mot en bättre, friskare och skönare liv.! :)

Bra jobbat! och fint att du tar tag i hur ditt barn uppfattat ditt beroende. Med tiden kan du säkert lösa upp det som just nu känns jobbigt. och ditt barn kommer att må bättre. Att sopa saker under mattan är ett mycket sämre sätt, där varken du eller barnet får möjlighet att sätta ord på det som varit. Modigt av dig!

Intressant det här med att upptäcka sig själv nyktert med en alkoholfri hjärna. Satt och funderade på det här med social fobi och den psykiska utmattning som jag får av att vara ute bland folk. Har inte ork att upprätthålla intresse för att konversera nån längre stund heller utan tappar rätt snabbt den röda tråden eller fokuset om det är fler än ett par människor på plats. Då får jag ofta stresspåslag och ångest med inte sällan en lätt hjärtklappning.

Knepigt att liksom vilja vara med, men ändå samtidigt kunna få vara ifred så att säga. Har läst på nätet att fler har haft dessa tankegångar. Det att man kan vilja vara i ett slags sammanhang utan att fastna och känna nåt tyngande och tröttande tvång. Ja, att kunna få känna sig hemma på sina egna villkor utan att behöva jobba och ge allt för mycket av sig själv och sin tid som nån slags självuppoffrande volontär.

Funderade lite på det här med att vara ensamvarg eller umgås, som jag skrev om i ett inlägg igår. Tänkte lite mer på det här, och mindes då en äldre granne som tydligen var extremt sällskapssjuk. Grannen nästan rusade ut i trappen och trängde sig på och in hos förskrämt folk, och skulle prata om allt och ingenting om sin vardag med liksom vem som helst. Det är då tur att man har denna dagbok liksom att skriva av sig lite tok i då och då, även om det väl har blivit lite ofta kanske.

Har egentligen inget problem med självsamhet, men känner att det väl vore bra med nån bekant att kunna prata av sig med vid behov. Men samtidigt så klarar jag ju faktiskt av det mesta helt själv. Har nog tidigare inte funderat nåt djupare på det här ämnet. Detta då jag tidigare innan jag hittade hit till detta eminenta forum ju satt tillsammans med flaskan i alkoholdimman och inte tänkte så värst mycket. Har nu funderat lite på om det är så bra att vara helt isolerad, men samtidigt vill jag inte fastna i nån knepig och jobbig relation.

Nej, nu får jag nog försöka att fokusera mina tankar och se till att lyfta mig själv i kragen och ta mig utanför dörren trots att energinivån är rätt så låg. Kanske om det passar sig, försöka att socialisera lite i matbutiken snart. Hur som helst, så är det då en rätt intressant resa man nu har hamnat på så som livet ju är som relativt ny-nykter. Tror att det nog är solen som har fått mig att vakna upp ur liksom ett vinteride' eller nåt sånt där. Dricker nu en liten pärondryck här i mitt kök och lyssnar på trevlig musik och tänker att man då får vara tacksam för sin alkoholfrihet i alla fall.

Ha det fint gott folk!

@Fastforwardnorewind tack för pepp! 🙏💛 en dag i taget 😊

@LAO tack! Det kändes fint att få höra dem orden, precis vad jag behövde 🙏💛

@Nomi tack för peppen! 🙏 sömnen blev så där men inte på grund av det vanliga grubblandet. Jag skyller på fullmånen 😊

Efter fler veckors väntan ska jag äntligen till läkaren på beroendeenheten nästa vecka! Jag hoppas verkligen jag tar till hjälpen med allt som kommer sägs från läkaren.

Jag klarar mig ett par dagar, sen måste jag dricka ett par dagar så går det runt så. Måste hitta en strategi till att inte vilja ta dom där ölen efter ett par dagar utan alkohol.

@Mrx Tack ❤️

Jäklar vad fort tiden går framåt! Hoppas att du hållit dig borta från snus och A!
Jag lunkar på i min egen takt nån månad efter dig 😉

Vi är många som hejar på dig!
Det verkar som att du verkligen kommit långt i ditt arbete med dig själv och vem du vill vara!
Ett steg i taget och det går framåt snabbare än vad man tror när man precis har börjat!

Fast jag har varit rätt energilös så har jag hittills idag mått skapligt bra. Har inga planer eller längtan att ta mig iväg efter nån alkohol heller, vilket ju är bra. Nåt märkligt som jag upptäckte när jag vaknade, och fram tills för en kvart sen innan jag åt. Det var att tiden nästan verkade stå still, eller i alla fall gick på halvfart, då klockans visare inte rörde sig så fort som jag kände att de nog egentligen borde ha rört sig.

De var väl kanske en liten släng av nån av mina psykiatriska deldiagnoser som jag kände av kanske. Men har då inte varit nedstämd och jobbigt mörkt deppig som igår, faktiskt rätt så ljust i sinnet, vilket jag då är tacksam för. Hade ju ingen mjölk hemma här så nån choklad blev det inte trist nog. Slog mig i stället lös på en liten god fiskgratäng som jag värmde i mikron vilket funkade hur bra som helst till lite läsk.

Ska nu ta och vila en liten stund så kanske man får kraft och energi till att gå till matbutiken och handla mjölk och kanske ett par bananer sade mig magkänslan. Det är ju bättre att ta sig en söt och god banan än blandat onyttigt smågodis, eller chokladbitar som det lätt kan bli om man inte tänker sig för.

Nu vaknade magkänslan till fast jag är rätt så mätt och nöjd, började lustigt nog tänka på mina morötter och att man kanske ska riva några sådana idag. Man behöver då verkligen inte ha nån matsedel, för magkänslan fungerar ju som den ska nu och signalerar bra mycket vettigare än när man bara satt och slog sig själv i skallen med en flaska vin eller nåt. Fortfarande nio grader kallt ute fast solen skiner fint och lockar mig till en promenad. Så tror jag ställer klockan på ringning vid 11:30 så att jag inte råkar sova bort denna dag.

Ha det gott!

Andrahalvlek, Grattis till dina 5 nyktra år. Jäklar vad du har kämpat bra.
En dag i taget :)
/Mrx

Tack hörni, det känns tryggt att skriva här med er, icke dömande och framförallt uppmuntrande. Var på mitt första online AA-möte igår, det var heeelt över förväntan. Blev mottagen otroligt fint, jag sa dock inte så mkt och har väl viss ångest inför att dela med mig vid nästa tillfälle, men det kommer.
Tack alla

@Himmelellerhelvette Jag förstår hur du tänker men vad är det som gör att du tänker att du ska bli besviken? Tänk om det blir precis tvärtom att det blir hjälpsamt? Jag tänker att det är hjälpsamt och betydelsefullt med vänner och oss på forumet fast ibland får jag känslan av att du skulle kunna vara hjälpt av en psykoterapeut. Jag tänker om man har ont fysiskt så går man kanske t vårdcentralen även om man får råd av vänner. Allt vad jag skriver är skrivet i all välmening och jag ska inte inte hålla på om terapeut men jag ser många gånger hur du lider och kämpar med ditt mående.

Allt gott t dig❤️Kram🥰

@Blomhåret I feel you. Känner igen dessa känslor av stor besvikelse över att den beroende inte ser vad deras skit ställt till med hos de runtomkring och inte heller tar ansvar för vare sig sina ord eller handlingar. Min mans drickande drev mig till utmattning och depression och jag trodde väl jag skulle må bättre när han väl också tvingades till behandling, dock av våra barn och i längden vården. Han vill efter 13 månaders nykterhet (varav ca 4 månader på Antabus) fortfarande inte se eller erkänna hur alla dessa år påverkat mig och barnen och kan till och med nästan hånskratta åt att jag mår dåligt, ännu sämre nu faktiskt. Han anser att han är offret, det är honom vi alla ska tycka synd om. Tar på sig offerrollen mest varje dag och har en uppsyn som visar att vi ska minsann tycka synd om honom, och en negativ attityd generellt. Han är nykter ja, men jobbar inte med det mentala överhuvudtaget så någon beteendeförändring har inte skett. Han tycker också att vi bara ska stryka ett streck över de senaste 13 åren. Precis som du så har allt detta gett mig både fysiska och psykiska besvär och jag mår uppriktigt riktigt dåligt, men någon förståelse från honom finns inte. Jag drog hela lasset ensam med barn och hus och hem i 12 år. De kan vara otroligt egotrippade även som nyktra. Läste någonstans att det kan ta två år som nykter innan de kommer till insikt om vad deras beteende gjort mot andra, tidigare om de genomgår något program men om de "bara" tar antabus och inte är öppna för någon behandling för övrigt så vet jag inte om de någonsin kommer till insikt faktiskt. Jag orkar inte. Står på kanten varje dag. Så tyvärr kan jag inte ge någon råd om hur du ska orka mer än att försöka se till dig själv så mycket du kan, älska dig själv och inte förvänta dig någon validering från honom för han har förmodligen inte kapacitet att se någon annan än sig själv just nu. Ville väl egentligen bara säga att du är inte ensam om att känna så som du gör. Kram

@Sommar85
Ja, så är det. Jag har fått en tid för ultraljud om två veckor, så fr o m nu är det 0 alkohol för mig. Jag vill verkligen inte dricka längre. Men jag hör beroendedemonen viska till mig stup i kvarten.

Kaffekopp o morgon tankar.
Oftast vaknar jag till endast en gång per natt nuförtiden. Inte konstigt att jag är piggare än innan. 2- 3 dagar i veckan med katastrofsömn pga av vin gör inte under för mårndet precis.
Bara den grejen att jag varje dag väljer att inte dricka den gör något gott med självkänslan.
All träning som blivit av så regelbundet, alla mina antidepprundor fyller på seratoninet naturligt.
Februari är för mig en helt onödig månad. En vakummånad. Det blir ljusare men ff kallt o räligt de flesta dagar. Grått som sjutton i min del av landet. En månad som bara är en evinirlig längtan efter våren.
Men trots det så känner jag mig som en liten blomsterlök i rabatten. Jag står liksom där i myllan , laddar o gror . Tittar upp lite mer o mer för varje dag o det kliar i mig av längtan till våren för då kommer jag att blomma.

Hälsan gror utan vin!🌷🪻

Har hört det sägas filosofiskt att det sista som lämnar människan är hoppet, om jag minns det rätt. Men har man sett en människa man gillat dra sitt allra sista lågmält stilla andetag som tungt nedsövd av palliativvården, så kan man väl kanske fundera på filosofins riktighet i frågan.

Men vad som är rent vetenskapligt, kontra filosofisk tanke och fantasins värld, drömmar och kanske tro, det är väl bara nåt som man kan veta lite mer om när man kanske passerat gränsen mellan grå tristess, ett långdraget mörker, och kanske eventuellt gått in i ett ljusets nya dimension kanske.

Nu är det en ny dag och här sitter man efter några timmars sömn helt nyktert alkoholfri och dricker ett glas med kranvatten och njuter av tillvaron på det sätt som väl Herren har tänkt sig att det ska vara kan man tro. Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta är en textrad i Galenskaparnas underfundiga och rätt trevligt och träffsäkra sång som poppade upp i tanken.

Hur mår du, var frågan man fick av en ytlig bekant som rastade sin hund för nån vecka sedan. Svaret var väl nåt om att det duger och knatar på som vanligt. Nu har det blivit onsdag och redan har man dragit på väggalmanackan. Nio komma två grader kallt sa termometern på fönsterbrädan att det var ute på gården. Det är mörkt där ute, men om nån timme är det säkert dagsljus åter igen.

Det rullar på, och livet går sin gilla gång här, och allt är som det är, det finns inget att klaga över. För vad tjänar det till att klaga, då allt ändå bara är som är som det är. Har inte mycket till energi, men det har man ju vant sig vid sedan länge. Ska kanske koka på en kanna med kaffe sade mig en känsla i stunden, för det kan ju vara trevligt kanske med en kopp kaffe ackompanjerat med lite svängig Rock 'n' Roll om en stund.

Ha en fin dag!