Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många som hejar på dig!
Det verkar som att du verkligen kommit långt i ditt arbete med dig själv och vem du vill vara!
Ett steg i taget och det går framåt snabbare än vad man tror när man precis har börjat!

Fast jag har varit rätt energilös så har jag hittills idag mått skapligt bra. Har inga planer eller längtan att ta mig iväg efter nån alkohol heller, vilket ju är bra. Nåt märkligt som jag upptäckte när jag vaknade, och fram tills för en kvart sen innan jag åt. Det var att tiden nästan verkade stå still, eller i alla fall gick på halvfart, då klockans visare inte rörde sig så fort som jag kände att de nog egentligen borde ha rört sig.

De var väl kanske en liten släng av nån av mina psykiatriska deldiagnoser som jag kände av kanske. Men har då inte varit nedstämd och jobbigt mörkt deppig som igår, faktiskt rätt så ljust i sinnet, vilket jag då är tacksam för. Hade ju ingen mjölk hemma här så nån choklad blev det inte trist nog. Slog mig i stället lös på en liten god fiskgratäng som jag värmde i mikron vilket funkade hur bra som helst till lite läsk.

Ska nu ta och vila en liten stund så kanske man får kraft och energi till att gå till matbutiken och handla mjölk och kanske ett par bananer sade mig magkänslan. Det är ju bättre att ta sig en söt och god banan än blandat onyttigt smågodis, eller chokladbitar som det lätt kan bli om man inte tänker sig för.

Nu vaknade magkänslan till fast jag är rätt så mätt och nöjd, började lustigt nog tänka på mina morötter och att man kanske ska riva några sådana idag. Man behöver då verkligen inte ha nån matsedel, för magkänslan fungerar ju som den ska nu och signalerar bra mycket vettigare än när man bara satt och slog sig själv i skallen med en flaska vin eller nåt. Fortfarande nio grader kallt ute fast solen skiner fint och lockar mig till en promenad. Så tror jag ställer klockan på ringning vid 11:30 så att jag inte råkar sova bort denna dag.

Ha det gott!

Andrahalvlek, Grattis till dina 5 nyktra år. Jäklar vad du har kämpat bra.
En dag i taget :)
/Mrx

Tack hörni, det känns tryggt att skriva här med er, icke dömande och framförallt uppmuntrande. Var på mitt första online AA-möte igår, det var heeelt över förväntan. Blev mottagen otroligt fint, jag sa dock inte så mkt och har väl viss ångest inför att dela med mig vid nästa tillfälle, men det kommer.
Tack alla

@Himmelellerhelvette Jag förstår hur du tänker men vad är det som gör att du tänker att du ska bli besviken? Tänk om det blir precis tvärtom att det blir hjälpsamt? Jag tänker att det är hjälpsamt och betydelsefullt med vänner och oss på forumet fast ibland får jag känslan av att du skulle kunna vara hjälpt av en psykoterapeut. Jag tänker om man har ont fysiskt så går man kanske t vårdcentralen även om man får råd av vänner. Allt vad jag skriver är skrivet i all välmening och jag ska inte inte hålla på om terapeut men jag ser många gånger hur du lider och kämpar med ditt mående.

Allt gott t dig❤️Kram🥰

@Blomhåret I feel you. Känner igen dessa känslor av stor besvikelse över att den beroende inte ser vad deras skit ställt till med hos de runtomkring och inte heller tar ansvar för vare sig sina ord eller handlingar. Min mans drickande drev mig till utmattning och depression och jag trodde väl jag skulle må bättre när han väl också tvingades till behandling, dock av våra barn och i längden vården. Han vill efter 13 månaders nykterhet (varav ca 4 månader på Antabus) fortfarande inte se eller erkänna hur alla dessa år påverkat mig och barnen och kan till och med nästan hånskratta åt att jag mår dåligt, ännu sämre nu faktiskt. Han anser att han är offret, det är honom vi alla ska tycka synd om. Tar på sig offerrollen mest varje dag och har en uppsyn som visar att vi ska minsann tycka synd om honom, och en negativ attityd generellt. Han är nykter ja, men jobbar inte med det mentala överhuvudtaget så någon beteendeförändring har inte skett. Han tycker också att vi bara ska stryka ett streck över de senaste 13 åren. Precis som du så har allt detta gett mig både fysiska och psykiska besvär och jag mår uppriktigt riktigt dåligt, men någon förståelse från honom finns inte. Jag drog hela lasset ensam med barn och hus och hem i 12 år. De kan vara otroligt egotrippade även som nyktra. Läste någonstans att det kan ta två år som nykter innan de kommer till insikt om vad deras beteende gjort mot andra, tidigare om de genomgår något program men om de "bara" tar antabus och inte är öppna för någon behandling för övrigt så vet jag inte om de någonsin kommer till insikt faktiskt. Jag orkar inte. Står på kanten varje dag. Så tyvärr kan jag inte ge någon råd om hur du ska orka mer än att försöka se till dig själv så mycket du kan, älska dig själv och inte förvänta dig någon validering från honom för han har förmodligen inte kapacitet att se någon annan än sig själv just nu. Ville väl egentligen bara säga att du är inte ensam om att känna så som du gör. Kram

@Sommar85
Ja, så är det. Jag har fått en tid för ultraljud om två veckor, så fr o m nu är det 0 alkohol för mig. Jag vill verkligen inte dricka längre. Men jag hör beroendedemonen viska till mig stup i kvarten.

Kaffekopp o morgon tankar.
Oftast vaknar jag till endast en gång per natt nuförtiden. Inte konstigt att jag är piggare än innan. 2- 3 dagar i veckan med katastrofsömn pga av vin gör inte under för mårndet precis.
Bara den grejen att jag varje dag väljer att inte dricka den gör något gott med självkänslan.
All träning som blivit av så regelbundet, alla mina antidepprundor fyller på seratoninet naturligt.
Februari är för mig en helt onödig månad. En vakummånad. Det blir ljusare men ff kallt o räligt de flesta dagar. Grått som sjutton i min del av landet. En månad som bara är en evinirlig längtan efter våren.
Men trots det så känner jag mig som en liten blomsterlök i rabatten. Jag står liksom där i myllan , laddar o gror . Tittar upp lite mer o mer för varje dag o det kliar i mig av längtan till våren för då kommer jag att blomma.

Hälsan gror utan vin!🌷🪻

Har hört det sägas filosofiskt att det sista som lämnar människan är hoppet, om jag minns det rätt. Men har man sett en människa man gillat dra sitt allra sista lågmält stilla andetag som tungt nedsövd av palliativvården, så kan man väl kanske fundera på filosofins riktighet i frågan.

Men vad som är rent vetenskapligt, kontra filosofisk tanke och fantasins värld, drömmar och kanske tro, det är väl bara nåt som man kan veta lite mer om när man kanske passerat gränsen mellan grå tristess, ett långdraget mörker, och kanske eventuellt gått in i ett ljusets nya dimension kanske.

Nu är det en ny dag och här sitter man efter några timmars sömn helt nyktert alkoholfri och dricker ett glas med kranvatten och njuter av tillvaron på det sätt som väl Herren har tänkt sig att det ska vara kan man tro. Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta är en textrad i Galenskaparnas underfundiga och rätt trevligt och träffsäkra sång som poppade upp i tanken.

Hur mår du, var frågan man fick av en ytlig bekant som rastade sin hund för nån vecka sedan. Svaret var väl nåt om att det duger och knatar på som vanligt. Nu har det blivit onsdag och redan har man dragit på väggalmanackan. Nio komma två grader kallt sa termometern på fönsterbrädan att det var ute på gården. Det är mörkt där ute, men om nån timme är det säkert dagsljus åter igen.

Det rullar på, och livet går sin gilla gång här, och allt är som det är, det finns inget att klaga över. För vad tjänar det till att klaga, då allt ändå bara är som är som det är. Har inte mycket till energi, men det har man ju vant sig vid sedan länge. Ska kanske koka på en kanna med kaffe sade mig en känsla i stunden, för det kan ju vara trevligt kanske med en kopp kaffe ackompanjerat med lite svängig Rock 'n' Roll om en stund.

Ha en fin dag!

@Varafrisk ❤️ Det är bra och helgen var superhärlig. Skidor och bara umgås med familjen. Stor kram till dig och du är verkligen värd en härlig behandling, tänker på dig o din dotter och hoppas det går bra imorgon 🥰

@Himmelellerhelvette Kollade efter dig i backen, kanske var det du som susade förbi eller kanske stötte vi ihop när jag fikade i backen? Vem vet? Hursomhelst tänkte jag på dig🥰. Jo, jag är nog HSP…. Jag suger liksom in alla stämningar i ett rum och känns det obekvämt så inbillar jag mig att det beror på mig, är stämningen på topp kan jag istället bli lite rädd och få ångest… Och jag suger liksom åt mig allt utan filter när det är som jobbigast. Stor 🥰❤️, har supermycket på jobbet just nu och hinner knappt andas eller läsa här så skriver mer vid senare tillfälle.

Nu när det gått så långt att maken börjat gå till beroendemottagningen och tar antabus, tvingad av vården. Då känner jag bara besvikelse. Jag är så besviken på att han verkar ignorera allt jag gjort under flera år när jag behövt ta allt ansvar för familjen och det han tog på sig att göra viste man aldrig om det skulle bli gjort eller om han skulle supa istället. Försöker ha tålamod, men när han säger att han gör allt här hemma så brister det. Jag blir så besviken och arg för han beter sig som att det bara är han som har mycket med att bli nykter. Att jag drar hela lasset med barn som behöver stöd på olika sätt och allt vad hans drickande gjort med mitt mående verkar han inte så bekymrad över. Han verkar tro att vi kan stryka ett streck över allt och börja från nu. Jag kan inte göra det för hans drickande har skadat mig psykiskt i så många år och gjort mig sjuk med spänningshuvudvärk och ständigt stresspåslag av att alltid behöva vara steget före. Jag behöver att han förstår vad jag gått/går igenom.
Jag försöker såklart stötta honom och förstår att det är en tuff tid för honom nu. Det som gör så ont är att han inte verkar bry sig om hur jag mår. Han är bara irriterad över att han är tvungen att ta antabus och infinna sig på beroendemottagningen.
Ni andra som varit (eller är) där jag är nu. Hur har ni orkat?

@Friesian tack för dina fina ord de betyder mycket. Kul att läsa att du fått liknande respons från omgivningen. Negativa spiralen är hemsk, jag brukar tänka på det som ett svart hål som man roterar omkring men sakta men säkert försvinner in i. Jag är naturvetare :-)

@Blidenjagvillvara77 vilka tuffa dagar men också skönt att det verkar reda ut sig❤️. Du verkar vara stark och modig och kärleksfull 🧡

@Molnet bästa tipset mot stress har varit att stoppa stressen ofta. Ta en paus, sänk axlarna, andas. Vänta inte till sen med att sänka stressen utan gör det varje timme. Några sekunders medveten andning så släpper det värsta.
För den mer långvariga stressen tycker jag promenader, yoga och bad funkar ganska bra. Jag tar också gärna emot tips!

Kvällsavstämning dag 73
Äntligen kom dagen då jag fick röntga min rygg🙌🙌🙌. Den 4 dec kom värken, och typ 4 feb blev det mycket bättre. Kanske syns nåt på röntgen…
Ingen alkohol är det nya normala och idag har jag slutat helt med campralen mot suget. Det känns fint!
Godnatt🧡

Stod och väntade på bussen efter jobbet idag och fick för mig att sätta igång lite klassisk musik i lurarana. Piano, lite stråk, lite stämningsfullt och filmiskt i vintermörkret. Hur som helst kände jag mig plötsligt väldigt tagen och rörd till känslor. Skönt samtidigt som lite obehagligt då jag känt mig så emotionellt stum och oberörd de senaste åren. Undrar om detta möjligen också är en effekt av att det pågår flyttstädning uppe i frontalloben. Har läst om hur andra här har beskrivit det som att livet fått mer färg så det låter väl inte helt orimligt.

Veckan rullar på och korken stannar på!

@JHL Jag tror inte att det är en slump att du är fräschare, starkare och självsäkrare. Känner samma sak själv och har fått respons från min omgivning likaså.

Har aldrig känt mig så svag, sjuk och ynklig som när man var inne i dimman. I takt med att man slutar verkar det som att man återgår man också till hur man var förut mer och mer. Jag var så inne i min deprimerande spiral att jag inte förstod detta förrän jag slutade. Snyggt jobbat med 20 dagar förresten!

@Blidenjagvillvara77 Vilken fruktansvärd dag det låter som, vad modig du är. Hoppas natten erbjuder sömn och återhämtning. Låter som att du tagit enorma steg mot att bli den du vill vara. Sov gott⭐️

Snyggt jobbat! Jag är inne på min sjätte vecka själv, så vi slutade väl ungefär samtidigt. Just runt 30 dagar upplevde jag att det plötsligt gick väldigt mycket lättare. Vill minnas att jag skriver i min tråd om hur det känns som att hjärnan börjar ställa om sig och liksom vänja sig vid att vara utan berusning. Börjat sova så mycket bättre och har betydligt bättre fokus och energi under dagarna. Helt klart värt det att fortsätta att leva nyktert. Det är ju så mycket fördelar med det - fördelar som dock är lätta att ta för givet nu när man börjar må bra. Så jag är helt med på vad användaren JHL skriver ovan: "Kom ihåg varför du slutade". Kör hårt kompis!

Det går då verkligen lite upp och ned i humöret här idag. Var väldigt positiv och ljus i sinnet tidigt i morse och kände mig rätt normal eller balanserad på nåt sätt. Men sen kändes det som att det var dags att sluta fokusera så hårt på nykterheten. Tyckte på nåt sätt att jag kunde det här nu. Kanske berodde det på att det var så soligt och fint ute på gården som det var en stund. Då kände jag att man nog skulle kunna våga sig på att köpa ett paket folköl och vara som en människa igen.

Men vet ju hur det bli sen alltså. För skulle jag dricka en folköl, så är jag snart tillbaka på ruta ett och glider väl då tillbaka in i hur det var bara några veckor innan man började skriva av sig här på forumet. För på alla år som jag drack, så är det här världsrekord i nykterhet för mig. Minns att nån sagt att man ska tänka på att det nyktra fönstret kan öppna sig rätt sällan.

Det är då sant, för jag har bara försökt mig på alkoholfrihet två gånger tidigare på alla år sedan jag drack den där första vinflaskan som tolvåring. Dessa båda gånger lyckades jag hålla mig nykter lite drygt en månad. Kom nu på att jag inte har ätit nåt mer än frukost på hela dan och inte ens varit hungrig. Detta fast jag borde varit utsvulten vid det här laget så att säga. Det är lite märkligt, kanske en släng av en krångligare depression. Så vågade då inte gå iväg till matbutiken idag efter mjölk. Ville inte komma hem med öl och köra igång igen.

Nu känns det okej, då jag har lyssnat på trevlig musik och fokuserat på gladare tankar och nog även försökt att inte tänka alls på hur det är liksom. Har ju inget nätverk av vettigt folk eller vänner och bekanta att ringa till eller så. Men det har ju varit så i rätt många år nu, och jag brukar inte ha nåt problem med att vara tillsammans med mig själv. Brukar inte vara nån umgås, om man så säger. Men det börjar kanske på att förändras nu, vem vet.

De enda människor jag normalt säger hej till, eller byter nåt ord i farten med. Det är personal som jag ser i kassan i nån matbutik de gånger jag orkar gå utanför dörren. Det är inte mycket till social kommunikation i verkliga världen. Men jag har ju inte heller ork att vara i nåt dagligt sammanhang. För när jag har varit ute bland folk så är jag psykiskt utmattad dan därpå. Men får väl försöka när jag orkar, att ibland gå ned till biblioteket för att se lite mer folk kanske.

Har funderat på att det nog är den sociala biten, eller brist på att se människor som gör att jag gärna går på loppis som jag hade planerat att göra idag. Har ju redan alla prylar jag behöver. Men när man besöker nån begagnat-butik kan man ju snacka väder och vind en stund med folk vid nån prylhylla. Det är då tur att det här forumet finns, för annars hade jag då kört ned i alkoholträsket för längesen.

Nog är det lite knepigt nu då jag verkar ha förstått på riktigt att man har börjat om, utan stöd av flaskan så att säga. Precis när jag skrev dessa rader satte magen i gång och knorra. Så ska nu ta och värma på en pizza från frysen och ta en cola till känns det som. Kommer även snart att titta på nån kul videofilm kom jag på. Det var trevligt att ni tittade in här i kväll @Molnet @JHL och @MårSåMycketBättre. Sånt uppskattas mina vänner.

Ha det gott!

Tack för erat stöd, fortsätter posta dagarna.
Mitt knep är att varje dag byta bakgrund på mobilen med dagens nr jag varit nyckter. . Blir en sak jag kan titta på hela tiden och påminna mig hur stolt jag är.

@LAO imponerande och bra jobbat!!! Fortsätt så!

Var tvungen att gå in i appen för att räkna dagarna. 42 dagar som alkoholfri. Det har rullat på, kanske just för att jag inte räknat dagar utan försökt fokusera på annat och målet längre fram?
Som jag skrev tidigare har jag under lång tid, nästan ett par år, gått omkring och burit på saker som borde kommit i ljuset för länge sen, alltså typ för två år sedan. Ju längre tid som gått desto svårare har det blivit att berätta och vara ärlig. Det har lett till en spiral av skuld, skam och dåligt samvete. Ett rusande tåg på väg utför och på detta har jag druckit inser jag nu. Druckit för att slippa grubbla och tänka, druckit och stuckit huvudet i sanden… druckit och hållit för öronen. Och skammen och ångesten har vuxit sig större för varje ”dagen efter”. Jag har använt vinet som en rejäl flykt men också som en ”stötdämpare”, lyckobringare och avslappning.
I fredags la jag upp alla kort på bordet för min man och dagarna som följde var en enda stor ångest och oros-sörja! Fällt tårar och mått illa blandat med hopp och förtvivlan. Det har varit ett helvete rent ut sagt. Jag tog mitt ansvar och tog kontakt med det som behövde tas kontakt med och hade ett möte idag. Jag fick därifrån lite mer hoppfull och ikväll har vi pratat. Min man har i alla fall bestämt att stanna för nu och hjälpa mig att reda ut eländet jag ställt till med och det är mer än vad ens kunnat drömma om så jag är oerhört tacksam och lättad. En stor, tung sten har lämnat kroppen och den blöta, klibbiga filten känns inte lika kvävande längre. Inte en sekund under dessa dagar fulla av våndan har jag varit sugen på A. Men idag kära vänner, då gjorde sig djävulens påmind. Med lättnad kom plötsligt ett litet sug. En slug jävel den där A! Men jag vet att suget går över och jag vet att jag inte kommer dricka en droppe. Har även lärt mig att A inte är något jag längtar efter när det stormar som värst och livet krisar. Det känns i alla fall tryggt, för livet för med sig många svåra strider så jag tror inte detta var den sista. Nu mot dag 43! Tack till dig som orkade läsa. Så skönt att få ösa ur sig och jag vet att jag kommer sova gott i natt. Kram på er 💛

@MårSåMycketBättre tack, jag ska suga på orden, förhoppningsvis räcker karamellen länge.