skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

De sista veckorna-månaderna har det blivit alldeles för mycket socker. Pepparkakor, lussebullar, skumtomtar, choklad… Så fort jag ätit upp fem-sex pepparkakor reser jag mig upp för att hämta några till. Och jag fyller på förråden hela tiden. För att orka, för att chilla, för att fira, för att unna mig, för att det är så jävla gott. Eller minnet av det goda är faktiskt godare än det är i verkligheten. Känns det igen? Byt ut mot vin - samma mekanismer, samma beroende, olika utlopp.

Och priset jag får betala är värk i kroppen och viktökning. Blä. Samma visa varje gång.

En jobbvecka till, sen mycket ledig. Då ska jag ta itu med det här. Igen. För det enda sättet är att avstå helt. Jag vet ju det.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏

@Himmelellerhelvette Åh, himmel vilket tungt ansvar du har lagt på dig själv ❤️ Det är medberoendet som talar, det är du väl medveten om? Jag tror att du skulle behöva behandling för just medberoende. Jag vet att AA har grupper som de kallar ”vuxna barn”. Och sjukvården borde ha någon form av gruppterapi också.

Jag är på riktigt glad att min pappa dog 2002. För hans skull mest, hans liv de sista 20 åren var som ett enda långt självmord. Jag kan inte ens gissa antalet återfall han tog. På slutet kombinerade han 10% öl med Alvedon. Och dog till slut med söndertrasad lever.

Jag levde som medberoende i många år. Gladdes varje gång han slutade dricka, blev besviken varje gång han började igen. Till slut lyssnade jag knappt på hans svammel då han var ”hög” på faktumet att han minsann hade slutat dricka. Han ville ha bekräftelse, vilket han fick på minsta möjliga sätt från mig. Jag visste ju, att återfallet skulle komma. Vilket det gjorde. Varje gång.

Till slut valde jag att flytta 30 mil. Då slapp jag se hans misär så ofta. Hans nervösa blick och ryckiga rörelser när han var tvungen att vara nykter på familjesammankomster. Han satt som på nålar och tog alla chanser att bara resa sig upp och liksom ett djur irra runt i cirklar. I jakt på något med alkohol. Det hände att han drack från min dåvarande sambos spritskåp (heter det så?) nattetid medan vi andra sov. Och nästa morgon körde han hem 30 mil. Onykter utan körkort, för det tog polisen redan 1974. (Det där med körkortet berättade min mamma först efter hans död.)

Det fanns ingenting jag kunde göra. Ingenting. Mer än att skydda mig själv och mina barn. Så jag bröt helt med honom, sa rakt ut att jag inte ville se honom mer. Att jag inte kunde göra min egen barndom ogjord, men jag kunde freda mina barn. De skulle slippa se misären. Ett halvår senare var han död. Och det enda jag tänkte var: ”Det här skulle jag gjort tidigare, medan han möjligen hade en chans att reda upp det.”

Du kan inte bära din mamma genom livet. Du kan inte ta ansvar för henne mer. Du har gjort vad du kan. Att hon är just gammal försvårar läget litegrann, för de flesta tar ju hand om sina äldre föräldrar på ett eller annat sätt. Men om du inte gör det, för att freda ditt eget psykiska mående, så måste samhället steppa in. Orosanmäl, se till att kommunen åker dit på besök.

Jag tar till viss del hand om min mamma, men jag har satt tydliga gränser. Hon får betala hemtjänst som städar och tvättar åt henne. Om hennes vårdbehov blir större kan hemtjönsten lätt ökas på. Ett tag, efter ett fall, hade hon hemtjänst som kollade till henne 4-5 gg/dygn. Nattpatrull och trygghetslarm. Jag tog kontakt med kommunen, och sen fick hon detta beviljat av en handläggare.

Sen träffas vi när jag hjälper henne med räkningarna, och vid familjesammankomster, ibland går vi på teater eller tar en promenad och lunchar. Jag bestämmer i vilken utsträckning, hon är noga med att inte tränga sig på. Det är en enorm fördel att hon bor nära mig, vi kan träffas kortare stunder. Hon har på äldre dagar blivit duktigare på att uttrycka tacksamhet, och det glädjer mig.

Jag skulle vilja prata med henne om min barndom, hur starkt medberoende hon var och hur jag kom i kläm av det. Hur fan kunde hon tillåta att min pappa körde onykter med mig i bilen? Utan körkort dessutom. Hur fan kunde hon en hel massa liksom. Men hon minns inte. Verkligen minns inte. ”Det har jag lagt bakom mig” säger hon bara.

Och jag tänker att det nog är sant. Riktigt jobbiga delar av ens liv har man inte mycket minnen från, det är nog ren överlevnadsinstinkt. Jag har tex knappt inga minnen från mitt första år med barnens pappa, en tid då jag blev ofrivillig gravid, fick boka tid för abort men det slutade med utomkvedshavandeskap. Hela det året är helt raderat för mig, puts väck.

Så jag har slutat tjata på henne. Jag försöker tänka här och nu när vi umgås. Det är bra nog. Vi får aldrig en på djupet-relation, jag brukar säga att vi har en väder-och-vind-relation. Vi pratar väder, tv-program, släkt, bekanta osv. Och sen tänker jag att väldigt många inte ens har en sådan relation till sina mammor. Ärligt talat har vi just nu den bästa relation vi någonsin haft. Vi kommer inte reda ut ett endaste dugg bakåt, och det får vara så.

Vet inte om mitt svammel har varit dig det minsta hjälpsamt. Fortsätt skriv! Du har en hel massa som behöver komma upp till ytan ❤️

Kram 🐘


skrev Maud i Hurtbulle med hemlighet.

@Molnet Jag kör med beroendepodden i duschen. Har extremt mycket energi tidig morgon( ADHD) så jag lyssnar o tänker bäst när jag är i rörelse. Bara man hittar sitt sätt är det bra.
Har ett behov att fysiskt trötta ut mig för att få ro i huvudet. Det är där vin blir en dålig spiral för mig. Vin är en quickfix med dåligt resultat.
Idag är jag äntligen frisk så jag kan börja " ta i lite" igen.

Vi håller våra löften idag!


skrev LAO i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@Carisie snacka om att ha ett viktigt jobb!

Vi pratar absolut om samma sak, och jag ska försöka att inte gå i fällan igen.


skrev Molnet i Hurtbulle med hemlighet.

@Maud En kort morgonstund med löfte:”Att idag ska jag inte dricka alkohol.Samt läsa en liten text att reflektera över.Gärna tystnad/lugn musik & ett tänt ljus.Det är en jättebra start inför en nykter dag.


skrev Carisie i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@LAO Hahaha. Ja var ska jag säga? Jag tror att vi talar om samma sak även om jag inte reagerade med att bli arg. Jag nystade samman tråd 1 2 3 4 och tänkte "här lägger jag ingen energi". Man måste kunna vara öppen för att se sig själv och sina handlingar i var situation. Min vän som är beroende terapeut brukar tala om "missbrukarbeteende" som en företeelse hos folk, med missbruk, som aldrig är skyldiga till något. Ens att tex dricka utan "han var så dum mot mig så jag var tvungen att ta en öl". Men så länge ingen sätter en tratt i munnen och häller i dig alkohol trots att du protesterar - så är du själv ansvarig för att ha lyft det där glaset till munnen. Du jag kan bara sucka, himla med ögonen och scrolla vidare när jag ser sånt.

Nu ska jag dra på mig sterila papperskläder och assistera farbror doktorn när han ska laga ett trasigt hjärta 🫀

Ha en fin dag ❤️


skrev eling i Då börjar jag om.. Igen..

@Emmy123 hej! Javisst är det svårt att svara sanningsenligt på frågor om alkohol. Sådana alkoholformulär tex som jag fått svara på några gånger har jag ljugit hej villt på. Så att det ska se bra ut, för att jag skäms, för att jag är rädd för konsekvenserna.
Mitt drickande har som för dig varit min hemlighet. Jag är en smygdrickare och skådespelare/lögnare när det handlar om alkohol. Jag började med att berätta för min man om vad jag har sysslat med. Han visste ju att jag drack helger och vardagar men han visste inte allt eller hur mycket eftersom jag också drack i smyg. Det har varit hjälpsamt att prata med honom för då har jag även kunnat ta hjälp av honom när jag haft sug och vill krypa ut ur kroppen.
Sedan har jag berättat för min terapeut (dock inte helt) och för två vänner. Den hemska respons jag var rädd att jag skulle få fick jag inte av någon utan tvärtom bara stöd, förståelse och kärlek. Jag vet att det sitter långt in att öppna upp om denna hemlighet men du kanske kan berätta lite grann för en person till att börja med och se hur det blir.

Kärlek och styrka till dig ❤️ Kram


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Det här med bearbetningssvackor…. Är det normalt att då och då bli väldigt ledsen och tänka väldigt mycket på allt man missat som barn. Jag känner en sådan enorm sorg för lilla mig, hur sorgligt att älska sin mamma så villkorslöst trots att hon ställde till med så mycket som skapade oro och ångest. Allt jag gjort för henne genom livet. Mitt uppvaknande i mitt medberoende till henne där jag gick igenom ilskan, kraschade, var tvungen att bryta kontakten en lång tid för att orka, tog upp kontakten igen för jag känner att hon behöver mig, dras ner med henne, är utom mig av sorg över hur sjuk hon är, tillslut önskade jag bara att hon kunde få dö om hon inte kunde få ett uppvaknande, jag gick igenom sorgen över hennes död, jag förstår inte riktigt vad som hänt genom allt arbete kring allt hon varit och inte varit i mitt liv men på något sätt lyckades jag totalt bryta de starka banden, någon överlevnadsstrategi för mig själv kanske, men blev stark i att hon inte är mitt ansvar, och när jag fullständigt ger upp hoppet om henne är det som om en energi större än någon kan förstå sig på tog all min kärlek till henne, allt mitt ansvar jag lagt på mig själv ifrån mina axlar, samlade upp universums energi och sprutade den på henne. Jag förstår inte hur något går till och det är väl inte meningen att vi ska förstå, jag förstår inte mitt eget uppvaknande heller, varför får vissa av oss ett uppvaktande vad är det för kraft, ingen kan få ett vetenskapligt svar men något kan klicka till i oss människor och något med att min mamma kände att hon på riktigt med absolut hela mitt hjärta, själ och kropp förlorade mig. Jag tror att hon förstod att det var över, jag hade gått på hennes begravning i mitt sorgearbete, jag hade inget hopp kvar, hon kände nog att min kärlek till henne var slut, banden var klippta, något klickade då i henne tror jag, vad vet jag hur hon kände men något hände och hon fick ett uppvaknande, detta har kraschat mig igen, underbart, magiskt men så mentalt tvistat, vad är min plats nu? Jag hade givit upp, skulle inte hjälpa mer men någon som blir nykter behöver stöd och jag behöver och vill hjälpa till men jag blir ju aldrig nöjd med min insats, tycker alltid jag kan göra lite till, är stressad, tänk om hon dör nu när jag äntligen fått henne, allt jag vill hinna ta ikapp, känns som vi har lite tid, tänk om hon tar återfall för jag inte gör tillräckligt.


skrev vår2022 i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie God morgon! Skönt att du blivit friskare och kan jobba igen. Det är en härlig fart på forumet med många nya som stöttar varandra och du är en trygg punkt, typ en gamling på forumet nu😂. Läste om ditt samtal med din pappa och det berörde mig att ni ändå fick en slags frid och försoning innan hans bortgång❤️. Min pappa gick bort för drygt 1 år sedan och vår kontakt blev också så mycket bättre de senaste åren. Saknar honom ofta och är tacksam för att vi hann komma närmare varandra innan slutet.

Idag startade jag min morgon framför tv:n och lucia. Så vackert och stämningsfullt. Jobbar hemifrån idag och behöver bli klar med saker innan jag går på julledighet nästa fredag. Det ska bli så skönt med långledighet. Har också lagt upp en plan på att göra lite varje dag som tex skura ugnen, putsa lite här och där, köpa gran, julklappar mm så att inte allt ska göras på slutet och på några dagar. Då blir det också roligare och mer njutbart😁. Tycker om att pyssla och ha ett rent och juligt hus och fint i rummen när barnen och svärmor sover över.

Ha en fin fredag!❤️


skrev Emmy123 i Då börjar jag om.. Igen..

@LAO Tack.. Det är det som är så skönt att hänga härinne, att få skriva av sig och läsa andras historier ❤️
Jag har sökt en hel del hjälp, coachning, samtal, lyssnat på massor av poddar, läst böcker, mm mm.. Provat AA men har inte riktigt fastnat för detta.. Jag ska prova programmet som erbjuds härinne, det är mitt mål!
Tyvärr är en del av mitt problem att jag är så förbaskat ensam i detta, jag är livrädd att berätta om mitt problem för min omgivning, det är min stora hemlighet! Tror det hade underlättat, att vara öppen och berätta men jag är inte där än..


skrev LAO i Promillebikt

@Flarran du skriver så underbart! Jag läser delar av dina inlägg högt för min kille och det är så härlig rytm i texterna. Skriver du något annat?
Tack 💕🕯️


skrev LAO i Julen närmar sig

@zalkin välkommen! 27 dagar, wow! Det låter klokt att redan nu kartlägga eventuella fallgropar. Hur har dina 27 dagar varit?


skrev LAO i Abstinens eller någon livskris?

@pillanprillan smart! Det gör jag också!
Ha en fin fredag 💕🕯️


skrev LAO i Då börjar jag om.. Igen..

@Emmy123 du är INTE ensam! Alla vi som är här är det för att vi på olika sätt druckit för mycket!
Har du satt upp nåt mål? Har du sökt hjälp? Har du något stöd?
Kram


skrev LAO i Ångest!

@paniken jag har ju visst läst din tråd💕. Hur mår ni nu med C och så?


skrev LAO i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@paniken tack! Jag mår bättre och har fått lite energi tillbaka. Hostar fortfarande men har bara vaknat en gång i natt😌.

Klarar du att bara dricka lite? Jag ska leta reda på din tråd, för den har jag nog inte läst än.

Ha en fin dag🕯️💕


skrev paniken i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@LAO Förstår verkligen , att få se vad A ställer till med på så nära håll , gaah , skrämmande och skitläskigt. Inte dugg svårt igår att avstå , ikväll blir det nog däremot lite A, vi får se . Hoppas du mår mycket , mycket bättre och kan njuta av helgen 💕🌸


skrev paniken i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@LAO Förstår verkligen , att få se vad A ställer till med på så nära håll , gaah , skrämmande och skitläskigt. Inte dugg svårt igår att avstå , ikväll blir det nog däremot lite A, vi får se . Hoppas du mår mycket , mycket bättre och kan njuta av helgen 💕🌸


skrev Emmy123 i Då börjar jag om.. Igen..

@Lonely Man TACK för ditt svar, det är såå himla skönt när någon svarar, ett bevis på att man inte är ensam i detta🤗
Så sant, så sant! Du har helt rätt! Det hjälper inte att bara skruva på korken utan det krävs en hel del arbete också! Jag behöver hitta aktiviteter istället för att sitta i soffan och dricka! Och framför allt att INTE ta det första glaset..
Tack för dina tips, ska kika in på Youtube 🙂


skrev Molnet i När ångesten & besattheten leder dig till att välja återfall.

@Maud Godmorgon.Ja vi påminner helt klart om varandra i tänk & funktion.Jo min helg blir bra.Lagt till belöning & bokat tid hos frissan för hårklippning & ögonbrynsfärgning på lördag.


skrev pillanprillan i Abstinens eller någon livskris?

Dag 13 och fredag den trettonde…lägger in en 0 redan nu i kalendern så inga olyckor sker 😂😂 hoppas ni får en fin dag


skrev Lonely Man i Då börjar jag om.. Igen..

@Emmy123
Hej.
Tyvärr blir det en rundgång.
Jag drack själv alltid när jag mådde dåligt för att må lite bättre en liten stund.
Det lyckades men blev alltid värre efteråt.
Så fortsatte jag dag efter dag.
Det går att bryta sig loss. Räddningen tror jag var att jag tog ett volontär uppdrag i en second hand en dag på helgen.
Hitta också på andra.saker som du gillar.
Det går tyvärr inte att bara ta bort alkoholen kommer inte att fungera.
Jag använder mig av om sober appen. denna sida och tittar på YouTube klipp om alkoholism mest amerikanska o engelska. Ger mycket.
Ta hand om dig🥰🙏


skrev LAO i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@Memmy godmorgon! Läste din tråd igår, vilka resor vi gör härinne! Jag har nog aldrig tänkt att ett glas vin kan vara återfall, men du räknar såklart precis som du vill🤗. Vi är asbra!!!

Ja, kanske ändras synen. Jag har ju varit sjuk typ hela min nyktra period, och inte träffat folk alls men jag tror att det som triggade mig igår var de där små barnen💔. Både mamma- och frökenhjärtat sprack lite💔.

Önskar dig en fin och nykter Lucia🕯️🕯️


skrev LAO i Äntligen fredag!

@Carisie åh hjälp! Det låter stört!

Lycka till på jobbet, och hälsa tuben från mig, nu har jag inte besökt den på 9 dagar.🚊🚊🚊


skrev LAO i Beroendemottagning, jag är så nervös.

@Carisie klok som en bok är du min vän🤗! Det var lite spännande med min ilska igår för jag blir liksom aldrig arg. Inte på min partner, inte mina barn, inte eleverna i skolan, ingen utom möjligen min mamma.
Så sant om livet firandet, det kommer jag veta då och då gör jag som jag vill. Jag är i alla fall säker på att ingen i sällskapet vill att jag vinglar, kräks och gör bort mig rent allmänt. Nykter börjar kännas fräschare!

Idag vaknade jag äntligen och känner mig normal igen. Jag hostar fortfarande men hjärnan är liksom igång, det har jag längtat efter.

Nu ska jag äta Lussefrukost med två älskade bonusbarn❤️❤️.

Ha en fin dag på jobbet och lycka till hos optikern🤗🕯️