Senaste kommentarerna i forumet

Varning för extremt långt inlägg…. :/

Jag vet att det kan ses som att jag börjar i fel ände när jag nu startar min första egna tråd här. Nån kanske till och med tycker att jag försöker flytta fokus från min egen relation till alkohol. Men att jag tar upp detta nu är en del av min livssituation och därmed en del av min problematik. Och kanske allra mest för att jag behöver få ventilera detta just nu.

Det här kommer alltså kretsa mestadels runt min sambo. Jag befinner mig i ett läge där mitt alkoholintag har gradvis ökat sedan pandemin. En negativ spiral där press och minskad stabilitet i mitt liv blivit en katalysator till att söka tillfälligt ”lugn” via alkohol. Jag dricker för ofta, och alldeles för många av de gångerna dricker jag mer än jag borde.

När det gäller min sambo så har hon sakta dalat i mående. En del av det har så klart att göra med att hon påverkas av mitt alkoholintag. Hon bär på trauma från uppväxten då hennes mamma drack ofta och under en lång period ihop med en alkoholiserad man. Mannen i fråga kunde bli våldsam och hon kunde ofta känna ångest av att gå hem från skolan på fredagen för att risken var stor att de skulle sitta där hemma och dricka.

Särskilt en händelse har satt djupa spår. Det var när hon kom hem och såg hur hennes mamma låg på golvet och den här mannen satt och slog på henne. Det slutade med att polis tillkallades den gången och att hennes frånskilde pappa kom och hämtade henne. Så småningom flyttade hon hem permanent till sin pappa.

Så mitt drickande har triggat minnen och ångest i henne och jag har inte varit kapabel till bara bryta mitt beteende trots att jag vet detta. (Sen är det väldigt mycket mer komplicerat än så, men det är sant att jag inte tagit hänsyn i detta).

Sista året har hon rasat ganska markant ned i dåligt mående. Så till den grad att hon haft skov som jag just nu inte hittar annan beskrivning än att hon inte varit ”vid sina sinnens fulla bruk”.

Vi har en son i 6-årsåldern. Jag har aldrig utsatt honom för mitt drickande. Jag dricker utanför hemmet och kommer oftast hem när han sover. Och överhuvudtaget så har det aldrig skett när jag har varit ensam förälder med honom.

Den gränsen korsade hon för snart ett år sedan. Jag kom hem och hittade henne sovandes på soffan. Jag märkte inget först men när jag försökte väcka henne för att säga något upptäckte jag att hon inte var riktigt kontaktbar. Minns att det bara snurrade i huvudet några sekunder innan poletten trillade ner och jag förstod att hon var stupfull. Inte bara ordentligt berusad utan så att det knappt gick att få henne att vakna till och då kunde hon knappt forma enstaka ord som gick att förstå. Hade något hänt då, innan jag kom hem, så hade hon inte kunnat ta hand om varken sig själv eller vår son.

Jag vet ju av erfarenhet att det går inte att samtala eller diskutera med en kraftigt berusad person - särskilt inte med någon som fastnat i något extremt känslotillstånd. Så jag fick hålla inne all min förtvivlan, ilska osv tills dagen därpå. Då hade vi långa allvarliga samtal. Hon hade (såklart) ångest deluxe och mådde väldigt dåligt när det gått upp för henne vad hon gjort och hur jag beskrev henne. Det skulle aldrig få hända igen bedyrade hon då. Så jag valde att vara ödmjuk i mitt bemötande men också tydlig med hur allvarligt jag såg på det.

Efter det gick både hennes och mitt mående upp och ned i perioder innan nästa större incident för några månader sedan. Jag befann mig i sovrummet och hade digitalt möte. Sonen var i vardagsrummet och lekte och hon satt vid köksbordet och virkade eller något. Mitt möte pågick några timmar och jag hade inte sett några tecken tidigare på dagen och var därför helt lugn i att allt var som det skulle.
Så kommer jag ut och är på väg för att ta ett glas vatten sneglar bara mot henne när jag passerar. Men något där uppfattade min hjärna som lite “off”. Så när jag gick tillbaka så stannade jag och började säga något till henne. Då ser jag att hon har lite annorlunda sittställning, hennes överkropp liksom lutar och hon tittar inte helt upp på mig. Det är då jag får syn på ett vinglas på bordet vilket skickar små chockvågor genom mig. Jag kliver fram och liksom rätar upp henne mot mig varpå hon också vänder ansiktet mot mig.

Och det jag såg då var så chockerande. Jag registrerar att hon är inte bara berusad, hon är packad. Ett par meter bakom henne i nästa rum håller sonen på och leker på golvet. Sen blev jag bara mer chockad och hade svårt att ta in för hennes ansikte hade en konstig blåaktig nyans och det såg ut nästan som utslag eller fläckar i ansiktet. Ett tydligt tecken på att hennes kropp reagerat på det kraftiga alkoholintaget. Hon såg verkligen glåmig och sjuk ut. Så jag blev liksom ståendes och kunde inte riktigt ta in först. När jag till sist fick tillbaka fattningen så började jag fråga vad hon druckit. Varpå hon nästan sinnesslött plockade fram en bag-in-box. Hon hade köpt den på väg att hämta sonen från skolan. Jag pressade lite men hon bedyrade att hon inte börja dricka i bilen utan först när de kommit hem.

Återigen fick jag hålla inne och tillbaka allt för att gå på henne i det tillståndet skulle inte leda till något bra. Så jag fick in henne i sovrummet där hon fick vara så att hon iaf kom bort från sonen.

Dagen efter hade vi om möjligt ännu djupare samtal men denna gång gjorde jag klart för henne att dels fick det aldrig hända igen. Jag sa det aldrig rakt ut, men lät henne förstå att hon riskerade sin son och vårdnaden om honom. Denna gång berättade jag också klart hur jag hade upplevt henne, att hon såg sjuklig ut att jag ville att hon skulle låta bli alkohol öht. Hon höll med, mådde extremt dåligt ett par dagar och från det försökte vi sakta lappa ihop allt.

Sedan dess har vi pratat flera gånger om alkohol. En sak som den incidenten ledde till var att hon tog kontakt med vårdcentral och fick börja träffa en kurator. Jag vet inte vad hon säger under de samtalen men hon har sagt att de bara pratat om hennes upplevelser under uppväxten och att det är det de jobbar med. Jag har stöttat henne i det och tyckt att det varit bra och på tiden. Parallellt har det lett till flera samtal mellan oss varav en del där jag öppnat upp för henne om mitt drickande och mina erfarenheter. Jag har också talat om för henne att jag tagit ett stort steg med att gå med i det här forumet för att visa på att jag också vill ha förändring. Och medan det fortsatt gått upp och ned sedan dess så har min upplevelse varit att vi sakta gått framåt på vissa bitar. Alltså mestadels positivt.

Så kommer vi då fram till igår. Jag har under veckan fram till igår haft en rejäl dipp med panikångestinslag. Jag har kommunicerat detta med henne och förklarat “var jag är just nu” och att jag behöver lugn och stöd några dagar bara för att “komma tillbaka”. Så igår var jag iväg och körde en oerhört viktig presentation. Hon hörde av sig på förmiddagen och berättade att hennes förra chef, som hon har en ganska vänskaplig relation med, hade frågat om hon ville följa med honom, hans fru och en kollega ut och äta. Det har hänt förut. Förra året, när hon jobbade för honom, bjöd han hela vår familj. Något kändes dock “off” med detta. Inte att jag var avundsjuk eller så för att han bara bjöd henne, men det var detaljer som fick mig att reagera lite och tycka att det var nåt konstigt med det hela. Som när man känner att man saknar vissa detaljer för att få en hel bild.

Men jag hade också senaste tiden pratat om att hon behöver komma ut och aktivera sig mer. Hon har blivit allt mer initiativlös och hemmasittande efter ett års arbetslöshet. Och jag vet att det fruktlösa jobbsökandet börjat tära på henne. Så fastän detta nu skulle ske plötsligt och mitt i några dagar där jag har väldigt mycket att hinna med, så valde jag att stötta henne och uppmuntra till att tacka ja.

Lite senare på eftermiddagen skickade jag och frågade henne om hur hon tänkte med alkohol. För jag vet att det är ganska mycket alkohol inblandat runt hennes chef. Vi har utöver julmiddagen förra året även varit inbjudna till dem på nyår, samt en övernattning på restaurang med spa. Och alla gångerna har han bjudit frikostigt med alkohol. Den nyårsnatten slutade dessutom med att hon hällt i sig så mycket att hon kräktes rejält dagen efter vilket försenade vår hemfärd en del.

Hon svarade i alla fall i tydliga ordalag att det inte skulle bli någon alkohol för henne. Hon lade dessutom till att “som jag känner nu med det jag bearbetar och att jag dessutom äter medicin så skulle det inte vara bra. Jag vill inte ha någon alkohol i mitt liv”. Jag var stressad, och alldeles för naiv för jag kände mig lugn med det. Att hon äter medicin för sitt mående hade jag inte ens tänkt på, men när hon skrev det så kändes det ju självklart att hon inte skulle dricka.

Kvällen började bra, jag fick lite spridda uppdateringar därifrån. Men efter ett par timmar satte mitt inre varningssystem igång på högvarv. Grejen är att jag vid det här laget har så stor erfarenhet av när hon dricker alkohol, för hennes kommunikation blir snabbt irrationell. Hon får svårt att hålla en röd tråd. Klarar inte av att svara på saker osv. Det blir en slags envägskommunikation där det hon skriver inte blir sammanhängande och inte går att förstå. Än värre är att hon som normalt är glad, positiv och extremt empatisk, förvandlas till en klassisk “mean drunk”. Hon kan bli obstinat och rent ut sagt elak mot mig. Detta är något vi pratat om och en del gånger har hon kollat igenom konversationen och själv insett hur illa det varit.

Jag fick panikkänslor och tänkte att hon måste ha druckit. Så jag skrev och försökte uppmana henne om att komma hem.När jag inte fick svar började jag till slut ringa och efter en stund fick jag tag i henne när hon gick på toaletten. Och mycket riktigt hördes det direkt på rösten att hon druckit, och troligen gjort det ett par timmar. Det var givetvis ömsom förnekande och ömsom deklarerande att hon minsann kunde dricka och skulle fortsätta sin kväll. Jag blev mer och mer panikslagen och försökte resonera med henne, vädja till allt vi pratat förut och att hon nånstans vet att hon inser att det är fel.

Då dök plötsligt hennes chefs fru upp och tog luren. Hon lät minst lika berusad, om inte värre vilket bara spädde på mina panikkänslor. Hon började med sin överdrivna gulliga och nedlåtande röst att börja valsa med mig om att de inte träffats på så länge, att hon behövde låna min sambo ikväll och att hon skulle komma hem imorgon. Då höll jag på att explodera. Det var inget tal innan om att hon skulle med dem hem och sova över. Jag försökte försiktigt att förklara att läget var allvarligt, att sambon inte mådde bra att hon inte skulle dricka samt att hon behövde åka hem. Chefens fru var dock så där tydligt packad att hon bara fortsatte sitt mantra utan att lyssna på det jag försökte säga. Grejen var också att av respekt för min sambo så ville jag inte berätta något i detaljer om just hur allvarlig situationen var. Så till slut la jag bara på.

Efter ett meddelande om att hon minsann skulle “umgås med sina vänner” och att hon prompt skulle följa med dem så fick jag tag i henne på telefon en gång till. Då varnade jag henne om att om hon inte tänkte åka hem så skulle jag kontakta chefen hennes och förklara läget och be honom skicka hem henne. Fick en väldigt elak kommentar följt av något nedlåtande i still med “ja, försök du med det”. Där och då trodde jag naivt att han skulle vara så pass sansad att han inte skulle riskera hennes familjesituation om jag förklarade läget.

Jag hörde inte av henne på en halvtimme så jag letade upp honom på Messenger och skrev så lugnt och sansat som möjligt att hon åt medicin, att hon inte skulle dricka denkvällen och att hon mådde väldigt dåligt. Och att han behövde skicka hem henne. Den j*veln visade sig vara lika mentalt omogen och oförstående och svarade att han vet “allt” och att sambon behövde vara med sina vänner denna kväll. De betedde sig kring denna grej som packade 18-åringar. Jag har själv varit i situationen ett par gånger att en festat med folk som mått dåligt, men insett att den behöver skickas hem och lösa sin familjesituation först och främst. Allt annat gör saken värre. Men de här människorna verkar festa på all rim och reson när de dricker.

Så efter det fick jag en mindre panikattack och försökte fokusera på att lugna ner mig och försöka trycka bort tankarna och förbereda mig för sängen. Då var klockan strax efter 23. Efter det fick jag en random bild från en ny krog de tydligen gått till. Och efter det dröjde det till strax efter kl 2. Då skrev hon att hon fått pengar till taxi och strax skulle åka hem. När hon kom hem låg jag på soffan. Hon sa inte ett ord till mig utan gick in i sovrummet bara för att sova. Jag kände hur en ny panikattack var på väg så jag gick dit och fick ur mig en fråga om hon verkligen inte skulle säga något till mig? Jag borde ju fattat att hon fortfarande var full och mycket riktigt så kröp det där elaka fyllot fram och sa ilsket “tänker jag inte göra när du bemöter mig sådär. Verkligen inte”. Så hon var i sin elaka försvarsställning så jag gick ut til soffan igen och försökte bara fokusera på att inte bryta ihop.

Nu på morgonen tvingade jag upp henne, för hon hade lovat flera gånger under den tidiga gårdagskvällen att hon skulle lämna sonen på skolan. Märkte på henne att hon fortfarande var i försvars-läge då hon snäste tillbaka vid något tillfälle. När de åkte iväg till skolan så packade jag ihop min dator och åkte upp på stan. Jag frågade försiktigt - för att liksom se om hon börjat komma tillbaka till sitt vanliga jag - om hon börjat reflektera något om gårdagen än, men fick bara till svar att jo, det hade hon men hon behövde sova lite till först. Så nu sitter jag och försöker hålla panikångesten borta.

Förlåt för groteskt långt inlägg, och jag fattar om ingen orkar läsa hela, men jag behövde få ur mig detta någonstans. För till skillnad från henne pratar jag inte om våra problem i detalj med andra. Här känns det dock tryggare då detta är anonymt.

@pillanprillan bra plan med att köra! Julbord brukar ju kunna bli ganska alkoholtunga, det är nog bra att få se det ”utifrån” också.
Det är ju många som går ner under senhöst och vinter, det här mörkret kan ju knäcka vem som helst. Jag funderar lite på ljusterapi, undrar om det kan funka…

@Cashsmash tack för lyckönskningarna ☀️🌟.
När det hopar sig på jobbet är det ju lätt att vilja varva ner med lite alkohol, hoppas att du orkar stå emot! Jag längtar efter att ”bli hög” på nykterheten, den kommer nog när jag blivit frisk! Bestämd är jag dock!

@Cashsmash Det låter ändå härligt ❤️
Själv duckade jag jobbet och tog en snabbfika men nu måste jag nog ge mig tillkänna 😂

Dag 11 idag! Fullkomligt drunknar i arbete denna och nästa vecka, många brinnande knutar att lösa innan jul 🧑🏼‍🎄🥵 men jag är nykter, och läser här! Ska öka min skrivaktivitet också - men just nu överlevnadsmode och jobb/mat/förskolehämtning/duscha/sova några dagar till. Lite "hög" på min nyvunna nykterhet, hoppas kunna rida lite på den vågen för det blir tuffare i jul sen när släkten tar fram rödvinet och konjaksglöggen i dagarna tre 😶 men med antabus i kroppen får jag ju bara gilla läget, och det gillar jag.
Kram alla AHare ❤️💛🎄

@LAO Åh så bra - stort lycka till imorgon och även nästa fredag ❤️☺️

@BruceTheClimber hur går det? Kom du upp ur diket?

@xyz23 det har varit, och är, kul att skriva med dig med. Du verkar påläst och forskningsorienterad, och sånt gillar jag!
Jag var med som sällskap på ett NA möte en gång, och det var jättefint.

Jag har ett enormt motstånd mot andlighet och gud så jag drar mig för dessa grupper, men det är ju tur att man är olika.
Hoppas att du får en fin dag!

@Carisie god morgon ☀️Du kickar igång du! Hoppas ”tuttkameran” visar att du mår fin-fint, och att du orkar göra lagom på jobbet idag. Jag har en känsla av att det alltid är lite full fart på dig🤗. Idag mår jag också liiiite bättre😷

@LAO Tack LAO, jo de säger så här i familjen också att det är ett stort steg att våga gå dit. En annan käpphäst de har i AA och 12 Steg är att man ska försöka vara tacksam för det man har - om man kan och har något - och inte ömka sig själv. Jag har mycket att lära där eftersom jag har varit upp o ner i humöret - har varit toppen att skriva till dig.

Nej, AA är ingen kult som vissa säger, inte här i alla fall. Oj, vad strong av dig att kicka rökandet; jag tänker på det igen.

Sköt om dig :)

God morgon peeps 🐥
Jag fick mig lite sovmorgon från jobbet idag eftersom jag har varit på mammografi *AJ* men det är lyxigt att bo i Sverige som screenar vissa sjukdomar. Fast det är synd att am. Inte bara kan lämna blodprov som gubbarna 😅

Nu ska jag bege mig till arbetet medelst apostlahästarna i den ljuvliga kylan snö. Hämtade både pälsmössa och UGG's på vinden han dock bli genomsvettig på promenaden till mammografin så jag var glad att vara tidig så jag hann vädra av mig all svett 🥵.

Hoppas alla får en härlig torsdag - snart helg
🥳
🩵

Ikväll blir det första julbordet för året (jag kör såklart) 😂 känns helt okej!
Har precis avslutat kontakt med läkaren som tycker att jag ska stå kvar på nuvarande dos med återbesök om 3 veckor, hon kan se ett mönster att jag ber om doshöjning i december…beror på många saker som utmattning, mörker osv
Men oavsett så känns det helt okej just nu, har klarat av affärer denna vecka och möten som var helt omöjligt för en vecka sedan.

@Steadfast ja man måste ju själv vilja och se behovet av förändring för att det ska vara någon vits med det. En ljudbok jag tycker är bra och kan rekommendera är "Skål ta mig fan".

Ha en fin dag!

@LightOrange lycka till på din mottagning idag. Hoppas att du får den hjälp du behöver och att du kan nolla en dag till.

All styrka till dig!

@Steadfast jag har tänkt på dig inatt och känner att jag nog blev lite provocerad av ditt inlägg. Lite oklart varför, men antagligen för att det påminner om mig själv. Jag har druckit sen jag var 13, och jag har haft så himla kul. Det var full fest tills första barnet kom vid 27 och sen smög drickandet igång igen när jag slutat amma nr två när jag var 31. I 17 år har jag sedan druckit. Inte massor, inte blivit redlös, inte varit dum, äcklig, ful. Jag blir kul med lite vin helt enkelt. Aw, middag, rosé i solen, vin till maten, en öl på promenaden, lite vin under telefonsamtalet, klart vi tar ett glas till vi pratar ju så bra nu… För ett år sen hände lite grejer i livet och mitt intag gick från hög konsumtion med ett P-eth runt 0,3 till dagens 0,7. Jag har varit packad, skämt ut mig inför barnen, kräkts hos släktingar, haft samtal jag inte minns osv. Jag har dessutom överfört mina vanor på båda barnen som nu tycker att det här med alkohol är superkul och vägrar bli bromsade av mig.
Om jag fick backa och börja om hade jag velat lära mina barn hur fint livet är utan alkoholen. Jag hade velat kunnat hämta när dom blivit fulla och jag hade velat njutit av att köra till matcher istället för att va orolig för om jag fortfarande var påverkad. Jag ser hur jag har blivit precis som mina föräldrar och är nu livrädd att barnen ska bli som mig.

Hoppas att du vågar prova att vara nykter.

@Steadfast Jag fattar precis hur du menar - jag är inte någon alkoholhatare utan bara "vill inte ha". Som sagt alla har sin story. Ibland kan man inte sätta fingret på det och jag skulle säga att jag drack fullkomligt inom alla rimlighetens gränser till efter 45... då blev det on-off-on and so on. Nånstans på vägen blev det obra vilket lett mig hit. Jag har upptäckt att inte en jävel bryr sig om jag dricker eller inte så alla de sociala sammankomsterna funkar finfint utan. Tänkvärt?
🩵

Jag gör en massa saker som är långt mycket bättre att utöva nykter än alkoholpåverkad.
Jag läser böcker, jag går på utställningar. Jag odlar, planerar min trädgård. Jag umgås med mina barn och barnbarn. Jag umgås med vänner- ofta dagtid- promenad och fika eller lunch. Vi renoverar på landet. Ja, några av de saker som jag skulle säga är oförenliga med alkohol om man ska göra det med behållning.
Det mesta KAN man förstås göra mer eller mindre berusad men jag skulle säga att det förtar stora delar av upplevelsen. Så ja, du kan leva hela livet i dimma men frågan är hur behållningen av dagen räknas ihop till kvällen? Behållningen av livet, relationer med barn och nära.

@Se klart Jo, du har en poäng. Men nu kan du nämna några exempel på aktiviteter som inte är förenlig med alkohol, egentligen?

Extremsporter och motorsport osv känns som de enda alternativen, tyvärr finns inte tiden i livspusslet för ytterligare hobbyer, men jag är lite som så, att är jag inte sysselsatt och bortrest så finns det ingen anledning att inte ta en öl. Men jag vet ju någonstans att det är fel.

@LAO Jodå. Det har hänt så och då och kräver ingen större insats, det är inte som att man ligger och vrider sig i ångest och svett. Den här veckan har jag inte druckit en droppe men det krävs att det är ett aktivt beslut och att man får motarbeta impulser. Vi har fullt med alkohol hemma men brukar pausa tillsammans, det sätter saker i perspektiv när man upptäcker hur integrerad den är i våra liv. Det märks först när man aktivt undviker den.

Det är mest bara det att det är så förbannat tråkigt. Precis allt blir ju lite roligare med alkohol, det är ju därför det finns till.

Dag 3.
Vaknar alltid tidigt, väldigt tidigt. Tillhör den kronotypen. ( läs , jävligt skev dygnsrytm)
Älskar mina mornar. Jag, speciellt när jag inte druckit kvällen innan. Ett lugn, en kaffestund, reflektion. Har väldigt mycket energi fram till 14.00 på dagen. Sen går det utör.
Förkylningen börjar att klinga av , mest trött o Rudolfnäsa trots mjuka näsdukar.
Skippar jobbmötet idag o unnar mig en sjukdag till imorgon . Återgår till jobbet på söndag.( semester på lördag)

Jag har ett stort behov av träning och rörelse för att hitta lugn o adhdkroppen och hjärnan. Det är mitt sunda sätt att självmedicinera. Inte på ortorexi nivå utan faktiskt friskt o bra.
Det är nog det som gör alkohol ännu mer destruktivt för mig.
Får jag inte min rörelse så ökar ångesten o krypet i kroppen. Svårare att koncentrera mig o sover skitdåligt. Det blir liksom en supersnabb negativ spiral.

Jag satsar först på 3 månader nykter men jag vill egentligen mer än så.
Jag vill att det alkoholfria ska vara både vardag o fest. Vill kunna säga NEJ ,tack naturligt till vinet. Socialt, inte självmedicinera bort känslan av ensamhet.
Hitta, verkligen jobba på att få till ett socialt liv utan A. Jag blir lätt " människotrött" o nöjd på det sociala på jobbet o då blir det ju ensamt på fritiden.
Jag behöver hitta ett promenadsällskap, umgås utomhus. Kortare fikon.
Många gillar mig som person det vet jag. Problemet är väl att de inte vet vem jag är efter ett helt liv av maskering. De ser en kul typ med humor o massa energi. De ser inte att jag " tömmer" mig totalt när jag håller igen o begränsar tankeflöde o energi för att passa in. Jag har en ordentlig hög iq som gör att jag fattar o ser sammanhang blixtsnabbt , det gör mig lite till en främmande fågel vid fikabordet på jobbet.
Jag håller käften och visar det inte, så har det alltid varit. Skulle jag visa den sidan blir jag befordrad och får en massa extra uppdrag vilket jag inte orkar för jag kan inte rikta min energi. Min energi vill bara göra det som roar mig ,inte det chefen vill.Då ses jag som lat o kan bara om jag vill, men det funkar inte så.

Nog om det. 42 spänn till in på mitt nya konto. En ny dag ska tas till vara. Dagen och kvällen ska bli nykter och ett litet utomhuslussetåg ska tittas på mot kvällningen. Sånt värmer mormorshjärtat fint.

Ni som varit här till och från, hur gör ni med dejting? Ni vet när en trevlig typ frågar " får jag bjuda på middag o vin"?
Jo, jag fattar att man kan säga " jag, tack men skit I vinet" blir det konstig stämning?

Lycka till idag!🥰

Jag är nörd helt enkelt😊

Hejsan! @blomblim, Tack för att du tittade in på min sida här kompis. Då det blev som så ofta att jag av utmattning somnade och sov någon timme på lite tokig tid i går. Så sitter jag nu efter en rätt så småtrevlig komedi jag tittat på och skriver en stund på datorn för att varva ned en aning för att förhoppningsvis få lite stärkande sömn. Vilket då behövs för att få en aning mer energi så att jag kanske orkar att ta mig en liten promenad runt mitt kvarter i dagsljus lite senare idag torsdag.

Nog har man allt hållit på med styrketräning rent mentalt sett ett bra tag här på forumet. Men hade jag inte börjat att skiva här för den förra hösten och dagligen envist kämpat på med detta så hade jag förmodligen inte varit nykter och alkoholfri nu. Vilket jag varit i rätt många dar i följd. För visst är det väl liksom en form av terapi att skriva av sig lite om de tankar man i stunden har så att säga. Tänkte nu följa ditt exempel och redan nu passa på att önska även dig en riktigt God Jul kompis.

Ha en fin dag!

Begrunda, det kanske blir som styrketräning, man måste hitta musklerna och träna dem. Tids nog ska jag det också :) Tack och god kväll, med en förhoppning om en god jul

Har funderat lite på hur allt kunde bli som det blev och varför man föll för alkohol och började tro att berusning var det enda som var ett tillstånd värt att uppnå. Har läst nånstans att om man vill leva lyckligare så måste man stanna till och ta sig lite tid att begrunda var man i stunden befinner sig. Detta för att kunna komma vidare till ett någorlunda mera balanserat och klart sinne.

Vad man verkligen drömmer om och vill göra med den tid man har kvar här i denna värld. Det kan vara svårt att få fatt på liksom. Man kan faktiskt ibland undra vart man är på väg och var man ska börja för att kanske göra en förändring till det bättre för att må grundbra liksom. För när, eller om man väljer att förgifta sig med nervgiftet alkohol så är det väl något som inte är helt rätt i tänkandet.

För varför ska man förgifta sig själv till kropp och själ för en stunds vila från sina inre tankar och den känsla som ofta så tydligt säger att det är dags för en förändring av ett dåligt levnadssätt. Sedan jag blev skribent på detta forum och sedan hällde ur de där ölen bakom husknuten den förra hösten och då jag så smått väl kanske bestämde mig för att ändå kanske försöka att leva alkoholfritt så har jag fått arbeta rätt så mycket med mina minnen, tankegångar och känslor.

Det är mycket som inte blev som man väl som ung hoppades på. Men det är även mycket som blev rätt bra i alla fall. Man kan bara göra sitt bästa utifrån de förutsättningar man i stunden har. När jag läser här på forumet så får jag faktiskt ofta motivation att gå ett steg till på den alkoholfria vägen. Fast visst är det svårt stundtals det ska man inte sticka under stol med. Det handlar om att hålla i och att hålla ut, och att inte falla för frestelsen att kanske bara en gång till ta ett glas alkohol.

Nu när det går mot jul och dess helger så är det lätt att tänka att vad är det för fel att som så många andra gör och bara kosta på sig en flaska med nån dryck av något starkare slag för att kanske i sitt eget sällskap få känna lugn och tankefrid en stund. Men då tänker jag även på det här om att man ska vara självsnäll. Det är man då verkligen inte om man kastar sig själv i fara och riskerar att kanske tappa all kontroll över sig själv och kanske hamnar i ett dystert alkoholträsk som för mig faktiskt många gånger varit på väg att kosta mig bra mycket mer än det sett så här lite i tidens backspegel då sällan har varit värt.

När man väljer den naturliga nyktra och alkoholfria vägen så är man i utveckling. Den bästa julklapp man kan få detta skottår är då enligt min mening den gåva som inte kostar ett öre att ge till sig själv. Det är att välja att inte under någon omständighet förgifta sig med nervgiftet alkohol för att må lite konstgjort ”bra” i en kort dimmig stund som sedan kan bli vägen rakt in i det mörka alkoholträsket som det sedan kan vara mycket svårt att ta sig ut ifrån igen. Det nyktra fönstret talas det om ibland och att det kan ta lång tid mellan gångerna som det öppnas och ger en möjlighet till alkoholfrihet.

Så siktar nu på en nykter och alkoholfri avslutning på detta år för att sedan kunna starta om nästa år med ett nyktert sinne. Har därför bestämt mig för att skåla in julen och kommande nyår med helt vanligt kallt gott vatten i ett fint glas för det är då inget som man får någon ångest och bakfylla av som sedan kanske måste behandlas med återställare och fortsatt drickande för att må konstlat bra. Har läst att man måste återvända till den punkt då man kände glädje i det enkla och naturliga.

Minns att min gamla mor någon gång sade att jag som riktigt liten sken som en lycklig sol när hon kom och gav mig en flaska med varm välling. Tror att jag denna jul ska återgå till denna dryck och därför vid nästa besök i mataffären kommer att köpa ett paket med fullkornsvälling att ha att festa loss på som variation till den mjölkchoklad som nu länge om mornarna varit en god ny-nykter rutin som ett steg i att verkligen börja om med ett nyktert sinne för att få fatt på den mer äkta naturliga livsglädjen. Nervgiftet alkohol gav mig ju inte annat än en kort stunds dimmig tankefrid och tyvärr även ofta rätt så mörka och dystra tankar som inte alls saknas i stunden här vid mitt köksbord.

Kämpa på mina vänner!

Jag har inte räknat så mycket på ditt intag: men jag skulle helt klart testa 3 månade nykter efter så många års konstant drickande.
Kan heller inte gå i polemik kring vad du ev missar- men barn missar inte föräldrars upptagenhet av alkohol. Det finns de som upplever att ett ”otydlig” alkoholism kan vara värre än en som knakar eller brakar igenom.
Det låter som om du inte är särskilt nyfiken på vad ett nyktert liv skulle kunna innebära och det låter lite konstigt u mina öron. Om jag hade säg- plockat blåbär varenda ledig stund, bara plockat blåbär ihop med vänner och kollegor.
Ja vid något tillfället skulle man ändå vara nyfiken på om det fanns ett liv bortom blåbärsriset?

@Vanten Kämpa på bara :)