Senaste kommentarerna i forumet

Ja, du AlkoDHyperD, vet inte riktigt vad jag ska svara på detta utan att bli för melankolisk eller "gnällig". Jag tillhör nog den skara som verkligen saknar mig vän trots att jag har alla negativa effekter klart för mig. Jag VILL inte ha detta beroende! Men ärligt så är jag nog i en fas nu, där det är svårt att se meningsskapande. Visst, 2 veckor har gått förvånansvärt enkelt mot tidigare gånger men jag väntar på den dag då jag kan känna glädje utan att känna ett krav att ta ett par starköl innan den infinner sig. Hur lång tid tar det?
Svårt att gå upp en tidig sommarmorgon med sol och fågelkvitter och känna glädje över detta. Jag känner just nu den berömda tomheten även om morgonångesten har lättat lite. Så ett svar på vad som kan ge dagarna mening är kanske just det, att kunna känna lycka över små saker utan att medicinera först.
En annan är väl att ta tag i saker som jag i mitt oföretagsamma töcken har skitit i!
men förstår poängen! Inte bara titta på negativa konsekvenser av att dricka utan även kunna se positiva effekter och möjligheter som följer med att avstå. Ska absolut fundera lite mer över detta.

2 veckor avklarade idag. I morgon början resan mot den tredje!

Hej igen. Igår på jobbet insåg jag att 80 procent av min tankeverksamhet ägnas åt att noja över det här. Kände bara att jag var tvungen att göra något. Gick in till en av våra läkare och berättade om mina nojor och framförallt om prickarna. Var inte helt ärlig om alkoholen men berättade ändå att det kanske blivit lite för ofta och att min oro grundade sig i det. Sen har jag väl varit väl hypokondrisk tror jag. Fått för mig att jag har ascites (vätska i buken) men är nog bara lite plufsig...haha.
Jaja, han sa i alla fall att det INTE var petekier. Att de var helt ofarliga och att vissa bara får sådana. En sten föll från mitt hjärta. Inte känt mig så här lugn på flera veckor.
Men jag kommer hålla fast i mitt nya sunda liv. Känns inte alls svårt faktiskt. Inget vin i veckorna utan bara på helgen. Fre lör, thats it. Sen om det händer någon gång i veckan vid något tillfälle känns inte som ett problem. Men jag vill verkligen komma ifrån känslan jag haft de senaste kanske 2 åren, som har handlat om att jag vill dricka för att döva något, slappna av. Har planerat och varit upptagen i tankarna på hur mycket vin som finns hemma, planerat och haft mig. Det har fått mig att må dåligt och tagit bort att vara i nuet och njuta av mina barn. Hemskt.
Just nu känns det lätt allt. Och jag hoppas det fortsätter så. Kommer läsa lite här då och då. Man känner stöd och känner igen sig.

Hej igen melancholia. Dag 11 är värt en fanfar! Firar själv 2 veckor idag. Har sagt tidigare att jag är expert på att sluta! Man blir det när man börjar igen och därmed tränar på att sluta! :-) Att inte börja igen är det knepiga!
"Oj vad det gick lätt" känner jag väl till och åkt dit på många gånger. Denna gången går jag inte på "den lätta"! :-)
Hjärnspöket och alkoholen har en enorm kraft! Trots alla negativa effekter och trots att man mycket väl har klart för sig varför man inte vill dricka kämpar alkoholen med att övertyga en om motsatsen.
Gå inte på det där med "oj, vad lätt det gick", Ta en dag till, en till, och en till...... Stå emot!
Själv vill jag inte ha tillbaka panikångesten varje morgon. jag vill INTE genomlida 3 dagar med abstinens igen! Jag vill INTE vara "den oföretagsamme" där inte ett skit händer och inget görs. Jag vill INTE riskera att åka dit i en blåskontroll. Jag vill INTE (det viktigaste) förlora min sambo för att jag inte kan låta bli! Finns tusen skäl till!
Jag har bestämt mig för att fixa dag 15! Se till att du fixar dag 12!
Kram
/Zorro

Låter riktigt jobbigt, och jag tror att du innerst inne förstår att det inte fungerar. Har du inte tagit hjälp än så tror jag det är en bra idé. Alkohol och all kamp kring dricka eller ej är så jobbig. Hoppas du kan klara en nykter väg vidare!//PP

Du skrev i en annan persons tråd och denna person har raderat den.
Eller så har admin tagit bort den och då finns den inte heller längre att tillgå.

Du kanske får skriva ett nytt inlägg i din egen tråd så du kan välja själv hur
länge (och om) den ska leva vidare eller inte...

Mvh

MM

På hemvägen för att ta ett glas men dottern ringde och ville bli bjuden på middag, tur för mig!

Nykter. Börjar dock känna av det där som flera andra på detta forum skriver om - "oj, vad bra det går! Om det var så här lätt att sluta kanske jag kan prova mig fram med att dricka igen...". Bullshit och hjärnspöken. Samtidigt också en sorg och en ilska över att inte kunna bestämma själv utan digra konsekvenser. Och ändå, någonstans, ett lugn och en stolthet över att ha klarat mig så här långt. Blandad kompott idag. Har alltid haft svårt att förhålla mig till saker som är tuffa, men som bara ska löpa på. Gillar att kunna se ett slut, dela in i projekt och mål, och bestämma en tidpunkt där jag lyckats. Här finns ingen sådan. Ingen magisk siffra där nykterheten inte längre behövs eller där jag är färdig med utmaningen.

Hur går det för er andra? Känner någon igen sig i dessa märkliga tankegångar?

Senaste året har jag varit väldigt nere, har börjat röka, fortsätter tröstäta och har även rispat, skrapat mig på armleden. Har tänkt att jag mår så dåligt att det inte spelar någon roll om jag dricker eller inte. Men det blir lite som ett experiment, jag kan inte riktigt koppla av och undrar om det är värt besväret. För det är redan nu som en balansgång...ska jag åka till bolaget eller ska jag inte? Ska jag ta ett glas till eller ska jag inte? Bara efter några dagar är jag tillbaks i gamla mönster, tänker på kvällen, funderar på klockslaget när man kan ta ett glas vin, och gömmer undan flaskor. Tänker att de här dagarna är som ett slags test om jag kan eller inte kan fortsätta. Är det någon som varit där jag är nu som kan hjälpa?

Tack för det Evigt ung, hoppas det går fortsatt bra för dig. Dryga två veckor utan en droppe alkohol trots att vi har både öl och vin hemma då vi får gäster på torsdag. Går bättre än förväntat att hålla sig. Återupptagit gamla intressen som skänkt mig mycket glädje förr och fokuserar på det istället.

sedan jag startade min tråd. Det har både hänt massor och ingenting särskilt under dessa två veckor. I och med att jag har skrivit ned lite tankar och
reflektioner tycker jag själv att jag har kommit en bit på vägen till att ta kontrollen över mitt drickande. På en stor fest under dessa veckor drack jag
omåttligt men då jag inte druckit någoting dagarna innan och har låtit bli att bli full sedan dess så känns det okej.

Jag kan inte minnas när det började spåra ur, är det månader eller år vi talar om? Har alltid varit en "missbrukspersonlighet" (bulimi i puberteten, droger i
tonåren och på äldre dagar alkohol) men som jag minns det har jag lagt ner mitt missbruk när det börjat bli tråkigt eller när jag uppfyllts av någonting
annat (utbildning, barn). Kan inte säga att jag har varit fysiskt beroende av någonting, fast jag vet inte hur det där fungerar: är ett beroende fysiskt eller
mentalt? Jag begriper att det är skillnad på hur kroppen reagerar på heroin respektive alkohol t.ex. Men i övrigt?

Just idag så tänker jag att mitt mål handlar om att ta kontroll över mitt slentrianmässiga förhållande till alkohol - inte total avhållsamhet. Att välja bort
4 av 5 fyllor (eller ännu hellre aldrig bli packad igen). Känns bra att tänka så just precis nu. Vi får väl se vad som händer.

.. fram emot Vätternrundan! Det är bara att beklaga men mycket vettigt att avstå. Nästa år cyklar du säkert!

Du kan inte testa att sätta upp ett litet mål för dig själv: typ max 3 öl? Jag kämpar själv med att försöka minimera intaget, så fort jag försöker
avstå helt blir det "revolt" i hjärnan och jag "måste" supa till... Men i två veckors tid har det funkat (förutom en gång) att ta en eller två bärs och
sedan har det varit bra. Jag tänker att man måste trixa och fixa litegrann utifrån sig själv.

Hang in there :)

Hittade din tråd och läste lite tillbaka. Du har verkligen gjort en imponerande resa. Det verkar inte ens vara svårt för dig att avstå från a? Märkligt ändå att det som för vissa verkar enkelt, är nästintill omöjligt för andra. Men det kokar väl helt och hållet ned till motivation, tänker jag.

Så spännande med nytt hus, ett helt nytt liv! Alla möjligheter öppna.

Många tecken på medberoende hos mig. Jag vet att det kommer att vara viktigt att jobba med mig själv framöver. Ska undersöka vilka möjligheter jag har, förutom privat psykologhjälp....blir fort dyrt.

Stor kram tillbaka!

tack så mkt :*)

Bra gjort! Vad starkt:)

nej, ingen direkt plan., hur ser din plan ut?

Jag vet att det känns obegripligt, att han "väljer" att fortsätta dricka. Men SLÄPP det nu, helt. Du kan inte få honom att sluta. Kärleken han har till sina barn och till dig kommer inte heller få honom frisk, det funkar inte så. Alkoholism är ingen lätt sjukdom, hjärnforskare världen över har ju inte lyckats lösa problemet... Blanda inte päron och äpplen; alkoholism är en sjukdom, kärlek är ett tillstånd. Han har en livslång, komplicerad sjukdom som han kanske med hjälp periodvis kan hålla i schack. Oavsett, som det ser ut nu finns inga val för dig och din dotter, ni kan inte leva under samma tak!

men jag undrar ändå om det är det. Varit nykter i perioder emellanåt och inte varit i närheten av den trötthet jag känner nu. Skönt på kvällen, inte så skönt på jobbet!

När det som jag brukar kalla incidenten inträffade för 15 veckor sedan var jag helt uppgiven. Min uppväxt med alkoholiserad pappa hade fått mig att tro att det aldrig skulle funka. Återfall på återfall var bara att vänta, förr eller senare. Då sa en kompis till mig: "Så behöver det inte bli. Min svärfar drack en sjuttis om dagen i många år. En dag bestämde han sig för att sluta, och efter det drack han inte en droppe på 47 år". Hennes ord gav mig hopp. Och på samma sätt hoppas jag att min tråd ska kunna ge andra hopp, både anhöriga och beroende. Det kan gå bra!

Blev ingen rapport igår pga. Jobb och på kvällen ett lättare återfall tyvärr men tror det berodde på att jag inte lyssnade på den session som jag skulle gjort, har dock lärt mig mycket på dessa dagar med hypnos, en kul grej jag infört är att ge fingret åt flaskan i skåpet då jag går förbi :-) och sedan har jag lärt mig att se A som ett problem och inte som en lösning och något positivt för mig, ser även fram emot en nykter midsommar för min del får se hur det går....
Var rädda om Er och kämpa på / kram Lorentz

Vill bara säga hej och välkommen hit till oss med samma problem :-)

Jag tillhör dem som hade en "lycklig" separation, för 3,5 år sedan. Så lycklig att jag själv knappt tror att det är sant. Men där var varken våld eller alkohol inblandat. Och lätt var det givetvis inte ändå, det var en enorm sorg att både komma fram till beslutet och genomföra det. Men vi bestämde oss för att vi för barnens skull skulle fortsätta driva Familjeföretaget AB vidare, fast från två adresser. Våra barn har i allra högsta grad både en närvarande mamma och pappa, om än inte fysiskt varje dag. Men vi mår bättre idag, tillsammans var vi olyckliga. Med facit i hand skulle vi gjort det tidigare, men vi tvekade för barnens skull. Vi separerade när de var 14 och 16 år gamla. Äldsta dottern sa: "Du sa en gång mamma att alla människor har bra och dåliga sidor, och så länge fördelarna överväger så håller man ihop. Nu har nackdelarna vägt över för både dig och pappa. Ni är inte bra för varandra längre." Att just det fastnat i henne värmde mitt hjärta. Och jag hoppas hon påminns om det även i sina egna förhållanden.

Jag har en tråd som heter "Äntligen på rätt väg". Jag har ett a-beroende, men är nykter sedan Nov-2015. Min sambo(snart ex) har varit beroende i väldigt många år. Jag själv började dricka mer och mer och blev också a-beroende. Mina stora barn har sett mycket gräl och bråk, men ändå haft en nykter mamma. Sonen som är 13 år har dom sista åren haft båda föräldrarna som a-missbrukare. Utåt har det sett bra ut, men beroendet är varken mysigt eller glamoröst. Nu har sambon sagt att han inte vill vara nykter längre. Han hade uppehåll nästan ett år? För mig är ett a-fritt liv enda alternativet. Ett glas kan rasera hela nykterheten.Man kan som a-beroende tro och dricka några gånger och det går bra, rätt vad det är så är man i precis samma beroendespiral som man lämnat. En drogmissbrukare kan inte bara ta droger 1 gång i veckan om han drogat varje dag tidigare. Det är samma med alkohol.. Det är bara jag som kan hålla mig nykter.. Inte mina barn, eller vänner, ingen mer än jag själv! Jag ska köpa mig ett hus. Varit och tittat på 2 stycken, men dom var inte rätt. Jag har lånelöfte på banken, folk omkring mig som stöttar och förstår. Arbetskamrater som också peppar. Ett skyddsnät jag skaffat mig för att må bra. Du verkar vetgirig och införstådd med mycket om a-missbruk. Använd kunskaperna till dig själv. medberoende? Det är vanligt bland anhöriga. Allt kanske inte stämmer men vissa saker. När du förstår dig själv så blir besluten lättare att ta.. Stor varm kram.. Skickar styrka till dig...

När man känner för att springa som minst, då behöver man det som mest!

Jag brukar gå ut och springa - det tömmer huvudet och får igång blodet.

Tror inte det hänger ihop med antabus, mer med nykterheten. Kroppen behöver tid att läka. Sov och vila mycket, och ställ inte för stora krav på dig själv i övrigt. Vara nykter är bra nog!