Senaste kommentarerna i forumet

.... tror jag är den typen som gillar att hälla upp i ett vinglas från en flaska. Själva innehåller har mindre betydelse. 1.Jag ska dricka alkofritt vin i sammanhang där det bjuds på alkohol.
2.Jag tar med själv...äter medicin (nödlögn)
3. Hemma blir det inte alkohol utan att jag först promenerat....vet att jag då hellre dricker citronvatten.
4. Jag håller mej aktiverad så långt som det är möjligt...när det inte går..se 3.
...jag känner att kroppen tagit stryk...gått upp 10 kg pga vinpimplande...
5. Jag vill gå ner i vikt...när motivationen tryter...se 3.
Jag tror på min plan ?

Det Carina skriver stämmer så väl. Min man har varit likadan somdin Blåklocka och förväntat sig att alla ska vara som vanligt så fort han nyktrat i. När jag liksom du började känna igen mönstret bröt jag det. Jag har slutat spela teater och visar vad jag känner. Ibland blir han sur och smäller i nån dörr för att jag öppet säger jag är sur på hans drickande och inte skrattar med hans "försöka släta över" historier dagen efter. Men det har känts bra och han har märkt att jag inte valsar med, vilket åtminstone stundvis nykter gjort att lite mer av hans tidigare mysiga jag krupit fram. Jag har i februari sagt i klartext jag flyttar om han inte slutar dricka och i maj när vi hade en större incident varit tydlig med att det han försökt med att minska drickandet inte är nog. Jag kan inte leva med en alkoholist.

Jag har liksom du också en son sen tidigare som bor med oss och också min man har tidvis använt honom som skuld till att vi inte har det bra. Alkoholisten tar nog till alla medel för att slippa medge de själva förorsakar sprickan i förhållandet med sitt drickande.

Så dina reaktioner är helt normala men låt dig inte påverkas och ifrågasätta dina egna känslor för att han säger du har fel. Spelar det ens nån roll varför han för sig motiverar separationen, huvudsaken är väl att du och barnet slipper fyllan? All styrka till dig i den tuffa tiden!

och den som kallas för framlob .... är riktigt riktigt jobbig för anhöriga. Min pappa förändrades totalt på 6 månader. Jag och mamma tog hjälp av akutpsyk...självklart mot hans vilja eftersom då förstod han inte själv hur hans beteende var förändrat. I detta läge klarar man inte situationen själv och det blir inte bättre tyvärr. Hemskt tråkigt men vi rår inte över detta. Ta all hjälp du kan få även om det gör att hjärtat ditt brister av dåligt samvete. Vad hjälper det att du själv går under? Dina barn förnekande är en vanlig reaktion..man vill inte att ens föräldrar ska bli gamla eller sjuka...man vill fortsätta tro att man själv är ung.
Ta hand om dej själv väl.

tänker jag är en naturlig del av livet. Men det är mkt enklare att ta till sprit än att fejsa det riktiga livet och mina egna känslor. Att erkänna saknaden...ilskan...det man borde gjort....det sista samtalet som jag sköt upp...att förlusten gör jävligt ont...allt jobbigt som känns dränker jag i flaskan. Det trist är att allt finns kvar + mitt eget ynkliga beteende när jag nyktrat till.
7 dagar nykter är väldigt bra...det är mer än vad jag klart av....men jag kämpar vidare.

Kan du inte ta dig råd att boka hos någon privat psykolog? Eller gå på ett Al-Anonmöte?

Rosen,

det är väl självklart inte slöseri med några resurser! Jag antar att du har betalt skatt under hela ditt liv, så då har man väl rätt att "belasta" socialförsäkringssystemet en smula?! Klart du ska ha hjälp och stöd, ingen ska väl behöva gå igenom det du går igenom nu alldeles ensam? Tänker att det brukar finnas anhörigstöd. Du kanske skulle försöka orka kolla upp det? Att en nära anhörig blir sjuk och personlighetsförändrad är ju jättetufft att utsättas för, men det brukar finnas både stöd, grupper och föreningar. Det kan bli en hjälp på vägen för dig tänker jag.

Skickar styrkekramar

Du undrar om alla alkoholister blir egosister och saknar empati. Läs runt här så inser Du att ja så är det. Tror supandet förstör både kropp och själ. Vet inte men tror t.om de kan dra på sig fler diagnoser! Supandet ger psykisk ohälsa och dessutom är alkoholism en psykisk sjukdom om inte jag har fattat fel. Mitt ex stämmer klockrent in på border-line! Han kunde göra och säga de mest gränslösa saker och han fattade aldrig, ens i nyktert tillstånd, varför jag blev så ledsen. Det var ju bara "spriten som talade" hette det då, inget att bry sig om! Vet inte hur din bror agerar men så här kunde det vara för mig: min gubbe gjorde mig djuriskt ledsen när han var onykter när han sen var nykter var det sååå synd om HONOM!!! JAG var elak som var besviken, ledsen, arg! "Han mådde ju redan dåligt måste jag nödvändigtvis spä på det då"! Befriad från empati? JA! Egoist? JA!

Kan inte annat än att hålla med Sisyfos. Du och din fru behöver verkligen hjälp. Det bästa är att det faktiskt finns hjälp att få - både mot det ena och det andra beroendet. Likaså finns stöd att få hur ni än väljer att fortsätta - tillsammans eller var och en för sig. Men något måste göras mot det destruktiva beteende som finns i er familj. Låt det här få bli en vändpunkt för er alla.

God morgon vännen,

Du har rätt. Det ligger verkligen något i det du säger. Men jag antar att om man (jag) har ett väldigt starkt kontrollbehov, så tenderar man att trygghetsknarka, att gardera sig med både hängslen och livrem, att tänka att man vet vad man har men inte vad man får osv. Sett ur det perspektivet, så kanske det inte är så konstigt att spontaniteten kan bli lidande emellanåt. Spontanitet och kontrollbehov går väl inte alltid hand i hand, antar jag... Där spelade alkoholen en stor roll tidigare. Då var det så enkelt att släppa kontrollen, men det gick ju också gärna överstyr istället. När jag slutade dricka var det många som besviket menade att jag blivit skittråkig, eftersom jag blev helt hämningslöst galen av upptåg på fyllan. Alltid mest och värst liksom... Det skapade dock en extrem ångest dagen efter sedan. Det jag får jobba på nu som nykter är väl att det är ok att släppa kontrollen och vara lite galen ibland, eller åtminstone inte låta alla möjligheter gå mig förbi i livet...

Lev på idag hörru! Kram

jag ska ha ett uppehåll nu på 6 mån. Börjar bli less på att vakna upp skakis var och varann helg. Usch. Jag ska söka meningen med livet på annat håll än i flaskan. Om jag betsämmer mej för nåt så brukar jag genomföra det. Grejen är att jag tycker om att vara småfull. Det har ju gått bra nu då jag varit arbetslös en tid. Men nu i aug börjar jag en utb..då måste jag ,,eller ska och vill vara skärpt. Ett nytt börjar då..jag vet att jag tål sprit ganska bra. Men känner nu att dom inre organen kan ta stryk. 7 dan nu som nykter sen min 12 dagars kur. Varje dag känns bättre och bättre. Fan va tid det tar för kroppen att komma tillbaka efter ett sånt race.

Du kan inte få honom att vilja sluta dricka! Han måste komma till insikt själv. Ofta ska det till en hemsk händelse som att frun lämnar, åker dit för rattfylla eller något. Vissa är nog hopplösa fall, beror nog på vilket medfött psyke man har. Det är min erfarenhet, har en före detta särbo som är alkoholist! Jag gjorde allt och lite till: jag bokade tid på beroendefnheten, vårdcentralen, samtalsterapi, ringde AA och fick stödsamtal för att hantera, peppade, satte gränser, visade kärlek mm mm. Han fick antabus utskriven som han struntade i att äta. Jag var arg, ledsen, frustrerad över att han inte fattade att han och vi skulle få det så mycket bättre om han inte drack. Och inga konsekvenser verkade vara hårda nog: hans dotter vägrade träffa honom, han blev utesluten ur ledningsgruppen på jobbet (pga fylla på personalfest) och slutligen lämnade jag honom. Han dricker fortfarande! Det är starka krafter. De vill nog innerst inne sluta men måste ha en stark vilja och övertygelse för att lyckas. Blev helt utmattad till slut och fick problem med sömn och koncentration. Mitt råd till dig är att släppa ansvaret till honom, finnas där för honom och om han en dag verkligen vill sluta så stötta och peppa. Men spar på dina krafter för du kan inte få honom att sluta det måste han göra själv.

Hej vännen,

ja, skriv i vilka trådar du vill - bara du skriver till mig! Hi hi hi... ;-) Blir det många trådar inblandade så kan du kanske ge mig en liten tankekarta som jag följa. :-D

Igår var jag på systemet inför Kronjuvelen. Det blev så himla mycket av både det ena och det andra. Var tvungen att packa i kartonger och sedan släpa ut vagnen till bilen. Det är ju för f-n ett skämt... Men å andra sidan slog jag på stort - när det gällde den a-fria biten. Jag plockade på mig massa olika saker och hur mycket jag än plockade, så var det liksom inte den delen av inköpet som kostade något. Jisses vad pengar man kan spara genom att vara nykter...! Om man inte handlar åt andra förstås... När jag radade upp allt på bandet (det som gick att baxa upp från vagnen vill säga), så såg det inte klokt ut. Tanken som slog mig - ska allt det här gå igenom kroppen och levern på oss alla?! Tänk om det varit mjölk i alla flaskor, burkar och boxar istället! Då hade vi kunnat försörja en hel gård med kalvuppfödning! Tänk om det var saft istället - då hade folk trott jag var knäpp och som inte brydde mig om tänderna! Jag roade mig med att byta ut innehållet till både det ena och det andra och glömde nästan betala... Expediten tittade länge på den halvt förvirrade personen som jag är... 'Hallå är det någon hemma här eller?!'

Ser du fram emot midsommar? Eller hur känns det nu med "chefsbesöket"? Jag har INGEN som helst lust att fira midsommar. Har du läst Addes inlägg - väldigt tänkvärt. Kommer du ihåg vad jag skrev för något år sedan - om stångjäveln som skulle upp... Så känns det i år också. Helst skulle jag BARA vilja vara med mina barn och mysa...! Kloka, roliga, knasiga, härliga och alldeles underbara små (egentligen inte längre) barn...

Ha en jättefin dag vännen. KRAM

Hej, det är klart att det känns som om din värld har rasat samman. Du har ju lagt ned så mycket tid och energi på den mannen i flera år. Han har varit en sådan stor del av ditt liv så nu när han väljer någon annan så blir ditt liv tomt och halvt. Det blir som när barnen flyttar hemifrån.
Men han är inte ditt barn och ingen vuxen människa ska behöva ta så mycket energi ifrån en.
Jag tror säkert att ni haft fina stunder. Om det bara vore ett helvete med en alkoholist så skulle vi förmodligen inte stanna. Men du valde att lämna honom och du gjorde det av ett skäl. Du lämnade honom för att du inte orkade, för att du inte ville längre och för att du inte mådde bra. Och trots att ni fortsatt att umgås så har du inte gått tillbaka. Tänk på det. Det finns en orsak. Närens ex hittar någon annan så kastas man tillbaka, i tid och i sina egna känslor. Men det går över. Andas djupt, det går över och du kommer att upptäcka att du gjorde det enda riktiga.

kommentaren i rubriken fick jag och några kamrater i nian (måååånga år sedan) när vi skulle reta en kille för liten ........ .
ja, jag var en av de alla som gjort att många mått dåligt....

hans svar var inte bara dräpande bra, det passar även in på mycket!
Jag tänker på det svaret även när det kommer till min relation till alkohol och jag tänker som många tidigare i tråden, det är inte mängden, det är hur du mår och vad du gör av mängden.....The way you swing it!

Jag har haft en riskkonsumtion under många år som eskalerat. för en tid sedan fick jag nästan en black out av 4 glas rose...vet inte om jag drack mer efter det men min fru berättade att jag stod på gräsmattan och skrek.... Är liksom inte jag i nyktert tillstånd..

Var stark i ditt beslut, det är nyttigt att reflektera. Känn efter om du mår bättre efter en tid utan (eller med kraftigt minskad mängd) och var trygg i att vi är fler än man tror som faktiskt inte mår bra av alkoholen....

// Abbe

..klar i knoppen och med friskt mod. Sista dagen på jobbet sedan semester. Känns underbart att äntligen få vila från allt och bara ta dagen som jag vill.
Jag ska låna kloka böcker och plöja i sommar. Vill lära mej mer om vad alkohol gör med kroppen. Jag läsa om mindfullness...en metod som jag alltid fnyst åt...men nu ska den få en chans.

slentrianmässigt...det kan jag skriva under...och därför ska jag byta innehåll i glaset till alkofritt...bara som en test. Blir hjärnan nöjd av att jag håller vinglaset och dricker alkofritt...då fortsätter jag med det....jag testar allt för att programmera om mitt hjärnskrälle..

Sista gången innan min veckas uppehåll fick jag hemska tankar på att ta mitt liv. Skulle aldrig göra det i nyktert tillstånd då jag upplever att jag har ett jätte bra liv!!!
Hur sjukt är inte det!!!???

En enorm skillnad inför ett nyktert midsommarfirande eller egentligen "firande" över huvud taget är att jag inte planerar och funderar kring alkohol. Tidigare så rör mina tankar BARA frågor kring tillgång, hur jag skall undvika att göra bort mig, hur jag skall hantera inköp, vilka som är fulla/nyktra, hur barnen skall hanteras när jag druckit, om risk finns att alkoholen tar slut etc. Etc. Dvs allt handlar direkt eller indirekt om alkohol, så inte i år... eller jo på ett sätt fast ett bättre. Men jag har blivit medveten om vilken ENORM plats spriten tagit och vad som fått stå tillbaka....

Jag ser att du inte fått någon feedback på ditt inlägg som du önskade så jag hoppas att mina tankar kan ge lite input. Du undrar hur din man tänker som lägger skulden för separationen på din son, att när han är onykter och du har varit borta någon timme så behöver du redogöra vad du gjort och att under de nyktra stunderna förväntas du vara som vanligt.

Min tanke är att du känner honom förmodligen bäst. Vad tror du själv är anledningen? Sedan tänker jag att du har gjort en (medveten eller omedveten) kartläggning av hans beteendemönster. Så smart! Det ger dig ett försprång och möjligheten att fundera på hur du ska förhålla dig i de olika lägena/tidpunkterna. När du nu vet hur han agerar i olika situationer – hur vill du använda den kunskapen?

Jag ger ett exempel så du förstår hur jag menar:

Situation: Han lägger skuld på sonen och att du är svag och ger vika för utpressning.
Hur vill du ge respons på sådana situationer så att det blir det bästa för dig (ex spar energi, minskar risken för konflikt eller annat). Då kanske man exempelvis väljer att svara: ”Jag är ledsen att du känner så. För mig är det viktigt att min son får växa upp i en trygg miljö och därför gör jag det här valet.” Hur din man skulle reagera på det, det vet du bättre än jag. Du får hitta dina svar och förhållningssätt som passar dig, hålla sedan fast vid dina uttalanden utan att lockas in i andra diskussioner.

Jag tror det viktiga är att lyfta blicken och se framåt mot ditt slutmål, att ni ska separera och inte fastna i att försöka tvinga någon till en insikt de inte vill inse. Det är risk att det bara leder till frustration och onödig energiförlust.

Kanske får du mer input av andra forum-medlemmar nu när jag har puttat upp tråden.

Skriv gärna mera och berätta hur du tänker att du kan använda ditt försprång du har genom att du så tydligt ser hans beteendemönster.

Önskar dig allt gott på din nya väg!

Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Först vill jag bara säga att jag blir så varm i hjärtat när jag läser era inlägg, hur ni stödjer, växer och hjälper varandra.

Dis! Du går från klarhet till klarhet och det känns som att du håller på att samla på dig stryka nu. Visst är det svårt med separation speciellt när det är våld inblandat, och du är ingen idiot! Du är klok och ansvarstagande som tänker på din dotters och din hälsa, som du nu måste prioritera som nr 1.

Alla andra har skrivit så kloka saker så jag har egentligen bara några små saker jag vill lägga till:
* Kvinnofridslinjen kan du ringa till anonymt (020-50 50 50). Det kan vara skönt att få en första vägledning av personer som är insatt i just våldsproblematiken.
* En fråga, vad skulle hända om du släppte fasaden och faktiskt åkte iväg till dina vänner med dottern till lantstället i helgen? Vad är det värsta som kan hända? (Att jag frågar efter det värsta är för att om det ökar risken för våld igen så behöver man tänka på säkerheten först.) Och vad är det bästa som skulle kunna hända? Att bryta isoleringen är ett stort, viktigt steg. När man inte är ensam längre i en sådan här svår situation blir allt lite lättare.
* Ett tips som många andra har funnit värdefullt är också att man gömmer en laddad mobiltelefon på toaletten. Så om det uppstår en våldsam situation kan du låsa in dig och dottern på toaletten och ringa polisen.

Kom ihåg; Du är värdefull!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Tack skall ni ha för stödet! När jag får er respons så kan jag se på mitt beteende med andra ögon. Det är ju precis som du säger Ellan att vi vuxna är inte så roliga att umgås med. Mitt typiska festbeteende är ju annars att försöka schasa undan barnen då deras påhitt hamnar mellan mig och alkoholen. Fan vad sjukt det är egentligen. Det enda jag brukar vilja göra är att sitta och babbla skit som jag ångrar eller glömmer och dricka och dricka. Jag skall verkligen använda detta tillfälle till att ändra approach.

Kramar till er alla!

Jag har en bekant som snart kommer att vara hemlös. Jag har bara känt honom i fyra år, så jag kan inte påstå att han är en nära vän, han bor långt bort men vi har hälsat på varandra några gånger. Att man blir hemlös är väl inte så konstigt i dagens Sverige; han är stadsmänniska och vill man bo i stora städer så är eget boende inte självklart nuförtiden. Vad jag sitter och funderar på just nu är om jag ska erbjuda honom att bo här eller inte. Vi har olika personligheter, han och jag, inget som har stört vår relation hittills, men det blir ju något helt annat om man delar samma tak. Visserligen kan jag erbjuda en egen liten lägenhet åt honom så att vi slipper den där konstanta friktionen, men, tja jag vet inte. Att jag överhuvudtaget funderar på detta är att han inte dricker.

Han har ingen beroendeproblematik, han bestämde sig helt enkelt i unga år för att alkoholen inte tillförde något till hans liv så han avstod. I sociala sammanhang kan han ta in en öl, mest för att slippa tjatet, och bara dricka halva, om ens det, under loppet av en kväll. Så nu sitter jag här och väger för och emot. Vi har haft många långa och givande diskussioner de gånger vi har träffats, vi tycker inte lika men har så där lagom olika åsikter, tillräckligt olika för att en diskussion ska ge något utan att det för den skull blir en tvekamp. Samtidigt kan han vara lite krävande ibland och eftersom jag är undfallande kan det lätt bli att jag går och gnisslar tänder i tysthet. Och så är jag ju lite rädd för att han ska trivas så bra här att jag inte blir av med honom. Tack och lov för Facebook, jag kan ju faktiskt vänta och se om han får några andra erbjudanden först; kanske löser sig det hela utan att jag behöver fatta ett beslut.

Ha en bra dag allihop!

Det är inte ovanligt att det finns något, eller några, bakomliggande problem som gör att man dricker. Alkoholen och berusningen både stänger av och förstärker.
Just ångest och dåligt mående kan tillfälligt dämpas av alkohol. Men alkoholen genererar i sig också ångest. I synnerhet om man dricker för mycket och gör dumma saker. Så i stället ökar ångesten på sikt p.g.a. alkoholen.

Jo, jag känner igen detta att använda alkoholen och fylla som en bestraffning. Ett slags självskadebeteende med alkohol. Då är man inne i en nedåtgående spiral med mer ångest och sämre självkänsla.

Därför är det jättebra att du sökt hjälp, och att du varit nykter i 50 dagar. Nykterheten är en grundförutsättning för att du så småningom ska kunna må bättre.

Du kommer säkert att hitta något sätt eller sammanhang att kunna umgås med andra människor. Genom arbete, studier eller fritidssysselsättning.

Du har tagit ett viktigt första steg. Varmt välkommen hit. Önskar dig lycka till!

joo tack det hjälpte, har insett att jag måste ta bort porren i mitt liv, för den gör att jag tappar dragningskraften till verkliga tjejer, återfall på porr leder till alkohol.. hoppas att det hjälpte dig, kram

Du är nåt på spåret ändå... "om jAg gick till VC skulle jsg bli sjukskriven. " känns som om du hör till oss som planerar och presterar. Håll ut, det blir bätte.