Senaste kommentarerna i forumet

Jag har följt din tråd och tycker att du visar stor potential att klara av att förändra ditt liv. Du börjar sakta men säkert komma till insikt över hur alkoholen har påverkat ditt liv.
Hur mycket plats det tar.
Känner igen det där med oron att det inte ska räcka. Att det ska ta slut. Har varit på tillställningar själv då jag borde ha njutit av sällskap av goda vänner men istället varit upptagen av att febrilt och desperat försöka få i mig så mycket som möjligt.
Har tom snott andras öl eller gömt undan någons vinflaska för att i smyg hälla i mig det. Så jävla ovärdigt beteende för en vuxen människa. Men när jag fått i mig alkohol finns inga gränser.
Och den där paniken när det tar slut, hua!
Men det går att komma ur det men det är tufft i början. Har själv varit nykter i ett år nu med undantag från ett 4 dagars återfall. Men 4 dagar på ett år är en enorm förbättring från ett par gånger i veckan.

Forumet har hjälp mig mycket och gjorde att jag vågade söka hjälp och idag är jag i stort sätt befriad från tankar om alkohol. Det står inte i centrum längre. Såklart kommer suget ibland men med tiden har jag blivit bättre på att hantera det.
Något som fungerat bra för mig när suget kommer är att tänka igenom hela förloppet noggrant.
Sim någon skrev "spela upp HELA filmen"...vi vet ju hur det slutar.

Jag tycker du ska samla mod och berätta för din fru. Det är läskigt att erkänna sina problem. Jag har ingen familj men har berättat för mina vänner. Det var skitnervöst men en oerhörd lättnad. Det gjorde det lättare för mig att hålla mig nykter.

Du skulle för din egen skull behöva ha ens en vän som vet vad du går igenom, för att du ens med en person ska kunna vara ärlig och kanske den vännen kan vara ett stöd och en tillflyktsort om läget skulle bli akut igen? Välj någon som inte pratar med din sambo i vanliga fall heller, nån som kanske till och med inte gillar honom så du kan vara säker på att han inte vet om vad ni pratat? Var tydlig till den du väljer att anförtro dig åt att du absolut inte vill att han vet du berättat för att du är rädd det kan leda till värre saker. Tror säkert en god vän förstår det och respekterar att hålla er diskussion för sig själv. Men du behöver avlastning för att inte hjärnan ska koka över av alla tankar! Om du nu inte skulle hitta någon vän så använd forumet här och ös ur dig allt, vi är många här som stöttar så gott vi kan för vi vet och förstår exakt vad du lever med!

Jag har också väldigt få personer omkring mig som vet hela sanningen om oss, andra har jag bara berättat bitar av till som att han dricker men att han förut varit våldsam vet inte alla. Man kan välja att berätta saker i bitar och se hur motparten tar det, jag har också mötts av tomma blickar och bytta samtalsämnen med vissa bara man ens nämnt nåt om alkoholproblem så man får försöka hitta de personerna man verkligen vågar lita på. Ibland kan man hitta ödesvänner bland personer man inte skulle trott man har nåt gemensamt med alls!

...är manipulativ och kanske har sociopatiska/psykopatiska drag. Man blir insnärjd, manipulerad, sakta så man inte märker, du var glad förr, nu är du ett nervvrak, varför? hur gick det till? Är man sårbar med ångest och utmattning är det lätt för den typen av människor att manipulera.

Kanske ska du lägga mer energi på att läka detta än att fokusera på hans alkoholkonsumtion. Kanske ska du vara glad att du kom ut med livet i behåll, även om det inte känns så just nu. Även denna typ av relation måste få sörjas men ta hjälp att bearbeta så du kommer ut hel och glad på andra sidan!!!

Kram!

För dina ord.

Tja, det bästa som skulle kunna hända är ju att jag får stöd och någon mer som vet exakt vad som pågår. En extra trygghet.

Det värsta å andra sidan, hade varit om sambon fick veta att jag berättat hela historien för min vän och hennes man. Kanske han hade blivit rasande och vem vet vad han hade gjort? Jag tror egentligen inte det (såvida han är nykter) men jag trodde å andra sidan aldrig att jag skulle ligga här med ett blått öga heller. Känner att jag måste ta det lite försiktigt vad gäller vad jag ska dela med andra. Min sambo är extremt negativ till att dela saker om våra relationsproblem och hans a-problem med andra. Pratar om att bränna broar och att hans anseende blir skadat. Ja, tro fan det....

Har avtalat att äta middag med en annan väninna på fredag. Hon vet att vi har det svårt men ingenting om varför. Vill gärna anförtro mig åt henne, men sambon kommer ju att bli galen. Har inte berättat för honom att jag ska träffa henne ens, men det måste jag ju. Är så viktigt för mig att få lätta på mitt hjärta, men vill inte heller att mina vänner ska vara oroliga för mig.

Tack, för dina ord! Känns bra att vara här!
Att känna och veta att man inte är själv!
Något jag tänkt på är att alkoholen liksom alltid funnits där på sista tiden, som inte överger en och ger tröst för stunden!!! Rädslan i botten att vara ensam.
Att jag klarar mig själv om jag blir helt ensam. Detta är tankar och inte en sanning alls då jag har familj och vänner.
Skammen är enorm!
Vill inte acceptera att jag är alkoholist men vet lika tydligt att jag inte kan ta ens ett glas mer!
Jag tar en dag i taget. Idag ska jag inte dricka!
Tankar som att ja ha vad har jag att slappna av med nu?
Det känns läskigt och jag var fallit så många gånger att jag tappat räkningen!

Tack för att du delar med dig!

På det du berättar låter det mera som att du egentligen inte är psykiskt sjuk men du har levt med omständigheter som pressat dig så hårt så du blivit ilsken och till sist själv missbrukande för att orka med. Knappast helt ovanligt. Att leva med någon som dricker är en oerhörd påfrestning och gör ofta att man inkräktar så långt på sina egna värderingar, känslor och självrespekt så man riskerar bli sjuk. Att länge gå emot allt man själv vill för atta hålla alkoholisten nöjd tar på och att ständigt tjata att nån annan borde bli nykter är tärande.

Hoppas du kan se detta själv också, för du verkar ha alla förutsättningat att må bra igen även utan alkohol men kanske flickvännen om hon ännu dricker inte borde vara delaktig i din framtid för attdu ska kunna bli frisk? Bara några reflektioner på det du skrivit, önskar dig styrka och glädje framåt på vägen!

...för din berättelse, ja det är allt för lätt att bli sjuk som anhörig, på olika vis. Jag hoppas att det är du som vinner kampen mot demonen!!! Har man tittat på andra diagnoser för dig? PTSD? Det är inte lite man utsätts för som anhörig!

Håller på dig! Mycket styrka!!!

Låter som om han kan ha en depression, det är vanligt att alkohol ger detta, signalsubstanserna förändras. Han bör söka hjälp hos en läkare antingen beroendeklinik eller distriktsvården.

Inte fören han mår bra kan man se hur det blir, men för att komma till rätta med orsaken till missbruket så borde han ha hjälp och även du, så ni tillsammans kan klara detta och att det blir bra i slutändan, kan ni söka på familjerådgivningen om ni inte vill ha stöd som är direkt kopplat till missbruket?

Du är inte ensam om att känna så, men ofta beror det på att något stöd har saknats längs vägen.

Mycket styrka!!

Så härligt med en avslappnande semester för dig och barnen. ❤️ Äntligen kunna släppa ner garden och andas ut. Bara fokusera på sitt eget och barnens välbefinnande. Hoppas att ni får några fler härliga dagar innan det är dags att åka hem! Kram!

Att vara anhörig är otroligt svårt och många gånger ser vi lättare till andras behov än till våra egna.

Du orkar inte mer och det ska du ta på allvar, jag har skrivit en tråd om att bli sjuk som anhörig, vilka val kan du göra för att må bättre? Både gällande er relation och även utanför den, vänner familj, behöver du samtalsstöd (rekommenderas), behöver du ngn anhörig grupp? Att fatta beslut när man mår som du är svårt och ofta inte så lyckat, å andra sidan, om det är hans missbruk=beteende som tar orken ifrån dig, hur ska du då få orken och livslusten tillbaka.

Du har inte två pojkvänner med två olika sidor utan du har en och han är allt detta!

Vad gäller hans beteende så låter det lite dubbelt, en viss insikt har han kanske men för vems skull gör han detta? Varför? Det är vanligt att öppenvårdsbehandling inte räcker, speciellt om det är ett långvarigt missbruk. Vilken typ av behandling och är det en bra terapeut. MI i all ära, som många behandlingar i öppenvård bygger på, att motivera, inte konfrontera, fungerar för en del men inte för alla. Ibland händer det att missbrukaren gör ansträngningar för att anhöriga ska vara tysta och nöjda men de gör det helhjärtat.

De flesta behandlingar kräver att klienten är drogfri för man kan inte med framgång behandla någon som fortsätter sitt missbruk, hjärnan är inte klar, däremot kan man köra med motiverande samtal för att hen ska hitta sin motivation men detta kan inte anses som en behandling mot själva missbruket.

Vad är det för behandling han får? Har du varit med någon gång? Går han verkligen dit?

Kan du ta hand om dig själv om du är kvar i relationen? Kan du sätta ngn form av tidsaspekt? Finns det andra alternativ, särbo, att du åker bort ngn vecka i sommar utan honom......?

Mycket styrka!!!

Bra att du skriver Ilsa! Det finns ingenting som är så förödande för en människa som att känna skuld och skam! Du är ingen dålig människa. Sen tror jag du skulle ha nytta av att gå och prata med någon ex kurator eller psykolog. Då kan du få hjälp med din självkänsla som blir naggad i kanten när du dricker. Samtidigt kan det vara klokt att begränsa intaget av alkohol. Du kan förändra din situation! Skriv gärna igen och berätta hur det går!!

Tack Allegra! Jag har tänkt i banor med att bestämma i förväg hur många öl jag ska dricka. Det här gått hyfsat! Ligger fortfarande på en för hög nivå men jag kämpar på! Blev verkligen skärrad av beskedet att jag inte fick cykla! Just hjärtat är så känsligt! Det behöver inte vara några stora fel men det är lätt att tankarna far iväg! Det svåra är att inte agera på ångesten! Tack för att du tog dig tid att skriva Allegra

Det är väl få områden som är så förknippade med skuld och skam som alkohol. Jag tycker att det låter som om du kommit en bra bit på väg! Du har nåt självinsikt vilket är en grundförutsättning. Jag är helt säker på att du är en schysst person med många goda egenskaper som är värd att må bra! Det är jättebra att du klarat en vecka utan alkohol och du kan känna dig stolt! En dag i taget! Här är vi alla i samma båt och vi förstår! Skriv gärna och berätta hur det går!

Jag kan tipsa om diakonerna i Svenska kyrkan. De har ofta utbildning i samtalsterapi och coachning. Du behöver absolut inte vara rädd för att de ska börja tala om gud och religion om du inte själv vill. Gratis är det också!

Tack för svaret. familjen är bortflyttad redan och han fortsätter supa. Det är nog som du skriver han måste nog inse det själv, har som börjat acceptera det. Synd att man inte kan tvångsinta i vissa situationer när man vet att dom är en fara för sig själv och andra:(

Tack

Verkligen tack för att du tog dig tid att svara! Det betyder massor!????
Ja det har du rätt i, att jag behöver vila och framförallt äta gott!

Jo jag vet . jag har försökt få remiss till psykolog men jag är inte välkommen .

Vad jag njuter av livet när jag inte är hemma! Inte på jobb heller just nu vilket säkert hjälper ?. Mannen verkar på riktigt tycka det är tomt hemma när jag och barnen är borta, kanske en bra läxa för honom också att få prova på hur det skulle vara om vi flyttat på riktigt.

. Försöker att inte oroa mig nu redan, försöker njuta av lugnet så länge som möjligt och problemen får vi ta itu med sen. För jag vet att fyllebomben kommer gå av igen, frågan är bara när och hur illa.

Ibland en stund i taget. Det går att sluta. Svårast i början tycker många. Bry dig om dig själv. Unna dig vila god mat godis eller vad du tycker om. Gör vad som krävs för att du ska låta bli att dricka. Undvik fällor och frestelser. Tänk på dina värsta fyllor när suget kommer. Jag tror på dig. Stor styrkekram❤️

och här kommer jag efter Muränan. Fin Kronjuvel till dig. Allt går bra men lite arg, du kan läsa i muris tråd om du känner för det.
Många kramar Konstnären

Låter så härligt, låna böcker och läsa om mindfullness är så klokt. Har du tipps på en bra bok om mindfullness skulle jag bli glad.
Vet att vi inte ska göra reklam men det finns ju en tråd där man kan skriva lite om det.
Jag sitter och googlar på bra kurser för att komma i balans och där jag skulle kunna försöka hitta mig igen.
Ha en bra dag.

...med en plan, det är något sådan jag också tänk att göra. Får se om jag
kommer till skott.

I går var jag på ett rätt bra humör och jag hade energi, sen blev det en diskussion med mannen och nu är jag helt slut. Orkar inget.
Min tanke var att vi skulle åka på en tur under midsommar och förflytta oss från plats till plats på förmiddagen och då kan man ju
inte dricka något, men det passade inte mannen. Så nu har jag beslutat att vi blir hemma på vinst och förlust. Jag orkar inte ta nya krafter
och börja fundera på bättre allternativ, då jag et att det troligen blir sågat i alla fall.
Nä det är bättre vi är hemma så får han som han vill. Sen åker han iväg på äventyr med grabbarna veckan efter midsommar, så blir jag
ensam hemma. Sen kommer han hem och då måste allt göras, gräs klippas huset skötas, så då blir det ingen semester åt mig.
Ja nu får vi se hur min sommar blir, orkar inte bry mig.

Tack alla fina!!!❤️ Jag tror att det krävs ett sjuhelsikes mod av alla oss för att komma tillrätta med våra beroenden. Sedan behöver inte alla gå ut med det för allt och alla. Hur det kändes? Jag kände mig oväntat trygg. Jag vet min historia, jag vet vad som krävdes för mig för att bli fri, jag hade en fantastiskt klok herre vid min sida, så det kändes väldigt naturligt. Sjukdomen är så starkt förknippad med skam och skuld. Att vi som har den är misslyckade, har dålig karaktär, är dåliga människor helt enkelt. Jag känner att jag vill dela med mig för att möjligtvis kunna hjälpa någon annan. Mina barn gör en otrolig resa tillsammans med mig och det och min nykterhet är nummer ett.
Jag har inte hittat min framtid kring detta ännu. Sitter fortfarande framför min dator hela dagarna, excelarken hopar sig och siffrorna är bara... siffror. Så kan jag dela med mig av mina erfarenheter, att arbetsgivare, chefer, kollegor förstår mer vad det handlar om, så har jag tagit ett steg framåt.
Idag ska jag njuta av dagen och känner en enorm tacksamhet. Jag önskar er en fin dag.❤️
Kram
Ellan

Min sambo blir också helt personlighetsförändrad när han dricker. En tvättäkta Dr Jekyll/Mr Hyde. I början blev jag jätteledsen, men nu har jag slutat upp med att ta illa vid mig. Han får kalla mig vad han vill. Jag tror inte på honom. Jag bryr mig inte. Han är patetisk och löjlig och ingen riktig man. Jag vill tillägga att han aldrig blivit våldsam. Om han hade varit det hade jag säkert levt med en större oro eller skräck. Det jobbigaste med min man är att han inte låter mig sova när han går igång. Det har jag löst genom att komma överens med en vän om att sova där när han dricker. Just nu är han nykter, men jag är inte säker på att det varar så länge.

Jag förstår att du lider, men behöver du verkligen människor som stjäl din energi? Glöm inte att alkoholister är väldigt manipulativa både när de dricker och när de är nyktra. Att få dig att må dåligt, för att sedan vara ånger- och kärleksfull är del av ett spel som gjort för att göra dig osäker och beroende.

Du har något som många av oss andra avundas dig. Ett eget hem, en egen ekonomi och ett eget umgänge. Många av oss sitter fast med hus och lägenhet, lån på banken, barn och husdjur. Se möjligheterna du har. Skapar han mer lycka än oro? Behöver du honom i ditt liv?

Jag minns när jag röjde för en bekant att jag trodde att mannen jag just då träffat hade alkoholproblem. Han tittade på mig och sa: spring, spring nu medan du kan. Det kommer inte att bli lättare..

Oj, vad jag har tänkt på de orden genom åren.