Senaste kommentarerna i forumet

Var jättesugen att dricka igår för att mildra obehagliga känslor men bestämde mig för att låta bli. Tog en halv öl och hällde ut resten.Idag är en ny dag och min ambition är att inte dricka nåt trots att jag har semester. Måste gå!

Tror det är klokt att dra ner eller sluta helt med alkohol. Det låter som även din man har problem med alkoholen men inte nåt insikt. Hur som helst så behöver du ta tag i ditt liv. Risken är stor att det inte slutar så bra annars. Han kanske klarar att dricka mycket men så behöver det inte vara för dig? Sedan finns det säkert anledning att börja fundera på hur du har det i livet i stort. Skriv gärna och berätta hur det går!

Startade en annan tråd för specifika råd vid separation från alkis med små barn. De sista månaderna har jag haft ett starkare hopp än någonsin om att min sambos problem ska lösa sig, men samtidigt har jag varit nere i de djupaste av dalar. Han har sedan några månader slutat helt att dricka på vardagarna (hemma). Det har varit underbart att slippa se alla dess ölburkar, går nästan inte att beskriva den lättnaden av att slippa höra en burk som sprätter upp (jo, men nu är det i så fall av en Cola eller en alkoholfri öl). Samtidigt har hans onyktra aggressivitet nått nya höjder.

Jag kom hem sent fredags efter sommarfest med jobbet. Upptäcker en tom vinflaska och 3 ölburkar i soporna. Blir förbannad men tänker först inte göra nåt. Upptäcker snart att vår dotter ligger på golvet i vårt sovrum (har rullat ur sängen men inte vaknat) och ser inte hennes napp nånstans. Lägger henne inne på hennes eget rum och försöker sen väcka sambon eftersom jag tror att han kanske ligger på nappen. Efter att jag skakat honom en stund vaknar han och är förbannad för att jag väcker honom. Hittar till slut nappen (utan hjälp av honom) och går och lägger mig inne på dottern rum. Då kommer han efter mig och vill prata. Märker att han är aggressiv och går ut i vardagsrummet för att inte väcka dottern. Han skäller ut mig och när han börjar knuffa runt mig så känner jag att det är fara på färde och går och lägger mig igen. Hör honom gorma från vardagsrummet att han ska slå sönder min jobbdator, något som han också gör. Ignorerar honom men han kommer in igen och häller ett glas vatten över mig i sängen och tar min mobil och säger att han ska förstöra den också. Då blir jag rädd att han ska förstöra alla mina möjligheter till att kommunicera med omvärlden, så jag följer efter honom och försöker ta den. Det slutar med att han slår till mig med telefonen i ansiktet. Idag har jag en gigantisk blåtira runt ena ögat som bara blir värre.

Igår var första gången som han sa att han ska sluta dricka helt.

Jag kan inte leva såhär. Nu har vi en gång för alla passerat alla gränser för vad som kan tolereras. Ska jag vänta till nästa gång för att se om jag hamnar på sjukhus?

så pratar Jens Hulten (skådis) om sitt liv som nykter alkoholist (i 18 år) på tv4 morgon. Han pratar om livet och om att stänga dörrarna bakom sig för att behålla sin nykterhet. Att ta ansvar för sitt eget liv, ingen annan kommer att göra det åt oss.

Att välja själv hur man vill leva...
Det är ett val - i - frihet, valfrihet.
Tack för det!

Kära Mamma till 2. Känner igen mig mycket i det du beskriver. Har ett barn tillsammans med min sambo som också är alkoholist. Din fråga är en som jag ställer till mig själv dagligen. Hur vet man när han fått tillräckligt många chanser? Alla vill vi ju in i det längsta hoppas på en förändring.

Hur har det gått sen du skrev sist?

Ja A-djävulen har jag nog gjort slut med för sista gången.
Relationen är över. Inte välkommen i mitt liv.
Och jag är så övertygad om att dörren får inte stå på glänt.
(ja men kan någon gång kommer jag att kunna dricka - är bara bullshit!)
Man får dra igen dörren och därmed stänga den hårt.

Hej Niklas , jag och många här känner igen oss i din beskrivning, ångest över allt möjligt är en ond spiral som vi behöver bryta liksom att vi behöver bygga upp vår sälvkänsla och inse att vi kan bli starkare / lycka till ....

De korta raderna i ditt inlägg berör mig, tar mig 25-30 år tillbaka i tiden. Svält, matmissbruk och alkoholmissbruk om vartannat eller i dödlig kombination. Jag har inga råd att ge dig, allt jag skulle kunna skriva kan ses som oförståelse eller förminskande av ditt lidande. För jag kan förstå lidandet och hopplösheten. Kan du skriva? Orkar du försöka sätta ord på dina tankar, känslor, din historia?
Skulle vilja förmedla hopp. Ok, gör ett försök...jag lever ännu, har fyra barn, jobb jag trivs med och är sedan länge av med anorexin, och äntligen även övertygad nykter alkoholist utan planer på att dricka mer. Och mår gott i själen trots ett helvetestungt bagage och livets vanliga påfrestningar.
När jag var där du nu är (utifrån det jag kunnat läsa) fanns ingen framtid, endast jakten på nästa möjlighet att fly livet tillfälligt eller för alltid.
Det går att komma ur det!
kram

Tack för stödet! Jag ligger här i soffan på söndagsmorgonen och är riktigt nöjd med att inte vara bakis. Så skönt! Hoppas att suget skall bli mindre nu när det blir vardag igen. Men nu skall jag ligga här och dricka kaffe och läsa lite forumtrådar och samla kraft för ännu en dag utan stödhjul.

Ha en fin dag allihopa!

Många gånger har jag faktiskt min lillebror med mig men han vill vara med sina kompisar för det mesta. Det är förståeligt också eftersom det ändå är 15 år skillnad på oss. Han är mycket förståndig å har bondförnuft fast han ändå är så liten.
Socialen har varit på besök men inte tyckt att det varit något extra eftersom pappa då låtsas att allt är bra och normalt. När soc varit på besök har han gått ut å fixat upp eld så att de får varmvatten å huggit mera ved, fixat å trixat ute på gården och en massa sånt bara för att det inte ska verka som om något är fel. För det mesta sover pappa på dagarna och får inte gjort nåt hushålls arbete som att hugga lite ved eller plocka i diskmaskin eller nåt sånt så det lämnar då kvar tills mamma kommer från sitt jobb så att hon får göra precis allt. Ska det va så om man har hus tillsammans å bor under samma tak?
På hans jobb vet de om att han dricker sen flera år tillbaka, men ingen gör nåt. Pappa har fått skjuts till jobbet otaliga gånger för att han inte varit nykter å han kör stora maskiner som man borde vara i körskick för att sitta i. Hela företaget får väl böter ifall nån högre makt får reda på att han är onykter.
Att prata om det med min lillebror har jag tänkt på också för å få veta vad han tycker å tänker å känner men jag har bara inte gjort det än. Tillika så vill jag inte prata om nåt negativt med honom då han väl är med mig men å andra sidan så skulle vi ju kanske komma närmare varandra å han skulle märka att han kan komma till mig med sina bekymmer, i framtiden också.

Tack så hemskt mycket igen för alla svar!

God morgon alla ni, gårdagens övning var ganska tuff då det gällde att se tillbaka på livet och se när i tiden man började missbruka A och sedan analysera vad som då hände som påverkade drickandet osv. Detta är så klart individuellt för var och en men slutsatsen var att rensa bort dessa minnen för att A inte ska vara lösningen.....
Själv har jag under 5 dagar halverat mitt intag av A då jag velat undvika att chocka kroppen, lite darrningar och orolig sömn har det dock blivit...
Nu är det dag 6 och det är snart dags
för morgon övningen, som har temat "visdomens tempel" / lycka till ni med oavsett metod :-)

till maten blev det igår och ett glas prosecco. Två glas och all oro är tillbaka i kroppen igen. Det var sista kvällen på resan och vi bor på ett fint hotel. Än så länge betyder 2 glas alkohol inte någon omstart men känslan i kroppen är inte bra.
Semestern har varit underbar. Det blev som jag planerade en total brytning mot vardagen. Kanske är det därför jag inte kan sova nu. Oron över vardagen är tillbaka. Vardagen är snart tillbaka.
Ingen anledning att sparka på mig själv än. Om vinet igår inte följs upp med en BiB när jag kommer hem har jag inte startat om.

har blivit min nya drog. Jag har alltid druckit för bedövningens skull, jag har aldrig varit intresserad av själva fyllan. Målet har varit att snarast möjligt komma förbi "the buzz" som jänkarna uttrycker det och in i det där stadiet strax före medvetslösheten då jag bara är nätt och jämnt medveten om mig själv och min omgivning. Jag tror det beror på att jag vill ha en stunds lugn i min ständigt snurrande hjärna, alltid på högvarv. Nu när jag har plockat bort alkoholen ur ekvationen blir det lite komplicerat. Ofta fungerar det bra att bara sitta en stund ute i trädgården men ibland behövs det starkare doningar.

Romantiska komedier finns det hundratals av, Hollywood spottar dom ur sig som en oändlig rad av andungar efter sin mamma, alla är dom likadana, samma intrig, samma början, samma slut. Miljöerna skiftar liksom rollistan, men mönstret är detsamma och jag har kommit underfund med att just detta har en bedövande effekt på mig. Jag sitter nedsjunken i min fåtölj med halvöppen mun och halvt slutna ögon, fånstirrande på tv-skärmen med hjärnan på tomgång. Just nu är det precis vad jag är ute efter. Min hund får spel ibland, han rusar runt, runt i trädgården i full fart utan något uppenbart mål eller syfte. Så känns det i mitt huvud ibland, har jag för mycket på gång så kommer jag in i en slags loop och tankarna bara rusar från ett ämne till nästa utan att få något nyttigt gjort; allt som händer är att jag blir trött och besviken på mig själv. Då hjälper en stunds bedövning.

Fast igår blev det lite fel, jag tittade på vad som beskrevs som precis rätt sorts film, men det visade sig vara en indiefilm av tämligen hög kvalité. Så det tog lite tid att somna igår; framförallt en replik fastnade; den kvinnliga huvudpersonen ställde denna fråga till en man som levt ensam hela sitt liv: "Lever du ensam? Vem berättar du då dina historier för?" För mig var det huvudet på spiken, det är vad jag upplever som det största problemet med att leva ensam. Jag har vänner, visst, men i den sortens umgänge är det ingen som har tid eller intresse av att lyssna på en lång historia, bor man ihop med någon så har man mer tid och förhoppningsvis också större intresse av att lyssna på varandra. Tur att jag kan skriva av mig lite här inne.

Ha en bra dag allihop!

Nu ligger man här och kan inte sova, har druckit alldeles för mycket. Fast vatten :D var varmt igår så det är nog därför jag blev så törstig, plus salt mat på det.
Snart är det dags för dag 9 som nykter, det kommer inte vara några problem då jag har inbokade aktiviteter hela dagen. Önskar er alla en härlig söndag!

Eller snarare natt...Nyss hemkommen från en riktigt brakfest! ? NYKTER!!!
Det var många år sen jag var på fest helt nykter. Jag har haft "skitroligt", party, dans, god mat och en hel flaska alkoholfritt vin!!!
Det trodde jag inte för några veckor sen att jag kunde festa på det viset helt nykter!
Det VAR jobbigt innan välkomstdrinken, de hade både med och utan alkohol.
Jag funderade ett tag på om jag skulle göra ett undantag i nykterheten ikväll och hämta bilen imorgon. Men jag tog mitt förnuft till fånga....
Jisses vad jag mår bra!!!??
Jag ska inte sluta festa men jag ska göra det nykter i fortsättningen. Livet är värt att leva igen...

..i uppförsbacke, det var en bra liknelse! ?

för denna oerhörda uppförsbacke igen? Jag skulle inte orka en gång till.
Det är som att dra en bob uppför en lång bana insmord i teflon.
Varje gång jag har känt sug så ser jag denna OERHÖRT LÅNGA backe uppför
och jag tänker. Det är inte värt det igen.

Nä då är det bättre att stanna i säkerheten, sittandes på rumpan, på toppen.
Och se till att man inte glider ner för stupet. För det går fortare ner än upp, ett som är säkert.
Den där backen är en hal rackare.

Att vara ensam i sin nykterhet är starkt.
Det är ju inte enda som ser om man skulle supa till.

Jag är också ensam mycket och det är de
tillfällena jag har trillat. Man får öva sig
helt enkelt. Fast jag stångas inte längre
Fokuserar inte på A alls.

Du gör det bra. Jag med
;-)

Här är det en fin nykter lördagskväll helt ensam. Och jag som inte ens vågade åka iväg och bo ensam en natt för några månader sedan, drog mig för att skicka in skilsmässoansökan av rädsla för hur jag skulle hantera de helger eller veckor barnen inte var hemma.
Många ensamma kvällar har förflutit nu, och jag njuuuuter. Utan friheten från spritjävulen hade jag inte suttit här och känt mig fri just nu. Tacksam!

Jag tillhör inte de gamla, inte heller de riktigt nya, så får väl räknas som mittemellan då. Om du inte läst mina inlägg är det kanske på sin plats att jag varnar för min brutalitet. Min mening är inte att platta till eller tillrättavisa, utan provocera fram lite olika sätt att tänka - i alla välmening.
Jag tänkte på det du skrev några inlägg tidigare, att vara inne lite mindre på forumet för att slippa fokus på alkohol. Just så är det ju även i vardagen och det många beskriver som "kampen". Om man har en farlig och hotfull motståndare, vad måste man då ha fullt fokus på? Just det. Motståndaren. Den får aldrig lämnas obevakad. Tankarna måste hela tiden vara på motståndaren, låt inget annat komma emellan, tappa inte fokus...tappa inte fokus på alkoholen - kämpa!
Resten av livet då? Det som pågår. Alla möjligheter att känna stundens glädje eller sorg. Alla upplevelser här och nu.
Och när ska den kämpande få vila? När ska hen känna sig trygg och lugn?
Du kom på vem du blir när du dricker, vad du får ut av det. Oföretagsamhet och lugn. Mindre behov av kontroll? Vila?
Det alkoholen ger dig, det är det du behöver fokusera på. Träna dig på att lägga märke till när du får känslan som vill berätta för dig om ditt behov. Om du fokuserar på livet och nuet och släpper kampen till förmån för att tillgodose behov av vila och mindre kontroll/ansvar tror jag dina nyktra dagar kommer att kännas mer värda.
Fundera även lite på den här frågan (gäller oss alla)
Vad ska jag ha nykterheten till? Varför vill jag leva nykter?
kram,
(nykter alkoholist, adhd)

Stå ut.. Det är värst i början. Jag tycker du verkar stark. Utsätt dig inte för många fällor. Dvs situationer som är förknippade med alkohol. Läs och skriv på forumet. Det är mångas livlina.. Ha en fin kväll..

Spela hela filmen vid sug. Att tänka på dom värsta fyllorna. Och vad den första ölen många gånger har lett till. Men det vet du väl redan. Det är alla vanor man har med som är förknippade med alkohol som man måste ändra på. Unna dig godsaker och goda a-fria drycker. Ta hand om dig själv. Det blir ju lättare med tiden.. Ha en fin kväll..

Utanförskap kan orsakas av olika saker. Särbegåvade barn kan ha lika svår skoltid som barn som inte hänger med/klarar målen. Att hela tiden försöka bromsa, vänta in, tvingas lyssna på instruktioner som redan lästes in medan läraren presenterade sig (typ)...inte lättare heller i kombination med ADHD.
Anledningen till att jag flydde med alkohol och annat var dock inte detta utan själslig tomhet till följd av förvrängda känslomässiga speglingar. Att inte uppleva sig förstådd spädde säkert på tomhetskänslan. Och att vara intelligent kan försvåra vägen till nykterhet lika väl som att många egenskaper som förknippas med s k intelligens - nyfikenhet, målmedvetenhet, mm - kan vara en förutsättning för förändring. Man blir ju lika bra på att lura sig själv med alla möjliga trix och överanalyserande.

Dag 11. Märkligt vilken reptilhjärna man har. 3 tillfällen har varit riktigt knepiga. 1. Hittade en tomburk. Innan jag visste att den var tom kände hjärnan en omedelbar glädje av att kanske hittat en öl som var oöppnad. Hade den varit det hade jag åkt dit! 2. Helgmornarna är jävliga. Brukar alltid i min ensamhet starta en lördag och söndagsmorgon med en cigg och en starköl. 3. Var iväg med min sambo idag. Brukar se fram emot hemkomsten och att smyga ut i garaget.... Jösses så många fallgropar det finns! Jag skulle vilja veta hur hjärnan fungerar egentligen. För jag VILL ju inte dricka sk....

Jag har dock förhandlat med reptilhjärnan ytterligare en dag och för just denna dag är det över. Ny kamp imorgon troligen!

och Celine Dion på Tele2. Jag njuter av livet. Ha en fin kväll alla. Kram MM ❤️