Senaste kommentarerna i forumet

förlåtit! Man har fått lägga oförklarliga händelser bakom sig, gått vidare. När samma sak händer igen kommer allt gammalt tillbaka med dubbel effekt! Så skönt att ha kommit till avslut även om jag aldrig fick svar på varför! Nu kan han göra vad han vill! Grejen är att nu är det MIG han sms:ar. Vet inte vad de egentligen hade för relation och vet inte vad de nu har! Jag svarar honom INTE! Vill inte vara delaktig i detta destruktiva spel som bara är EN del i alkoholistens destruktiva liv! Känner mig fortfarande ledsen men på ett annat sätt än när det var en del av vårt liv som jag desperat försökte få bukt med!

Är så sjukt nöjd med att ha fixat helgen.

Men vet inte vad det beror på men känslan av att det är kört om jag någonsin tar ett glas igen börjar smyga sig på. Läser på forumet om en massa återfall och det får bara inte hända mig. Det får inte... samtidigt känner jag mig starkare och mer motiverad än jag trodde var möjligt. Jävla oroskänslor blir galen.... :(

gör mig glad i hjärtat! Hoppas vännen Ikaros också är kvar, förankrad i nykterheten Nu lägger jag mig på min gröna spikmatta och somnar gott! Njut av livet och friheten, ha det bäst! / mt

...så smakade de alkoholfria alternativen förvånansvärt bra! Måste säga att det finns goda alternativ om en klarar av det utan att trigga igång. Det gick bra som sagt, men jag märkte att jag höll samma tempo som vid tidigare "hinkande" vilket gjorde magen lite arg (sånt man märker av i nyktert tillstånd!). Får prova mig fram och se vad som fungerar och vad jag mår bra av. Kan tipsa om Mikkellers drink'in the sun om någon söker en god och somrig alkoholfri öl :)

och kan inte låta bli att understryka det de andra redan sagt! Du lever farligt och du måste för din och din dotters skull innse att gränsen för det acceptabla överskridits för länge sen! Situationen då en kvinna (vanligen) är på väg att lämna en våldsutövande man (vanligen) ökar risken för mer och ofta ännu grövre våld.
Du ska veta att din reaktion är den vanliga, den 'normala' reaktionen på en helt onormal situation. Det är svårt att sätta punkt i ett destruktivt och våldsamt förhållande - fast det verkar obegripligt för den som står utanför. Det en tycker är helt vansinnigt blir med tiden det normala och hela tiden flätas banden tätare samman. Det finns idag mycket kunskap om processerna i våldet, även hur lång processen är, för de flesta, att lämna.
Med tanke på ert lilla barn kan jag inte låta bli att skriva detta även om jag skriver med ett visst obehag. Jag har funnits länge här på forum och upplevt detta med fler kvinnor. Har även i tjänsten mött många kvinnor som lever med våldet. De som lämnat har tackat i efterhand för stödet att bryta upp och för att ha blivit brutalt påminda om att de utsätter sig för risken att bli allvarligt misshandlade eller värre än så. Det är tyvärr verkligheten.
Allt gott till dig! Kom ihåg att det är möjligt att återta makten i sitt eget liv! / mt

Han kan inte svara på varför HAN skickar sms till henne när hon är på väg till eller från jobbet.och inte när hon är hemma hos sin man.
"Måste vara en ren tillfällighet"
Han kan inte svara på varför hans goda vän inte träder in nu och försöker rätta till "missförståndet" man vill väl inte din vän så illa?
Vi har haft två stora rejäla kriser där han haft chans att bryta och jag hade funnits kvar (har aldrig förlåtit det faktiskt)

Jag är nog mest chockad just nu. Å jag vet inte varför jag ens tjafsar med honom.

Men på nåt vis tycker jag att jag är värd att få höra sanningen. Han har ju inget att förlora. Det är ju kört ändå

Tack för allt ert stöd, Bedrövadsambo, InteMera och miss lyckad. ❤️

Jag behöver verkligen höra allt detta från någon utanför. Kan kanske ligga nåt i det du säger om att han bara försöker förhala det hela. Bara trippa på tå och vänta ut att blåtiran ska försvinna, och så kan allt vara glömt och saker och ting kan gå tillbaka till "normalen". Inser mer och mer hur jag normaliserat allt genom de år som detta pågått. Gränserna har förskjutits lite hela tiden. Skulle aldrig i livet trott att jag skulle låta någon behandla mig såhär, men här är jag.

Varför är det så SVÅRT?! Hur ska ett liv utan honom bli, ett liv som ensamstående mamma? Kommer han att supa ner sig totalt eller klara att vända riktning innan det är för sent? Det värsta är att jag känner det som att jag berövar min dotter sin pappa om jag lämnar. Så länge vi är här så har han en anledning till att hålla dig någorlunda på mattan, men om jag säger att det är definitivt slut så är jag rädd för att han kommer gå ner sig helt och hållet. Är så rädd och förvirrad just nu.

Precis så känner jag med: man vill veta hur det ligger till så man kan gå vidare! När inte ord stämmer med handling blir man så förvirrad! Jag är egentligen inte heller svartsjuk men heller inte frigjord på det sättet att jag accepterar att min man har fler än mig! Vill vara den enda för honom och är jag inte det så är det tack och adjö! Så frustrerande när ens man gör sårande saker och sedan avfärdar det med "det betyder ingenting, va svartsjuk du är"! Vidrigt beteende!

Ja, det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och verkligen bestämma sig. Lärde du dig något? Misstag är okej, bara man lär sig något så man kan agera klokare nästa gång.

Det gick inte så bra eller vad man ska säga. Jag körde ett par miniflaskor. Aldrig mer än en halvflaska. Fortfarande i smyg. Skriver och räknar. Det är besattheten som stör mig mest. Mer än mängden.
Nu ingen alkohol på 4 dagar. Och en underbar helg. Närvarande. Hann så mycket. Sovit gott. Helt fantastiskt. Och inte så mycket sug eller besatthet. Hag fattar inte detta med hjärnan. Varför programmeras den inte om när jag njuter av allt detta utan alkohol. Varför hänger den upp sig på vin....
Just nu tar jag dag för dag. Inga stora livslöften...

Så sant!

Jag har samma problem med min alkolist. Han har kontakt med en annan tjej som är 20 år yngre. Hon skickar naken bilder på sig och när jag frågar om han är kär i "redigerat av admi" så får jag höra att jag är extremt svartsjuk.
I mitt fall så vill jag veta hur det ligger till så jag kan gå vidare med mitt liv. Jag har en känsla av att han vill göra mig avensjuk. Jag är inte svart sjuk av mig men jag tycker att jag är värd sanningen så jag kan få gå vidare med mitt liv. Så nu mår jag jättedåligt av det hela.

man älskar?
Ja,varför är kärleken starkare än förnuftet.
Varför vinner alltid till sist känslan över förståndet?

Vad kan man göra för att komma ur spiralen.
Jag gjorde så att jag började betrakta mitt ex som själva drogen.
Dvs en sorts alkohol stöpt i manlig form som jag av någon outgrundlig anledning inte kunde låta bli.
Det var inget större fel på min alkis.
Han var inte dum,kränkande otrogen osv.

Men jag var fast känslomässigt för honom på ett osunt sätt.
Hans liv var mitt liv och mitt liv var tomt och innehållslöst utan honom.

Att tänka mig ett liv utan att få ha kontakt,leva bo osv utan honom var mycket värre än chansen att faktiskt få till något som liknade ett vettigt liv.
Så för min del så kom sakta insikten att relationen var min drog som jag var tvungen att försöka avstå/minska ned så långt det var möjligt.
Det tog löjligt lång tid,tre år innan jag kunde göra det och hålla fast vid det.
Då hade vi ändå levt åtskilda och utan samliv,men det spelade ingen roll.
Något höll mig fast i samma bojor och jag gick tom in i en ny relation.

Men ändå var det något som höll mig fast i detta gamla.
Så att ta ett beslut att faktiskt på sikt leva ett liv utan just denna relation och jobba aktivt för att komma ur det blev mitt mål.
Men lätt var det inte och smärtsamt på alla sätt var det.

Men det går,om det är vad du innerst inne vill och önskar.

Det är en förhalningsmetod tror jag. Att du ska bo kvar. Låter som en bättre lösning att du tar en lägenhet. Han kan "leta" lägenhet länge och inte "hitta" någon passande. Jag kanske låter hemsk men, skulle du vilja att en man behandlade din dotter på det viset som du blir behandlad? Ofta så tar barnen efter hur föräldrarna löser gräl. Flickor blir slagpåsar och pojkarna slår. Det är väldigt vanligt. Ditt liv är värdefullt och om inte du själv tycker det, så tycker din dotter det. Det finns tusentals kvinnor i landet som blir slagna och i värsta fall mördade av sina män. Snälla du, du är värd ett gott liv och en frisk relation. Styrkekramar <3

Radar77. Sorligt fast ändå skönt att man inte är ensam.

Den här helgen hade jag och min sett fram emot. Var bjudna på en stor fest och det kändes väldigt roligt att få komma. Det sista min man säger innan vi går är; snälla bli inte för full och gör bort dig som du brukar. Snälla.

Jag lovar dyrt och heligt (honom och mig själv) vad händer? Jag blir aspackad, fuldansar OCH klänger på en ung kille!!!! Alltså jag skäms och har sån ångest!!!!! Varför???!!!! Just där!!! Bland människor jag verkligen respekterar och är mån om att de tycker bra om mig.
Min man och en annan gäst fick "släpa" mig från "dansgolvet" just nu vill jag bara gå under jordern....
Funderar på att gå till vårdcentralen imorgon, de skulle sjukskriva mig direkt för utbrändhet. Men jag är rädd....

Dionysa han är snäll och omtänksam i vanliga fall. Vi har haft det jättetrevligt dom senaste veckorna. Men nu har det brakat igång igen.
Igår kväll så var allt bra men idag så brakade det lös och jag har fått en massa otrevliga sms.
Jag är bland annat extremt svartsjuk och nekar honom att ha kvinnliga vänner.
Jag har inte nekat honom att ha det. Det enda som jag inte vill är att en av hans tjej kompisar skickar naken bilder på sig till honom.

Tack för ditt engagemang. Tror dock mer på petekier.
Men om det nu är det så har det ju med blodet att göra. Med trombocyter/blodplättar.
Har tidigare också haft blod i urinen, alltså för längre sedan, som synts på urinsticka. Nu har jag hittat något som heter TPI. Låga trombocyter som oftare drabbar kvinnor. Symtom är just petekier. Jaja. Oavsett kommer jag nu börja mitt nya liv. Fortsätter dessa prickar får jag helt enkelt söka för det och hoppas att levern mår bra. Det är min stora stora ångest...

Jag har inte varit inne här på ganska lång tid. Har nog inte haft behov. Har varit helt nykter i drygt 2 år och 10 månader nu. Och att sluta dricka är ett av mitt livs bästa beslut, jag har absolut inga planer på att börja igen och jag har det definitivt bättre nu än jag hade innan jag slutade.
Min kamp mot alkoholen handlade mycket om att inse att mitt drickande var ett hinder från att nå mina mål. När jag väl började tänka tanken att det jag ska sluta - det var inte möjligt att göra, man gör liksom inte det – och fattade beslutet så började också annat falla på plats. Sammantaget så har det givit mig bättre möjligheter att utvecklas som människa och bättre förmåga att hantera motgångar.
Till det yttre är min tillvaro sig lik, ingen större skillnad. Men inombords jublar jag när jag går till jobbet en grå höstdag, när jag klipper gräs i regn eller jobbar över och längtar till familjen. Alla glas är halvfulla, inga är halvtomma.
Vad är det då som har hänt, egentligen? Min livscocktail består av nykterhet, daglig meditation och att utmana mig själv i vardagen. För mig, just nu, ett fungerande recept.
Är då allt bara bra? Nej, det är klart att jag har mina inre och yttre strider. Min hustru dricker fortfarande, några av mina barn har det jobbigt, jag har äldre släktingar jag inte mäktar med att ta hand om som jag borde. Men ingen av striderna blir enklare eller bättre om återtar några av mina sämre vanor som att börja dricka eller att gå upp på mornarna utan att meditera.
Ju tuffare inre kamp, desto bättre känns vinsten. Min jobbiga och långvariga kamp var definitivt värt priset.
Ta hand om er
Akvariet

Varit inne här och läst en del här för första gången på länge. Gamla bekantas trådar, och fastnar i det du skriver. Du verkar verkligen bottna i dig själv och dina ord andas harmoni och välmående. Själv kämpar jag samma grottekvarn som tidigare, inga storslagna planer, inget som sticker ut. Mycket arbete och lite fritid. Men det är mitt val, min grottekvarn med guldkant, en tillvaro som ställer krav som jag trivs med att försöka leva upp till. En tillvaro som periodvis är utmanande, men också givande och rolig. Annorlunda mot mot din, men jag trivs verkligen (också) och har inga tankar på att dricka igen. Tack!
/Akvariet

... a goal without a plan is just a wish....

(that maybe will come true)

Har jag en plan för att sluta dricka eller hoppas jag bara?

men inte utan vin....fast det tog jag när jag kom hem.

Jag förstår precis hur du menar. Jag har också ett sånt jobb där jag sopar banan för allt och alla, för att fasaden till kund ska vara perfekt oavsett vad som pågår i kulisserna. Det brukar vara mig alla vänder sig till när de har glömt att ordna nåt och det är panikbråttom för de vet att mitt trollspö är dugligare än de flesta andras ? Sällan om nånsin får man ett tack eller att någon uppmärksammar ens ansträngningar och dendär ena gången någon på riktigt "ser" en och säger ett uppriktigt tack lever man länge på. Och självklart gäller detsamma även på ett forum, att få ett svar är en bekräftelse på att någon ser en, hör en. Om så bara en kort kommentar så värmer det och ger tillbaka. Hela iden är ju att detta ska vara en dialog, på vars och ens vilkor, för monolog till döva öron har vi säkert nog av hemma allihop som är här!

Hälsan tiger still. Jag vet ju det. Vi pratade om det på jobbet häromdagen. Mitt jobb går ut på att fixa och dona och serva andra, så att de ska göra bästa möjliga jobb. Hur ofta får jag cred för det? Hur ofta får jag ett tack? Hur ofta verkar någon ens bry sig? Inte så ofta, men jag blir lika glad varje gång det händer. Jag vet ju hur viktigt mitt jobb är, och att de flesta tycker att jag gör ett bra jobb. Men jag behöver höra det ibland också. Det blir annars en obalans som skaver om man bara ger och ger och och inte får tillbaka. Så ditt bekräftande inlägg var precis vad jag behövde nu! Kram ❤️

Googlat åt dig, läs OM DU VILL.
En förstorad lever --- ett tillstånd kallat hepatomegali --- kan orsakas av många olika förhållanden, eftersom levern är involverad i många av kroppens funktioner, och oftast visar leversjukdom. I många fall kanske du inte medveten om att du har en förstorad lever tills din vårdgivare upptäcker det under en undersökning eller test. I andra fall kan röda prickar som kallas angiom visas på din kropp, vilket kommer ge dig tips om det faktum att något är fel
angiom
En angioma är en godartad tillväxt av huden som består av små, utstrålande blodkärl. Angiom kan variera i storlek och var som helst på kroppen, trots att de oftast visas på bål, armar och ben. De flesta angiom uppstå av okänd anledning, men ett stort antal av dem kan tyda på leverskada. Medan angiom i sig är inte farliga, de kan indikera en underliggande sjukdom som kräver läkarvård.

Tråkigt att du upplever du inte får så mycket respons på det du skriver, men du ska veta vi är många som läser allt klokt du skrivit! Känns ibland lite svårt att kommentera och komma med råd eftersom du är i den lyckliga sitsen att din sambo insett sitt problem och slutat dricka. Vi som ännu är mitt i eländet har kanske inte så mycket input att komma med för vi har ingen aning om hur man ens ska ta sig till din sits, du är liksom nivån över oss andra här nere i träsket med våra alkoholister ?

Men är jätte glad för dig och er, att nykterheten hållit i sig och jag är säker att ett bakslag kommer du att ta som just det, bara en tillfällig svacka. Önskar dig en trevlig fortsättning på söndagen!