Senaste kommentarerna i forumet

Så långt borta .. men ändå så nära ...
Hörs snart
kramar Ler

Har känt ett slags sug som jag inte känt på länge... Lite konstigt men vet att många faller efter långa nyktra perioder. Jag tänker då på hur allt varit. Jag går verkligen in i våra gamla situationer som varit hemska. Måste verkligen försöka att inte glömma vårt supande här hemma. Drömde att jag skulle sjunga kareoke och att jag sa att då måste jag dricka alkohol innan.Ska du dricka frågade ett av mina syskon? Jag svarade tvekande i drömmen. Lite jobbig dröm... Avböjde en större fest som var "vuxenkalas" dvs mycket alkohol idag. Gratulerade födelsedagsbarnet lite tidigare på dagen i stället. Senare hittade jag en liten flaska jägermaister i min dotters rum (hon har flyttat hemifrån). Jag hällde ut den i vasken. Sa till sambon att jag tar det säkra före det osäkra. Han muttrade något. Då sa jag till honom att om det stod en 7,2 öl i skåpet, hade han inte kunnat låta bli den. Då höll han med. Annars har vi umgåtts med gamla vänner som inte har druckit i vårt sällskap. Dom har inte frågat eller sagt något. Dom vet att inte vi dricker längre och tycker väl det är bekvämast att inte dricka själva heller. Min vän har flera nära vänner som dricker alldeles för mycket. Dom tycker nog att det är bra att vi slutat. Tänkte idag att det var kanske synd om hennes sambo att han inte fick dricka denna Lördag när dom valde att umgås med oss. Vilken idiotisk "medberoende" tanke. Hans lever och själ mår nog bra av lite a-uppehåll då och då. En jättefin kväll med vännen som masserade både mig och sambon (hon är massör), god mat och glada skratt...Vaknar som vanligt nuförtiden, nykter och alla minnen från gårdagen intakta. Inga barn som hotar med socialen eller kallar oss för fyllon.... Så skönt... Kram

Min man vet nog jag är pratsam och lätt uttrycker mej i text. Men jag tror nog han inte har en aning om jag skriver om alkoholen och oss. Och hann skulle nog inte fatta vad jag överhuvudtaget kan skriva såna mängder om, eller vad jag får ut av det.
För mej är det helt klart ett stort stöd.

Två veckor, grattis!
Du utstrålar en härlig gnista och livsglädje. Smittsamt!
Njut av den vita snön och lika vita veckan på alla plan i fjällen!

Härligt Helle att höra av dig .. verkar som om det är skidsemester på gång ..
Absolut Bästa semestern .. om du frågar mig :-))
De tre s:en ... Sol , Skid o Snö ..
Har 3 veckor kvar tills det är dags för mig ..
Har aldrig varit typen som kan ligga still på sol semester ..
det ska alltid hända ngt .. på gott o ont ..
Tack igen för pepp hos Elias ... du vet att jag alltid finns där för dig ..
Kramar Ler

Jag vill först påpeka jag inte ser ner på nån som verkar mer "illa ute" än jag.

Jag och min man har ibland väldigt lite diskussioner, men om alkohol har vi diskuterat sen vi träffades. Jag har inte nolltolerans, men har sedan början varit väldigt noga med att förklara hur jag känner för all sorts missbruk, också mindre ölpimplande. Vi har båda nära och kära som druckit/dricker. Endel på ett sätt som de själva tycker är deras egen sak och inte skadar någon. Men vi är ens om att det skadar, då man väljer flaska, väljer man bort någon annan eller något annat i sitt liv.

Jag minns också den stunden då jag förstod, att väljer jag att leva med honom, väljer jag någon som inte har full kontroll över sitt bruk, fasten han aldrig låtit det gå så värst långt. Har väl det i generna. Vi har också talat öppet med de äldre barnen om, fasten inte i detalj, hur ärftliga grejer det är och hur lätt man slinker i ett överdrivet alkoholbruk.
Jag har också dessa samma diskussioner med mej från mitt barndomshem.

Så jag förstår väl, att en vanlig man (eller fru), som inte har all denna fakta i bakfickan, hunnit slinka ner mycket längre i sit alkoholbruk. Och om jag är helt ärlig, tror jag han skulle struntat i mej, men jag konfronterade honom framför barnen några gånger , och med hans bakgrund blev det för personligt, och blev en ändring.

Jag antar han nyktrat till också för att få mej att stanna, men det har han aldrig sagt, och det känns inte så. Det känns mer som att han inne i sej vet hur det var att vara son till en med alkoholproblem och att han beslöt att det inte går vidare i hans barn. Men som sagt, han visste mycket fakta och tog reda på mer, och att sluta var ändå tufft.
Dessutom tror jag alkoholen har ett sånt grepp om endel, att de faktiskt inte fixar det.

Det var tydligen nära ögat där medan jag satt på flyget hemåt. Det visar så tydligt att man ständigt får vara på sin vakt.
Underbart att Maran ryckte in och räddade dig och fint pepp fick du av Helle.
Det är självklart helt OK att du hänger här i min tråd, vi hjälper och stöttar varandra. Tröstar och förmanar... Ger varma cyberkramar - bamsevarianten!
Du vet varför du var nära att falla idag och berättar när och om du vill. Jag är så oerhört glad att du inte gick lös på den där boxen idag!
Ta hand om dig, för det är du värd, och här får du en lång och varm jättekram som du kan krypa in i!!!

Starkt jobbat Lerigen! Vad glad jag blir! Stor styrkekram till dig!

Tack Elias! :)

Känner så igen mej med det där med paranoia. Min man har ju dragit ner på alkoholen och knappt druckit på över ett år. Men vilka strider om det vi haft. (egentligen förstår jag först nu hur de minskat, speciellt då han varit nästan nykter i över ett år) Han har sagt jag inbillar mej allt möjligt. Men jag har stått på mej och sagt att han själv har varit orsaken till det. Att han kan tänka efter hur närvarande han varit, hur mycket jag fått gissa av hans beteende och hurudana svar jag fått. Att jag nog bara beter mej helt logiskt med tanke på det. Att han plötsligt beter sej mer nyktert och ansvarsfullt idag, betyder inte att jag på känslonivå vet var jag har honom.
Han har tagit två stora öl ett par kvällar här igen. Och då han idag frågade vad som behövs från butiken, sa jag jag inte behöver något speciellt. Men tänkte "ingen öl tack". Och sen efter lite funderande tyckte jag att är det inte just medberoende att inte uttala det högt att jag tänkte, alltså orsaken till butiksbesöket är öl. Och funderade om inte det är tassande runt ämnet alkohol att inte säga vad jag tänker och är rädd för. Så jag sa " om man får önska åt andra hållet så ingen öl tack". Han svarade inget, men verkade helt okej, och jag såg bara a-fri öl då han kom hem. Kändes bra. De mindre alkoholmängderna känns ok för mej, så länge det inte automatiskt är varje kväll eller varje helg. Med tanke på jag tidigare sett då mängden sakta ökar.

Och om stödet. Hos oss vill han nog understruka det är hans grej. Och jo, just det, som du säger, så var alkoholen och så är också utan alkohol, hans grej. Och vi får stå och titta på och följa med. Och var passar vi in egentligen?

Hemma igen i kylan. Skönt med lite mer behaglig temperatur några dagar. Känner mig också stärkt av att ha klarat kvällarna där.
Fin peppningsinsats du gjorde för Lerigen, snyggt jobbat!

Djupt inrotade vanor är faktiskt ändå bara inlärda beteenden. Som går att lära om. Inte lätt, men möjligt.
Hur motiverad är du att låta bli alkohol?
Skulle det vara bättre att skippa den varannan helg till att börja med och sedan göra en utvärdering. Hur var den nyktra helgen? Hur var den helgen som jag drack som förut?
Massage, bastu, långpromenad och lite snacks efteråt, bio, listan på alternativa avslappninde helggrejer får du hitta på själv, men brainstorming kan ju vara en början. Lycka till.

Att verkligen ha varma känslor kvar för någon som på ett eller annat sätt gör en illa, är oerhört jobbigt. Att måsta vara misstänksam, att trycka på bromsen, förklara för sej själv man inte får lita på allt, att man ångrar sej, att man snart blir sårad (igen). Sånt borde inte få finnas. Att älska borde vara som att sätta pengar på banken, de borde finnas kvar eller åtminstone vara något man får tillbaka, ibland mer, ibland mindre. Jo, dröm på bara, tänker ni...

Krafter åt dej. Och skönt du ändå har dit hem för dej. Så sätta ner foten kan du ju, verkar det som. Men vill inte stänga ditt hjärta?

Elias ..idag vart jag liten och sårbar .. från ingenstans ( inte sant .. jag vet varför .. ska berätta snart .. )
vart rädd för mina tankar o mina handlingar .. Det var Maran som räddade mig ...Tacksam igen .vet att jag borde start min egen tråd ..
är på gång .. men trivs här .. hoppas det är ok ..
Ser dig som Stor, Trygg o Stark .. ngn som jag hade velat krypa in hos när jag mådde som sämst o få en Bamse kram hos ..
Bara få vara den jag är ..
Helle .. Phuu .. ja det var nära .. men tänkte på dig .. o din lilla tjej .. o Tack igen Maran ..
o Elias för att du är den du är .. Kramar Ler

Tack för svar :) jag känner det som en ventil när fredagen kommer som att jag vill göra skillnad på vardag och helg
Och när jag var tonåring så träffade min mamma en man som var glad i att dricka så när de hade kul varje helg var det vin mm så jag började förknippa vin med helg...
Jag har sjukersättning så blir såklart enformigt att vara hemma men pga panikångest kommer jag inte ut på vardagar utan går ut med min familj på helger lov etc

Vad är det värsta med att sluta dricka? Vad händer då? Eftersom du skriver att du dricker en gång i veckan förstår jag det som att du är nykter de andra 6 dagarna. Lek med orden/tankarna lite....hur upplever du alla dessa nyktra dagar?
Kan det vara så att drickandet är förknippat med någonting, helg, ledighet, avslappning t ex? Kanske är ditt problem mer psykologiskt beroende än medicinskt/fysiologiskt?
Det akulle ju vara bra isåfall för då är det en specifik dag (eller två) av sju som du behöver tagga lite extra inför. Om du bestämt dig för att avstå, alltså.

Visst är det sjukt? Jag tror det beror på att dom skäms för oss och inte vill visa sin svaghet. Men visst är det jobbigt när dom ändå kräver stöd och att allt i stort sett ska kretsa kring dem och deras mående... Var glad att det "bara" var en vän i telefonen, de gånger jag har råkat sett i hans så har det varit andra (för mig helt okända) kvinnor, och ingen såpass mogen konversation utan mest hjärtan och sexprat, planeranden av möten och så...
Kan tyvärr inte ge dig något råd, då jag själv inte ser någon lösning på mitt problem.
Tror i alla fall att man får se det som en del av sjukdomen och inget personligt, men visst är det svårt att alltid vara förnuftig och stark.

Bra jobbat! Arbetet sker inom oss. Men när tanken kommer så är detsom om klorna griper tag i hjärtat och sliter it det. Just u hpller jag på att gå i bitar! Har antabus i kroppen så tack och lov. Lovat mig 50 dagar. Börjar närma sif så det är kanske därför ambivalensen kommer

Phuu, bra där Lerigen, blev lite skraj när jag läste dina rader.
Du vann kampen den här gången, fortsätt så. Prövningarna kommer vara många, det vet vi. Ikväll vann du mot den där förbannade a djävulen. I morgon kommer du må förträffligt och känna segerns sötma i munnen istället för baksmällans sura smak..
Kram

När jag läser kommentarerna här blir jag mörkrädd, samtidigt känner jag beundran för er, modiga människor.

Jag är i 50-årsåldern, och har druckit tungt sedan 2000-talet, mitt dåvarande äktenskap gick från likgiltighet till kaos och ilska. 2009 dog min bäste vän, jag hade tidigare mist mina föräldrar, min karriär gick knackigt, A blev då min bäste polare. Ångesten försvann, och livet fick tillbaka sin mening...

Drack inte varje dag, med fredag och lördag var det ett obligatorium. Satte mig med ett helrör whisky på altanen, medan min dåvarande mestadels ansåg tv-tittande tillhörande livets mening.

Tiden gick, och ett par år senare började ett oregelbundet vardagspimplade. Äktenskapet närmade sig obevekligt vardagskatastrofens brant.

*

2013 blev jag fri från det matrimoniska, men spriten tog jag med till min nya bostad, där jag befann mig ensam större delen av tiden, och ensamhet är A:s allra bästa vän!

Blev allt fler och tyngre fyllor, arbetslöshet styrkte "utanförskapet"; jag söp bort ett förhållande med en dam som tog mig till AA-möten, vilket dessvärre inte funkade för mig. Min ökade tolerans gjorde att jag ändå kunde föra mig hyfsat väl i sällskapssammanhang... så förflöt det ett slag, men min godtrogenhet mot A ställde mitt nya förhållande på sin villkorade spets.

*

För ett antal dagar sedan var min särbo på besök, jag hade druckit hårt ett par dagar, och tålamod är åtminstone inte min starka sida när promillehalten rusar i höjden. Man är ganska tålig när flickvännen rotar fram 19 flaskor vilka tidigare innehållit starksprit (nyttjar endast kvalitet som Explorer och Gilbey's), och inser i dimman att jag äger fler tomglas än par skor.

Fyllepsykosen efter jag tolkat min kära något fel blev absurd, och jag slant med en skalpell jag satt och pillade med, om man så säger. Hon tolkade "fumligheten" som suicidförsök, och vips släpade något senare farbror Blå under milda protester in mig i en ambulans -- och iväg till närmaste akutmottagning.

*

Promillehalten var 4, poliserna och läkarna undrade hur jag kunde sitta upprätt, än mindre föra ett mer eller mindre intelligibelt konversationsförsök. Efter denna insikt blev min ångest monumental, jag tänker nu påbörja ett antabusprogram...

Allt gott till Er alla! Keep the spirit - eller inte...

Två veckor utan alkohol.. Känns hur skönt som helst. Den här gången känns det helt annorlunda, vågar tro på att jag kan fixa det. Visst har jag stundtals känt sug, skillnaden är att jag lyckats slå undan tankarna.
Nu ser jag fram emot en aktiv v med skidåkning i fjällen. Ska bli härligt med familjemys,, nyktert och närvarande.

Kram på er

Ja det är ju så prövningar kommer för att testa oss ?. Tack för stödet de blir lättare med stöd ❤?. De är min son som är prio ett. Han ska ha en nykter pappa och trygghet som jag inte fick. tur du finns monday morning. ?

Vad fint att läsa! Så himla härligt! Du är fantastisk MM ? Fortsätt som du gör ??

Nej man måste försöka att inte låta det yttre påverka ens val.
Det är prövningar vi måste klara av. Men jag, det behövs så lite.
Gå undan, andas och reflektera...

Du är en väldigt bra pappa som håller dig nykter.
5 veckor är superbra jobbat.

Fortsätt så, om inte annat för din lilla bebis, så att han får växa upp
i trygghet. Det är en bra anledning även om jag alltid tjatar
om att man måste gör detta för sin egen skull.

Bäbisar och våra barn behöver oss nyktra och närvarande....

Nej jag vet ju de annars hade jag redan korkat upp. Men idag är de extremt tufft att låta bli. Men man vill ju inte sabba sina 5 vita veckor. Tack ?

Helt galet .. det var det som behövdes .. Fast jag viste det själv ..
Boxen stod där .. ett par timmar .. nu tog jag bilen och åkte tillbaka med den ..
Tillbaka på banan igen .. Livet har sina prövningar ..
Tack igen Maran .. Såå Tacksam ... Livet Ler Igen ..