Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva och @Vinäger Tack❤️🙏

Grattis till 3år @Ingesmart 🥳

Tack alla rara för grattishälsningar. Jag träffade detta lilla pyre igen igår, tänk vad mycket som händer under livets första vecka. Vaken, närvarande och i kontakt med blick och uttryck. Så himla skönt, tänker jag, att alltid kunna möta hennes blick och vara klar i huvudet och tillförlitlig.
Så har jag inte alltid varit med mina egna barn och ibland är det smärtsamt att tänka på. Särskilt som jag processar Mila egna föräldrars föräldraskap så får man ju betrakta sitt eget ur olika perspektiv.
Inte så smickrande från alla håll. Inte gjorde jag mitt ”bästa” även om jag säkert fintade bort mig själv då, vad ”jag behövde” av det ena eller andra.
Jag kan känna sorg idag över mina prioriteringar, att jag inte fattade.

Just nu ligger jag iallafall i en solstol och ser ut över han och horisont. En vecka av vila väntar. Ska sova, läsa, äta god mat och umgås med min man utan tusen och en projekt som vi ofta sysslar med hemma. Det känns otroligt skönt att få starta höstterminen så.
Kram på er!

@Tröttiz ja, jag hoppas tiderna har förändrats lite och att färre vuxna är beredda att låta barn utsättas för att växa upp alkoholisthem. Man blir ju märkt för livet av det. Mer mod behövs- vi måste ta bättre hand om varandra!

@Varafrisk Lycka till med träning och önskade matvanor!

Kram 🩷

@Cloette Välkommen tillbaka, även om det är med blandade känslor man skriver det. Skönt ändå att det inte var värsta tänkbara scenario. Du vet vad du behöver göra - och inte...

Lycka till! 🩷

@Himmelellerhelvette tack! Ja känslan av nykter glädje är helt magisk. Njuter så av detta 🥰

Ska börja med träningen denna vecka planen är klar. Har så mycket energi och tror det kommer gå hur bra som helst.

Är så glad att ni erfarna orkar dela med er….jag TROR på det ni säger och jag känner mig så trygg här.

🤗

@Andrahalvlek Tack för att du inspirerar mig att fortsätta kampen mot sockret. Grattis också till en massa sockerfria dagar. 🎉 Har kommit en bit på väg, låter inte bli helt, men det blir inte lika ofta. Till skillnad mot hur det var med alkoholen har jag inte vräkt i mig socker och snabbmat. Däremot har jag varit alldeles för sugen på det för att må bra av det.

Kram 🩷

@Ingesmart wow så häftigt och inspirerande, stoooort grattis till 3 nyktra år 🥳

Grattis till ännu ett litet underverk, Se klart! 🩷

@randigmatta hej hej. Du har tagit första steget nu, det är så man gör det. Att läsa mycket här har hjälpt mig och många andra. Du är inte ensam och här finns det väldigt kloka och snälla människor som hjälper och stöttar varandra.

Grattis till din ”dag 2” 🌸

Vill bara säga att jag är imponerad, Geggan. Så bra du gör det. Instämmer med övriga: Oj, har det redan gått ett helt år... 🩷

Grattis till 1000+++ dagar! 🎉 Du är klok som en bok och gör verkligen skillnad för många.

Kram 🩷

Grattis till två år! 🎉 Så himla bra du gjort det. Verkligen.

Kram 🩷

Ett år och nio månader i dag. Närmar mig två år och det mesta flyter på. Tänker mycket framåt just nu, försöker planera. Livet, Funderar, reflekterar, analyserar och funderar lite till...

Ni finns i mina tankar. 🥰 Är som vanligt dålig på att skriva, men det får vara som det är.

Tänker att vi kämpar och slåss mot olika saker, både vad gäller dåtid och det som är runt oss just nu. Alla har vi något som skaver. Hur mycket vi låter det styra oss liksom på vilket sätt vi tar oss an det är däremot olika.

Kram kram 🩷

Jag hoppas att det är ett lyckligt slut jag lever i. Min man är alkoholist, mig veterligen nu nykter i två år. Innan dess nykter i dryga året med ett återfall för två år sedan. Min man har tagit sitt beroende och sin beroendepersonlighet på allvar. Han insåg vad han var på väg att förlora, och då menar jag inte bara mig och det liv vi har tillsammans, utan även sin egen hälsa och sitt välmående. Han tog hjälp, först genom kommunen - en klok och bra alkoholterapeut - som så småningom tipsade honom vidare till AA/ACA. För honom var det rätt väg att gå. Han arbetar hårt med sina känslor och inlärda reaktioner, i gruppsamtal, med yoga, läser böcker och lyssnar på andras erfarenheter. Han har en tuff uppväxt med bland annat missbruk. Alkoholistgenen i blodet. Han mår bra. Han går fortfarande på möten varje vecka och tar sig igenom ett 12-stegsprogram. Det är hans arbete, hans mående, hans ansvar. Var det slutar vet jag inte, inte heller om det finns ett slut på arbetet, om han någonsin blir klar. Men han mår bra. Han dricker inte. Han förstår till stor del hur han påverkat människor i sin omgivning. Han arbetar om sina invanda mönster och sätt att hantera känslor. Vi har en inte helt okomplicerad historia att leva med, lögner och svek. Det är inte alltid lätt men jag tror på oss. Jag känner förtroende för honom, även om jag alltid är medveten om att det kan gå snett igen. Vi har det bra, en fin relation där vi kan prata om det mesta. Det svåraste att komma förbi är lögnerna som varit, vetandet att han kan ta till den genvägen igen när han så bedömer att det är nödvändigt. Ändå, jag misstror honom inte. Vi tar oss igenom de frågetecken som dyker upp. Vi kan titta tillbaka och prata om det som var. Han ville och vill förändras. Han är motiverad och gör jobbet själv. Det tror jag är nyckeln till att det ska fungera. Jag vet att det finns många andra med ett, hittills, lyckligt slut. Ovissheten om det håller livet ut får vi nog leva med, och för mig är det värt det.

Idag är jag på dag 2 av att försöka komma in i ett nyktert liv.
Jag har varit deprimerad med ångestproblematik och social fobi så länge jag kan komma ihåg. Alkoholen har alltid varit en krycka i sociala sammanhang och jag har tyckt att det har funkat okej. Vissa helger blir lite dimmigare, men jag har resonerat att de flesta i mitt umgänge också haft liknande alkoholvanor.
Det är inte förrän det senaste året jag börjat se tillbaka på mitt drickande och insett att det aldrig varit oproblematiskt. Jag har haft otroligt svårt att sluta dricka när jag väl har börjat, även om mina vänner slutat och åkt hem. Det blir majoriten av gångerna mycket mer än vad jag hade tänkt, och även om jag under kvällen börjar märka att jag blir obehagligt onykter kan jag inte sluta. Jag har satt mig själv i farliga situationer där jag fått i mig andra substanser, följt med främlingar på efterfester, blivit rånad, gått ensam mitt i natten som ung kvinna, ramlat och slagit i både haka och skalle. I dessa situationer känner jag ofta att det inte spelar någon roll om jag kommer till skada, då mitt självhat tar över ratten för kvällen. Jag har skadat relationer genom att gå över folks gränser, varit elak, klumpig och självdestruktiv.

Denna helgen hamnade jag i en liknande situation. Blev rånad på telefon när jag befann mig i en okänd stad, utan möjlighet att kontakta någon vän och gick runt i flera timmar, rädd och plakatfull. Kom på något mirakulöst sätt hem, men där var jag istället så påverkad att jag inte hittade mina nycklar, satt utanför min port i flera timmar och grät och till och med kissade på mig då jag i min uppgivenhet inte visste vad jag annars skulle göra. Den otroliga skammen som kommit efter den här helgen har fått mig att vilja bli nykter på riktigt. Någon vacker dag kommer jag annars i min självdestruktivitet sätta mig i en ännu värre situation och kanske till och med mista livet.
Hur tar en det där första steget utan att ramla ihop? Och hur kommer en förbi rädslan att självhatet kommer bli helt öronbedövande?

@B.Å Underbart att du får uppleva detta fantastiskt magiska med att sväva på moln! Jag älskade den känslan, den är obeskrivlig! Njut!

När du landar lite lagom lätt på marken sedan börjar du ta tag i olika processer, vissa svårare än andra men att hela tiden ha tillit till processen och tro på dom som går före i nykterheten! Tro på att det kommer gå bra! Ha ett ENORMT tålamod! Så kommer du igenom allt! Såg att du blivit inspirerad att börja träna! Det hade jag inte klarat mig utan! Det har varit en enorm livlina för mig rent psykiskt! Läs till exempel ”Hjärnstark” av Anders Hansen, finns som ljudbok på storytel! Kram

@Ros Håller helt med att det hjälper att skriva här. Man behöver liksom släppa på ventilen lite. Och att man får någon typ av bekräftelse att det går framåt. Det är svårt att prata med andra människor som inte riktigt förstår. Skönt att det finns människor som du och alla andra här på forumet. Hoppas du får en bra dag 🌞

@Geggan Exakt. Fällan ”det spelar ingen roll” slår igen när batterierna är helt tömda. Där vill jag inte hamna. Jag äter grovt bröd och sällan mat med vetemjöl, men jag är vaksam på vilken typ av mat som kan väcka suget. Färsk pasta är en sån grej, så jag väljer oftast linspasta tex. Och det är det viktigt för mig att äta frukost, lunch, middag och tre mellanmål mellan måltiderna. Äter ofta, men inte så mycket varje gång. Äter oftast väldigt lätt lunch och mer till middag. Det passar min rytm bäst.

Kram 🐘

@jojje1970 Man är jättetrött i början, det var jag också. Tröttheten för mig gick upp o ner i några månader. Härligt att du klarat tre dagar och bra att du skriver det. För mig är det en morot och väldigt viktigt att få skriva in för varje v. jag lyckas avstå A. Ta hand om dig 🤗

@Nixon Ja, jag har använt SSRI i snart tre månader nu...och det har verkligen förändrat både mig och mina förutsättningar :) Tack snälla, det betyder mkt :)

@Åsa M
Det kan kanske av olika anledningar vara svårt och en utmaning för en frisk förälder att göra aktiva val för sina barn kom jag att tänka på, men i detta är ju stöd av andra att lämna relationen / vara ett stöd för barnen, betydelsefullt tänker jag. Men för att komma dit bör ju "de andra" engagera sig ...

@Andrahalvlek hej! Känns som att du handskas bra med situationen! Det viktigaste är att inte falla i fällan ”det spelar ändå ingen roll”. Vakta lite allmänt på kolhydrater, så kommer du att i långsammare takt knapra ner de två kilona. Kram !

@Åsa M
Var det inte så att tidigare var tanken att "saker skulle hållas inom familjen", att man inte skulle blanda sig i? Håller med vad du skriver, att just blanda sig i bör man göra, bland annat i det fall du beskriver.

Jag har också en kompis som växt upp i liknande, för det första kunde hon inte förstå varför den friska föräldern inte bara drog och idag finns det en stor besvikelse över att föräldern "lät" barnen växa upp så. Besviken är hon också över de andra som såg och inte gjorde något.