Senaste kommentarerna i forumet

@paniken om du googlar typ panodil + dospåse så hittar du den. En bonnförkylnings bästa vän 🫖🩵

Här är allting som vanligt. Samma gamla slitna känsla att väl inte så mycket spelar någon roll alls. Nu stänger bolaget snart igen sina dörrar, och då jag är envis som en röd gris eller åsna som det av någon anledning väl brukar att heta. Så har jag inte brytt mig i att klä på mig utegångskläder och satt på mig skorna som man väl tänkte göra lite tidigare idag. Har inte heller beställt någon taxi in till bolaget i stan i morse som jag väl även funderade på ett tag, för kanske lite spontan sponsring hos denna flaskbank med en tusenlapp eller nåt sånt där.

För vad är det egentligen för mening att sitta och slå sig själv i skallen med en flaska med nån flyktsoda i form av nån slags alkohol för nöjet att sitta i nåt hörn halvsovandes och sjunga fyllevisor för sig själv. Nog hade man väl allt kunnat kosta på sig en rejäl berusning i karatestil, vad det nu är. Men troligen asfull, som ett raglande fyllesvin hade man säkert blivit idag om man nu då inte varit så envis på att blåsa alkoholdjävulen på sitt nöje, att det faktiskt nog är en aning imponerande.

Men man har ju erfarenhet, och vet hur det blir, och man har ju lärt sig att allting så som fylleri en gråtrist lördag som denna är rätt så meningslöst. Då det mesta precis som detta jordklot bara går runt i samma fastlagda bana liksom. Hörde nyss ett antal gånger på en gammal låt från sextiotalet med rockgruppen Status Quo från deras psykediska period innan boogie-eran tog fart på riktigt. Hörde alltså på deras låt - Nothing at All. Nu idag så kände jag ingenting alls. När man för nåt år sedan satt som klistrad och deppade i alkoholträsket hade den nog fått en att säga adjö till det mesta...

Nog kunde jag ändå allt känna mig rätt hemma i den lite dystra lyriken på något sätt. Men det finns ju en hel del lite mer positivt stämda låtar detta band har producerat genom åren. Som man ju kan lyssna på om man så vill sade mig en känsla i stunden. Har nu gjort som man gjorde om lördagarna förr när allt väl ofta var lite enklare vissa dagar. Då man väl var kanske knappt tio år gammal eller så. Har alltså festat loss på en stor påse med ostkrokar och hällt i mig en hel del cola och tänker att sånt blir man då inte dum i huvudet av.

Jag tror att mina gamla helnyktra föräldrar skulle hållit med mig helt i detta kallt logiska konstaterande. Förresten, tackar dig @Molnet för att du tittade in en sväng kompis. Det är kul att det finns de som har tid att titta förbi en stund nån gång. Hade ju tänkt att kanske sluta att skriva en massa tok på detta forum, men tror nog att Herren vill att jag ska fortsätta att jobba på som alkoholfri ett tag till. Tiden går, och nu såg jag just att bolaget har stängt för idag.

Ha det gott!

@Andrahalvlek Tack för ditt svar❤️ det är så fint och utvecklande att få feedback på sina tankar från olika perspektiv. Ja, det man övar på bli man bättre på! Det positiva i detta är att jag fått en erfarenhet av hur det går till på en utställning, som är en helt ny värld och som inte kommer att vara en speciellt stor del i mitt liv. Även att samma hund kan få helt olika bedömningar beroende på domare och godtycke. Reaktionen kommer inte att bli densamma nästa gång oavsett bedömning för jag vet nu var jag har mig själv.

Pussat vovven! Kram❤️

@paniken Tack för tipsen. Och mitt hopp nu är att nedstämdheten kommer sig av abstinens - det sägs att psykisk abstinens är betydligt envisare än den somatiskt, den senare som folk med gravt missbruk/behov kan ha och kräva övervakad detox några dagar. För jag siktar på tetotalling. Det är nog det enda som skulle funka för mig, annars blir det fan bara upp och ner och ingen ordning. Men ser jag inget ljus i tunneln om jag ska må så här...

Sköt om dig du också :)

@Havre Hej och välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit för att må bättre. Det är mycket igenkänning i det du skriver och framförallt om att livet blir så tråkigt och trist utan alkohol. Valet av socialt umgänge blev också med de som gillade alkohol och där man kunde skratta bort fyllor. Men så fel jag hade! Har varit nykter i över 3 år och livet är mycket roligare utan alkohol och jag slipper alla negativa effekter som ångest, skam, dålig självkänsla och trött hjärna och kropp. Jag har skapat en ny livsstil med nya goda vanor och känner livsglädje.

Du skriver om att familjen kan vara ett större bekymmer med osund relation till alkohol samt jargongen. Det låter inte som att de kommer att kunna vara ett stort stöd, som du säger. Det är en stor utmaning att gå emot strömmen och familjen, men också ett uppvaknande ur osunda mönster som kan leda till fördärv och det är en styrka. Bra att du tagit kontakt med Mindler som du kan prata med och som kan stötta dig. Psykologsamtal har lett mig till bättre självkännedom och till att se osunda mönster.

Jag tänker att det viktigaste är att vara sann och ärlig mot sig själv och i psykologsamtalen. Att våga möta det tuffa och jobbiga som ofta är underliggande orsaker till osunda alkoholvanor och beteende. Kanske kan du även på ett bättre sätt stötta din syster genom att bryta den osunda jargongen och ”gå mot strömmen”?

Kämpa på nu! Som nykter kommer du att se allt klarare, tänka annorlunda och hantera motgångar på ett annat sätt. Man blir mer robust och balanserad när hjärnan får återhämta sig ordentligt från alkohol. Vi stöttar dig på vägen! Kram❤️

@vår2022 Fy så kränkande upplevelse. Jag förstår att dina ryggmärgsreflexer kickade in. För att det var så du kände/gjorde back the days. Men redan efter en natt kan du se på det inträffade med mer distans, och det betyder att du verkligen jobbat med din självkänsla. Bravo!

Har man inte en god självkänsla med sig från barndomen så kan det vara svårt att få den pigg och rask i vuxen ålder. Eftersom man inte utsätter sig för sådana situationer så ofta, att bli bedömd av andra. Men allt man övar på blir man bättre på! Nästa gång något liknande händer så rycker du axlarna och tänker att domaren måste ha vaknat på fel sida.

Pussa på fina vovven ❤️

Kram 🐘

Någon av er kanske minns min bekant som mådde så fruktansvärt dåligt. Svårt deprimerad, självmordstankar. Han lättade sitt hjärta för mig, eftersom han vet att jag också mått väldigt dåligt psykiskt, och jag visste knappt hur jag skulle kunna hjälpa. Hans smärta landade i mitt knä och jag sa floskler som ”det blir bättre, jag lovar” och att han skulle stå på sig mot sjukvården och kräva läkartid. Jag kunde inte göra mer, men jag mådde dåligt av det själv. Hade lite svårt att släppa det, kände sådan enorm empati med honom.

Häromdagen möttes vi av en slump. Antidepp har gjort verkan, han har fått och gått ett antal terapitimmar, landat i sin nya vardag och dessutom sen några veckor tillbaka har han börjat dejta. Han trivs i sin vardag och har framtidshopp igen. Alltså wow 🤩 Jag blev så glad så jag nästan började gråta. Sådan enorm skillnad.

Att väntetiderna till psykiatrin är aplånga är en nationell katastrof. Att folk ska behöva gå obehandlade när de faktiskt är dödssjuka. Skamligt. När man mår dåligt tror man dessutom att ingen kan hjälpa, det sitter långt inne att ens söka vård. Och när man väl gör det måste man kämpa för att få träffa en läkare, som min bekant fick göra. Alla har inte den förmågan. Så himla sorgligt, men just nu är jag innerligt glad och tacksam över att min bekant mår bra igen.

Jag kallar honom bekant för kompisar är vi inte i den bemärkelsen. Vi springer på varandra ibland bara. Men även ytliga bekanta kan göra skillnad, om man vågar prata. Och vågar lyssna. Att han fick prata med mig tror jag hjälpte honom att sortera sina tankar och formulera en handlingsplan. Jag hoppas att det var så.

Kram 🐘

@zalkin Tack för grattis! Jag tänker sällan på det numer, bara när jag läser och skriver på forumet. Och det gör jag dagligen, för att påminnas om hur illa det var och hur illa det kan gå om jag får för mig att dricka ett enda glas.

Skulle jag ta ett glas nu hade jag säkert inte *pang* tagit en brakfylla. Och det hade nästan varit värst, för då hade jag väckt den inslumrande alkoholdjävulen till liv i min skalle. ”Hmm, det var nog inte så farligt, lite kan du nog dricka”. Nope. Nej. Zip. Av princip skulle jag därför aldrig få för mig att ens prova ett enda glas. Jag har till och med bytt ut lättöl mot cola på en restaurang. Lättöl är inte alkoholfri.

Mina mantran är: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Carisie Aldig hört talas om, tack, skall se om jag kan få tag i den. Tror knappt jag varit så här förkyld i mitt liv 😇🤧

@zalkin I början av nykterheten blir man nästan förälskad i nykterheten, ingenting är omöjligt typ. Man blir hög på att man klarar av det och är förbannat tacksam och stolt över att man klarar av det. Med rätta! Det är ljuvlig känsla som liksom fyller varje spor i kroppen. Jag brukar säga att känslan är att jag gör mentala hoppsasteg.

Vid 3 mån dalar man lite i humöret. ”ska det vara så här?” Då gäller det verkligen att hålla i och hålla ut, för mer belöningar väntar. I nykterheten blir alla mina känslor mer genuina. Jag njuter mer av allt. Har roligare på fester, lite oväntat men sant, men trivs framför allt med min vardag mer. Alla grundkänslor är stabilare, jag är mer grundnöjd och dessutom mer chill när kaos uppstår. Har dessutom hjärnkapacitet och ork att reda ut kaos.

Jag närmar mig min nyktra femårsdag och det tillhör mina bästa beslut i livet att sluta dricka. Sluta dränka alla känslor i alkohol. Sluta gå i alkoholindustrins bojor. Mänskligheten är fetlurad av människor som tjänar storkovan på oss. Sorgligt, men sant.

Kram 🐘

@Carisie Tack för ditt svar❤️. Jag blir alltid så illa berörd av när personer råkar ut för mobbing och lika glad av när man gör revansch och står upp för sig själv, som du gjorde❤️. Känslorna följer ändå med någonstans, men vi kan lära oss att hantera dem så att det inte går så djupt eller stör vårt liv. Time-out och sova på saken är bra, sen kan man sortera bättre. Jag tycker också att det är fascinerande hur saker/triggers kan påverka och det är intressant att befriande att komma på hur det hänger ihop. Då släpper skam och ångest och en allt bättre självkänsla träder fram om vad som egentligen viktigt för mig.

Jag får lära mig av hunden, han tycker att han är bäst och finast och noll berörd av andras bedömning😂. Vår ömsesidiga kärlek kan ingen rucka på och vi är det bästa teamet😁. Men allt handlar mer om mig än om hunden.

Ha en skön ledig dag, det bet rejält i kinderna idag på promenaden, men ack så stärkande! Kram❤️

Jag har bestämt mig för att 2025 ska vara ett år av äventyr men även ett år då jag ska få existera i känslan av att vara 'obekväm' mer.

@B.Å
Tack för ett fint och utförligt svar. Du träffade någon nerv som fick mig att fälla en tår när jag läste din text. Det känns fint och befriande.

Grattis till 165 dagar! Det är ju fantastiskt 🥰

Mitt mål är att helst fortsätta vara helt nykter en längre period, men jag vill inte sätta upp för stora mål (3 månader) med risk att det känns för övermäktigt och istället försätter mig i tankevärlden "3 månader.. det innebär detta datum, då kommer jag inte kunna dricka alkohol på dittan och dattan och det vore ju urtrist". Jag tror någonstans att efter 1 månad kommer jag ha "nya ögon" och får ta det vidare därifrån, såsom du också gjorde 😊

Min plan är att förhoppningsvis med råd, information och stöttning omvandla min tankevärld och motivation, något som det här forumet verkar vara till stor hjälp för.

Ett av mina större bekymmer är delvis min familj där synen på alkohol är osund och hur vi skojar bort alkholism eller förstärker vikten av alkohol. Jargongen kan vara "Vit månad? Jaha, ska du bara dricka vitt vin?" och gärna förtydligande om hur menlöst det är att vara nykter för man blir så mjuk i kroppen efter några öl.

Jag har även fått uppleva hur min syster snarare har stjälpts än hjälpts när hon har kämpat med sin beroendeproblematik. Det kunde se ut som att man var "rolig" för att man suktades med ett vinglas över ett videosamtal medan hon var på ett behandlingshem. Någonstans förstår jag att det är bäst om jag inte ber om stöttning av min familj, 1 vit månad kan jag komma undan med utan att "de kränks", men jag behöver styrkan att bemöta dem när jag väljer att ta det vidare in i februari.

@LAO Ja jag med! Jag tror bara ma. Älskar sängen när den ger en god sömn annars är den ju bara ett straffverktyg man vrider & vänder sig i 😅

Maken kom med kaffe på sängen och sen förärades jag med en fin-cappuchino till frukost och en bagel plus ett glas färskpressad juice. Nu har vi löst lördagskrysset i DN också och ska bege oss ut i solen för en kall promenad. Hoppas du har en skön lördag 🙏🏼🩵

Hej och välkommen @havre
Jag känner igen- även om det var länge sen nu 🙂 den första tidens rädsla eller snarare panik kring tankar på ett helnyktert liv, vad skulle vara mys/avkoppling/flykt/galenskap/gemenskap/romantik - för mig då?
Det första jag vill råda är att hejda de där tankarna och känslorna, fokusera på här och nu och inte ta för stora tuggor av eventuell framtid, man kan må illa.
Det är jobbigt nog (åtminstone då och då) att parera ev sug, dagar som kan kännas småtrista/lära sig uppskatta nytt.
Utan att för den skull ta in hela framtiden, det blir så att säga helt omöjligt att härbärgera.
Det andra rådet- eller snarare insikten- är att lita till processen, tillit till livet, till dig själv. Din förmåga att skapa ett bra liv, att vara självomhändertagande, vara nyfiken.
Men det kommer lite senare.
Att vara nykter en lite längre tid (eller för alltid, som det blev för mig) är processer som flödar in och ut i och ur varandra. Inte en spikrak väg som går att förutse.

En erfarenhet jag bär med mig numera är att livet rymmer så mycket mer än jag trodde. Det patetiska ”två glas vin”- beteendet som omöjliggjorde all form av reell utveckling har ersatts av väldigt mycket annat. Där godare relationer och ett bättre psykiskt mående nog är de viktigaste delarna.
Se dig omkring med förstoringsglas på de nya platser du hamnar, samla smått och stort! Det kommer att gå bra. 😊

Det har gått så mycket pengar så jag skäms🥵. Ca 800 kr per helg och det är galet mycket pengar på lång sikt. Nu har jag varit nykter i över 60 dagar och varje söndag under dessa 60 dagar har jag tagit 800 kr och satt på ett sparande, så det har blivit en liten fin slant där.

@Havre hej och välkommen!

Blir så glad att du hittade hit - jag känner igen det du skriver, känns lite som jag var på samma plats som du för några år sedan och om det är något jag ångrar så är det att jag inte tog tag i mitt drickande tidigare än jag gjorde, dvs innan jag hamnade på platsen jag var på innan jag äntligen inte orkade en dag till.

Jag har också ”genen” och har tidigare jämfört mig med andra, jag drack i iallafall inte sprit eller sket i att dyka upp på mina barns skolavslutningar, jag skötte mig minsann och hade jobb och var lite bättre än alla andra som uppenbarligen hade problem med alkohol (jag har haft många att jämföra mig med) jag tog inga återställare på morgonen eller slogs och gjorde sönder saker, jag hade nog inga riktiga problem utan jag tyckte bara det var mysigt att dricka lite vin och ha kul här i livet!

Men tillslut blev även jag en sån som uppenbarligen har problem med alkohol. Det tog mig några år att inse att så var fallet, jag ville så gärna inte vara alkis men nu är det så här att alkohol är beroendeframkallande och till slut hamnar vi där ändå. Jag lyckades iallafall bli beroende - det insåg jag till slut.

Nu har jag varit nykter i 165 dagar och det känns så magiskt att vakna utan ångest varje dag! Jag var så rädd när jag tog beslutet, trodde aldrig jag skulle tycka nyktert liv var ett roligt liv men där hade jag fel. Tycker det är hur mysigt som helst, går fortfarande på fester och skålar i läsk, tar bilen hem och går och lägger mig nykter, jag älskart!

Nu var det några år sedan jag slutade hänga med på AW och krogrundor men det beslutet tog jag för att jag hade blivit den som inte tyckte om att dricka måttligt, det blev karate var och varannan gång och jag insåg att det passade mig bättre att dricka ensam och däcka hemma där ingen kunde se hur patetisk och alkoholiserad jag äntligen blev tillslut 😓

Därför blir jag så glad av att läsa ditt inlägg, jag tycker du är så insiktsfull och klok som vågar sätta ord på hur drickandet styr och ställer våra liv! För det är så, det är så himla ”normalt” att planera (allt) kring alkohol, man ska vara normal som alla andra, inget kan vara kul annars, ”skål och välkomna” liksom och ”fan så gott med en kall öl i solen”, vilket egentligen är galenskap, att hälla i sig nervgift och tycka att det är trevligt och normalt, varifrån har vi fått den idéen från början 😮

Som sagt: jag tycker du gör helt rätt som testar att låta bli och kör en vit månad. Här inne (och överallt där alkisar delar med sig) rekommenderas 3 nyktra månader (det kallas ”ett längre uppehåll”) när man vill förändra sitt drickande och syn på alkohol, eller funderar på att sluta helt.

Jag bestämde mig för en vecka efter min sista ångestfyllda karatefylla, sen förlängde jag till 2 veckor och tillslut hamnade jag där jag är idag, nu är jag alltså den som inte dricker alls och det är ett beslut jag inte ångrar. Det enda jag ångrar är att jag lät det gå så långt, att jag inte var modigare (eller klok nog) och tog tag i mitt liv tidigare än jag gjorde.

Önskar dig lycka till och hoppas du fortsätter hänga här med oss. Precis som du säger; vi är ett härligt gäng och du är så hjärtligt välkommen 🤗

@zalkin Härligt att det gått bra för dig! Känner igen nyårskvällen 😅 sen när jag väl gick och la mig hade jag liksom missat sömntåget 😓

Annars går det bra för mig. Senaste dagarna har jag haft noll sug. Min utmaning nu är att ta tag i andra saker- komma igång med träningen igen, hitta andra saker jag tycker är roligt. Som det är just nu ligger jag mest i soffan under en filt. Väldigt trött.

”Mina förhoppningar, drömmar och planer vad gäller A under 2025”…
Vilken bra fråga! Just nu är mitt mål 3 månader utan A. Men jag tror att jag kommer fortsätta, kanske sätta ett nytt mål på 6 månader och utvärdera efter det.
Jag har en romantisk bild av att jag vill kunna njuta av ett glas bubbel då och då eller ett glas vin till maten. MEN! Jag är också väldigt ödmjuk inför det faktum att jag faktiskt nog inte klarar det.

Jag ska fortsätta med mitt ”beroendeprogram” jag påbörjat och hitta ett sätt att involvera min man så att hans förståelse ökar och vi kanske kan börja prata med varandra. Det är ett mål.

Hur ser det ut för dig? Har du några mål?

Kram och heja dig!! ✨🙌

@vår2022 Finaste Vårfru 🧚🏻‍♀️Jag vet vad du brottas med. Jag är uppväxt med att andra människor dömer mig. Gravt mobbad i skolan. Levde mitt liv för att passa in så bra som möjligt - för att kanske slippa glåpord och fysisk misshandel. Det slutade med att jag som 20-åring tog mitt pick och pack, sökte in på högskola 60 mil bort på vinst och förlust. Jag tänkte att om jag är så värdelös som de säger så kommer jag inte att få några vänner och i så fall får jag omvärdera min person. Redan efter 1v hade jag en handfull vänner som jag fortfarande är vän med ❤️ Men det är efteråt jag fått arbeta bort känslan av att jag inte duger, andras bedömning av mig - att den inte har betydelse etc etc Det händer att jag nästan halkar ner i diket av tvivel ibland och då får jag ta timeout. ⏱️

Jag tänker såhär: du tycker din hund är finast i världen och du är den som ska se honom varje dag och som sett honom varje dag och älskat honom sedan sekund ett. Han bryr sig inte om ett papper med människokludd på. Han vet att han är älskad av dig - hans "hooman" - det är vad som är viktigt för honom ❤️ 🐶

Stor solig kram! 🥰

@Maud låter som en härlig dag! Själv vaknade jag 10.45(!). Var inte när jag sov så länge senast! Men jag vaknade utan baksmälla med vetskap att jag la mig utan en droppe alkohol igår. Idag blir det gymet, en sväng till stan och sedan inga planer förutom att laga middag. Alltså kommer kvällen bli lite tråkig vad jag befarar och en utmaning med andra ord. Men jag ska sysselsätta mig så även denna kväll går utan att ramla ner i hålet av tristess igen 🙏 ha en fin dag 😀

@has, din tråd här, och alla kommentarer i den har hjälpt mig så mycket - där jag står idag. Ville bara säga det ❤️ Har inte skrivit ngt själv än men att läsa detta gör mig både berörd för jag inser hur snett det är, men också stärkt i att det är inte bara jag som är i den här situationen. Insikten om att jag inte kan påverka honom (min man) har slagit hårt senaste dagarna. Har innan haft hopp om att ”eftersom han vet hur hans drickande påverkar mig, eller hur jobbigt jag tycker det är så kommer han minska”. Och minska gör han i perioder, sedan ökar det. Och @Letlive….1-2-3 raketen, slutade nästan andas när jag läste det. Exakt så här också. Så tack alla 🤗

@Molnet Hej Molnet och tack för svar!

Vilken mysig fredag! 🥰 Det är lite så jag tänker med, man får fokusera på självkärlek och boosta sina endorfiner på annat vis. Kör du fredagarna på badhuset med vänner?

Nu får jag jobba. Det var länge sedan jag hade dessa känslor inom mig och tänker att det även kan vara bra att sätta dem i skrift för att kunna reflektera och analysera dem. Min projicering, mina känslor. En domare på hundutställning som nästan dömt ut min hund. Att han inte duger, att han inte ser ut som man bör göra. Min chock över bedömningen. Svårt att förstå. Andra erfarna som också har svårt att förstå. Nu måste jag jobba med mig själv och komma i balans igen. En krypande känsla tar över i kroppen som inte går att ruska bort. Obehag och strimmor av ångest som brer ut sig. Tid och rum flyter ihop och jag är inte i nuet. Känner mig otrygg och inte som en del av alltet. Står utanför det som pågår runt omkring mig. Otrygg. Vill bara hem.

Kan koppla känslorna till situationer då jag känt att jag inte duger. Tex en situation för många herrans år sedan där en bedömning gjordes på mig och där jag inte gick vidare för nästa fas i en utveckling i mitt arbetsliv. Min chock över bedömningen som personerna gjorde. De som känner mig och som uppmuntrade mig att söka detta förstod inte heller. Bad mig skrynkla ihop bedömningen och kasta den i papperskorgen. Men bedömningen att jag inte duger tog fäste i mig ändå. Det skulle ta massor av år innan jag kom över det och gick vidare. Jag kände skam över mig själv och känslorna jag känner nu är väldigt liknande, men ändå finns det också en skillnad. Även nu hörs röster om att inte bry mig om bedömningen av min hund, att det är godtyckligt, att även de råkat ut för detta. Bedömningen tar ändå fäste inom mig och jag vet att jag behöver tid för att reda ut detta och komma i balans igen. Sova på saken, hemma i min trygga boning.

Då löste jag obehaget med att dricka och slippa känna obehaget. Idag använder jag inget bedövningsmedel och låter känslorna komma. Tankar om att vilja slippa känna passerar förbi. Jag vet att det enda som kommer att hjälpa mig vidare är att prata om mina känslor, studera, reflektera och analysera det som sker. Gå tillbaka i min erfarenhetsbank om hur jag upplevt och löst situationer tidigare. Studera min projektion. Nu har jag sovit på saken också. Jag är fascinerad över det som sker. Jag är på en annan plats idag och jag är nykter. Min självkänsla är bättre och jag faller inte in i mörkret. Jag kan tydligt se projektionen och förstå det och bedömningar är godtyckliga. Bedömningar ska tas för vad det är, vi tycker olika och vilar ofta på personliga referensramar. Två olika personer kan döma på olika sätt i samma situation. Ibland kan det bli till ens fördel och ibland tills en nackdel. Det viktigaste lärdomen för mig är att en bedömning inte ska tas för en sanning och definiera någon för vad den är. Det är ett tyckande och inget annat. Man kan gå vidare för att se om det kan finnas en annan bedömning, om man vill, eller helt enkelt lita på sin egna bedömning eller ompröva den också om man vill.

För egen del har jag lagt till ännu en erfarenhet inom mig. Att jag duger som jag är och att hjärnspöken lätt kan poppa upp när man triggas. Men jag har koll på dem och genom att inte fly även minska på obehagets intensitet och varaktighet. Erfarenhetskällan vidgas med handlingar om hur jag kan gå igenom och lösa situationer på ett bra sätt. Nya kopplingar växer i hjärnan. Jag fortsätter att gå i min värderade riktning med trygga steg och jag tycker att min hund är världens finaste och snyggaste oavsett❤️.

Ha en fin lördag!❤️

@LAO Hej Lao och tack för ditt svar. Jag vet någonstans att det går att göra nyktert, men jag blir nog även rätt uttråkad av att sitta och dricka alkoholfritt med vänner medan de dricker alkohol och blir mer och mer blariga. Jag känner någonstans att jag behöver förändra mina aktiviteter och göra annat, däremot har jag en känsla att det till en början kommer innebära att jag för göra mycket själv. Jag har svårt att se att majortiteten av mina vänner skulle vilja byta ut en krogrunda mot en konstutställning eller promenad/fika en fredagskväll, jag skulle nog inte heller valt det om jag drack. Jag skulle såklart behålla min nyktra vän och tror inte kommer säga upp kontakten med mig 😊 Däremot kan man säkerligen glida ifrån varandra en del om ens till stordel gemensamma nämnare (förkärlek till alkohol) tas bort.

Hur känns det efter 35 dagar? Har du några insikter eller förändringar som skett för dig i din vardag? Tänker du fortsätta vara nykter?

Tack@LAO jag nyss hemma efter 1 timmes promenad i vintersol. Nu ska jag steka pannkakor till dottern och hennes kille, så tanken på alkohol är för stunden borta, och ja vanor är svåra att ändra.men jag tar en timme i taget. Ha det fint