Senaste kommentarerna i forumet

Lite kvällstankar som jag vill ska få flöda ut. Jag känner att sak efter annan nu bara fallit på plats och att vinden är med mig. Jag kände idag så starkt att det får vara nog nu! Snälla det får räcka nu med att min mamma får förstöra mig mer, hon har traumatiserat mig genom hela min uppväxt och alltid varit en frånvarande förälder som aldrig kunnat se annat än sig själv, ändå har jag hjälpt och hjälpt i någon vansinnig tro om att bli sedd och vara duktig och något hon kan vara stolt över, velat att hon ska se vad jag åstadkommit, velat visa upp och få bekräftelse men hon har inte sett mig, hon har haft fullt upp med sig själv, bara levt i sin egen bubbla av sina problem eller sina gjejer att sköta. Jag har skrikit inom mig -SE MIG!, jag har gjort allt för att bli sedd men aldrig har hon haft förmågan och alltid bara tagit mig föregiven att hjälpa henne. Nu är jag färdig med att vrida in och ut på mig själv, jag känner mig så galet färdig med allt som har med henne att göra. Varför har jag trott att jag har skyldighet att hjälpa henne, hur kan banden byggas så starkt och hur kan man bli så medberoende till någon som aldrig varit mamma för mig? Medan min pappa bara såg min syster och aldrig mig, sa mamma att hon älskar mig, och det hängde väl upp mig på att jag kände ändå kärlek därifrån och därför blev väl bandet som det blev. Jag är så färdig med att läcka min energi på henne nu! Jag vill bara få slippa henne i resten av mitt liv! Hon är mitt enda problem som jag har kvar som jag ser det just nu! Jag har bett Gud att ta tillbaka ansvaret för henne? Jag vill inte ha det på mina axlar länge, jag vill få bli fri från hela vår trasiga relation, jag ser bara framför mig alla gånger hon skrämde livet ur mig som barn! Hade jag bara kunnat se någon enda period i hela mitt liv som hon gjort något för mig, tagit mig till skolan, till min träning, fixat kalas, kommit på jul men nej hon har aldrig funnits för mig, varför känner jag fortfarande ansvar för henne? Jag vill inte ha det ansvaret mer! Jag vill få bli färdig!

@vår2022 Stort grattis till 4 år🥳
Tack för att du delar med dig och stöttar. Du har hjälpt mig på min resa, tusen tack🤗

21 månader utan A. Jag är så tacksam över min resa. Tack alla för stöd o pepp jag fått. 🤗

Grattis @vår2022, 4år! Underbart! Tänk så många du hjälpt att ta steget över på den nyktra sidan! Du är helt otrolig! All ensamhet jag känt tusen gånger och du varit där och visat att jag inte är ensam! Kram och kärlek!

Så himla fint @Sattva ❤️

Jag kommer på mig själv med jämna mellanrum att jag blir ledsen när jag ser folk haft trygga uppväxter och haft det tryggt som barn och sedan har bra relationer till sina föräldrar. Mina har svikit mig genom hela livet, och jag är ledsen för mitt lilla jag inte förstod detta förrän jag blev nykter.

Jag är så glad för din skull att det känns fint och att du bygger upp ditt eget nu, harmoniskt, lugnt och tryggt! Jag blir alltid så sugen på att åka på yogaretreat när jag läser att du ska iväg! Någon gång ska jag ta mig iväg, alldeles på egna ben och trygg i mig själv, när jag har landat lite till. Än är jag inte så trygg att jag vågar åka själv men det känns inte långt bort❤️🙏Kram

Kramar tillbaka @Sattva ❤️

Tack @Andrahalvlek och @vår2022, ja det är verkligen så oerhört viktigt att lära sig att lyssna på kroppens signaler och välja nya vägar när något känns fel. Jag är chauffören i mitt liv🙏❤️

Jag har också sett den dokumentären @Se klart, den var väldigt bra! Och jag älskar Björn Natthiko Lindeblad, har du läst hans bok ”Jag kan ha fel”? Så fin! Så bra och som jag grät! Kram

@Molnet 💯 med dig! 🩵

God afton 🌙
På rull mot sjukhuset igen i den våta kvällen. Har vilat mig ordentligt men ändå inte lyckats mer än nicka till i några minuter vilket lett till en hejdundrande huvudvärk! Har försökt bota den med allehanda medikamenter, te och en dubbel espresso - men icke 😳. Så nu står mitt stilla hopp och eventuella böner till att folk håller sig hemma, lägger sig tidigt och inte blir sjuka och behöver mig. Jag behöver mig känns det som 😅. Eller iaf hoppas jag på att kunna göra mina rutinuppgifter som gör passet till och sedan kunna krypa ner i sängen i min lilla kupé.

Stirrade in i spritskåpet när jag låg där hemma på soffan och försökte ta in vad jag känner inför dess existens och innehåll. Kom fram till INGET. Jag är inte sugen, tycker inte att nåt skulle vara värt att prova, saknar inte smaken av något. Nä. 💯❌❗️ Det känns så lyxigt att vara den som styr i mitt liv. Jag trodde att jag styrde när jag valde att dricka eftersom "jag är vuxen och bestämmer själv". Men det är ju faktiskt inte sant. NU bestämmer jag själv. Datumen tickar på. En dag läggs till en annan. Avståndet mellan mig och den sista fyllan blir längre för var dag. Ju mer avlägset det blir desto mer avlägsen blir tanken på att dricka. Jag slipper dricka - lyllos mig!!! 🥰🎈

Jag hoppas alla har en fin lördagskväll därute 🩵

@Flarran .Du jobbar på så bra med dig själv.Extra svårt & jobbigt när man har diagnoser & problem som man tidigare blundat för & hällt i sig för mycket A i tron att överleva dagen.Du ska vara nöjd & stolt över dig själv & aldrig aldrig känna skuld & skam för vad du skriver på din sida.Vi är många härinne på forumet som följer dig på din resa i tillfrisknande.Heja dej!💪💪👍👍💯

@Bubbelmorsan; angående huvudvärken, vet inte om du tänkt på det men se till att ha ett stadigt vätskeintag över dagen - det där vinet man var van vid gav en hel del både vätska och socker och en del salter förutom den där ingrediensen vi inte vill veta av längre. Sedan för egen del blir jag sällan sugen på kaffe men får huvudvärk om jag slarvar med koffeinintaget, där funkar Cola Zero fint i båda rollerna tycker jag.

Lycka till det släpper säkert om någon dag både med huvudvärk och tröttheten oavsett, det är en hel del system som är under reparation särskilt första tiden!

@Bubbelmorsan .Se till att dricka mycket vatten & testa att ta en vätskeersättning ibland under ett par dagar.Vila & sov mycket.Antagligen omställningskrämpor du har.Ta extra god hand om dig.Dina event får du klura på.Om du bestämmer dig för att vara nykter så beställ / se till att få något gott A-fritt i glaset.Tala om för dig själv dagarna före:Jag dricker inte (idag)Fokusera på den goda maten,det trevliga sällskapet & ta dig tid att lyssna på de du pratar med.Sen går du hem när DU känner att det räcker.Det kommer att kännas konstigt & ovant men det kommer att gå bra.Folk i allmänhet tänker inte så mycket på vad andra har i glaset.Du fixar det om du vill & ha en skön kväll.😊💐👍

@Molnet, tack att du delar med dig. Wow, vad bra du gör det!

Min utmaning nu är tröttheten och huvudvärken annars går det helt ok., Snart dyker lite sociala tillställningar upp och det kan bli utmanande tänker jag. Tjejkväll med jobbet och fira mammas 70-årsdag och en middag ute med kompis… Middagen är inget problem men brukar ju beställa vin med just den kompisen. Nåja, är inte där än…

Önskar dig en fin lördag🌸

@Vitvargen Det minns jag också tydligt, att helgerna verkligen kändes svinlånga. Man hann med både vila, umgänge och göra nytta. En massa saker blev gjorda, och klara. Efter en tid vänjer man sig, så det är bra att verkligen reflektera över det när man upplever det. Jag minns att när helgen närmade sig slutet så längtade jag lite efter jobbet igen, så söndagsångesten var också som bortblåst. Likadant känner jag efter några veckors semester.

Kram 🐘

@Carisie .Håller med 🍷➡️inget funkar 💯%Dit vill jag INTE igen.Ta hand om dig!🍎🍁🍁🍎

" ... jag ska verkligen inte inbilla mig *annat än* att jag fortfarande är i början" ska det givetvis stå!
:-)

@Bubbelmorsan ja det är så jag försökt hantera det stanna upp tänka en stund sedan försöka vända det med något positivt. För i nån mening är det där vi tidigare använt alkohol för att fylla tomrummet nu ska vi lära oss att fylla tomrummet med vårt eget välmående och meningsfulla aktiviteter som bygger oss själva inte älta. Är så jag tänker.

Jag tänker samma och det blir lätt. Tror för mig och många andra att den första dagen i en stor förändring är det absolut svåraste! Hejja oss!

Tack för alla uppmuntrande tillrop! Roligt om man kan inspirera litet, alla har sina egna resor att göra med diverse utmaningar på vägen. Särskilt i början tyckte jag själv att det gav mycket drivkraft att se påtagliga fördelar och få konkreta "coping strategies" mot upplevda hinder, jag försöker använda mig av allt jag hittar från de med mycket längre erfarenhet som tex detta att stapla nya bra vanor på varandra eller hur man kan förhålla sig till sociala sammanhang där A brukat ingå. Vi är verkligen vanedjur och jag ska verkligen inte inbilla mig att jag fortfarande är i början, har ju sett otaliga exempel på medlemmar som trillat dit igen även efter långa nykterhetsperioder.

Du nämner en sak @Bubbelmorsan som kan vara en anledning att jag själv var så sen med att komma till skott: att jag ännu inte upplevt några dramatiska effekter av ett långvarigt slentrianmässigt drickande. Ingen abstinens i vanlig fysisk mening, inget superallvarligt hälsomässigt mer än att det var litet högt GT vid några hälsokontroller genom åren. Detta kan bero på riskbruk men även att jag knaprat receptfria värktabletter under många år, det var väl så jag rationaliserade bort det. Och så givetvis detta med alla pengar man lagt på A, nästan så man skäms men det drev oss inte på ruinens brant så det fick vara.

Men nu ser jag ju så många fördelar av nykterheten, stora som små, som jag inte alls räknade med. Bara detta med att helgerna blivit typ dubbelt så långa och att man får så mycket mer gjort är ju guld! Kämpa på!

@spoix90. Absolut känner jag igen det. Tänker att man får stanna i det istället, i tristessen och tomheten. Ruset gör ju att man skjuter upp de känslorna och inte funderar på vad det är man känner..

Trevlig lördag till dig med. Idag lägger vi till en dag på vår nyktra stig..

@Sattva Mest för att få det gjort. Få nyttigheter i en näve nötter i mig dagligen. Plus ingefära-citronshot på morgonen. Också nyttigheteter.

Jag har helt enkelt valt två dagliga vanor, fylla hundens vattenskål på morgonen och slutfixa i köket innan läggdags, och sen har jag staplat de nya vanorna ovanpå redan etablerade vanor. Och sedan har jag synliggjort de nya vanorna också: shotglaset står på diskbänken precis vid vattenkranen och nötterna på bänken bredvid.

Jag har använt två tips ur boken 1%-metoden: 1) stapla en ny vana ovanpå en redan etablerad, 2) synliggör så att du faktiskt får den nya vanan gjord.

Kram 🐘

@sattva Vilken underbar fas i livet du är nu 😍 Bygga ett nytt hem. Bara ditt ❤️

Kram 🐘

@vår2022 Grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳 Och tack för dina kloka och empatiska ord på forumet.

Kram 🐘

@Bubbelmorsan .Vad skönt.Min resa har varit lång & krokig.Hade som mål i många år att dricka måttligt & lagomt.Funkade ett tag sen sket det sig.Och blev omåttligt drickande i tid & otid varvat med nyktra perioder.För ett år sedan drygt beslöt jag mig för att satsa på ett övningsår.Uteslöt A & lade till lite vanor.Frid & fröjd ett tag men sen började jag må oerhört dåligt.Sämre än när jag drack som värst.Läste & googlade & förstod att jag drabbats av postakut abstinens.Blandat med obearbetad ångest & trauman.Så metodisk & målmedveten som jag är har jag tagit mig an den känslomässiga biten en liten bit i taget.Idag mår jag bra.Lever strukturerat & fokuserar på mitt välmående & att undvika för mycket tristess.Mycket planerande.Många dagliga vanor.Alternativt fredagsmys & i förväg planerade lördags eftermiddagar.Och just nu känner jag i mitt hjärta & hjärna att jag inte vill dricka mer.Har accepterat att jag är en orolig själ som måste styras upp lite med mig själv som coach.Säger ifrån när jag inte vill & orkar.Sammanfattar det hela med mitt dagliga morgonlöfte:om jag är nykter mår jag så bra det går & livet fungerar.Om jag dricker blir jag sjuk & ingenting fungerar.Allt blir kaos.Idag vill & ska jag vara nykter.Jag jobbar på fint med mitt tillfrisknande för jag är värd att må bra!Tillfrisknandeprocessen ser olika ut för olika personer men så länge man hoppar upp på hästen & prioriterar den resan så finns stora förutsättningar att lyckas!

@Flarran Livet är upp och ner för alla men du har extra utmaningar - jag vet och upplever det eftersom ett (vuxet) barn i familjen har samma diagnoser som du. Det är sannerligen knepigt och allt man kan göra är att "finnas där" så jag finns här 🩵