Senaste kommentarerna i forumet

Käkat frukost och pillat i mig lite vitaminer. Blev en kopp kaffe och nikotintuggummi på det.
Kvällarna är ännu mitt aber med att suget dyker upp, finns inget hemma och gröna affären kommer jag inte att spendera tid och pengar på längre. Gäller och hitta andra bra saker och göra när rastlösheten kommer. Lite svårt med motivationen bara, är så lätt att tankarna flyger iväg.
Nä nu får jag ta mig i kragen och göra något innan den här dagen ilar förbi.
Ha en bra dag!

Hej Javisst,

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag skriver inte så ofta eller mycket längre, men kollar till läget här då och då. Försöker att svara nedan på dina frågor.

* Jag har varit nykter sedan 1.6 förra året, dvs sju månader nu. Har inte tagit mig något återfall eller ens smakat på alkohol starkare än 0,5% sedan dess. Tror att jag klarat av detta huvudsakligen av två skäl:
1.) Jag har fått enormt mycket stöttning genom forumet. Hade aldrig orkat själv. Du kan se min tråd i förändra sitt drickande "Mina första staplande steg" och sedan min andra tråd i det vidare livet.
2.) Det var dags att sluta dricka. Jag fattade ett beslut och kände att det var nu eller aldrig. Att det hela höll på att glida mig ur händerna.

Därtill har det också varit till stöd att min man drog ner rejält samtidigt. Han har inte slutat, men han sitter inte och knäcker en vinare själv framför mig. Det hade jag inte fixat. Att vi båda drog ner har förändrat vårt gemensamma liv. Nu till det bättre kan jag säga - med en högre grad av närvaro och samvaro.

* Jag har varit på ett AA-möte och jag tror att det är toppen för vissa. Jag tycker absolut att du ska pröva!

* Har ingen erfarenhet av medicinering mot alkohol, men har via forumet förstått att Antabus kan vara en fantastisk hjälp om man verkligen vill sluta. Varför inte pröva?

* Jag har inte sökt någon professionell hjälp, utan klarat mig med forumet. Men det hade nog varit bättre, så här i efterhand, om jag gjort det istället. Mitt råd är alltså att söka hjälp!

* Jag går nu i psykoterapi, men psykologen är inte inriktad på missbruk eller liknande. Efter en tids nykterhet började "verkligheten komma ikapp mig" och så oerhört mycket började komma upp till ytan. Till slut blev allt nattsvart och tankarna alldeles för mörka, så jag sökte hjälp av den anledningen. Nu jobbar jag hårt med mig själv, på många plan, och alkoholen är inte längre ett av huvudproblemen - utan snarare en konsekvens av allt annat...

Mina råd till dig är framför allt att söka hjälp. Man är inte ensam, utan det finns hjälp att få. Sedan handlar det om vilja. En vilja av att förändra sitt liv till det bättre. I övrigt:
* Ta ett beslut varje dag. Idag ska jag inte dricka, vad som än händer. Imorgon får vi se - men idag ska jag inte dricka.
* Ta sedan en timma, en minut, en stund i taget. Det gäller att klara av varje sug när det kommer och inse att DET GÅR ÖVER. Aktivera och sysselsätt dig.
* Tänk på att man aldrig ångrar en nykter dag...
* När det sedan gått en tid hjälper det att tänka "är det detta som får mig att börja dricka?". Det ställer händelser och situationer i perspektiv.
* Inse att det är ditt liv och att du kan förändra det.
* Inse att det kommer bli tufft - på många sätt - men att det kommer vara värt det!
* Om du faller - ge inte upp!

Mitt varmaste lycka till!

Du får ta små steg framåt och känna dig för inför nya beslut och steg i livet.
Nu har du ju tittat på en lägenhet och kan fundera lite mer på hur det känns. Du har väl genom åren tappat mycket energi på och se vad alkoholen gör med din man och alla känslor som du har fått kämpa med. Det spelar nog ingen roll vad du säger eller gör för han verkar hitta alla skäl till att vända det till hans fördel och få fortsätta och dricka.
Du kanske kan nämna lite smått till dina barn att du kikat på en lägenhet men det är allt för tillfället. De funderar säkert på hur du har det.

Pricksäkert Stingo! Kul förresten att det gått så bra som alkoholfri - grattis!
Ja, jag är lite av "en allt eller inget människa", vilket påverkar mina möjligheter att motivera mig.
Jag brukar sätta upp väldigt höga målsättningar för mig själv oaktat vad det gäller. Det får ju såklart till följd att jag får svårt att nå och hålla mig till mina mål.
Och att inte nå sina mål är ju ett misslyckande..... Vilket skapar obehag och får mig att må dåligt. Så, att jag har någon form av problem med motivation är uppenbart
Och problemet ligger i att jag är just av typen "allt eller inget".
Å andra sidan är det ett av de karaktärsdrag som tagit mig dit jag är idag - på gott och ont. Jag måste bara hitta ett bättre sätt att balansera lite bättre.

Rubriken för det här forumet är ju - Förändra sitt drickande!
Och det är ju det jag är ute efter, att försöka förändra mitt drickande. Att inte dricka slentrianmässigt varje ledig helg, semester osv. eftersom jag märkt att det blir mer av självmedicineringskaraktär än ett gott glas vin med frugan på fredagskvällen.
Detta innebär ju att jag måste hitta något annat sätt att stressa av, något att ersätta alkoholens quickfix med eftersom jag märker att alkoholen har den luriga biverkningen att skapa oro, stress och dåligt mående.

Hur som haver så tror jag på ett målmedvetet uppehåll för att skapa lite distans. I somras sade jag tre månader som långtidsmålsättning och det får gälla även nu.
För att lyckas med det ska jag försöka föra in något annat på fredagar och lördagar som skapar lust och stressar av.
Vad det blir får vi se.

Ja, det blev ett långt inlägg!

Ha en bra dag alla forumvänner!

/I

... för allt du gjort så här långt!!! Du har kommit långt, du har fixat och löst många saker, vad bra du är!!!

Det är en del jobb kvar, men du kommer fixa det! Hur känns det att vara i lägenheten? Kan du tänka på dig själv? Kan du känna lugnet i att ingen annan förväntar sig/kräver saker, att ingen annan kommenterar eller tycker? Jag förstår att det är jobbigt att inte dottern mår bra och att du vill hjälpa henne. Du har just gjort något för att hjälpa henne - du ha flyttat och därmed visat att man kan ta tag i saker för att få en lösning. Och du har rätt i att din flytt är inte avgörande för hennes mående - du gör något för att du och barnen ska få det bättre. Att hon inte följde med direkt är en tonårings beteende, och som du skriver så ska hon inte behöva okeja ditt beslut. Däremot kommer hon nog snart efter dig...!
Jag finns i skolans värld, och det är som Mittendaliv skriver - det är fler ungdomar idag som är deprimerade idag, men det finns hjälp. Kontakta kurator, eller vårdcentral! När hon är 18 så är det mycket som är upp till henne, men det bästa du kan göra är att ligga på (tro inte att "en snäll mamma" är den som låter sitt barn bestämma - jag ser bevisen på det: föräldrar som står på sig, kräver hjälp åt sina barn, kräver att barnen tar hjälp, förväntar sig saker av sina barn, det är de barnen som klarar sig bäst, tänk på det!!

Kramar!!

Hej Moa, så himla underbart att läsa om dina framsteg och hur ditt liv är utan A. Så duktig du är!
Njut av den där euforiska känslan och ha ett härligt 2015 i nykterheten.
Själv kämpar jag på och är inte beredd att lämna A helt. Men ska försöka få ihop så många röda hjärta i almanackan som möjligt. Rött hjärta = en dag utan A
Tack för din fina tråd med många inspirerande inlägg!

att tänka på om han dricker eller inte,om och om och om igen.Även nu i dagsläget då jag faktiskt inte bor under samma tak längre.Hans mående och eventuella vilja till att fortsätta vara nykter.Det är som om min egen kamp att få honom nykter måste få ta sig nya former.Är han nykter nu,kommer han att vara nykter nu osv,.

Jag har vågat vara ytterligare tydlig.-Om inte du ser mig som en partner nu och i framtiden oavsett hur vi bor så måste du släppa mig fri.
Dvs om han använder mig som en räddare i nöden och en bra kompis att hålla i handen ibland.Jag tycker fortfarande alldeles för mycket om honom för att bara umgås som om vi vore goda vänner och inget mer.Då håller jag liv i mina egna känslor för honom och de rivs upp varje gång vi träffs.Ja,jag ska tänka hur jag känner kom det.Det gick bara en dag så ringde han och ville träffas igen nu på Tisdag.Så vi får se.

Han går faktiskt framåt med stormsteg.Min gamla gubbe håller på att komma tillbaka.Han är närvarande i nuet och fokuserad och bestämd.Han har varit så viljelös och vag i flera år,även innan han drack ned sig så totalt som han gjort i sommar.Hoppas nu att han håller fast vid det han har bestämt sig för.

Jo, vi är nog många här som upplevt en eller flera faser av lycka, för att sedan sjunka in i ett något sämre mående. Men jag tror att det har mycket att göra med hur mycket förutom alkoholen man har inom sig och hurudana förhållanden man har till andra mänskor. Jag tex, har det rätt så ansträngt med min fru och också mera praktiska problem i hemförhållandena, vilket definitivt drar ned på mitt mående. Utan allt det mentala jobb som det innebär tror jag att jag skulle må betydligt bättre. för i botten tycker jag också att det är väldigt skönt att möta vardagen nykter. Så det finns knappast någon regel om att alla behöver falla tillbaka. Håll fast vid den sköna känslan, du!

Gillar förresten det där med att småprovocera med na-öl ;-)

Lycka till med rökfriheten. Det som starkast motiverade mig att sluta (för 20 år sedan) var att jag såg hur samhället började klämma åt rökare allt värre. Såg framför mig en värd där man inte ens skulle få röka på restaurang! Inte bra att vara rökare i en värd där man inte kan ta en cigg med kaffet eller groggen ;-).

Tack Stingo och MåBättre för era peppande ord!

Idag på middagen på nya hotellet vi bor på slog rödvinssuget till utav bara fan. Kunde inte tänka på annat än rödvin, se annat än rödvin. Kände till och med lukten av rödvinsglasen som passerade i lokalen. Känslan kom över mig, som ett litet barn: "Jag vill OCKSÅ!". Berättade för min sambo ordagrant vad som hände i min kropp. Känner att det har blivit en viktig rutin, att sätta ord på när suget kommer. Dels för min egen del men också för att min omgivning ska förstå. Sinnesrobönen inom mig kom till pass och jag beställde in en vanlig lemonad till maten. Nu ligger jag i sängen och klarade även denna kamp. Ville bara ventilera det här så jag kan gå in och läsa mina upplevelser sen.

Stor kram till er alla som kämpar. Tack för forumet och tack för att ni delar med er. Fantastiskt att detta finns när man är på resande fot. Är som ett möte och en grupp man har med sig vars man än är i världen. Tacksamhet <3

Jag är befinner mig i ett stort konstigt lugn. Svårt att beskriva men jag är inte irriterad. Jag känner plötsligt för att åka hem till kompisar och fika. Jag känner mig öppen och intresserad i samtal med andra. Jag är glad. Jag hoppas verkligen att det här är jag och inte bara någon fas i steget mot ett helnyktert liv....
Nyårsfirandet var lugnt. Jag kände mig inte ens lite nervös över att vara nykter och behöva bemöta eventuella frågor. Erbjöd till och med de andra att prova mina na-öl. Ingen lyfte ens på ögonbrynen utan provade och tyckte det var otroligt att det smakade så pass bra. Så här efteråt så antar jag att mitt beteende var lite smygprovoserande ;)
Det kan förstås vara så att vännernas icke-reagerande på min nykterhet vid nyårsfirandet bidrar till mitt goda hummör. Att jag kan känna mig trygg i att inte behöva bli ifrågasatt. Dessutom så är det så skönt att vara nykter! Att möta värden med ett klart och öppet sinne!
Jag börjar att inse att jag nog är i någon fas. Har för mig att jag läst här i någon tråd att man blir lite smått euforisk efter ett tag in i nykterheten. Kommer dock inte ihåg om det stod hur länge det kan hålla i sig. Eller vad nästa fas är. Gud, vad kag hoppas att den här känslan, det här humöret håller i sig!!!

Känner en viss inre säkerhet och befrielse, och framförallt en ökad styrka.
Känner igen såväl känslo-rycken ifrån alkoholen, hur vanorna poppar upp i små minnesbitar.

Nu är det dags att gå ut med soporna, passa på och röka nu...!
Tio steg till bilen, du hinner ta fyra varmbloss, man vet aldrig när nästa tillfälle ges, passa på och rök nu!
Lika bra att dra några bloss nu, är i och för sig inte röksugen just nu, men kunde ju ha varit...
En kvar i paketet, lika bra att röka upp den så att jag kan öppna ett nytt fräscht paket...
Fimpar?, är de luktar bara illa, rök upp dem också...
Kommer inte kunna röka på ett par timmar snart, lika bra att dra några säkerhetsbloss.
Det finns alltid pengar kvar till att kunna köpa ett paket röka till, konstigt!
Planerar så att det alltid finns cigg till nästa dag, eller en hel helg.
Det finns alltid minst tre tändare inom räckhåll....
Finns det inte anledning till att ta ett bloss, så kan jag alltid skapa ett...
Jag har tråkigt, vad ska jag göra?, röka javisst.
Hmm, måste fundera ett tag, koncentrerar mig med en cigg vetja!

Osv osv, lite granna samma regler som gäller för en person som är beroende av alkoholen.

Fem dagar rökfri, tankarna faller allt mer sällan på ryggmärgsreaktionerna på att röka, javisstja hade glömt, jag hade ju slutat, eller i alla fall gjort ett uppehåll.
Ena ordet känns mindre resolut än det andra, öppnar en bakdörr om jag absolut måste...
Nu hänger det bara på viljan, den egna fria viljan, eller är den fortfarande fri?

Nyduschad och det luktar inte sur villabrand om mig längre, inte om ansiktet och inte om kläderna eller ens fingrarna.
Frihet?, javisst!

Så var det bara en sak till, att låta den härliga känslan få leva kvar inom mig och att aldrig glömma bort att vanan och beroendet är ibland starkare än samvetet.
Då måste jag stå upp för mig själv igen, stötta och hjälpa en självkänsla som fått svallningar.

Rökfri, men inte nikotinfri, same same, men ändå inte.
Snuset tar jag när jag känner mig motiverad för den, en sak i taget.

Berra

Det är så sant allt som du skriver. Visst är det så att hon inte mår bättre av att jag är kvar men jag har så svårt att klara av att bestämma saker själv o jag har gjort fel som har frågat henne för mycket hur hon vill med allt möjligt. Det blir för jobbigt för henne att behöva ta ställning o fundera över vad som blir bäst. Det är jag som mamma som ska veta o ta de besluten. När jag tänker efter så är det nog inget som kan bli sämre av att jag flyttar. Jag är i lägenheten nu o har tänkt att jag ska bo där nu, hoppas jag kan stå fast vid det! Min dotter följde inte med men jag hoppas hon gör det snart mycket snart!!
Kram till dig<3

Hej
Detta är första gången jag skriver här men jag har varit inne och läst olika kommentarer sedan 28/12. Det var en jobbig morgon då jag vaknade med grymt jobbig ångest och huvudvärk. Igen. Har druckit i perioder i många år men varje dag sedan i somras. Gått på Antabus och AA-möte. Men orkar inte skriva om det nu. Försöker att inte spä på mitt dåliga samvete, försöker vara positiv för att orka gå vidare o inte falla i fällan igen.
Jag har haft stort stöd av att gå in och läsa olika kommentarer. De har hjälpt mig att nu låta bli alkoholen i 8 dagar. Bara det att ha något annat gott att dricka hemma. Har druckit liter med Cola zero. Tack Stingo för dina tips! De är bra.
Bra att ni påminner hur oerhört stark alkoholens dragningskraft är.
Till dej "alkolist javisst" vill jag bara säga vi är många som kämpar, du är inte ensam. Kram alla vänliga människor!

Tack ni som bryr er och läser mina jeremiader! Jag vet inte var det här ska sluta, bara att det måste bli en förändring. Jag läser nog alla trådar på forum just nu och det finns ju så tydliga mönster som man känner igen. Det där med att skuldbelägga sin fru genom tystnad tills det spricker och allt man säger kan vändas emot en. Fru ja, visst finns det kvinnor som blir alkoholister men jag tror inte att de lägger skulden på sin man så ofta. Det suger!!!!
I all hemlighet har jag tittat på en lägenhet idag. Jag älskar mitt gamla hus, katterna, vännerna, alla roliga barnkalas vi har haft i trädgården, utsikten, dofterna, allt! Men de senaste åren är det annat som har satt sig i väggarna här också. Det känns jobbigt att småsnacka med grannarna när mannen ligger bakfull och sover mitt på dagen. Det blev inte så mycket lust i det den nya sängen, mer nöd.
Nästan allt jag har skrivit här har handlat om att jag vill förstå hur han/vi ska få det bättre tillsammans. Men när jag kom till lägenheten idag började jag kunna föreställa mig hur jag skulle kunna ordna för mig själv där. Det är en stor och omvälvande förändring att flytta, det ska lösas med lån och förhandlingar och ekonomin och framtiden står på spel. Så det kommer att dröja om det går dithän.
Jag vet att om jag skulle berätta vad jag har gjort idag skulle det ge mannen ytterligare skäl att tycka synd om sig själv och att jag är en svikare. Han är inne i en riktigt svart period just nu.
Så jag bevarar det i mitt hjärta tills vidare.
Det skulle vara skönt att kunna prata med barnen om det, det kan hända att de tycker att det är på tiden. Men de hamnar också i en lojalitetskris som de inte ska utsättas för. Samtidigt så vet jag ju att de känner sig frustrerade och besvikna på sin far och hans brist på intresse och hänsyn.

Prata med en vän, eller några vänner... En kollega eller någon annan, så kommer du upptäcka att det är många som har samma problem i sin närhet - och du behöver inte skydda honom! Skydda dig oxh barnen!

De flesta här i forumet känner igen din berättelse. Du är inte ensam. Bra att du har hittat hit. Det verkar vara väldigt vanligt att den som dricker skyller på allt och alla för att själv slippa ta ansvar. Självklart förtjänar du något bättre än denna ständiga oro och olycka som det innebär att leva med en alkoholist/missbrukare. Jag tror du måste ändra fokus till dig själv, göra saker du mår bra av, våga släppa taget om hans drickande som är utom din kontroll och ta hjälp.
Forumet här har varit ett bra stöd för mig.

Vad otroligt jobbigt och ledsamt med din dotter. Det verkar bli allt vanligare med deprimerade ungdomar idag....Hoppas ni kan hitta hjälp till henne. Kurator i skolan kanske kan vara en ingång? Annars kontakta vårdcentral eller sjukvårdsrådgivning för råd om var ni kan få hjälp. Jag tror dock att du mår bäst av att inte ställa din dotters mående och din flytt mot varandra. Du har kämpat på där hemma länge och hon verkar inte ha mått bättre av det. En trygg plats utan fylla och elakheter är precis vad ni behöver. Jag tror som mt att hon följer efter dig tids nog. Vad symboliskt det blev med hämtmaten- det är just det livet du inte vill leva. Tack för påminnelsen liksom .

Vad härligt med vänpromenad mitt i detta! Gör allt du orkar som ger dig energi. Ensam är inte stark..
Det är ditt liv, ditt enda liv. Jag tror på livet i din nya lägenhet.
Kram och kraft!

Kolla var du kände dig starkare eller mer beslutsam.Och tvärtom,var kroknade du och varför.Du vet ju och har vetat hela tiden.Det svåra är ju att verkställa.
Det vet vi alla här inne.Man får sitta där med sitt illamående och det tilltar ju allteftersom man fått medvetenhet.Kanske gör du något åt saken,kanske inte.
Det vet bara du.
Det är inte så att jag inte känner medlidande,för det gör jag.Jag vet exakt vad du går igenom.
Jag hoppas du får någon sorts bränsle i startmotorn att förändra din situation.

Hade varit trevligt att träffa dig där:)
Önskar dig också en fin kväll.
Kram<3

med promenaden och vännen. Om dottern är 18 är hon myndig och har rätt att bestämma själv, jag tror också att hon kommer efter dig småningom :) Jag skulle gärna komma till det där konventet men tror inte jag har möjlighet. Ta dig mod och gå du!
Önskar dig en fin kväll! Följer dig i tanken / mt

Har varit ute o gått med min vän o det var väldigt skönt att få prata med henne.
Mt , min dotter blir 18 i år o hon går i skolan.
Men hon har haft ganska mycket frånvaro pga att hon mår så dåligt i perioder. Hon går upp ur sängen men vill helst bara sova säger hon:(
Jag skulle vilja gå på konventet men vet inte om jag har orken o vågar åka själv. Vi får se, ska fundera på det. Jag ska försöka att hålla taget nu o åka till lägenheten. Följer inte dottern med idag så kanske hon gör det imorgon el nästa dag. Det gav mig lite energi att prata med min vän iallafall, man behöver verkligen nån att prata med!!
Tack Mt för din hjälp, det betyder jättemycket!!
Kram till dig<3

Välkommen tillbaka. Kul att höra av dig. Det börjar vara litet sparsamt med inlägg av vännerna från hösten, men det finns flera nya krafter på plats i stället. Du låter som om dina problem ligger mest på motivationssidan. Hur skall du få dig själv att verkligen tro på att det där med alkoholfritt verkligen är en god idé?

Själv har jag i alla fall mått väldigt mycket bättre, som alkoholfri, under den gångna hösten, även om den naturligtvis haft sina ups and downs.

Lycka till med nya försöket.

Härligt att se att man är eftersökt!
Ja, hösten kan liknas vid tjurrusningen i Pamplona där jag varit en av tjurarna som sprungit för mitt liv...
Det har gått i ett rasande tempo och jag har nog aldrig arbetat så intensivt. Alkoholen har funnits med som avstressningsmedel på helgerna
Nu har hösten kulminerat i en långledighet som varit minst sagt välbehövlig. Dock har det runnit ned en hel del alkohol.
Igår drog jag i mig ett par whiskey och ett par öl efter ett par dagars uppehåll.
Vaknade i natt med hjärtklappning, ångest och svettningar från helvetet... Gahh.

Ja ni hör ju att det inte är speciellt bra och att jag har lite att hämta igen. Som tur är finns forumet och min "ursäkt" för att inte varit aktiv hänger ihop med några av mina sista inlägg där jag kom fram till "aldrig mer...."
Känns så jobbigt att sedan i nästa inlägg skriva att det återigen slank ner ett gäng öl eller glas vin på fredag och lördagen.

Men, nu är jag här igen och är ganska villrådig över hur jag skall ta mig vidare mot en längre period av nykterhet och ett nytt förhållningssätt till alkoholen.
Vin får väl se hur planen utvecklas. Kanske involverar jag någon utifrån som kan hjälpa till.
Idag ska jag i alla fall inte ta det första glaset.

Ha det bra forumvänner!

du ska bestämma dig för att åka till lägenheten idag. Så klart jag förstår din oro för dottern. Hur gammal är hon? Hon går väl i skola eller hur? Då ska hon ju dit alldeles snart. Om hon inte stiger upp måste hon få hjälp! Tror du mannen vill ha henne kvar i sitt boende? Annars vore det bra om ni bestämmer att hon ska vara hos dig just nu om han inte kan hålla sig nykter.

BRA att du går ut med kompisen och att du förstår att det är bra med sällskap och hjälp. Angående konventet så kan du ju berätta om det för dottern och gå dit själv! Det kan vara bra för dig även utan dotter och du förmedlar ju hela tiden med din hållning till henne vad du anser viktigt genom det du gör. Framförallt genom det du gör!

Håll taget! Kram / mt