Senaste kommentarerna i forumet

Har inte kommit in på mitt gamla användarnamn, kanske har jag skrivit upp lösenordet nånstans.
Inte kommit ur sängen just idag.
Funderar över varför just jag ska lyckas just denna gång, tala om negativt formulerat.
M

Hej och du är inte ensam om det.
Jag är här snart tre månader och både skriver och läser.
Har börjat förstå mera och mera hur en missbrukare gör och tänker ....men för mig själv är det inte lätt att smälta det . Har fortfarande svårt att acceptera att han ville ha sitt missbruk och inte mig . Hur mycket jag sitter här och gråter så i min situation blir inte bättre för han vill inte lämna alkoholen .
Ibland lägger jag skulden på mig själv och funderar om det är nåt fel på mig och då är jag under ytan igen .
Både du , jag och många andra försöker hitta en logisk lösning och stärkande ord från andra.
Hoppas att du ska fortsätta att skriva här . Kram

Att denna jävla alkohol måste finnas, som förstör så mycket! Skulle vilja att min sambo kunde dricka ett glas till middagen eller i vänners sällskap och stanna vid ngt glas och vara trevlig o social hela kvällen ut. Har nu även hållit på i ett år med att dricka mer eller mindre varje dag! Han säger att han ska minska på A men han verkar inte vilja ta till sig att han måste sluta helt att dricka. Ibland önskar jag att jag hade styrka att bara flytta med barnen och få lugn och harmoni! Men tänker på dom fina stunder vi haft under våra 25 år tillsammans och hoppas på att det skulle kunna bli bra igen. Men allt svek tär på ett förhållande och jag har svårt att kunna ge fysisk kärlek till ngn som sviker och bedrar med sitt sätt att dricka som han gör...han förstår inte det utan tycker jag föraktar honom, men det är ju den nyktra personen jag vill leva ihop med. Det gör mig så ledsen och ont och förbannad när jag ser på honom när han druckit och ledsen över hur han förstör sin kropp och sitt liv sakta men säkert!
Hoppas kunna få känna harmoni och kärlek nån gång igen!

Det låter till mig, som om antabus ger dig ett stöd, som du ännu behöver. Dessutom är det mycket möjligt, eller rent av sannolikt att tröttheten du känt inte varit en biverkning av antabus, utan en reaktion på att avstå från alkoholen.

Det verkar som du måste rannsaka dig själv lite...ställ upp på papper fördelar/nackdelar med att dricka så kanske du hittar ett mönster och kan göra ett klokt val. Är det vårt att mista fru/familj, vänner, jobb och kanske hus? Fokusera på ngn hobby, gör gärna ngt ihop med familjen istället när suget och tankarna kommer. Låt känslor komma fram fast dom gör jävligt ont och man tror att kroppen ska gå sönder...det är inget farligt egentligen. Känns jävligt skönt efteråt. Våga känna efter! Blir tankar eller känslorna svåra att sorter så rekommenderas ngn form av samtal, det är inget fult, gör en gott efteråt fast man inte tror det först.
Det är bara en själv som kan göra valet! Go for it!

Det var en fin text!

Såg att jag nu vart medlem i 15 timmar och 15 minuter... Inte ens ett dygn...
Många tankar om beroendet, mitt eget tänkande och agerande under alla dessa år, flykt och tristess.
Inser mer att jag verkligen är alkoholberoendei allra högsta grad. Under 2014 eskalerade det verkligen.... om jag inte hoppar på det här tåget och tar mig ur det här är nog sannolikheten stor att jag fastnar totalt. Det är skrämmande insikter som jag tillåter mig att tänka och inte som tidigare viftat bort eller hellre begravt dom i vin.
Att det ska lyckas den här gången funderar jag på hur 17 ska jag bära mig åt.
Verktyg och strategier när suget sätter in, hantering av olika situationer där alkohol finns eller hart vart ett inslag.
Startade den där e- kursen.e-change som finns på startsidan igår. Hoppas att den ger ett bra stöd. Beställde även en bok igår efter läst alla tips i den tråden.
Jag känner mig lite vilsen och rädd jag har ju sagt hejdå till min falska polare alkohol men vem är jag nu utan och vem kommer jag och träffa???
Förmodligen någon trevligare för alkohol gör en bara ful och otrevlig inte som jag alltid tyckt glad och lättsam.
Forumet känns också som en bra hjälp där jag kan läsa om andras erfarenheter om beronde. Funderar på om jag kan behöva någon ytterligare hjälp som kanske kbt eller något annat. Medicinering känns inte alls som det primära behovet för mig just nu utan att mer att få till bra verktyg och insikt om förändring och inte ge upp så lätt som jag oftast gör när det krävs lite mer energi och en insats för att börja med något nytt. Lite som att ta tag i vikten.... det kommer alltid en ny måndag.

Så enkelt, så självklart. Gott Nytt År! / mt

Lägg inte all energi på misslyckanden, utan på de framsteg du tar varje gång du lyckas överlista dina vanor att ta till alkoholen.
En gång av fem t.ex, är en 20% förbättring, men vi alla har en förmåga att bara vilja se det som är dåligt, det undergräver vårat självförtroende.
Den svenska jantelagen säger oss att vi inte är bättre än andra, men vi får vara hur mycket sämre än alla andra, vi får vara riktigt dåliga, det är helt okey, eller?
Okey låt oss säga att vi inte är bättre än någon annan alls, men vi får vara annorlunda, vi får vara allergiker, intoleranta och sjuka, det är okey, eller?
T.om så att vi kan snika åt oss lite medlidande, tyck synd om oss, snälla!
Men hur sjuka får vi vara, bryta benet, dålig rygg, psoriasis, osv...
Men det är inte okey att vara en dålig människa pga av dålig karaktär, som att röka, eller dricka för mycket, eller t.om av psykisk ohälsa, det är väl bara att sluta sjåpa sig, eller?
Nej, det ligger otroligt mycket i hur andra medmänniskor ser på oss, och vi är rädda för att sticka ut, att utmärka sig på något sätt...
Nejdå gör inget extra besvär för mig, jag är visserligen vegetarian men ska göra ett undantag just idag när du har fixat en sådan fin rådjursadel.
Händer knappast idag, eller hur, vegetarianen har antagligen redan annonserat ut detta i förväg, eller nöjer sig med det som finns runtomkring köttet.
Varför skulle inte en nykterist kunna göra detsamma, utan att behöva gå i svaromål, jag är nykterist pga av.....personliga skäl, (vilket underförstått betyder att det har du inget att göra med..).
Man skulle kunna kontra med att att jag har hört att du inte har oralsex med din fru längre, hur kommer det sig?
Vaddå en personlig fråga, vad tror du då min nykterhet är då?
För ett 20-tal år sedan ställdes liknande frågor till homosexuella, hur har ni sex egentligen?
Nu tror jag att de flesta kan fantasiera ihop detta själva, och behöver inte ställa dessa förnärmande frågor, men ändå fortsatte de...
När frågan studsade tillbaka så blev den första frågeställaren förnärmad, vadå precis som vanligt, som alla andra...
Ja, precis som alla andra...svarade den homosexuella.

Men med alkoholen är det på ett annat sätt, ett djupt inrotat synsätt om att dricka sig berusad är en sorts kutym i Sverige.
Med rökningen är det inte så...längre, vad tog det?, 30 år och sedan är det förbjudet på allmänna platser.
Nu är ju rökningen en långsam död, för vissa, alkoholen kan vara dödlig i ett plötsligt knivslagsmål helt utan förvarning, man behöver ju inte ens ha druckigt själv.
Det räcker ju bara att man är på fel plats på fel tidpunkt, en rattfylla en söndagsmorgon när man skjutsar ungarna till träningen, tjopp så är man utraderad.
Nej det finns inga särskilda skäl som undantager en ifrån skyldigheter när man har druckigt, lika skyldig som om man varit nykter, t.om värre eftersom man har tappat omdömet och utsatt andra för fara.

Och vi tappar omdömet av alkoholen, nästan alltid, gör nya och värre saker för varje gång, det eskalerar precis som mängderna av alkoholen, och ångesten blir värre för varje gång vi försöker glömma det vi gjorde förra gången.
En alkoholens giftorm som biter sig själv i svansen, det snurrar bara runt och kommer i allt högre hastighet tills vi släpper ansvaret och låter att fortgå utan kontroll.

Och visst PP, det hjälper att "städa" ut det gamla, man slänger lite av det gamla jag och får en liten nystart av det nya jaget.
Att återgå till det gamla dryckessättet vore som om jag köpte tillbaka min gamla bil för nypriset, den var ju både rostig och trasig redan då, varför skulle jag vilja ha tillbaka den?
Nejdå, livet går framåt, det går inte att hindra utvecklingen, men man kan.....styra den i rätt riktning...
Jag kör på ett sidospår som heter nykterheten, den går parallellt med motorvägen, men vem f-n vill sitta i dessa ångestköer, det är väldigt ryckigt på den breda vägen.

Berra

Tack för respons Linker! Det känns bra att läsa nått man känner igen sig i, tyvärr inte alltid så rolig läsning men det inger lite hopp om att man på ngt sätt måste ta sig igenom skiten och göra ett val när det känns rätt eller inte bär längre. Kram

För ca tre månader tog jag steget och lämnade. Det var tungt och det är tufft många dagar, men trots det sover jag nu hela nätter, jag kan äta ordentligt, jag våga lägga ifrån mig telefonen och viktigaste av allt jag är en mer fokuserad mamma! Jag skickar dig styrka och mod att våga, orka och hålla kvar vid ditt beslut.

Huvudet surrar och jag kan inte sova trots att det bara blev tre timmars sömn i natt. S sitter med sin tionde ? folköl och tittar på någon film. Vi talar inte med varandra. Jag har kollat på nätet efter lägenheter men får nästan panik av tanken att lämna mitt hem.
Det finns ingen jag kan tala med om det här. Döttrarna behöver tid och frid, de ska inte vara terapeuter för sina föräldrar. I höstas fick jag remiss till en psykolog som föreslog att jag skulle ladda ner Mindfulness appar. Jag kunde ha varit hennes mamma. Aldrig aldrig skulle jag ha trott för 25 år sedan att vi skulle hamna i den här situationen. Det finns ingen romantik i detta, bara bitterhet och sorg.

Hej
Jag skickar styrka och kärlek ! Hoppas att du känner kramen du får. Vet hur det känns ♥

Hej Cissi1,

Jag skriver från "andra sidan" och du får ta det jag skriver hur du vill, jag är ju ingen terapeut direkt! Hehe ;) Jag tycker dock att det verkar bra att du har gjort klart och tydligt vad som krävs för att du fortfarande ska vara villig att kämpa vidare, bollen ligger hos honom nu. Glöm dock inte bort vad du har sagt, vad som är viktigt för Dig. Tror det är så himla lätt för medberoende att hela tiden ge nya chanser och slita alldeles förlänge. Förstår dock att saker och ting inte blir lättare då barn är inblandade också...

Ur den beroendes synvinkel så känner man sig så otroligt ynklig och skamsen och det känns som att man får skäll hela tiden. Det kan dock vara bra om din karl inser på riktigt att det är alkoholen som gör att hans liv inte fungerar, inte annars. När man är mitt i missbruket så är det lite svårt att bli nådd för det går inte på fyllan och när man är bakis är man avtrubbad och tar bara emot och säger antagligen saker som motparten vill höra men gör inget vettigt åt det.

Jag hoppas verkligen att ni fixar till detta och att din karl inte låter alkoholen få förstöra något mer, vilken hemsk dryck det är.

Lycka till!!

Fb är bara bluff. Där är ingen i min vänlista jag känner att jag kan ringa så här dax när tårarna rinner.

Sluta inte med antabus !!!!!!!!
Men jag kanske har läst fel ...:(

Tycker det låter som att du är på en bra väg, fortsätt så och lämna inte så många "öppna dörrar" så blir det svårare för dig att ta återfall/dricka oplanerat.

Kör hårt! :)

Hej! Tack för din berättelse. Jag är i samma läge ungefär. Ja vad ska man säga? Om dom bara fattade hur det är. Jag är ny på det här forumet och tänkte inte skriva mer just nu, men mer senare. Jag sitter i en fåtölj med datorn i knät och blickar över skärm till soffan och ser hur hen ligger utslagen av att "klämt" en liter vin. Det enda som hörs är snarkningar och lite prat i sömnen.

Underbart att ni peppar varandra och ser positivt på 2015, det gör jag också! :)

En sak jag tänker på när jag läser era ambitioner och tänker på hur jag själv fungerar så tror jag det vore toppen för er att göra en plan för hur ni ska lyckas, detta främst för att ha "verktyg" de perioder då ambitionsnivån inte är lika hög som idag. Självklart är det helt upp till er själva och det är nog bara ni själva som vet vad ni behöver göra för att lyckas. Jag har tänkt tanken om nykterhet tusentals gånger men alltid fallit tillbaka i samma hjulspår, nu väljer jag att få hjälp att förändras och jag hoppas det ska fungera för mig.

All lycka till! :)

Skickar en kram till dig m-m och önskar dig ett riktigt fantastiskt 2015. <3

Hallo Stingo och välkommen till "andra sidan"! :-)

Jag hoppas att det kommer gå bra för dig. Det är ju ändå så att vissa klarar av det där sociala drickandet. Jag gör det nog inte just nu. Höll på att falla igår, vilket jag inte var beredd på. Däremot fick jag ett ordentligt smakprov på bakfylleångest imorse i alla fall, innan kroppen fattade att "det var lugnt". Den känslan vill jag inte ha tillbaka och därmed vågar jag inte gå i de banor som du tänker nu. Men som du säger - du är du och jag är jag. Jag önskar i alla fall att det ska gå bra för din del.

Kram

Hej sockertoppen! Du är långt ifrån ensam, tyvärr. Kring jul och nyår är det extra svårt att leva med en alkoholist, det blir så uppenbart för släkt och vänner. Jag befinner mig i vankelmod och skriver mycket i min tråd just nu. Känner intensivt att det inte kan fortsätta så här och saknar mitt gamla trygga liv. Skriv och läs, det kanske hindrar en från att bli helt apatisk!

Hej! Jag förstår att du söker efter information om var du kan hitta hjälp till din dotter, här och nu. Precis som du har märkt är forumet inte bra för det, här skriver du för din egen skull eller för att ha kontakt med andra som vänder sig till detta forum.

För att hitta hjälp snabbare kan du titta på 1177.se eller ringa 1177 och fråga om vart du ska vända dig.

På vardagar kan du också ringa Alkohollinjen för att få hjälp att hitta en passande mottagning, 020 84 44 48. Du kan också vända dig till kommunens missbruksenhet:
http://www.stockholm.se/FamiljOmsorg/Socialt-och-ekonomiskt-stod/Missbr…

eller fråga kommunen på nätet:
https://iservice.stockholm.se/open/SocPaNatet/Pages/StartPageOpen.aspx

Jag förstår att du är upprörd och vill ha konkret hjälp på en gång. Hoppas att du hittar det. Du är varmt välkommen att skriva på forumet igen om du vill dela dina erfarenheter med andra.

Det verkar som det ska gå bra att skapa en egen tråd nu, klicka på "ny tråd" högst upp över listan på trådar och gör ett första inlägg.

/Karin
Alkoholhjälpen

av och läsa om hur du har det.
Jag är alkoholberoende och har reggat mig idag för att ta mig ur drickandet.
Jag tänker på hur min sambo upplevt och känt alla dessa år pga mitt drickande. Vi har aldrig pratat om det utan tiger väl mest ihjäl det. Jag tror ju varje gång att nästa tillfälle då kan jag kontrollera mig och inte dricka så mycket. De gångerna är lätträknade då jag inte blivit för påverkad.
Jag skäms så för att jag inte kan hantera alkoholen, för att jag sviker mig själv och min omgivning.
Genom att läsa din berättelse fick jag ett uppvaknande om hur det är och va den personen som ser och lever med en alkoholberoende människa.

Reklamslogan eller inte.. ibland träffar de rätt..

Och att titta bakåt och reflektera.. är kanske bra för en del...men för mig är det också så.. att jag mår bara sämre och sänker mig själv...

Nu ska jag försöka att bara titta uppåt o framåt!

Tack för era kommentarer... Betyder mycket.

För mig har det alltid varit SVART ELLER VITT...NÄR jag verkligen kört har det alltid varit all in...på gott och ont.. numera mest på ont...

Men det var då.. och nu är NU eller?

Visst är värda att ha det bra..

ALL IN! :)

Kram

/Mic