Senaste kommentarerna i forumet

ja det är det som gäller LNA 69 ibland kanske timmar eller minuter.
Har gått bra hittills, för bra kanske. Har kämpat med sug efter rödvin ikväll. Har inget hemma som frestar och jag kan ta av.
Tror det är min klassiker, efter 2-3 dagar när jag börjar må hyfsat bra i kroppen igen så kommer suget efter mer. Så tröttsamt när jag känner att kroppen äntligen fått ro ifrån alkoholen vaknar suget efter påfyllning.
Känner oron och rastlöshet men antar att det är mitt belöningscentra som skriker efter stimulans. Har tuggat några nikotintuggummin istället för ciggen så de kanske har retat upp det. Bara lite tid till så kommer det att ge sig. På dagtid har jag inget sug eller tänk men tror att mina eftermiddagar/kvällar kan bli kruxet eftersom då har vanan varit att dricka.
Hjälper mycket och gå in och läsa här och det har jag lagt mycket tid på de här dagarna, minst ett par timmar varje dag.
Satte som mål på eChange att jag ska inte dricka något innan 1/7. Fixar inte något måttlighetsdrickande då jag försökt få till det så länge. Jag måste bryta vanan och svälta ner suget.
1/7 har blivit mitt mantra som jag upprepar för mig själv som en påminnelse.

Inget vidare. Vill bara be dig kämpa vidare, och heja på dig.
Exakt vilken roll alkoholen har är väl oklart, men att den bidrar till depressionen är nog högst troligt. Kramis!

Dig oxå Lena, m.

Ses snart hoppas jag! ❤️

Scrollade långt ner för att se hur det är med herr stingo men jag glömde att du ju flyttat! Så här kommer jag med flyttgröt och hoppas få tillfälle att hälsa på fler gånger under din resa. <3

Detta blir ett långt inlägg, men sätter det på pränt iaf..
Ni som läst mina inlägg vet endel, men nu skriver jag iaf hela "min historia".
Jag har nyligen slutat på mitt jobb pga att det tog livsglädjen ifrån mig totalt. Slutade med att jag inte fick ngn uppskattning för
det arbete jag utförde, kände själv ingen som helst inspiration eller glädje att fortsätta.
Ekonomiskt sätt klarar jag mig, och min fru arbetar. Gick igenom en tuff livskris som drabbade hela familjen för ca två år sedan när hela
min syn på livet och dess mening blev ifrågasatt. Vi klarade oss ur krisen men min livsglädje har sedan dess fått sig en stor stöt.
Det enda jag fokuserade på var att få familjen på rätt köl, vilket jag (tillsammans) med familjen lyckades med.
Det enda jag tänkte på var familjens bästa, sket i mig själv och jobbet, bara familjen hade det bra. Tänkte att detta måste jag ro ihamn, sen
kan jag typ lämna detta jordeliv, tufft sagt, men fakta.
Idag lunkar livet på, ingen livsglädje, inget att se fram emot! Är det alkoholen som gör att jag känner totalt likgiltiget mot livet?
Jag har varit utbränd och kört i väggen på arbetet, men kom igen tills katastrofen drabbade oss.
Ätit antidepp i flera år, sömnmedicin etc, medicinerat mig själv med alkohol i alla år.
Livet känns allt annat än meningsfullt, den ena dagen lik den andra.
Var hitta livsglädjen?
Tyvärr har jag igen tagit några glas, känns som min enda "fristad".
Ser ingen väg ut..

Lev väl. Trötter

Vi har ätit middag. Jag brukar ha köpt vin, men idag fanns det inget. S blev alldeles svart i ögonen och lämnade det mesta på tallriken. Sen gick han upp och lade sig, ville inte ha kaffe. För en och en halv timme kom han ner och sa att han skulle gå ut en sväng. Han svarar inte på telefonen och här sitter jag med hjärtklappning och känner mig spyfärdig.
I morgon ska vi äta middag med familjen.....
Känner mig desperat.

Du har så rätt i det du skriver. Alkoholen har kontroll över mig och jag vill inte det. JAG vill har kontroll över mitt liv och min lycka!

Jag vill ha andra kickar i mitt belöningssystem än ett cancerframkallande gift. För mycket fokus har legat på alkoholen under det senaste året. Och det är knappt ens roligt att dricka längre...

Maken stöttar mig absolut och har lovat att inte dricka på hela månaden, han dricker bara lättöl. Jag vet inte om han riktigt förstår allvaret i min problematik, men jag har talat om att jag måste göra ett uppehåll innan allt går överstyr, och att jag känner mig kroppsligt sliten. Vi tränar mycket, och ofta tillsammans på gym, så den kroppsliga biten är ett tungt argument. Han gillar också vin men är inte riktigt lika törstig som jag är... Erbjöd honom slatten i en överbliven flaska vin igår men han tackade nej så jag hällde ut det idag.

Ska lägga fokus på hälsa och träning denna månaden, 24 timmar i taget!

Tredje dagen för mig med. Tar 24 timmar i taget men målet är hela januari. Är inte på det klara än om jag är kapabel att måttlighetsdricka...
Har haft ett riskbeteende vad gäller alkohol och vill inte falla över kanten, därför uppehåll nu innan det går käpprätt åt helvete.

Vi klarar oss utan vin, eller hur!
Tar en alkoholfri öl ikväll istället!!

Huvudvärken borta sen länge idag. Känns inte som ett riktigt återfall, jag fick ju inte ut nåt av det. Menar inte att minska ner misstaget, men om jag nu känner minimal skam, o mest lättnad å bara vill fortsätta med nykterhet så är det väl ändå rätt så bra. Känner mig mer tacksam mot skyddsnätet av medicinen än att jag skulle vilja sluta med den.
Åt den som vanligt imorse.

Hej Marie,

Läst igenom din tråd och inlägg och det är tydligt att du inte var redo för att bli nykter.
Jag försökte bli nykter för cirka ett år sen.. Eller försökte är väl att överdriva, men jag började skriva i forum som detta och såg massa filmer och dokumentärer om alkoholism, köpte massa böcker om alkisar (kan bland annat rekommendera Benny Haag - Inte mer än fullt tack och Camilla Kuylenstierna - AnsvarsFULL)... Dock så var jag inte mentat redo och jag ursäktade mig hela tiden med att jag "måste ju få njuta lite, alkohol är ett av livets goda", jag menade att jag bara behövde dricka mer "kontrollerat" och inte bli dyngrak titt som tätt.. Jag hade så mycket ursäkter och funderingar och tankar kring det hela och var inte tillräckligt motiverad helt enkelt.
Nu, ett år senare, så har min alkoholism blommat ut 100 procent. Jag smygdricker, ljuger, gömmer alkohol, börjar bli mer och mer trög, mindre energi, deppig, ångest, apatisk.. Jag har sårat alla som jag älskar och jag är tre vänner fattigare idag (mina tre bästa vänner stod inte ut med mig längre). Jag har nått absolut rock bottom.. Jag har aldrig varit mer motiverad. Instinktivt så vet jag att jag klarar detta den här gången! INGET ska få mig att börja dricka igen. Alkohol är ett gift och har nästan förstört hela mitt liv.
Jag hoppas att du kommer att finna motivation till att bli nykter och att du slipper få ditt wake up call lika sent som mig. För min del så kom mitt wake up call när det nästan var för sent..

Lycka till!

Kram AA

Men min make stannar hos mig ännu. Det svåraste är att min yngsta dotter och familj inte litar på mig längre, får inte vara banvakt till deras barn. Vilket gör så ont. Vet inte hur jag ska få tillbaka hennes tillit.
Jag går hos läkare och psykolog och jag tror det är ett måste, tar antabus. Annars skulle jag aldrig klara detta, i dag har jag varit fri i 15 dagar. Vecka ett var tuff, sen andra veckan gick det bra. Men nu är det tufft igen, deppig och rastlös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skulle vilja veta hur symtom, humör och sånt ändrar sig med tiden.

Jag är nykter sen november bara och kämpar ännu med att försöka förlåta mig själv som alkoholen ställt till med. Hade också hemska kramper, skakningar och sjukt orolig över de kroppsliga besvären vid abstinensen. Du kan alltid ringa Sjukvårdsupplysningen och berätta om dina symtom och höra vad dom tycker! Dom känner direkt igen om det skulle vara läge med avgiftningshjälp. Sköt om dig och din kropp!

som fri går mot sitt slut.
I vanliga fall så hade jag snart suttit med ett glas vin och en cigg. Om jag lyckas att inte dricka varje dag så är det efer 2-3 dagar som jag sitter där igen och häller i mig.
Jag har haft svårt att inte ta något på veckorna. Söndagar brukar va sista dagen på veckan för att sedan max stå ut tills onsdag för att få dricka igen. Tankarna har kretsat mycket runt att jag inte ska ta något och hur jag fått kämpat för och inte ta något. En kväll kan ha varit en jäkla kamp och te eller kaffe i mängder hjälper inte.
2 kvällar utan vin har varit en jättekamp. Trist att jag inte kunnat lägga den tiden och energin på andra vettigare saker.
Känns lite bedrövande och läsa det jag skrivit om kampen. Nej så här vill jag inte att mitt liv ska vara igen.
Skönt och ha detta forumet och skriva i och läsa det hjälper mycket och får tankarna på annat håll, åt detvrätta hållet.

Välkommen. Du är på helt rätt ställe när du skriver här. AA är också bra. Håll koll på de där skakningarna och Googla på "Delirium Tremens". Om de blir värre och du får hallucinationer så kontakta vården med det samma. Det kan nämligen vara ett direkt farligt tillstånd.

Ångesten, det dåliga samvetet och skuldkänslorna hör tyvärr också till paketet. Det fina är att det värsta brukar släppa rätt fort. Kom ihåg att du nu jobbar på något som är svårt, stort och fint och att du har all rätt att vara stolt över varje nyktert steg du tar. Superbra att din familj och dina vänner vet och stöder. Där ligger du före många av oss andra här.

Mitt råd just nu är att om den akuta fasen blir för svår, så tveka inte att ta all hjälp du bara kan få från vården. Att ligga en vecka på avgiftning är ett litet pris att betala för en möjlighet till ett nyktert liv, fast det säkert inte känns så för dig just nu. Fortsätt skriva här, läs andras trådar, fortsätt gå till AA och häll ut all alkohol hemma, om du inte gjort det redan (jo den dyra Cognacen och årgångsvinerna med).

Skriva ger tröst. Just nu behöver jag mycket tröst. Jag har analyserat och vänt och vridit på varför det har blivit så fel. Ifrågasätter hela tiden mig själv och min förmåga att förändra situationen, man känner sig inte värd att älskas om det hela tiden är andra krafter som styr. För mycket grubbel och analyserande ger handlingsförlamning.
Därför samlar jag nu konkreta exempel på vad som händer och vad som sägs. På något vis blir ju dessa sjuka dialoger och beteenden normaliserade med tiden. Det är väl inget konstigt med att man ligger och sover halva dagen? Eller att man tar sig några öl och tittar på TV ( Gud vet vad ) kl två på natten? Alla kan väl ha svårt att hålla tätt? Ska du ta upp det nu igen? Ska du börja gråta nu? Du Älskar verkligen de här diskussionerna, när du kan trycka ner mig! Har du gaddat ihop dig med dina väninnor nu igen?

Jag orkar inte längre! Du kan väl åtminstone försöka sluta dricka! Jag kan inte se hur du förstör dig. Tänk på dina barn och barnbarn!
Dra inte in dom i det här!
Du har ett val, och det har jag också.
Gör vad du vill!
Ska du börja gråta nu igen?
Jävligt dåligt manus det här.

Ditt inlägg träffade mig rätt i magen..
Jag har varit nykter nu i 3 dagar och funderingarna kommer och går om allt möjligt som hänger ihop med mitt alkoholintag under alla år.
Jag har haft en känsla av noll motivation, inget intresse eller nått är direkt kul iallafall de senaste 2 åren. Funderingen har varit på att alkoholen har förändrat mig och mitt allmänna känslotillstånd till det sämre. Har letat orsak länge till varför jag har kännt som jag gjort och det klart att alkoholen påverkar belöningscentrat och att det är eftersatt och slitet efter många år med alkohol.
Har trott på många andra orsaker men förnekat eller helt enkelt inte haft den kopplingen innan att det kan va så. Det kändes väldigt skönt att läsa det du skrivit och jag känner en sor tillförsikt att jag ska kunna må och fungera bättre framemot våren sommaren. Lycka!!!
Tack för ditt aha-inlägg.

föreläser om sockerberoende. Finns en film på nära 1 timme på youtube som heter "bli fri från ditt sockerberoende".
Hon har oxå haft problem med alkoholen och rökte. Har för mig att det pratas om det en bit in i filmen att samma del i hjärnan triggas av belöningen så det kan ju va bra och skippa snuset oxå.
Jag är inne på min tredje dag utan alkohol och har även skippat ciggen för dom 2 i kombination var ren förödelse för mig, den ena drar igång suget efter den andra.
Jag skaffa mig dåliga vanor av dessa i kombination. Du får känna efter hur det känns för dig och om du klarar och bryta 2 stora grejer ihop. Lycka till!

Hej LNA69,

Jag hade ett dagligdrickande, som mycket liknade ditt. Efter tillräckligt många år av det var jag inte lycklig ens då jag drack. Det är, vad jag förstått, en stor del av sjukdomsbilden, att alkoholen överbelastar belöningssystemet så att man inte mera känner sig lycklig i situationer där man normalt skulle göra det.

Den goda nyheten är att det här systemet långt kan reparera sig själv om man är utan alkohol. Den dåliga nyheten är att det behöver mycket tid för att göra det. Efter många års drickande talar vi om betydligt mera än en månad. Jag tror att det var efter ca 3 nyktra månader, som jag skrev här om att jag plötsligt upplevde ett spontant lyckorus. En känsla som jag inte känt på många år före det (varken nykter eller full). Fortfarande (efter drygt 5 månader) känns det ofta knyckigt i belöningssystemet, som om det skulle tända bara på en cylinder.

Med det här försöker jag inte säga att de första nyktra månaderna måste vara illa. Tvärtom, åtminstone för mig har det senaste halvåret varit mitt överlägset bästa på mycket länge. Så mycket har gått mot det bättre. En nykter månad är ett bra mål, men det blir lätt som att klättra uppför ett brant berg, bara för att vända om just före man når skogsbandet och kan börja se utsikten. Så när det målet är nått är det värt att fundera på hur det skulle kännas med några månader till.

Hur mycket stöd får du av maken? Är han beredd på att också hålla en vit månad, eller åtminstone inte dricka hemma? Det är, enligt mig, inte alls för mycket stöd att be om. "Men det är så gott" är ett väldigt svagt argument, då en annan mänskas fysiska och psykiska välmående ligger i andra vågskålen. Vad har du för andra strategier för att stå emot när suget slår till?

Lycka till, hur du än gör. 24 timmar eller 1 månad i taget!

ett lycka till värmer gott i jobbet med att bli fri.
Trist att du åkte dit men det är väl en klassiker för alla antingen det är sprit, mat, socker, nikotin osv det där med att man bara ska testa en gång så åker man dit.
Viktigaste insikten är ju att man vet att man måste ha nolltolerans för att inte fastna igen. Då får man jobba utefter den hållpunkten och förhålla sig till det.
Att inte trycka ner en själv för hårt om man gjort ett avsteg är viktigt så att man inte hamnar i en ond spiral och tänker att jag lika gärna kan fortsätta för det går inte vägen ändå.
Nu tar vi ett nytt avstamp och sök hjälp för att komma ur det om man är chanslös själv. Det är svårt att klara detta ensam och man behöver stöttning på olika sätt.

Hej igen Cissi1,

Tar han antabus själv eller går han till någon vårdcentral eller liknande? Förstår att det känns knepigt om du kan fråga eller inte och det naturliga är givetvis att man ska kunna fråga och konversera med sin partner, risken är dock att han kan bli lite irriterad.. Ett förslag är att du låter det vara tills/om du ser några tecken på att han kan ha druckit och då isåf fråga om allt går bra med antabusen. Det är inte lätt, jag förstår det. Har du undersökt om det finns någon hjälp för medberoende i närheten? Tror att det skulle hjälpa dig jättemycket.

Ha en bra helg!

och du tagit upp det med din man. Tror det är bättre om man har någon nära som vet problemet och att man vill göra en förändring.
Mitt 2014 eskaladerade rejält på intag av alkohol och min stora last är rödvin.
Jag försökte i februari och sluta med alkoholen men det gick ej vägen då.
Nu är jag på banan igen med ett nytt föröka och känner mig väldigt besluten att klara det.
Jag funderar starkt på att få hjälp av nån kbt för att få till en förändring och tänker hitta någon efter alla helgdagarna.
Önskar dig all lycka till i ditt beslut att komma ur alkoholberoendet.

Nej, än ska jag inte sluta :) till slutet av januari ska jag fundera en gång till. Tror jag behöver oxå att som många ni andra få prova på att vara nykter på egen hand, utan antabus-hjälp. Men antabusen har hjälpt mig att ta mig upp några snäpp från det absoluta mörkret och hjälpt mig klara några mål som gett mig bättre självkänsla. Bara känslan att kunna säga "jag klarade just det".

Hej.........ge inte upp .
Prova igen även om det är svårt ....men prova igen och ge inte upp !!!!!!!!!
Kram

Tillsammans så ska vi klara oss ur den här sorgliga skiten.. Mic - återfall är vanligare än vad man tror. Huvudsaken är att du är tillbaka här och "skriver av dig". Tove du är ett steg närmare nu än vad du var igår. Varje dag är viktig! Nykterheten är den enda lösningen för alkoholister som oss. Vi måste kämpa!

Jag hatar alkohol!!! Jag var nykter i 9 dagar nu före nyår.. Det är faktiskt den längsta vita perioden jag har haft på 3 år.
Så skulle jag bara smaka på lite rödvin dagen före nyårsafton.
Då var det kört!
Drack utan pause i nästan 4 dygn. Nu ligger jag i soffan och är förtvivlad. Bakfull, hjärtklapping, ångest, klarar inte slappna av, klarar inte äta, ser ut som ett monster och känner mig helt rutten. Sårat min familj, min sambo, mina vänner ... Alla är trötta på mig.
Mina tomma ord! ALla löften.. Smygdrickandet... Gömda flaskor och ölburkar i hela lägenheten...
Jag är chanslös mot Mr Alkohol.. Han klarar att lura mig varenda gång.. Gång på gång på gång.. Men nu, nu måste det få ett slut.

Tack till alla er som är aktiva i dessa forum. Att läsa era trådar hjälper verkligen. Att veta att man inte är ensam i kampen mot den där jävla alkoholen... Alkohol är roten till all ondska och allt hemskt i mitt liv. Jag hoppas att jag klarar det den här gången.

Kram till er alla som kämpar där ute!