Senaste kommentarerna i forumet

tittar in ibland men inte ofta. Om ni inte har personliga kontaktvägar tror jag du kan hitta henne i en AA kvinnogrupp i huvudstaden, dock bara som jag tror.
Lycka till trollnäsa, jag minns dig härifrån och från din blogg. Allt det bästa till dig / mt

Känns det bra?

Jag känner så igen mig i ditt drickande. Exakt samma problematik. Har länge varit orolig för att min "riskkonsumtion" ska övergå i "katastrofkonsumtion". Jag är så trött på att känna att jag inte riktigt har kontroll längre. Det känns mer som att alkoholen kontrollerar mig.

Nu ska maken stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en hel vecka sen barnen var små så det vore ju fantastiskt.
Har berättat om min oro för honom, som för övrigt inte tycker att mitt alkoholbruk är något större problem.

Hur går det för dig?

Tack för svar. :) Jag har länge funderat på att det är jag som gör det till ett problem, inte dem. De kanske tror jag har tråkigt, och att inte göra saker med mig lika ofta. Jag ska görsöja träffa mina vänner och själv bjuda in till aktiviteter där vi inte dricker, tex bio för att umgås på andra sätt. Jag har en vän som är nykter alkolist och jag får mycket stöd av hen. Jag ska också vara riktigt ärlig mot mina vänner om min bakgrund med ångest. Att det inte handlar om "att vara duktig" och inte dricka. Utan att jag mår riktigt dåligt. Är man riktigt bra vänner så kommer inte alkoholen vara orsaken till att vi tappar kontakt. Nu har jag haft en nykter jul och nyår och våren känns ljus. Tack!

Har pimplat på rätt bra under 2014... Fredag och Lördag är standard för mig ca 1 flaska vin, sedan två glas på Söndag. Måndag och Tisdag har jag försökt hålla "vita". Sedan Onsdag, då är det ju lilllördag, två glas vin, sen Torsdag, då är det ju snart Fredag... Osv... Hela året... Semestern ska vi inte prata om...

Julafton, en eller två snapsar för mycket, Nyårsafton, kunde lätt hoppat över de sista två glasen. Aldrig full, men en obehaglig känsla av tappad kontroll.

Nu har jag pratat med maken om att han ska stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en vecka i sträck sen barnen var små. Så en hel månad vore ju fantastiskt. Vi gillar vin båda två, även om maken har mer kontroll på sitt drickande och inte är riktigt lika törstig som jag. Igårkväll blev det lättöl, gott faktiskt. Och skönt att gå och lägga sig nykter en fredagkväll. DET var Lääängesedan!

Jag tar nu 24 timmar i taget även om hela januari är målet. Tre dagar nu...

Jag känner igen känslan av att alkoholen inte ger någonting längre, ingen effekt förrutom den som kommer dagen efter och
den kommer med ränta!! Allan Carr har rätt, vin är inte gott, tror bara det är en "accepterad" orsak för många att dricka!
Kämpa vidare!!

i alla fall tror jag det.Men ingen antabus och ingen terapi.Allt det ska isåfall påbörjas nu till veckan.Han är starkare gladare och mer beslutsam.Men fortfarande precis lika egoistisk.Så har han aldrig varit tidigare under våra 20 år.Det är en trevlig egenskap han har lagt sig till med nu de sista åren.Jag klarar med möda att lägga locket på alla frågor.Nu ska jag återigen försöka låta honom vara den som tar initiativ till samtal och till att öppna upp sig.Då får vi se om det överhuvudtaget blir något sådant.Jag mår sisådär.Bitvis är jag så mycket starkare nu i mitt ensamliv och har stadga på många plan.Men idiotiskt nog fattas han mig ändå.

Skulle ha kunnat skrivit detta själv... Känner igen mig själv i det du skriver, förutom att mina barn är stora. Men jag känner också att jag MÅSTE ta mig ur detta NU! Om jag ska ha nån chans till en lycklig framtid!

Med liknande problem. Dricker inte så ofta, men kan inte sluta när jag väl tagit första glaset :/ Men nu äntligen inser jag att det gått för långt! Min älskade särbo har bestämt att vi måste ta en paus i vårt förhållande till jag kommit fram till vad som är viktigast - familjen eller alkoholen. Jag har sagt förut att jag ska sluta dricka, men har alltid "fallit" tillbaka och särbon har ju hela tiden förlåtit mig...fram till nu. Denna gång gick jag för långt och nu har han fått nog! Och jag kan inget annat än att förstå honom. Jag ser nu själv att jag måste ta tag i mitt liv och verkligen sluta dricka! Ser så mycket av mamma i mig, och hon smög med sitt drickande vilket vi tyckte var synd och påpekade ofta för henne att hon måste dra ner på sitt drickande. Nu sitter jag själv i liknande sits. Att söka upp denna sida är mitt första steg! Hoppas kunna hitta stöd och råd här. Jag ska även ta upp mina problem med min läkare och terapeut, då jag dessutom lider av depression och ångest.
Jag har tre underbara barn och ett barnbarn. Och jag vill så gärna "ha tillbaka" min älskade särbo och mina två bonusbarn!

God fortsättning på det nya året!

Jag blir bara så glad av att läsa det där.

<3

Igår föll jag för frestelsen o köpte två flaskor vin. För helgen tänkte jag. Det var inte ens gott, o kände mig varken avslappnad eller berusad.
Drack ändå sammanlagt sex glas i två omgångar, men det var en solklar besvikelse i effekt. Lite trött bör jag ändå ha blivit av det men känner bara besvikelse å avsmak, och samtidigt
glädje över att medicinen jag äter funkar. Om det är som jag tror nu, att jag inte kommer vilja dricka alkohol mer så är det ju jättebra.naltrexone heter den
I övrigt har jag lätt huvudvärk o yrsel. Hällde äcklad ut fyra glasen som var kvar av flaska nr 2 imorse.
Eller så har Allan carr rätt, vin är inte ens gott....?

Vilse i pannkakan - så bra att ni hittat varandra här!
Jag skriver sällan här numera men forumet var min livlina under lång tid, ett par tre år. Min man valde nykterhet när jag gick, inte före trots hundratals hot. Precis som V i p skriver är det inte lätt, inte alla dagar och hela tiden att leva med en nykter alkoholist. Det beror förstås mycket på relationen innan alkoholmissbruket. Vi hade en väldigt bra grund.Den verkliga förändringen kom när maken själv på djupet insåg sitt beroende och sökte sig till AA.
Jag hade stor hjälp av att lära mig om missbruk och läste lika mycket på missbrukarsidan här. Jag förstod vilket oerhört jobb det är att bli nykter, varaktigt nykter, och - det viktigaste - att det måste vara missbrukarens eget val och eget jobb. För den medberoende handlar det mycket om att släppa taget.... en stor utmaning,
Jag läste kontinuerligt Carina Bångs blogg och det här inlägget läste jag ofta, ofta http://medberoendeinfo.blogspot.se/2011/02/maktloshetmaktfull.html Jag skulle också föreslå att du ger Alanon en chans, för många är det en stor befrielse att möta andra i liknande situation. Mönstret är så lika. Det finns mycket att läsa, Jan Johansen och Benny Haag har skrivit om vägen från missbruket. Läs också Al-anons hemsida http://www.al-anon.se/
Fortsätt läsa och skriva här, det hjälper mycket. Allt gott / mt

Du är absolut inte ensam. Jag känner igen mig i de allra flesta berättelser här. Tänk att våra alkoholister är så lika. Vet inte om du läst något i min tråd. Men jag och min man har levt ihop i över 25 år, men trots att han just nu är nykter, känner jag nu att det är nog. Kärleken blir absolut naggad i kanten efter många år av missbruk. Suck!
Kram till dig.

Säger det samma, tur att det finns stilnoct! När du beskriver nyårsfesten så känner jag igen det precis. Så beter sig alltid min man också. Han har ju inte på många år druckit så att någon ser, men springer runt i huset där han har lite gömmor och blir konstigare och konstigare. Och är precis som du säger, inte med i samtalet utan bara kommer med egna konstiga kommentarer som inte hör dit. Detta nyåret var han ju nykter och normal, men jag ser honom fortfarande som drickande. Har svårt att tro något annat, då det har lovats evig nykterhet förut.
Kram till dig!

Så kom han ner vid åttatiden och satte sig och tittade på TV med stängd dörr. Efter några timmar frågade jag försiktigt om det var någonting han hade tänkt på. Nej, jag vill inte prata.
När vill du det då?
I morgon.
Det funkar inte vi måste prata nu.
Och till sist kommer han och sätter sig och stirrar framför sig.
Flodhäst, svin sa du!
Svin tar jag tillbaka, ber om ursäkt, men flodhästen är ett känt begrepp.
Flodsvin sa du, bra ord!
Bl.a. Bl.a. Bl.a.
Han har varit däckad i två dygn men vägrar att tänka sig att sluta dricka.
Jag säger att jag har bestämt mig för att inte dricka vin till middagar hemma.
Å, fy fan säger han och går ut igen.
Ja, så kommer han tillbaka och måste gå upp och byta om då det har hänt en olycka på toaletten.
Jag torkar med såpa.
Kvart över tolv hämtar han två nya öl från källaren.
Nu får du lägga av säger jag och häller ut den öppnade ölen.
Då ska du slippa mig säger han och går upp i sovrummet.
Det blir en underbar natt. Tur att det finns Stilnoct.

Tack Vilse i pannkakan för ditt svar- Är så tacksam för alla kommentarer man får här. Just nu känner jag mig så osäker på mig själv och vad jag egentligen vill. Just nu tycker jag så synd om honom för att han mår så dåligt. Han har ångest och känner sig inte motiverad att leva längre. Hur känner jag mig då?!!! Jo, jag blir både ledsen, arg och får enorma skuldkänslor. Känns som jag aldrig kommer att klara av att lämna honom. Om jag väljer att stanna kvar nu så kommer jag ju aldrig bli fri från tankarna på hans drickande. Och om han sedan börjar dricka igen (vilket är troligast att han gör förr eller senare) så kommer jag nog bli väldigt bitter över att jag inte lämnade tidigare. Jag är inte precis ung längre heller. Vad detta är svårt!

Mitt nyårsfirande blev en härlig middag med efterföljande fest tillsammans med goda vänner. De som ansvarat för maten hade gjort en ambitiös meny och givetvis också lagt krut på tillhörande dryck. Jag hade erbjudit mig att ta med min egen dryck eftersom jag numer är lite krånglig på den fronten. Så i sista sekunden, eftersom jag hade glömt av det totalt, så sprang jag in i en matbutik och roffade åt mig följande nyårsdryck: En flaska Carl Ljung alkoholfri mousserande (rekommenderas ej), två flaskor Herrljunga Cider äpple resp. päron, två halvliters flaskor Svartvinbärs MER (ser ut som rött vin!). Det klarade jag mig fint på. Lite variation i drycken och utan att det skriker alkoholfritt genom att vara vatten eller coca cola.

Under middagen så serverades det shots mellan rätterna och jag tänkte att nu jävlar kommer den här middagen barka rakt åt helvete, skulle jag orka genomlida ett fylleslag? Men faktum var att gapig och ego som jag är så insåg jag att även i nyktert tillstånd så har jag inga problem med att prata högt, avbryta andra och skratta åt trivialiteter. Jag dansade till och med utan bekymmer och ännu värre, skrålade med i allsång till det som spelades. Jag hade också planerat att jag inte ska gå hem först av alla. Även om jag är först att förespråka att man ska göra som man vill och gå hem om man känner för det så ville jag dels se till att ge hela kvällen en chans och dessutom så ville en del av mig inte ge de andra rätt (att man blir tråkig om man inte dricker). Så jag gick med de sista gästerna (vi var inte så många men ändå!!). På det stora hela hade jag en fantastisk nyårsnatt med fina vänner som jag inte blev irriterad på en enda gång. Jag är dessutom stolt över mig själv som hade i princip så kul som jag tidigare trott enbart kunde uppnås med hjälp av alkohol.

Däremot kände jag mig bakfull dagen efter. Jag hade ingen ångest eller större huvudvärk men jag var så seg och trög i pallet så jag höll mig hemma hela dagen. Funderade lite på det och insåg att jag var i säng vid 04 efter att ha dansat och festat för första gången på evigheter så jag unnade mig en seg dag och anslöt till alla andra på den lokala pizzerian.

Just ja, kom på att jag faktiskt fick i mig alkohol. Jag skulle dricka upp det sista på botten i mitt glas och råkade ta fel. Så helt oförberedd hade jag dessertvin i munnen. Jag rykte på axlarna åt det och konstaterade att det inte var gott och att jag håller mig till mitt medtagna. Så var det med det.

Välkommen hit! :)

Det är lite svårt att säga varför du känner dig tom och nere då jag inte vet någonting om din bakgrund osv men om jag får gissa så lever din första period av hög motivation att ta tag i problemet och nu när motivationen tryter lite så uppstår lite negativa känslor. Tror dock att det är viktigt att inse/förstå att man har bra och dåliga dagar oavsett om man kämpar om nykterhet eller inte. Försök hitta en bra ventil när dessa känslor dyker upp, tex träna, promenader, ringa en vän osv.. Något som passar dig och får dig att släppa på tankarna.

Kämpa på, det ska iaf jag göra! =)

Jag är ny här och försöker lära mig av era erfarenheter. Klarat 14 A-afria dagar, men nu känner jag mig så nere och tom. Varför när det gått så bra sista veckan?

Det fanns en liten skvätt vin kvar som han inte fick. Så mannen tog sin tallrik och satte sig i köket. Sen gick han och lade sig.

Han började ta Antabus för en dryg vecka sedan men jag vet inte om han fortsätter. Vill inte fråga. Eller ska jag fråga? Vad konstigt det blir när man inte längre vet vad som är rätt eller fel...

Men jag tror att jag blev ledsen att han kanske inte erbjöd mig hjälp i form av psykolog eller dylikt.? Döma av klockslaget så kan ni säkert gissa tillståndet!
Nu är det dags för ett nytt försök! Det börjar bli påtagligt att mitt äktenskap börjar bli negativt påverkat och även mitt nya jobb. Jag är energilös och jag antar att jag även är lite deprimerad. Alkohol bryter ju lätt ner självkänslan oxå. Jag har läst tillbaka på mina inlägg och känner inte riktigt att det är jag, åtminstone inte någon jag vill vara. Jag känner att jag faktiskt är redo nu! Att jag skulle känna en stolthet i avhållsamhet istället för att känna det som ett straff. Att öppet kanske säga när folk frågar om man är nykterist kontra med -nej alkoholist, just därför.
Jag kommer vara konstant här igen, tack för att ni delar med er.

Dotts, jag har följt din väg fram till nu och jag är säker på att du har tagit ett klokt beslut efter svåra kval. Förstår också att det måste kännas extra tufft nu då alla ska vara glada med röda kinder och tindrande ögon. Och Facebook är inte till mycket tröst.
Jag har inte kommit så långt att jag har bestämt mig för att bryta upp. Men jag tänker i alternativ och försöker föreställa mig vad det innebär ekonomiskt och socialt att helt ändra livsstil.
Idag åkte jag hemifrån 11:30. Då,låg han fortfarande och sov. Jag ställde fram de tomma flaskorna som han hade druckit ur i natt på bordet. När jag kom hem vilade han sig. Han hade "jobbat hemifrån". Dock hade han orkat ta en tur till affären och köpa nya folköl.
Han blev arg då jag påpekade det och tyckte att jag var otrevlig och sur. Så jag skrek jävla svin och slog igen dörren. Moget!
Han gick ut och sa ska du börja gråta nu också?
Inga ursäkter eller förklaringar till nyårsfyllan. Han är iskall och väntar tills jag exploderar och då får han trumf. Så blev det mitt fel igen.

Idag var dag 6 på behandling och min första redovisning. Tycker det gick bra och vissa saker gick upp för mig även om det kanske inte var revolutionerande. Tycker det var en givande dag idag med lite spännande utmaningar. Är glad att jag kämpar på och tror på det här, det känns bra och jag är glad över de människor jag har fått lära känna litegrann samtidigt.

27 nyktra dagar nu sedan senaste festen, hejja mig! :)

Nu blir det en lugn och skön helg för att ladda till nästa möte på måndag, ha en bra helg alla!

Kram

Nyåret gick och jag måste erkänna det var med "vita knogar". Känslan följande dag var däremot mera euforisk.
Rätt tröttsamt blev det när endel av gästerna fått litet under kavajen, man fick höra samma story betas av några gånger mot
slutet. Nu känns det däremot mer tungt, en känsla av någon form av hopplöshet, att inget mera blir kul.
Alkoholen gör dessvärre inte saken kul mera, men, tror nog att man där uppe i sin impregnerade alkoholhjärna föreställer sig att det är den som fattas...
Stingo, min fru "vill" inte vara utan sitt glas rött på kvällen, hon tycker det är såå gott och hon kan nog låta bli, men eftersom hon inte har
problem så varför? Nåja, nu gör hon som hon vill, jag kämpar vidare trots att det nu inte känns bra alls!

Lev gott!