Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att det säkert känns lite frustrerande till och från men om du känner dig stolt nu så är jag helt övertygad om att du kommer vara ännu stoltare när du kommer hem från resan fylld av energi av allt det roliga ni har gjort utan bakisheten osv! Gällande att du har svårt att tycka om dig som nykter så tror jag att det kommer att komma, hejja dig!

Gott nytt år på dig! :)

Mitt i den mörka vinter ser man fram emot att få ledigt och fira jul och nyår tillsammans med familj och vänner. Det är roligt att ställa till kalas och göra fint i huset och träffa människor man tycker om.
Men så finns den där oron som gnager. Klarar han att hålla kontrollen tillsammans med andra, hur mycket kommer det att märkas att han smyger omkring och har en öl i varje vrå?Det går inte att prata om det för då är jag negativ, och då är det klart att han kommer att dricka. Så nu fyra dagar innan nyår förslog jag att vi skulle enbart vara vänliga och omsorgsfulla mot varandra årets sista dagar. Natten förre nyårsafton sov vi i samma säng för första gången på flera månader. Det kändes tryggt och fint. Vi lagade mat och gjorde i ordning för kalas. Men jag märkte att suget kom igång. Andningen blir tung, han möter inte min blick och blir irriterad i min närvaro. Vid middagen deltar han inte det gemensamma samtalet, han reser sig från bordet flera gånger och han sabbar frågespelet med egna dumma kommentarer. Ingen tycker att han är rolig,vi låtsas alla som ingenting och det går väl rätt så bra ändå. När gästerna går vid tvåtiden ställer jag mig och diskar. Han går och lägger sig med kläderna på. Jag vaknar vid åtta och tar hand om resten medan han sover ut. Nu känner jag att jag orkar inte prata med honom. Bakfyllediskussioner brukar inte bli bra. Så det blir väl tystnad igen tills jag spricker och han säger - Måste du ta upp det nu igen? Du har varit sur nu i flera dagar! Har du problem?
Ingenting hjälper. För varje gång hoppet har vaknat blir besvikelsen ännu större. Döttrar har skrivit brev och pratat med honom. Han har gått på samtal med terapeut och har fått medicin ( som han inte tar).
Jag har vädjat, förklarat, skällt, gråtit, nonchalerat, varit förstående. Att situationen är svår för mig har han inget intresse alls av att bry sig om. Då är jag självupptagen, han är sjuk.
Hans kropp och hjärna är förgiftad av alkohol och alla hans tankar handlar om hur han kan se till att dricka så mycket som möjligt. Vedhuggning är bra, då ser ingen att man tar sig en öl. Det behöver tvättas ofta nu för tiden, då kan man ta fram en burk ur det hemliga förrådet. Eller kanske två snabba när man ändå har chansen .
Inte hjälper det att han inte går till Systemet numera, man blir tämligen berusad på 10 - 12 folköl också. Och väldigt kissnödig. Ibland har jag trott att nu är det vägs ände, nu är han så långt nere så han måste själv inse att han inte kan fortsätta så här. Någon slags hopp om att det ska bli ännu värre för att det ska bli bättre. Värre än så här kan det inte bli - säger pessimisten. Å jo, det kan det allt - säger optimisten. Eller var det tvärtom?

Ett par sista anekdoter från nyårsafton. Vid midnatt satt jag mig i bilen och körde till en strand i närheten, där jag tog mina första lyckade bilder av nyårsraketer. Betydligt lättare att göra utan alkoholvingel. Till middagen före var det dottern, som kom ihåg och krävde vår traditionella nyårsförrätt. Den hade både jag och Sophie helt glömt bort, då den är så starkt förknippad med snaps :)

Än en gång, ett stort tack till alla, som varit med om att göra min resa i nykterheten så lyckad. Hur det går för mig i fortsättningen kan du följa med i det vidare livet: "Mitt vidare liv - med eller utan?" https://alkoholhjalpen.se/node/7726 Hoppas att många vill vara med och kommentera där.

Och jag känner att jag snart ska prova vara utan antabus. Min erfarenhet av det hittills har varit att det verkligen varit som ett extra stöd de dagar mitt psyke och vilja varit liten. Det tog emot hårt att ens gå till läkaren och självmant få det utskrivet, men från vården har alla varit så stöttande och alltid sagt att det är ett bra initiativ från mig, istället för att få få situationen " skämmig" för mig .har gnällt några veckor av oerhörd trötthet som biverkning, men det har lagt sig. Och dom dagar alkoholsuget pickat på och man VERKLIGEN skulle vilja köpa en flaska vin,så har de ju rent tekniskt hindrat mig :) jag har verkligen fört ett smärre krig mot mig SJÄLV som slukat energi. Men har sett att ju längre tid man varit nykter så har kroppen fått avgiftas och hela jag har blivit lugnare och mitt fokus på livet har helt förflyttats. Så har man oberäkneligt psyke och bristande vilja emellanåt är antabus verkligen något att rekommendera!

http://www.valbo.nu/forelasningar/gunnar-bergstrom-forelaste-utifran-si…

Välkommen hit. Detta forumet har hjälpt mig mycket bara genom att läsa om hur andra har det. Hoppas det kan hjälpa dig med.
Det här om att vara känslokall det förstår jag helt och fullt. Så känner jag mig oxå.
De råd jag fått här är att lyssna på dig själv. Gör saker för dig som du mår bra av. Inte alltid så lätt jag vet men bra mål att sträva efter.

att man inte är ensam är så oerhört viktigt ! Jag tillhör alkissidan men vi har ungefär samma behov av att se att vi inte är ensamma med våra tankar och handlingar.

En bok som förklarar hur vi beroende är : "Kärlek till döds" av Gunnar Bergström. En tegelsten men förklarar utan att försköna hur vi fungerar. Kan vara till hjälp och kan också hjälpa er att ta svåra beslut.

http://www.valbo.nu/forelasningar/gunnar-bergstrom-forelaste-utifran-si…

Kramar till er som kämpar ♥

dagen efter en av amatörernas fylleaftnar :-)
Fast det är klart, jag tog ju själv tillfället i akt att kröka rejält då, när alla skulle dricka och fira. Det blev ju liksom legalt att hinka i sig. Jag har ju noll intresse av sport men backhoppningen blev en väldigt bra undanflykt för att slippa göra nåt annat. Att ligga i soffan med mage och huvud i uppror och dyrt och heligt lova mig själv att : ALDRIG MER tillhörde nyårsrutinen.
Och som vanligt löstes det löftet upp i takt med att fylledimmorna lättade.
Sen var det bara på'et igen.

Jag tillbringade nyårsafton i sällskap med en bekant som tillhör gemenskapen och vi gjorde stan från ca 12 till ca 19, åt kanongod soppa, tittade på fyrverkerier, pratade och skrattade på det sättet som bara människor som känner varandra riktigt bra kan göra. Han är inte alkis utan tillhör "Den Andra Sidan", dvs anhörig och vuxet barn. MEN....han har både arv och miljö med sig i bagaget och drack rätt rejält i sina unga år innan han gjorde valet att sluta dricka helt för att inte hamna i släktens mörka håla.

Kvällen fullbordades med gemensam matlagning och massor av skratt medan vi höll på för att avslutas med efterrätt och matkoma :-) Tänk att man kan ha så otroligt kul och avslappnat utan en enda droppe alkohol ?! Jag har vänner som jag vet är alkisar men som själva inte "upptäckt" det och mitt minne av "dagenefter" håller jag uppdaterat så att jag inte ska återvända till deras hemska ånger.

För varje sådan här liten återblick om hur det en gång var, gör mig lika lycklig över att jag idag har möjligheten att göra mitt fria val om jag ska dricka eller inte.När jag var aktiv alkoholist var det valet så skrämmande och osäkert så jag sköt alltid tanken åt sidan.Att kliva ut i det okända, släppa det invanda, var inte nåt jag ens ville ana innan jag slog i min personliga botten och bad om hjälp. Att släppa taget och ta det steget ut från mörkret och inse att jag är helt maktlös inför alkoholen var inte lätt.............men det gick ! Och jag hoppas att fler ska få uppleva det jag har fått för jag vet ju att det är möjligt.

Detta forum är till ovärderlig hjälp för att se att man inte är ensam om sin sjukdom och att många, många, har samma problem, gör samma saker, försöker trixa och lura sig själva för att få dricka..............vi är så många som gör precis samma saker !

För mig har det varit till stor hjälp att inte sätta nån tid på hur länge jag ska vara nykter ( "Jag ska inte dricka mer...alls...") utan ta dagen idag och leva fullt ut. I morgon är en annan dag då jag kan välja att ta ett nytt beslut om att inte dricka. Att varje morgon, helst innan jag går ur sängen, lova mig själv att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer är till stor hjälp. På så sätt ramlar dagarna på och blir till veckor, månader och år.

Lev väl och ta hand om er, det finns folk runt er som bryr sig om er och vill er väl. Njut av deras omtanke !

Jag kan inte svara på föregående fråga. Det verkar som din dotter behöver hjälp.
Här läser och skriver jag för att få ordning på mina tankar och försöker förstå vad det är som händer då alkoholen tar över.
Genom att läsa andras berättelser kan jag känna att jag inte är ensam. Ibland väcks ett hopp, ibland blir de negativa tankarna bekräftade.

Härlig läsning. Du har all orsak att vara stolt, och glad, och att tycka om dig själv.

Gott Nytt År

Var tog Nolltoleransen vägen? Jamen nyår då måste man få dricka lite. Jasså. Jag har inte argumenterat alls. Han gör sina val jag mina. Jag försöker tänka så men det är svårt.
Undrar vad 2015 har med sig. Vi får se

Förtvivlad söker jag hjäp för min dotters alkoholproblem och kan inte skriva själv en inlägg!!!!!!!!!!!!! vad har ni det forum för ner det är inte dagligen uppdaterad liksom färskt? vad finn för hjälp is stockholm akut när ambulansen lämnar 27 åringen vid porten till hem som hittats i stan utan yttekläder .

Hej forumet,

Det var ett tag sedan jag skrev. Varit in några gånger och läst, men inte riktigt orkat ta in. Eller orkat, har nog bara känt att jag velat ha distans från djupet ett tag. Som tur är har det inte lett till att jag druckit någon A, men samtidigt inföll just en liten rädsla, en liten tankeställare som gjorde att jag ville gå in och skriva. Är i skrivande stund i Miami. Nyårsafton i Miami. Kan det finnas något bättre ställe för en nynykter 27-årig tjej att befinna sig på under nyårsafton? Barer och klubbar i varenda hörn. Så fort jag går ut på gatan blir man erbjuden extra bra deal på en stor fet drink som man kan sörpla i sig för att sakta men säkert bygga på fyllan. En miljö som är som upplagd för mig, som haft utelivet som en utgångspunkt för min kärlek till alkoholen.. Behöver jag tillägga ATG jag planerade den här resan innan beslut om nykterhet? Behöver jag skriva att jag redan innan planerat exakt hur länge vi skulle stanna i Miami innan vi åker vidare för att nyårsfyllan skulle hinna lägga sig, så jag skulle vara lagligt körbar? Sjukt. Är det här verkligen hälsosamt för mig? Att vara här? Ja. Kanske. Eller hälsosamt kanske är fel ord. Prövning? Absolut. En viktig sådan.

Hade det inte varit för min älskade sambo som är mitt resesällskap (som är ganska ointresserad av alkohol som tur är) så hade jag säkert inte i denna stund, tre timmar innan tolvslaget legat behagligt avslappnad i hotellsängen med en påse godis och en ljudbok. Jag vet att jag hade fumlat ute i mörkret. Packad sedan tidigt på dagen och varit inne i min dimma. Kanske hade något hemskt kunnat hända mig. Är ju som upplagt för det här i den totala röran av fest, alkohol och droger.

Istället står jag nu, efter mitt aktiva val, utanför alkoholvimlet. Jag observerar, tänker och känner. Berättar för min sambo när jag känner sug, vilket nu efter 31 dagar, inte är speciellt ofta. Ja, jag räknar mina dagar. Varje dag räknas. Minns när jag låg med ångest och svettningar och svag kropp när det bara stod två dagar på min app som hjälper mig att räkna dagarna. Nykter. 31 dagar. Jag har klarat en månad sedan jag sist söp min deprimerade, ångestfyllda, utbrända och undernärda kropp till akuten. Jag har klarat en måndag idag. Att jag nu är i Miami på nyårsafton, världens mittpunkt för fest och droger, känns fan nästan lite komiskt på något vis, men ändå vackert. Ett tecken från min högre makt kanske att jag klarar mer än vad jag tror. Att jag inte behöver vara den där tjejen som ramlar av fyllan i alltför höga skor i hopp om att jag som tycker om fyllans flykt inte behöver må dåligt. Att jag kan vara "hög" på alkoholens rus och känslan av att tycka om mig själv. På fyllan gör jag det. Tycker jag är fin. Det tycker jag inte riktigt annars.

Nu ligger jag här i sängen och säger till min sambo att jag varit nykter i en månad och han säger att det är bra. Att jag är bra. Jag blir tårögd och känner ögonen vattnas nu när jag skriver. Livet finns inuti mig, bara jag möter mina rädslor och utvecklar mig. Nyktra AnnaPanna är riktiga AnnaPanna. Nu ska jag fortsätta lyssna på min bok innan vi går ut och tittar på fyrverkerierna. Tack till alla er som skriver i era egna forum. Tack till er som läser mina ord. Tack till er som kommenterar. Känner ett uns av äkta stolthet inom mig, och det är fan vackert. Gott nytt nyktert år till er alla. Kram

Nyårsafton. Fin middag, linneduk, champagne, gamla vänner. Vi lagar mat tillsammans men mannen blir störd av att jag är i närheten. Jag vet, det finns alltid en öl att fylla på med då man är i köket. Och det märks, när alla är samlade är han inte med i samtalen. Han befinner sig i sin egen värld och kommer med konstiga kommentarer. Gången blir allt vingligare och det är uppenbart för alla att S är berusad. Jag låtsas inte om någonting, vill inte skapa dålig stämning. Nu har han gått och lagt sig medan jag plockar i ordning. Det blir så tydligt ibland då man träffar gamla vänner som fortfarande trivs ihop och är kärleksfulla mot varandra. Så här ska jag faktiskt inte behöva ha det, nej! I morgon kommer han att sova länge och vakna på ett sjudjävlars humör. Sen kommer han att anklaga mig för att vara sur och negativ. Jag orkar inte bli ledsen längre, är bara så trött.

Jag höll på att sätta min NA-öl i halsen när jag läste om "presenten"... Herregud, det finns verkligen folk till allt. Tycker du gjorde helt rätt. Hade förhoppningsvis gjort samma sak. På förra årets julfest (när jag var ensam nykter bland kollegorna som var berusade i olika grad) var det en av männen som kläckte en mycket sexistisk kommentar och jag blev så ställd att jag inte sa något - vilket har grämt mig efteråt. Den här mannen ifråga tror att han är Guds gåva till kvinnorna så fort han druckit en öl eller två och vi ska alla vara tacksamma om vi får en liten "komplimang" av honom. Efter detta har jag bestämt att oavsett när, hur eller var sådana kommentarer ges kommer jag inte ta det, jag kommer att säga ifrån. Jag är snart 45 och tänker inte ta idiotiska kommentarer av någon som tror att man har rättigheter att säga vad man vill endast pga sitt kön. Nej tack!
Bra gjort att gråta istället för att dricka. Ännu bättre om han fått gå, och du firat istället :)
Hoppas du har en bra nyårsafton,
Kram feminist-m

och det här är ett rätt så bra ställe att "klä av sig på", i alla fall när det gäller alkoholen. Det är som att prata med en alkoholterapeut, det finns inte mycket som chockerar, och det är mycket igenkänning både här och där, både med positiva och negativa saker. Det är en trygg plats att prata om sina alkoholvanor.
/m

Så trevlig läsning såhär den sista dagen på året! Välkommen över till det "vidare livet" och lycka till med både relationerna och det fortsatta förhållningssättet till alkoholen, vad det än blir!
Kram m

Tack för era inlägg - ja, kanske det Fia, en polerad glassig yta med något gott därinne... Kanske kan stämma?
Nyårsafton idag. Kvällen blev inte riktigt som tänkt, vårt sällskap fick en magsjukesläng och vi vill inte riskera smitta, så en ensamkväll med maken blev det. Inte fy skam det heller, känns helt ok faktiskt. Avslappnat och mysigt, förutom för hunden, som har öronen bakåtstrukna, svansen mellan benen och inte viker en cm från mig så länge smällarna håller igång. Var ute och gick innan och han kunde knappt kissa eftersom det smällde så mycket. Jag önskar för hans och alla andra rädda djurs skull att det blir ett stopp på detta.

Annars går livet framåt, ett steg bakåt då och då, men mestadels framåt. Har förhoppningar inför framtiden, hoppas att balansen och ron som jag börjar känna av nu kommer att stanna kvar. Har fortfarande problem som inte är utredda, och som stressar mig (mycket) men som ändå känns som att jag kommer att lära mig att hantera.
När det gäller alkoholen är den fortfarande ute ur livet. Känns inte som någon uppoffring att vara nykter, men tankarna kommer då och då, att jag skulle vilja klara att ta ett eller två glas vin med mannen vid vissa tillfällen. Jag tror dock inte att det skulle fungera som läget är nu, och jag har inga planer på att testa. Dricker någon folköl någon gång, typ 2,8%, väcker inget alkoholsug alls. Tänker ofta på hur det skulle varit om jag inte tagit mitt beslut för ett år och nästan tre månader sedan. Vilket skick hade jag varit i nu om jag fortsatt som jag gjorde då? Hade det gått över den där gränsen när det fått sociala konsekvenser, andra reagerat och påtalat situationen för mig? Hur det än är så känns det skönt att det inte behövde bli så. Nu kunde jag jobba med det på mitt eget sätt, med stöd från er här på forumet och min man. Och psykologen jag gick hos i vintras/våras. Allt stöd, men framför allt härifrån forumet har varit helt ovärderligt! Jag är glad och tacksam över att ha kommit såhär långt, jag lever ett annat liv nu mot hur det var tidigare, känns som att så mycket tid är bortslösad. Umgänget med andra som jag var så orolig för innan har blivit betydligt enklare utan fokusen på alkoholen - kommer det att finnas tillräckligt, när kan jag fylla på, märks det att jag druckit innan, samtal om hur ofta man dricker - ska jag mörka eller inte, tror att andra inte berättar sanningen om de säger att de knappt dricker något, tar alla bekännelser från andra om att man tar ett glas vin mitt i veckan som att det är helt ok för mig att dricka "ett glas" en vardagskväll. Livet har fått ett annat fokus helt enkelt.

Jag önskar alla er här på forumet, (och dem som kommer hit imorgon eller strax efter med nya förhoppningar inför det nya året) ett bra och så nyktert 2015 som ni vill ha det! Fortsätt kämpa, det är värt det, och det blir lättare för varje dag och vecka!

Gott Nytt År!
/m

Jag har nu nått målet på min resa. Jag har drygt 5 månaders nykterhet bakom mig och har hållit löftet jag gav till mig själv i slutet av sommarsemestern att vara nykter resten av år 2014. Det har varit 5 mycket givande månader, med underbara belöningar speciellt i hur jag mår inombords.

-alla mina mag- och tarmproblem är borta
-kilona har - nåja inte direkt rasat, men gått en hel del nedåt -
-kondisen har stigit så det känts direkt oförtjänt
-sömnen har varit så mycket bättre
-nattsvettningen är borta
-ångesten har hållits i schack
-jag har hållits allmänt friskare, efter de första veckorna

Jobbet har jag klarat mycket bättre. Jag börjar se möjligheter och en framtid, där jag tidigare ofta satt och undrade hur jag skulle klamra mig fast till pensionen (15-20 år till, sic).

På relationsplanet har det känts trögare. Det finns en hel del att reda ut och ta igen ännu mellan mig och Sophie och inom hela min familj, men det var väl att vänta. Och så måste man väl räkna med att om inget hade hänt i juli, så skulle jag knappast ha någon riktig familj kvar, så egentligen är framgången enorm där också.

Det finns en allmän optimism i mitt liv, som var försvunnen då jag drack. Egentligen tror jag att det här en väldigt realistisk känsla. Mina möjligheter är så mycket bättre nu.

Jag önskar ett riktigt Gott Nytt år till er alla och massor av tack för allt stöd jag fått på resan <3 <3 <3

__________
Och sen då? Min resa är slut, här börjar det vidare livet. Jag får öppna en ny tråd i det.

Det är bra att du inser att du behöver hjälp...
I och för sig, så undrar jag lite över varför du skriver att du träffat en "ny man på nätet" - oavsett var man träffat sin partner, spelar väl ingen roll, eller? Och vidare, du tror att du anstränger dig för mycket i det nya samboendet, vad innebär det? Har han för stora krav på dig, eller har du för stora krav på dig själv, från dig själv??? Vad?
Jag vet, det känns jättejobbigt att, som du skriver "klä av sig", men samtidigt skönt, för det kan man här.
Har haft stor hjälp av detta forumet för ett år sen, drygt, då jag var under isen och hittat tillbaka till verkligheten igen, och gick in idag för att påminna mig om att jag helst inte ska återkomma till skiten, vad det innebär att vara fast i alkoholen. För, jag vet, det är ett helvete!!!
Önskar dig ett gott slut och ett gott nytt år!
Du får gärna kommentera min frågeställning; vad menar du med att du anstränger dig för mkt i det nya samboendet? Vad är det som är så svårt att du känner att du måste dricka?
Kram; Cookie

Har länge tagit del av er oro och glädje, ser att ni alla fyller en stor funktion.
Efter 11 dagar har det stora suget släppt, känns mkt skönt. Men nu ska jag igenom nyårsfesten, dricka kommer jag inte att göra (tar antabus). Ulla-Bella du beskrev så tydligt att det känns som en öken, utan oaser. Exakt så känner jag det! Rastlösheten är jobbig, jag som i vanliga fall varit så kreativ, vill inget längre. När ska detta svåmod släppa?

En väldigt lugn dag så inget speciellt att berätta om den. På fredag ska jag ha min första redovisning, blir lite spännande att se vad man kommer fram till och vilka kommentarer jag får från gruppen.

Fick en tanke om hur det skulle vara att stå den 31 december 2015 och summera året på fb, instagram eller what so ever och kunna konstatera att året varit helt utan fylla osv. Fy fasen vilken härlig känsla det skulle vara, kommer att bli!!! :D

Gott nytt år på er alla, låt 2015 bli vårt år!

Kram

Välkommen hit. Självbedrägeriet och skammen hör till bilden, så är det bara. Nu har du tagit ett steg åt rätt håll, nästa steg är att inte dricka. Klarar du det, så har du lyckats med något sort. Töm alla förråd hemma, det gör det betydligt lättare i början. Borde inte vara ett problem i ditt fall, då din sambo inte dricker. Fortsätt läsa och skriva här.

Om det inte är tillräckligt, så sök hjälp (vård, AA...).

Lycka till!

Sänder dig mina varmaste tankar.....kanske hjälper dig lite ......
Mina varmaste tankar .................

Jag är på medberoendesidan och vi bedrar oss också hela tiden. Att vi ser fel,att det ska bli bättre osv.Jag hoppas att du snart får svar av någon bundsförvant som också dricker/har druckit för mycket.