Senaste kommentarerna i forumet

det är svårt att inte ha kontakt,speciellt efter 20 år av nästan dygnetrunt sammanlevande.Vi får se vad som händer och när det händer.

Hej igen....
Jag har träffat Tomte idag och har sagt att det finns en Tjalle som önskar sig en julklapp som ska innehålla en stor viljan och kraft att vara nykter . :)
Tomte har sagt att han kan hjälpa med mycket snygg papper till julklappen men det som ska vara i julklappen måste du hjälpa till med .
En klok tomte men du är också klok .......även om du står stilla lite .
Om jag skulle ha den förmågan och kraft så skulle jag ge dig den julklappen .........men jag kan inte bestämma själv om du ska utnyttja det som är i .
Om du orkar .....koka lite buljong åt dig eller ät lite chokolad ????? Ät lite snälla så du får energi.
Vi finns här . Kram

Hej Skabara! Läser ditt inlägg och vill skicka kraft och positiva tankar, om det går, i den svåra situation som du beskriver. Ibland är livet tufft! Har själv jobb och familj. Precis som du sååå mycket att förlora! Men självklart - sug efter alkohol. Många tankar varje dag om att livet vore roligare och enklare om jag bara började dricka igen. Men känn igen alkoholdjäveln! Den LURAS! Livet blir ju SÅ HEMSKT med alkohol. Men det vet du ju redan. Kramar till dig, tänker på dig och ber för att du, liksom jag själv och alla andra på detta forum ska få en VIT jul.

Tack stingo, villveta, AnnaPanna för era stöttande ord. Det kan inte i ord beskrivas vad det betyder för mig. Jag hade inte orkat utan er support. Jag har tagit mig igenom både natten och dagen idag men med svårigheter. Darrig, orolig mage, svag, självkänsla=0 och så detta mörker ovanpå alltihopa. Min fru har kommit hem, trots allt. Det är oerhört betydelsefullt för mig förstås. Som ni så riktigt påpekar måste jag återigen in på den nyktra vägen.

Jag måste sluta att diskutera med mig själv när det gäller att dricka eller inte. Jag måste vara fullständigt kompromisslös. Jag kan inte dricka, punkt slut. Jag är alkoholist. Den gamla AA-devisen "bårhus eller dårhus" gäller även mig. Rent statistiskt borde jag ha ett antal år kvar i livet och jag skulle vilja fylla dom med lugn, tillfredsställelse, ödmjukhet, generositet, tålamod och förhoppningsvis lite glädje.

Förutom mina problem med A har jag fått några vardagliga bekymmer som blir än mer jobbiga att hantera när man inte är i form, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det är bara några veckor sedan jag hade varit nykter i över tre månader och var i bra balans. Jag vill dit igen. Frågan jag ställer mig är hur jag genom livet klarat av så många olika sorters problem men är så maktlös mot att hantera alkoholen. Snart har två dygn gått sedan sista glaset och jag vet att det numera tar ytterligare 4-5 dagar innan första återhämtningen är där.

Jag har just nu bara en enda julklappsönskan och det är att förbli nykter. Allt annat är oväsentligt just nu.
Sköt om er
Tjalle

Hej......var orolig att du försvann :(.
Du måste ha hoppet......
Ärligt sagt så är jag lite avundsjuk att du och han har alls kontakt . Jajajaja......jag vet att det låter konstigt det jag skrev , men jag saknar mitt ex . Jag saknar honom men inte hans sjukdom .

idag med exxet.Och då vaknar förstås hoppet,att allt var på låtsas.Nu ska allt ordna sig.Det var bara en ond dröm.
Men jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan han sätter sig igen.
På något sätt är det så skönt att vila i denna fas av stillhet,när den nya fyllan ännu inte har hänt och hoppet har tänts lite.

Jag kommer ihåg mitt ex .
Han åkte hem till soffan och satt på Tv -hockey eller nåt annat med sporten att göra . Det var som en kick för honom att dricka.
Eller att åka till landet, kick med . Han sa till mig att det är mera som en livs still för honom som han tycker om och kan inte bryta .
Minsta ändring - och han var inte riktigt sig själv..... och även han kom till mig åkte han tillbaks till sin egen soffa :( .
Jag tror att man måste försöka undvika dem ögonblicken som sätter igång eran sug efter alkoholen .
Jag har försökt ändra hans vardag genom att erbjuda nya upplevelserna som hade inget med hans minne att göra . Vet inte om jag skriver tydligt och ni förstår vad jag menar ......
Jag beundrar er hela tiden för att ni kämpar , hjälper varandra och skriver här .
Kram

Åååååå, det är som om jag skrivit det själv typ. Förstår exakt vad du menar och jag förknippar också musik väldigt starkt med fest. Vill inte vara utan den känslan när man börjar känna hur musiken pulserar i kroppen och man känner hur man kan börja släppa loss, men.. Jag vill nog inte vara med den känslan heller för det är ju när man släpper som det många gånger spårar också tyvärr..

Har funderat en hel del på festandet de senaste dagarna och jag själv kan känna att jag fortfarande festar som en 18-20 åring. Många av de fester man är på är uppbygda så att alkohol och dricka är fokus blandat med spotify/youtube osv.. Frågan är om man vill stanna kvar här eller om det är dags att växa upp, prioritera om? Jag vet inte..? Sedan vet jag ju att det lätt kan spåra på andra typer av fester också men jag känner att jag är betydligt mer försiktig och rädd i de fallen.. Kanske därför jag har undvikit dessa på sistone för då vet jag att jag inte kan ge gärnet.. :S

Tror dock att man verkligen kan släppa loss och ha hur skoj som helst på en live-konsert med SM lr avicii om man bara vill. Det är en själv som sätter gränserna och man kommer tillslut märka att hur mkt man en dansar och flummar så är det inte nån fan som tänker på om man är nykter lr inte.

Men som sagt, jag förstår din känsla och jag känner likadant. Eg handlar det väl om prioriteringar. Kanske prioriterar man att va packad en gång per år på just den där konserten och riskerar att saker kan bli lite fel. Men då gäller det ju också att man håller det man lovar till sig själv och inte låter en kväll/helg sprida sig som en löpeld och plötsligt dricker man oftare och mer än alla andra man har omkring sig.

Vad är av värde för dig? Hur mkt värderar du alkoholen? Och då menar jag allt som alkoholen innebär, inte bara ruset som vi känner då vi börjar dricka utan från att sätta sig i bilen och införskaffa drycken till att vakna upp dagen efter. Vart ligger det på din priolista jämfört med andra saker som du tycker om?

Jag kan även känna att det är svårt att bygga på något på längre sikt då det blir för mkt fest, såsom motion, förhållande, självkänsla osv..

Tycker dock att det är helt okej att vara ledsen och arg, vi måste också få visa känslor oavsett hur rätt eller fel känslan är.

Nog med svammel, saker och ting kommer att ordna sig! Vi måste bara börja kämpa och visa det. Tänk gärna också på att det du säger rakt ut till andra det säger du också direkt till dig själv.

Allt gott till dig annapanna! Kram

Jag förknippar oxå en massa saker med alkohol...Musik, vissa TV-program, fotbollsmatcher mm mm. Det tar nog tid att få bort det tankemönstret (tankemonstret...). Min hjärna är fortfarande inställd på, och planerar, att åka på systemet efter jobbet. Rätt skönt att komma på att det räcker att åka på ICA :) Men även jag känner en sorg över att inte kunna dricka normalt! Vi får hoppas att det släpper med tiden!
Jag smyger med en vecka efter dig (9:e dagen nu). Vi krigar på!

Styrkekramar till dig . Skulle önska mig att kunna hjälpa dig ....... .Jag hör mycket melankoli i dina meningar . Ge inte upp !
Du klarar det AnnaPanna !!!!
Jag tror på dig !

Japp. Inne på dag 16 som nykter och det känns okej. Fick en dålig vibb av mig själv igår och inser hur mycket i livet som jag kopplar ihop med alkohol. Framförallt musik. Musik är en stor del av mitt liv. Därmed också alkohol. Jag älskar musik och har alltid älskat musik. Tittade på en musikdokumentär igår om SHM och kände hur alkoholdjävulen började spela spratt i mig. Jag kände på riktigt hur jag verkligen blev ledsen. Tårarna va så extremt nära. Ledsen och arg. Jag fick ett sånt starkt sug efter alkohol, eller kanske framförallt flykten som alkoholen hjälper mig med. Hög pulserande musik, in i en dimma av att inget kan komma åt mig, skiter i allt och alla. Jag blev så jävla ledsen över att den tiden är förbi. Känner mig så jävlaynklig, för innerst inne vet jag ju att det GÅR ÅT HELVETTE. Att det där jag suktar efter bara är en illusion, men ändå blir jag så jävla ledsen. Det är en sån tomhet. Jag vet att jag borde tänka att jag ska kunna uppleva energi och glädje och eufori utan a, men jag kan inte hejda känslan. En jävla sorg är vad det är... Fan! Varför vill man inte vara utan? Varför kan inte jag också få känna känslan av att bara socialdricka? Varför ska jag tycka att det här är en så jävla viktig del i livet? Blir arg och ledsen på mig själv. Fan..

Hur djävla fast i träsket får man vara???

Efter ett trevligt julbord tillsammans med hans familj och en timme för mig själv i söndags tänkte jag att det är kanske inte så illa ändå. Vi kan nog lösa det. Jaha?? Men hur var det nu då med otrohetsanklagelserna? Elakheterna? Att jag fortfarande gör allt?? I natt kunde jag inte sov utan låg och funderade mycket. En sak jag kom fram till var att om vi ska byta hus växelvis så att inte pojkarna ska behöva flytta omkring, så kommer det att vara jag som städar båda husen. Det vill jag inte. Jag vill kunna ha mitt och trivas i mitt. Dessutom är det ju bara en kortsiktig lösning om jag skulle flytta ut till stugan.

Har det gått så långt att minsta lilla omtanke får mig att omvärdera allt? Eller är jag feg? Lat?? Känner för att lägga mig och sova i en månad. Men så får jag så dåligt samvete mot killarna. De behöver mig och jag har ingen ork kvar.

Hej Tjalle!

Precis när jag vaknade nu på morgonen gick jag in på forumet och hamnade på din tråd. Läst den från start till slut och vill bara säga att jag tycker du är SÅ stark som fortsätter kämpa.

Den där svaga självkänslan känner jag igen. Jag har insett att även den är en färskvara. Något som måste jobbas med dagligen för att hålla "konditionen" i själen uppe.

Blev kanske inget matnyttigt inlägg det här, men ville bara skriva några ord och säga att jag hoppas du orkar fortsätta kämpa över jul. Vi klarar det!

Igår var jag på botten och det kändes att snart drunknar jag av mina egna tårar . Idag är det lite bättre och har vaknat lite gladare.....
Jag tror att allt det hur jag mår ligger bara hos mig och att jag ältar för mycket . Tankarna snurrar mest runt mitt eget liv just nu men arg och besviken är jag på honom.
Men ärligt sagt så kanske tänker jag fel . Det är faktisk fel att vara arg på en människa som är sjuk och förstår inte och kan inte hitta sin egen vilja att må bra. Den har inte den kraften än. Men ad vet jag ? Han kanske kämpar ........Helst ska man tycka synd om honom ....men gör jag det ? Nix ... inte nu

Det är inte lätt att börja tänka på sig själv när man är fast vid en annan människa ......
Känner att mitt huvud är bredvid min kropp och att jag måste jobba på att vara igen den jag var .
Hur kunde det hända ....?
Hur kunde jag tillåta honom att göra av mig den jag är idag ?
Kram

Vi funderar nog alla över vad vi lämnar ut och bra så. Många ändrar till exempel i detaljer, så att det skall vara svårare att gissa vem man är. Anonymiteten är aldrig 100% säker. Dessutom är vi ju alla väldigt levande personer, här på forumet, och hurudan man ser ut som här har också stor betydelse, åtminstone har det för mig. Och så kan man lätt bli sårad om någon skulle komma med fula kommentarer, då man lämnat ut sitt innersta. Det händer till all lycka väldigt sällan här och admin och andra medlemmar brukar vara snabba att komma till hjälp, då det behövs.

Så du är inte ensam där heller.

Hej mia, ja helgen gick faktiskt bättre än jag väntat:) Försöker slå om kosten men unnade mig en pizza o film fredagen efter en sväng på gymmet, lördagen ställde jag upp som chaufför till trevliga vänner som for till krogen, jag följde inte in, inte för de hade ställt till de men ville stiga
upp tidigt. Och det gjorde jag, var hela dagen ut i skogen
söndagen med mina hundar, jätte skönt:)
Ja jag hoppas verkligen att jag snart kan stänga av de dåliga minnen eller tillslut bara vaga främmande tider:)
Läste att vissa drömt att ni druckit. Vaknade i morse med ångest o känslan av bakis, fast det var bara en dröm och jag söp som fan i drömmen. Konstigt?! Fast nu var det iallafall inte på riktigt som förra veckan. Tacksam o glad idag

Hade skrivit ett jättelångt inlägg och om olika saker. Svarat cleaver. Berättat mer om min bakgrund. Men jag klarade inte av att färdigställa inlägget. Det visaŕ nog hur lite jag litar på människor. Jag är ju anonym här. Men ändå klarar jag inte av att skriva inlägget... det var för jobbigt.

... så har det gått att låtsas som ingenting i olika situationer, och kanske tom lura dig själv att det är okej och att du kanske överdriver osv, men när du börjar prata så inser du nog att det är på riktigt, och när man hör andras kommentarer så förstår man att det inte är normalt eller okej.
Fortsätt prata och skriva, ta över ditt liv, ta tillbaka det som är ditt!

Så är det såklart :)

Ledsen med dig med.
Men tänk själv !!!! Du kunde vara nykter !
Känn dig stolt och gör om det igen . Jag förstår att det är svårt ibland men gör det igen. Va nykter igen för för varje gång du gör det , ska du känna en stolthet och lyckan . Ge inte upp .

Sänder dig mina varmaste tankar.......
En vän har sagt till mig.......... för en timme sedan - " Du har allt rätt att vara förtvivlad just nu . Du har allt rätt till att gråta floder av tårar , men du måste förstå att han är inte värd dina tårar . Det kommer en dag när du sträcker på dig igen och din glädje kommer tillbaka. Du kan inte rädda varken honom eller andra här i världen ".

Det känns som att jag går i ett vacum, vill bara att dagen ska ta slut så att jag får gå och lägga mig. Trodde i min enfald att jag skulle kunna gå till jobbet idag och sätta på "masken" och vara som vanligt. Det gick inte alls. Är väldigt glad, pigg och energisk normalt sett så alla förstod att det var något och många frågade....det enda jag kunde/vågade säga var att jag mår inte så bra men vill inte prata om det. Och jag känner att jag dragit ner hela stämningen på kontoret idag, för att jag inte var som vanligt...

Jag ringde AA idag, och det var ett fantastiskt skönt samtal att få ha. Och för första gången på alla år berättade jag för en av mina närmaste kompisar om hur jag/vi har det. Det var en enorm lättnad, samtidigt som jag känner att jag hänger ut min sambo. Tänk så lätt det är att mörka ett alkoholproblem...hon sa att hon aldrig anat nån'ting.

Nu är jag bara extremt ledsen. Känner en sån besvikelse och ilska över allt min sambo smugit bakom min rygg med och ljugit för mig om. Hur i hela friden ska jag finna tillit igen? Det gör så fruktansvärt ont.... Och vad är det jag/vi har framför oss egentligen? Ja, jag har ingen aning.

Det känns som att nu när jag har lyft på locket och pratat om det med andra och med er så gör det mer ont än innan. Kommer det att vara värt det....

Ledsen att höra att du har det svårt. Tror du att du kan klara av att ge dig själv erkänsla för all den tid du hållit dig nykter, i stället för att bara känna skuld över bakslagen? Om du dessutom hoppar tillbaka på vagnen, så är riktningen den rätta.

Fan så lätt det är att fylla nappflaskan med sprit, fast man vet att det är en superdålig Idé .

tack för din kommentar nya_mia. Visst är det så att min främsta tröste-napp är och har varit alkoholen. Dålig självkänsla i botten och är väldigt dålig på att attackera vardagsproblem och framför allt konflikter. Ju obehagligare de är, desto lättare har jag att skjuta upp beslut och handling. Det känns bara så hemskt att man inte lärt sig mer än man har under så många levnadsår. Det som tar veckor och månader, i vissa fall år att bygga upp ser jag till att rasera på några ynka dagar.
Sköt om dig
tjalle

Har läst från din tråd om din resa och långa nykterhet. Känner igen vad du skriver om att "något händer" och bums så går man på systemet. Jag är likadan. Jag tror både du och jag är dåliga på att hantera känslor och situationer! Jag är nykter sen fåtal veckor bara. Började på KBT behandling i samma veva. Varit där idag också. Idag sa terapeuten lite feedback-grejer. Att har jag bekymmer, oroar mig eller har ångest så tänker jag INTE rationellt. Att jag istället för att försöka lösa problem, har hittat andra tillfälliga "tröste-nappar" som alkohol som SKJUTER UPP problemen tillfälligt och bara "ger upp". Det är för att jag än inte fungerar logiskt och att jag inte hittat rätt sätt att hantera problem. Det var jobbigt för mig att höra detta och det ÄR ju för att jag inte kan hantera problem :P