Senaste kommentarerna i forumet

"Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång."

Slog an en sträng. Så har jag ju tänkt massor av gånger om massor av saker. Anledningen till. Och den flodfåra som uppstått efter dessa massor av samma slags tankar. Till slut törs man nog inte andas ett andetag utan alkohol. Bli beskuren mer och mer, flodfåran gräver sig djupare och översvämmas...

Nej, Stingo, vem säger väl att man måste räkna dagar? Jag ville inte göra det alls förra vevan. Men hur det nu än var så började jag med det. Ju krampaktigare min nykterhet kändes, desto krampaktigare blev räknandet. Naturligtvis hade det ingenting med att räkna dagar att göra, den "sysselsättningen" var mer ett symptom på att nåt inte var som det skulle. Och det som inte var som det skulle var min upptäckt att livet inte blev enkelt och gott i den utsträckning jag hade förväntat mig. Det krävs mer för att tillaga en bouillabaisse, liksom...

SL. Blir alltid på så gott humör när jag hör av dig. Pusspuss!

Pontus & Fenix; ja, vi kör på ickeräknande och så får vi utvärdera vad vi gjort i stället. För min del handlar drickande förstås om att ha kul, träffa folk och festa till. Men drickandet har en annan funktion också och den är att trösta och lindra. Finns mycket att säga om det där, men hinner inte skriva mer just nu.

/L

Vi hjälps åt, absolut! Ha en bra måndag du med :)

Jag har samma situation med släkten. Kan inte prata med dem. De består till stor del av nykterister och de skulle få en chock! De ber mig ju dock inte handla på systemet och det är ju en fördel :) Tur att detta forum finns som sagt! Ha det bra Mia!

Nu när jag varit sjuk har jag kört mer styrketräning, yoga och pilates istället för kondition. Struntar fullkomligt i att min sambo hånar mig för mina nätta rosa 2 kg hantlar.;) kläderna har blivit lite för stora och fått använda bälten till många byxor. Ska vänta med klädinköp tills jag gått ner lite till. Gått ner 5 kg av 10 kg. Hälften kvar. Men känner mig såå mycket gladare och har mer ork!

Fick igår frågan av svärmor om jag kunde gå förbi systemet och handla när jag ändå skulle till stan idag för att handla julklappar. Eeehhm...hhrrrmm...hur ska ja slingra mig?? Tror inte det är så bra ide. Men jag måste handla julklappar! Detta är nackdelen med att jag inte berättat för nån om alkoholproblemen. Jag kan bara inte prata öppet om det med nära o bekanta. Litar nog inte på människor och tror jag skulle mötas med oförstående. Vid dessa situationer känner jag mig helt ensam mot världen. Det är tur att detta forum finns.

Visst är det härlig känsla när man slår upp ögonen och smilbanden åker med lättnad:) även jag har en vecka nu nykter:) en bra början. Nu har du en vecka då du kan göra vad du vill för dig själv. Det finns mycket kul man kan göra ensam. Vi hjälps åt, glad måndag:)

Tack, det känns tryggt :)

Hej .......vi har koll på dig :) :)
Tack förresten för fina ord i min tråd.
Va rädd om dig

En vecka utan en droppe då...Inte mycket men en början! Det bästa är morgnarna :) Att vara beredd på att vara bakis men upptäcka att jag är fräsch och kaffesugen :) Blir lika förvånad varje morgon.
Dottern åker till sin mor ikväll så nu blir det en dryg vecka ensam, inklusive helg. Det blir en prövning såklart för då skulle ju ingen märka något...Så kan min reptilhjärna tänka ibland. Som tur är har jag fortfarande kvar en hjärna till :) Dessutom skulle ju ni på forumet förhoppningsvis märka det. Skulle inte ljuga här för då har man verkligen sjunkit lågt! Det passar mig ypperligt att vara här och kunna vara helt ärlig och anonym men det känns ändå personligt på något sätt.

Kram till er alla!

Har inget genialiskt att skriva som får dig att må bättre. Men att han inte kontaktar dig är inte detsamma som att han inte funderar på hur du mår. Han kanske inte vill besvära. Känner ju inte honom men så skulle jag kunna fungera.
Jag ska också vara ensam på julaftonskvällen. Det känns ok. När barnen är stora är inte jul en jättestor grej. Det är ju individuellt såklart!

Finns absolut ingen anledning att tro att du ska vara ensam hela livet! Du verkar vara en varm person och det är attraktivt! Du har säkert många andra bra sidor också. Försök att inte tänka på honom utan på dig själv nu. Lätt att säga för mig men...Kram

Hej igen
Jag är här ofta. Sitter och läser . Ofta får jag kraft att skriva tillbaka och glädja sig att många kämpar .
Själv mår jag sådär eller ärligt sagt så mår jag inte alls bra.
Har ingen kontakt med honom och det gör mig frustrerad .
Vad är det för en människa som inte alls funderar hur jag mår .......
Jag står stilla i utvecklingen :) :) och har otrolig ångest inför Julen .Bara tanke , att jag ska vara ensamt och han ska vara lycklig bland de närmaste, gör mig bara ledsen .
Mina barn ska vara här till Julen och efter två dagar ska de vidare . Alla vänner och bekanta har sina familjer och är upptagna. På själva Nyårsafton är många bortresta :)
Klart att jag är en vuxen människa och det är min egen uppgift att ordna mitt liv själv men just nu har jag bara en stor klump i magen och stirrar fram. Inga varma tankar om mänskligheten , ångest och rädsla att vara själv resten av livet.
Vill sluta gråta .
Kram

att höra av dig och att du är tillbaka i det vanliga. Det är en stark vana att läsa forum... och din vana är ju rotad under betydligt längre tid än min. Jag läser inte dagligen längre, ofta glömmer jag helt bort att forum finns - och blir lite förvånad sen när jag kommer ihåg att kolla. Men du Berra, du är en av dem som finns för alltid i mitt hjärta. Det var du och Adde som "visade" mig att det är möjligt för vuxna män att bryta mönster och byta riktning och att det finns olika vägar. Evigt tacksam.... Kram / mt

..och tack för påhälsningen!

Ja det blir mer sällan jag plitar ner något just nu, försöker frigöra mig från det något tvångsmässiga forumläsandet.
Min depp-dipp var mer av en långvarig svacka, jag är tillbaka till mitt vanliga nu, och det är varken härligt eller kasst, utan bara "är" på något konstigt sätt.
Lägger inte ner en massa funderingar på detta, utan kör bara på...

Drack grogg i fredags, ofrivilligt förståss, grabben hade blandat en party-skvätt i en 1,5-liters PET som stod i garaget, glömt bort den och den hade hamnat bland alla andra flaskor.
Duktigt som jag är så vill jag dricka upp alla skvättar, tömde ett par deciliter ur en ginger-ale, på sista slurken skulle jag suga ur det sista ur isbitarna kände jag en välbekant hetta ur tunga och svalj, det här smakar starkt sade jag vid matbordet, grabben stelnade till men dröjde inte länge med svaret, ehh den där var visst min.
Jag prioriterar ärlighet framför fördömande, och straffet blev att kidsen fick gå själva till sina kompisar på kvällen, pappa var ju onykter och skulle lätt blåst rött på en kontroll.
Kände jag något då?, nja mest obehag och en värmande sockerdrickskänsla uppe i huvudet, jag var orolig att det skulle vara en behagande känsla.
Ni vet, det behövs bara en enda cigg för en exrökare att fastna igen, rädslan var stor för att ramla tillbaka i något dit jag inte ville hamna.
Men det gick bra, 2 dl raggargrogg av okänd styrka satte inte igång något, läskigt att jag redan nu har lagt en ribba på tålighet.

Annars då, gubben ligger i jorden, morsan har syrran och svågern hemma hos sig, hon har nog aldrig haft det så hektiskt tidigare, de kör hårt med henne, och hon trivs bra.
Begravningen var fin, stor närvaro från vår släkt, över hundra som knöka kyrkan till sista extrastol, han var rik på kärlek och omtanke, det märktes...

Hemmavid är det renovering som pågår, stort röj i tvättstugan sedan vi bytte varmvattenberedaren i somras, kommit drygt halvvägs och vi kör en "fattigmansrenovering" utan någon speciell lyx, men dessa 3 m2 landar nog i alla fall på 15 lax, perkele så dyrt allting är!
Min mesta tid går åt till att fundera ut alla lösningar i förtid, det tär hårt på de stackars hjärnceller som är kvar, är ganska så mentalt slutkörd.
Lösningarna i praktiken är inte alltid desamma som de genomtänkta, vilket både förenklar och förvirrar ibland.

På jobbet är det också förvirrat, men jag orkar inte lägga några värderingar i det, det finns tillräckligt många chefer som kan jönsa omkring med dessa beslut.
De kan ta min kropp men inte min själ, har fått skäll som vanligt och jag vet inte vad man ska göra för att kunna behaga dem alla, suga av dem?
Jag spelar ett rävspel med en av cheferna, hans drag är förutsägbara och kränkande, och även om han vill att jag ska kräla i smutsen för honom så gör jag det med stolthet,
Det sprätter i honom av vrede, och det är ganska så spännande att gå till jobbet varje dag.
Det lackar mot jul och jag absolut ingen julkänsla, tycker bara att det känns stressande, men ser fram emot den påtvingade ledigheten trots allt.
Imorgon tar jag och frugan ledigt för att handla julklapparna till ungarna, och har traditionsenligt sett filmen ikväll tomten är far till alla barnen, det gör vi varje år, kan nästan alla replikerna nu, men underbar ganska så modern svensk tappning av familjelivet.

Så ser livet ut för en x-alkis, dryga sju år med nykterheten som en trogen följeslagare, när man har slagit hål på sina egna myter om varför just jag drack alkoholen.
Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång.
Lurar luringen...

Berra

är sammanfattningen.Och lite försiktiga med att släppa på denna nya självständighet.Den har gjort oss båda gott.Sen vill jag förstås blanda in hans drickande också i detta avståndstagande.men jag tror egentligen inte att det hade så mycket med saken att göra.Kanske är vi på väg ifrån varann,eller så håller vi bara på att hitta igen oss själva.Det får framtiden utvisa.

att se dig på banan Lena! Själv har jag jag ro i sinnet i alla fall idag, och lägger mig nykter för att vakna nykter. Tänker inte heller räkna dagar utan tugga i mig en åt gången.

....jag faktiskt tagit några steg mot tillfrisknande.
Jag och min sambo var igår på en stor tillställning i stan. Massor av folk och uppträdanden. Han skulle hålla sig och inte dricka så mycket. Vi skulle dessutom gå med ett par som inte spottar i glaset. Jag var så nervös att jag inte skulle klara av att hålla mig lugn.
Den senaste tiden har det liksom gått upp för mig att jag måste släppa taget om honom, jag måste få lugn och ro, han måste ta ansvar för sitt eget handlande.
Han blev mer full än vad jag önskat, men jag klarade att hålla mig lugn. Tänkte hela tiden att han fattar egna beslut, jag fattar mina. Det finns ett sådant lugn i det. Jag inser att jag hela mitt liv har försökt hålla fast så mycket. Kramat sönder så många fåglar i handen....

Hans kompis, som var rejält påstruken, hade ett serious talk med mig, han tycker att jag ska släppa ännu mer. Och jag kanske gör det. Det kanske slutar med att han dricker precis så mycket han vill, och jag inte fixar det. Blir det konsekvenser, så kommer jag inte att vara kvar. Men jag sa inte det.

Hans polare berättade för mig att både han och hans fru ibland blir så packade att de spyr från taxin eller när de kommit hem. Jag sa att jag inte tycker att det är normalt. Jo, det är det säger han då! De är inte 20 år utan 45+. Och har tre barn., ett par av dem i tonåren. Jag tycker det är otroligt att de kan resonera så.

De jobbar tillsammans och jag fick bekräftat att min sambo har gjort bort sig på firmafester och liknande. Precis som jag varit säker på hela tiden. Ibland är det så skönt att få bekräftelse på att ens magkänsla leder en rätt! Han har ju förnekat det så starkt! Och jag har ibland tänkt att jag är tokig.
Polaren tycker att jag ska strunta i att sambon blir dryg och jobbig när han är full. Ja, kanske, det är ju dit jag är på väg, eller något liknande. Och att han har dåligt ölsinne. Han tycker också att han är jobbig. Så jag är i alla fall inte ensam om att tycka det!!!! Så skönt!!!

Så skönt att släppa taget!

Härom dagen sa han; jag har druckit en öl till maten ganska ofta, det kanske inte är så bra. När jag räknade efter blev det 1 öl 3 ggr i veckan, jag ska sluta med det.

Tack för att du läst, alla infallsvinklar välkomna.
Sov gott!

kom jag till en insikt. Om ork, vilja och lite djävlar anamma infinner sig så kan 2015 bli året då jag följer mina drömmer, tar klivet och bara kör. Kanske dumdristigt eller genialiskt, gränsen är ju oftast hårfin.

Så härligt Nyman! De där stunderna kan man leva på länge. Tänk vilken större behållning och energi man får av de träffarna. I jämförelse med "en blöt kväll i goda vänners lag". Jag bli så för-e-bannat glad för din skull eftersom jag vet hur förbaskat viktiga de där stunderna som en påminnelse av vad livet har att erbjuda utan a.

Happy Advent finaste L. Började just undra var du tagit vägen ;)

Kan det vara nått.Jag är själv på medberoendesidan och vet inget om det sug som gör att ni trillar dit fast ni borde veta bättre.Samtalskontakt med drogterapeut kanske?
Det kommer säkert vettiga svar inom kort till dig från de som vet vad du går igenom.

Jag skulle verkligen rekommendera KBT, då man går till grunden med sitt tankesätt som är helt individuellt. Man nystar upp sina tankesteg i små, små delar och får hjälp till att hantera dom där små delarna där man tänker fel helt! :) jag har gått 7 ggr. I början var jag skeptisk och trodde det var nån hokuspokus och flummande, men har sett att det hjälper att JAG själv sakta och noggrant tänker efter och analyserar en typ av situation som jag vill ändra med mig. Terapeuten hjälper mig med att ställa frågor och handleda medans vi tillsammans skriver ner situationen på papper. Då ser jag exakt i vilket steg allt brukar gå åt helvete och vet när jag i framtiden måste stanna upp lite extra i just detta steg vid denna situation för att inte göra samma fel igen. :)

Hej Lena. Jag tänker exakt samma som dig. Dom tidigare gångerna har jag räknat dagar, inte med flit men ändå inom mig. Som gjort att jag känt mer stress på något sätt. Den här gången gav jag fan på att tänka på dagarna. Jag har bara en nykter vecka bakom mig så nog vet jag hur många dagar hittills:) men tänker försöka stänga av det. Vill leva här och nu och inte längta till mitt första nyktra xx. . Nånting. Är nog bra att försöka låta bli:)

Jag förstår din vilja att hjälpa honom, fixa och boka - men du kan inte göra något och ska ont göra något annat än tänka på det du vill och behöver. Han måste välja och du har gjort helt rätt genom att ställa ett ultimatum som du fullföljer om han inte väljer bort alkohol.

Han kommer självklart försöka få dig ur balans genom alla möjliga saker, som tex alkohol kan man inte sluta abrupt med, men precis som du verkar ha gjort - ge dig inte in i någon diskussion. Du vet vad du vill och vad du behöver. Det räcker så.

Kram

Vem säger att man borde göra det?

Det är klart att man inte vill att livet "ska sluta på AA."
Överallt annars ses ju det normala som att man dricker, festar, är intresserad av vinsorter eller öl osv.

För mig handlar det om liv eller död.
Mina alkoholproblem har varit allvarliga och ibland kan jag inte förstå hur jag kan ha haft en sådan tur gång på gång.
Mitt liv har innehållit alkohol sedan jag var tretton år.
Mitt drickande förändrades även.
Först var det FEST som alltid slutade illa på ett eller annat sätt.
Sedan blev det smygdrickande ju äldre jag blev.
Idag efter allt är jag rädd för alkohol och för att börja dricka igen för då kan vad som helst hända.
För mig är AA en slags investering i livet.
Jag går dit av många olika skäl.
Jag ser det lite som en medicin för mig och vad jag kan göra för att hålla mig frisk.
Det är livsviktigt för mig och jag hoppas att jag kommer fortsätta gå resten av mitt liv, annars är risken stor att jag förtränger och glömmer bort allt elände jag har utsatt mig och min omgivning för.

Jag önskar dig lycka till med att ta hand om dig på ett fint och bra sätt, så att du slipper må överjävligt dåligt av vad alkohol orsakar dig.
Det är inte kul.

Kram!

du har insikt i problemet och du har kärlek till din sambo.Två goda ,förutsättningar för att lyckas ta sig igenom det här.
Om han efter några dagars betänketid säger ja till att ta emot hjälp så kan du lugnt och fint ställa honom inför de val som finns i er kommun.
Sen kan du i samma process söka hjälp för egen del via alanon,självhjälpsböcker eller fortsätta skriva här.
Det tycker jag du ska göra för din egen del oavsett vad din sambo väljer att göra.

Sen betar du stegvis av DIN lista på vad DU kan göra för att förändra ditt liv till det bättre.
Gapa inte över för mycket på en gång,det är med pyttesteg man sakta kan förändra sig själv och sitt tankesätt.De kräver digert arbete.

Vad gäller hans val i hur han tacklar ditt ultimatum kan du egentligen bara se på och acceptera det val han gör och agera utifrån det.
Lätt som en plätt :)
Lycka till och behåll den styrka du har i dig just nu så länge du förmår.Den kommer du att ha nytta av.