Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte ensam. Vi är med dig. Kämpa på och fortsätt gärna skriv!

Skickar styrkekram

Tack för att du delade med dig i din nya tråd. Delar av din historia har jag ju läst, om än lite fragmentariskt. Du har gjort ett hästjobb och jag är glad att det går bra för dig. Hoppas nu att det ordnar sig med allt det praktiska för dig också.

Kram till dig

Hej min söta vän,

Så himla tråkigt med middagen i fredags. Tyvärr visste du väl vad som väntade... Man får väl se det som en påminnelse om hur det kan vara om man väljer att börja hinka vin igen... Hemska tanke... Undvik henne eller bjud på te med varma scones. Gärna ganska tidigt en söndags morgon. ;-)

Hoppas att din söndag varit ok och att du får börja må bättre så smått. Vill att du ska få känna dig stark, frisk, glad och pigg. Och lugn. <3

Min helg gick fint. Jag har nog aldrig känt mig så trygg i mitt nyktra beslut, i sällskap med andra, som den här helgen. Det kunde inte kännas mer rätt och jag kom på mig med att sitta och vara tacksam flera gånger under middagarna. Inte kan jag någonsin kasta bort det här!

Jag förstår vad du menar med det där med vänner. Jag oroade mig riktigt ordentligt för det för någon månad sedan. Tänker just nu, i alla fall, att det nog löser sig med tiden. Det finns säkert en uppsjö av människor som valt bort oss tidigare pga vårt drickande, eller hur? Nu kanske sådana faktiskt återvänder. Man vet aldrig.

Bamsekram till dig <3

Sådär, hur är det själv? Tackförattdufrågar

Jäkla slit att packa ingör flytten.

Ja jag vet att det är precis som du beskriver.Mitt ex var nykter i två år.På eget initiativ med hjälp av antabus men han blev från den dagen som förbytt.Vita knogar tror jag det kallas.I verkligheten var han bara nykter 6 månader och började sen smygsupa i stugan som han nu flyttat ned till.Där han får supa ifred och utan insyn.Hans halvår i stugan har inte gått så bra.Han har druckit ungefär hälften av dagarna,långt mycket mer än han nånsin druckit tidigare.Då låg han på en konsumtion på ett par flaskor vin i månaden som ibland bröts av med en rejäl fylleperiod om 3-4 dagar.

Jag har själv bara påbörjat min resa och har inte någon som helst avsikt att bryta den resan.Däremot har jag svårt att helt bryta med min käresta.Därför är detta en nödlösning som känns ok i dagsläget både för honom och mig.En dag i veckan kommer inte att rasera vare sig honom eller mig om vi väljer att avsluta experimentet.Det ger oss samtidigt tid att fortsätta bygga upp oss själva.Om han väljer nykterhet eller inte har jag idag inte en aning om.Och just nu lägger jag inte heller några värderingar i det.Jag vet att det är ett strutsbeteende från min sida,men då får det vara så.
Men tack för era omsorger,jag är väl medveten om att jag är ute på nattgammal is.

..längesen jag lämnade avtryck hos dig.

Ser hur du kämpar och din frustration. Du är inte ensam…
Vill inte rätta men det är en stor skillnad på att vara nykter och spritfri.
Min karl har varit spritfri 1,5 år men han är långt från nykter. Han är precis samma som med sprit i kroppen bara ännu värre uppleva beteendet och inte ha spriten att lägga skuld på.
Hans missbruksbeteende är så inrotat i honom och det har inte ändrats ett dugg. Alltså är spritfria missbrukare inte nödvändigtvis nyktra…

Kämpa vidare men tappa inte bort dig själv
Kram

Det gick alltså inte så bra och helst skulle jag vilja stoppa huvudet i sanden eller bara försvinna. Det ska jag INTE göra. Jag erkänner och ska försöka acceptera att jag misslyckades men att det inte ger mig rätten att fortsätta misslyckas. Läste att någon av er skrev"att uppleva sitt barn ska man unna sig att göra nykter", det gick verkligen rakt in i hjärtat på mig. Timern nollställd och nu jäklar anamma ska jag ge mig själv och de runt mig den bästa gåvan vi någonsin kommer att få. Jag ska från och med nu leva ett nyktert liv!

Ofta känner vi oss nog som större idioter än er som faktiskt dricker.Även om ni ser fakta så väljer ni och så även vi.Men vi är åtminstone nyktra när vi gör det.Iofs det är ju ni också innan första klunken :)

... tycker jag var ett klockrent svar. Det finns en tid för allt, förvisso, men det gäller att vara uppmärksam på vad förändringsviljan vill manifestera sig som. Yttre förändringar kan ibland bara vara pseudo-, en temporär makeup man tar till i egen frustration, bara för att man är så angelägen om att något ska hända. Det är kanske övermodigt sagt att allt man söker skall man finna på sin inre resa, men jag tror förbaske mig att det är så. På riktigt.

…tack för omtanken.

jo då, jag kan och jag orkar och ska MEN…
jag vill ju något annat så jag kör i kronisk motvind och uppförsbacke.

Min dröm är lugn och ro och enkelhet, bara vanliga dagar med ett "hej, hur mår du…" "tänker på dig…" "vi fixar detta…" "jag vill också…" "föråt…"
men dessa enkla ord existerar inte och viljan finns inte, bara lögner och elakheter.

Därför lämnar jag, jag har ett datum och hoppas åtminstone att det respekteras av honom. Han har redan när jag lämnade två dagar för honom välja mellan för skriva på papper krånglat och valt ett annat datum, ett datum då han vet jag har läkarbesök inbokat. Jag sa ja, men då på annan ort, det vägrar han….ja ni hör…inget ska gå lätt…

.

Och samtidigt har du plötsligt blivit mycket tydligare i konturerna för mig. Kram!

/Lena

Antabus tas tre gånger/vecka antingen hos läkare eller av personen själv. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Jag har provat att dricka på antabus och det går med livet som insats. Jag blev knallröd på hela ryggen, i ansikten, svettningar och hjärtklappning.

... jag älskar också julmust. VRÅLÄLSKAR! :)

Lucas kommer hem i dag.
Det är dag 37.
Jag har sovit ensam och med sänglampan släckt.
Dag 37 är en bra dag.
Det tackar jag för.

... men vadan den ledsna smileyn i rubriken?

Du är en av dom på medberoendesidan jag tycker om att läsa. Så nu vet du det. :)

Håller med dig om det du skrev i Jackos tråd om det snillrika i detta forum; att båda sidor av myntet representeras. Allt som ökar förståelsen för ett fenomen, vad det nu än må vara, är välgörande och uppbyggligt. Perspektivbyte.

/Lena

Jag bara ler när jag läser dina rader. Ler, ler och ler.
Skulle bara säga det.

/Leende Lena

Ullabulla......du har rätt . Jag har ställt frågorna som jag har inget med att göra och svaren på de skulle sätta igång ännu mera funderingar och frågor. Hur enkelt som helst att förstå och det är ännu enklare förstå varför jag ställde de..........Jag har hamnat i hjulet som kan inte stoppas , kan inte kliva ur den än. Ska arbeta på det och varje gång som tyckasyndomhonom tankarna kommer ifatt mig ska jag tänka direkt på de osmakliga och icke tänkvärda från ett förhållande som gjorde mig bara ledsen och förtvivlad.
Tack !

om en kvinna som beskrev just denna jakt och hets.-Varför har alla så bråttom.Vars ska dom? Till och med brevbäraren,slaktaren har bråttom.Till vad?

Centrala frågor och vi alla är väl i olika faser av livet upptagen med just detta.Var är jag på väg,vad vill jag och varför.Och hur svarar man på det på ett enkelt sätt.Hur mycket är som du beskriver påverkan utifrån,ekonomiskt tryck eller påverkan av den man lever med.
Och om det nu är ett inre tryck,vad grundar det sig i?

Vill jag verkligen ha den förändringen eller är det just det yttre trycket som liksom gjorts om till ett inre tryck som jag nu inbillar mig är mitt inre tryck.Inte lätt och att förändra sig själv eller delar av sitt liv tar mycket kraft och energi.
Kanske framför allt att våga och orka stanna upp i den känslan och ta rätt på vad det egentligen står för.
Jag tror att när man gång på gång kommer fram till en viss slutsats när man ventilerat det med sig själv och andra till slut måste tro på att det är en inre önskan.Men om man då är lättpåverkad av trycket utifrån,eller om svaret faktiskt kommer inifrån en själv måste nog varje person själv avgöra.Hur stark kontakten är inåt och hur pass påverkbar man faktiskt är av yttre ting.Det här svaret blev du väl mycket klokare av Stingo.

Snillen spekulerar...

Det var så förbannat skönt. Människor ler när de ser mig sticka. Någon frågar vad det ska bli. Jag tror att människor tror att man är en bra och snäll person bara för att man stickar (de skulle bara veta). Jag känner till 100% att jag är den personen jag vill vara när jag stickar. Herregud har det någonsin hänt tidigare? Varför beter jag mig som en nyfrälst människa men det fullkomliga lugn som kommer över mig är helt otroligt. Det faktum att jag inte dricker har blivit sekundärt efter att jag börjat med detta. Och snyggt blir det också!!

Vi hade jättefint samtal nu på morgonen och han var nykter och pratsam.Han ska komma i em kväll och då får vi se hur det blir.Nu ska det städas och rullas lite köttbullar.
Jag ska klistra in en länk som jag hittat nu på morgonen som visar vem JAG är.Det är ju sällan bara en sida av saken.Så jag har en medberoende alkoholist till exsambo och han har en medberoende arbetsnarkoman till x-sambo.Vi har en bit att vandra om vi nu nånsin kan hitta en gemensam väg igen..

Arbetsnarkomani, arbetsholism, arbetsberoende. Olika benämningar på samma sak: att en människa går upp i sitt arbete och blir beroende av det nästan som en alkoholist av alkohol. Arbetet har blivit det viktigaste i denna människas liv och bär upp hennes självkänsla och hennes liv i övrigt.
Utmärkande för arbetsnarkomani är intensiteten, farten och hängivenheten. Arbetsnarkomani innebär inte detsamma som att vara effektiv i sitt arbete, utan att den som är beroende av arbete inte kan låta bli att arbeta. Det har blivit ett inre tvång att utföra och prestera. Arbetsnarkomanen blir inte nödvändigtvis lycklig av att arbeta utan kan snarare vara mycket utmattad, ångestfylld och oförmögen att koppla av.
Arbetsnarkomanen förmår ofta inte säga nej till nya arbetsuppgifter, och kan gå omkring med ständigt ont samvete över dåligt utförda eller ogjorda arbeten. Den som lider av arbetsberoende har svårt att skilja på arbete och fritid. Fritiden kan vara så fylld av aktiviteter så att avkopplingen och stimulansen uteblir nästan helt.
Man talar inte nödvändigtvis om arbetsnarkomani som ett problem eller en sjukdom. Flitighet, effektivitet och noggrannhet är dygder i det moderna arbetslivet, och därför är det inte så lätt att inse att arbetet upptar en alltför stor plats i en människas liv. Vår kultur och vår arbetsetik ger berättigande åt prestationstänkandet, och det kan även bidra till att utveckla ett arbetsberoende. Arbetsnarkomani är en form av beroende som inte innehåller de sociala element av skam som t.ex. alkoholism eller sexberoende.

Min arbetsnarkomani har gått från glädjefylld eufori till plågsam ångestdämpare.Från att ha varit en viktig del av mitt liv så har den blivit totalt dominerande.En del kanske säger att det är en flykt av att leva med en alkoholist och det kanske det är.Men nånstans på vägen tar vi varandra i hand jag och mitt x då vi valt att lindra vår själsplåga på varsitt ej uppbyggliga sätt.

Skit i det och släpp kontrollen.Ställ gärna frågor i dig själv och skriv dom här på forumet.Men ta inte reda på det,för det leder ingen vart även om du vet.Då kommer bara följdfrågorna,har han varit på sin kontroll.Sköter han verkligen medicineringen osv.Det finns alltid mer att ta reda på och hålla koll på och det tar aldrig nånsin slut.
Att det går fram och tillbaka.Att man är stark och svag om vartannat betyder egentligen bara att man påbörjat sin resa på väg från medberoendet och in i nåt nytt friskare.Jag kunde nånstans känna att så länge jag var helt fast i medberoendet så mådde jag ganska ok.Fokus var ju aldrig på mig utan bara på min nyktra/onyktra gubbe och hans mående.Jag slapp helt och hållet ta ansvar för mig själv och mitt liv.Man blir precis som du beskriver formligen uppäten inifrån av maskar.De lämnar bara ett tomt svart hål som inte fylls av något annat istället och det är fruktansvärt tungt att känna.

För din historia.Hoppas du fortsätter spikrakt framåt :)