Senaste kommentarerna i forumet

UR Samtiden - Beroendedagen 2014: Medberoende och relationsberoende
urplay.se

Det är ett tungt jobb och mycket ödsligt mellan varven att se sin egen övergivenhet utan missbrukaren.Ångesten kan slita i en över att man inte längre får ta del av missbrukaren och hans liv.Jobba på,sakta går man ändå framåt framför allt när man inte bor under samma tak.

Jag läser och läser och läser !!!!!
Ser, att jag är inte ensam och inte heller unik .
Mina tankar och funderingar är andras tankar och funderingar. Skuldkänslor , dåligt samvete , att sitta och analysera och gräva sig när i allt det kan man inte påverka hos den andre.
Vilja förändra hans liv för att må bra själv.....eller för att tro att det är min uppgift att göra det ?
Jag har upptäckt ,att jag ser på honom som han ser flaskan ........Framåt för att uppnå målet-Jag , för att hjälpa honom , han för att försvara sig mot mig och innerst inuti inte vilja ha nån hjälp alls.
Allt är spel för galleri , utåt......." Titta på mig ! Jag tar antabus !!!! Ser ni ? "
Men i hans tankar lyser solen och han ser sin sommarstuga där han ska hamna snart igen ....med lugnet och ölburken i handen !!!!
Låter jag förvånad ?
Förlåt mig men jag tror mera på er alla här än hans vilja att blir nykter.
Nu tar jag två steg bak och ska börja med att öppna ögonen för min egen fördel.

Även jag kannor känna igen mycket i din text. Sökandet efter sätt att koppla av, och sökandet efter äventyr och utmaningar. Hela tiden jaga vidare efter något annat. Mina tankar är uppfyllda av sådant - stressigt och känsla av stagnation på jobbet - kolla vad arbetsmarknaden kan erbjuda en sådan som mig, läsa upp några poäng till? Alternativt söka ett utlandsjobb? Alternativt....? Träningsmässigt - göra en halvklassiker? Springa en halvmara? Yoga varje dag? Ju mer stressad eller frustrerad jag känner mig desto mer tänker jag på allt annat jag vill göra. Tidigare kunde jag koppla av tankarna, alternativt hitta ännu bättre planer efter några glas vin.
Relationstankarna känner jag också igen, håller med både det Santorini och Stingo skriver. Man blir uppfylld på ett sätt av sin egen utveckling och vill att allt ska utvecklas i samma takt.
Ja, några tankar såhär på lördagsmorgonen.
Ha en bra dag,
m

Du har ju kämpat så oerhört och till slut äts allting upp. Även om kärlek finns kvar så räcker inte det - dels eftersom allt som sagts och gjorts mot en har gjort att man liksom inte vill vara med på tåget längre, dels för att man inte får någon som helst förståelse, ursäkt, tillmötesgående eller liknande. "Jag kan inte stanna kvar för då finns inte jag kvar" skriver du - och det är ju det som händer om man stannar kvar i allt det där.

Känner med dig och vet att du har det kämpigt och mer ha det kämpigt,men jag jag vet att du klarar det, att du kan kämpa!!
Kramar

Ursäkt alla ordfel ;)

-En sak i taget (när du tex duschar var bata där och då i tankarna)
- Handla tvärtemot känsla (nej jag ska fan inte dammsuga jo det ska jag!)
- Inte döma varken sig själv eller andra.
- acceptera precis som det är
- agera ej bara reagera (beror på såklart)
- tankar är tankar ej fakta
- Du är vad du tänker

Så. Ett litet bidrag till en toppenhelg jag önskar dig. Du är den enda som skulle få hälsa på mig i slottet. Vem kommer? Lens Nyman min vän som pallar er dårskap.

:)

LOVE EBB

Det finns väl 2 helt olika linjer om det där med 0-öl. Den ena, att det hjälper att motstå sug och att bygga en ny tillvaro utan A, den andra, att det håller upp vanan, smaken och porten till A. Själv tror jag att vardera kan stämma, för olika personer, eller t.o.m för samma person i olika situationer. Själv har jag alltid gillat det beska och speciellt ogillar jag söta drycker, så 0-öl är nästan oumbärligt för mig. Så pass mycket hedonist är jag dessutom, att jag definitivt behöver hitta andra njutningar, om jag någonsin skall gå över till helvit.

Jag har sagt det tidigare här, men de som gillar tyskt veteöl (weissbier) har tur. De flesta a-fria weissbieren är verkligen goda, betydligt närmare äkta vara, än andra 0-öl.

Jotack, det där känner man ju igen... :)
Har funderat lite till nu. Jag är inte sugen på dom där NA-ölen (hehe, det är ju inte lönt heller, för den delen) och dom väcker inget begär. Det känns bara lite skumt att det står öl i kylen. Rädslan bestod nog i att jag var rädd för att jag skulle ha blivit lite förslappad i nykterhetstänket i och med ölinköpen. Du vet, att det kanske betydde att jag börjat "glänta på dörren". Men det känns inte så, nu när tankarna fått snurra några varv. Kall bärsa ÄR gott så why not? Kom att tänka på en gång i somras när vi campade. Dom hade en servering där med ett litet urval av öl, svindyra 33:or som man fick hämta själv i nån kyl dom hade vid kassan. Jag köpte en var åt Lucas och mig (hade väl egentligen lust att köpa fyra åt mig själv) och så gick vi ut och satte oss. Efter en liten stund säger Lucas: "Men vad konstigt den här Mariestaden smakar!" Och visst, jag hade givetvis lyckats plocka två alkoholfria bärsor.

Nu går jag på affären och köper dom frivilligt... Men inte Mariestad, usch.

Tack för svar, PP! Du är en klippa!

/L

jag läste just ditt inlägg på din sida.
Jag förstår precis vad du saknar och känner, hatar och längtar, förstår det dubbla inuti och besvikelsen.

Jag vill inte skiljas, har aldrig velat och vill inte nu heller. Jag väntar inte på något under eftersom jag inser det aldrig kommer inträffa men jag saknar, längtar, och i hjärtat lever en kärlek som måste dödas. Jag vet vi hade kunnat få ett fantastiskt liv tillsammans om…detta OM…han vågat släppa sina garden. Det kommer inte hända och nu är allt trasigt. Jag kan inte stanna kvar för då finns inte jag kvar, Jag har förintats till ingenting, har inget värde i hans värld. Jag vet han älskar mig men han har trappat upp sitt hat, sin sarkasm så högt att det inte finns någon väg tillbaka. Han kommer aldrig kapitulera inför sig själv, aldrig…. Jag tror han kommer sluta med en flaska i handen och dö i tron han är oöverträffad, ensam med spriten. Det är vad jag tror men behöver inte oroa mig för det för nu går jag….för alltid…

Är riktig öl fast utan alkohol.
Om du främst druckit öl för att bli påverkad blir du nog först lite besviken
Men om det är för ölsmakens skull du köpt den så blir det nog bra till maten.

Tror inte du behöver oro dig. Det är främst alkoholen vi ska undvika.
Det är den som ger allergi . Det andra är bara placebo.

Men om du känner sug efter alkohol så skippa det framöver. För mig har det varit
Utan problem. Största skillnaden är nog att man är nöjd efter en eller två.
Det är ju då man börjar bli törstig med alkoholhaltig öl.
Ju mer jag drack av den, desto törstigare blev jag.

Trevlig NA helg!

/PP

... så köpte jag ett par NA-öl på Coop. Carlsberg och Staropramen. Tänkte att vi skulle dricka dom till middagen när Lucas kommer hem i helgen. Men jag vet inte. Känns lite skumt att ha öl i kylen igen. Som att fresta en munk med ett halvnaket lår, liksom. Eller jag vet inte. Jag vill ju verkligen inte att dom ska symbolisera nån slags inkörsport till riktig öl.

Tankar som far.

Är inne på andra helgen som nykter och jag är inte säker på att han är det. Men är för lite för att riktigt märkas, min magkänsla säger att han druckit. Tycker det syns i ögonen och på hans sätt att vara.
Vi ska vara lediga nu en vecka, ska bli intressant att se vad som händer. Bara att avvakta.

Är inne på andra helgen som nykter och jag är inte säker på att han är det. Men är för lite för att riktigt märkas, min magkänsla säger att han druckit. Tycker det syns i ögonen och på hans sätt att vara.
Vi ska vara lediga nu en vecka, ska bli intressant att se vad som händer. Bara att avvakta.

Det kommer att bli bättre.
Du är så stark. Vet inte om det hjälper dig något men vill ändå skicka dig styrka i massor!

Jag gillade också att läsa din text, Santorinis svar med. Det där med att dricka i varsin bubbla är bara alltför bekant för mig och det kräver nog en hel massa arbete att ta sig ur de där bubblorna, när drickandet är över.

En tanke slår mig nästan som en slägga när jag läser din text, LillPer. Hur skulle det kännas om ditt äventyr skulle gå inåt, istället för ut? Om du skulle försöka krypa riktigt djupt in i dig själv, i stället för att försöka krypa eller springa så långt bort som möjligt? Som det låter på vad du skriver, kan det vara ett större (och svårare) äventyr än något av det andra du tänker dig. Och det där med skilsmässa, hoppas du inte ser det som en del av ditt äventyr? Jag tror det är många (män), som tänker så, och ganska så många av dem märker att de inte alls hittar det de hoppats på den vägen.

Det finns mycket i dina tankar som känns bekant för mej. Inte situationen som sådan men hur tankarna går när man slutat dricka. Hur saker kan komma upp till ytan när man inte dövar dom med droger. Det är smärtsamt men en möjlighet till personlig utveckling. Jag tycker det känns som att du kommit långt och det gläder mej. Fortsätt kämpa för nykterheten är värd det. Nykterheten känns för mej som vägen till frihet och mitt sanna jag. Plågsamt ibland att tvingas se allt, känna allt, utan möjlighet till bedövning och filter. Min bakgrund är inte alls så svår som din men ändå, det finns saker som dyker upp och måste bearbetas.

Sen det där med skilsmässa som du tänker på. Intressant nog så dyker det upp väldigt ofta här på forumet när man blir nykter. Jag har läst här av och till i snart tre år och många har skrivit om skilsmässa eller tankar på det. Först så beror det väl på att den ena utvecklas medan den andra står kvar. Om den andra inte ändrar sej också. Medan man är fast i alkoholmissbruk så har man fullt upp med det. Eller så dricker man för att inte behöva ta itu med problemen.

Jag har också haft problem. Min man drack också för mycket. Vi drack tillsammans eller ska man säga att vi drack och satt i varsin bubbla. När jag slutade drack han fortfarande för mycket och det blev ett problem. Jag tål honom inte när han är berusad, jag tycker han blir löjlig och personlighetsförändrad. Inte elak men en människa jag inte kan tåla. När jag själv drack märkte jag inte det så mycket. Vi har kunnat tala om det och undan för undan har han minskat sitt drickande. Om han nu nångång dricker för mycket så håller jag mej undan och sover i gästrummet. Han är glad att jag slutat dricka och jobbar på sitt eget drickande. Nu tycker jag vi nått en harmonisk nivå.

Jag tror du ska se tiden an och inte ta några förhastade beslut. Det tar tid att komma ifatt sej själv. Att sluta dricka är bara första steget, sen tar det tid att vänja sej. Men jag vågar lova att det lönar sej. Det blir bättre och lättare med tiden. Jag har nu varit nykter snart 2,5 år och det känns alldeles självklart.
Lycka till i fortsättningen.

Ja, visst kan man puttra av ilska, men så är det. Tänkte ringa återbud men jag ska gå en stund i alla fall. Hon förklarade ju i stort sett att hon inte villl lägga pengar på alkoholfritt, Går bra med vatten, men jag känner mig jävligt obekväm med hela grejen. Jag kan ju gå hem när hon börjar fyllna till för det kommer hon att göra det vet jag. Jag är inte lika trött men jag har stickningar i benen och armarna. Är det tabletterna eller ångesten, lite obehagligt. Men som du vet är jag envis. Det kommer att gå så bra med helgen för dig, du är en vinnare det vet du ju. Du är den stora vinnaren som inte behöver döva dig A. Lite prövning för både dig och mig, men vi går hela och starkare ur det. Fortfarande alkofritt hemma inte ens en liten folköl. Köpte nytt te igår, det var en salig blandning.
Friends for ever .
Kramisar till dig
Konstnären

Jag har tänkt på dig- undrat var du tog vägen. Jag minns hur mycket du kämpat och varit lojal. Nu är en annan fas i antågande och jag hoppas SÅ att du kan gå igenom detta med kraft och styrka. Livet gör fruktansvärt ont ibland- man undrar vad det är för mening.... Troligen (helt säkert) kommer man att gå starkare ut på andra sidan. En dag i taget!
Ta hand om dig och stå på dig!
Kram ❤️️

Jag har sagt det förr och säger det igen- ni, mina forumvänner, är ett oerhört stöd för mig. Tack för alla tänkvärda ord och frågor. De hjälper mig på min väg framåt. Min värsta ilska har gått över- men tanken på att det finns nån annan gör ont, jätteont. Jag blir så förvånad över min egna reaktion- jag är ju så säker (trodde jag iaf) på att vi måste sära på oss för att vi båda ska kunna läka- ändå så slogs benen undan för mig när jag fick reda på den "nya" kvinnan. Helt plötsligt skulle jag vilja förföra honom, vara nära och säga alla fina ord som jag vet att han vill höra och som jag vill säga djupt från mitt hjärta. Känslor lever verkligen sitt eget liv. Ni och mina närmaste vänner påminner mig om det som faktiskt gjort att jag valde att gå när jag själv i dagsläget plötsligt väljer att bara se hans bra sidor och längtar efter honom rent fysiskt. Mitt förnuft säger att jag måste förverkliga mina framtidsdrömmar och jag försöker varje dag hitta min plats i tillvaron. Jag har haft några sköna lediga dagar med motion, bra mathållning, frisk luft och vila. I morgon har jag tackat ja till ett kalas och jag tycker att det ska bli jättekul. Ibland blir jag rädd för mig själv för jag längtar så efter bekräftelse, närhet, ömhet, tillit och respekt- jag vill inte bli desperat och göra saker som jag ångrar. Jag saknar någon men ändå inte. Jag längtar tillbaka till mitt hus och ser fram emot när allt är klart med lån och flytt så att jag får känna mig hemma någonstans. Jag vill se ljust på framtiden. Det kommer att bli bra- måste bara få ta tid. Det är lite oroligt i magen inför min nya situation vad gäller ekonomin och att "driva" runt huset själv. Jag ska fixa det!! Jag önskade bara ibland att han kunde kapitulera och säga allt som jag vill höra......
Kram på er!

Ja.........
Jag fick ett sms från min pojkvän efter jag skrev , att jag accepterar inte det han gör mot oss två , men vill hjälpa honom om han söker hjälp själv - " Jag väljer inte mellan dig och alkoholen. Jag vill känna efter om jag tycker att du är den rätta för mig "
Ett straff och enkelt val -missbruket

…ett avtryck.
Du är en klippa!
Önskade i det längsta kunna behålla mitt äktenskap…nu är det totalt kört, tyvärr.
Tack för allt stöd….

…en kram.
Ilska är bra!
Ut med det ruttna i vredesmod!
Tänker ofta på dig...

…tack för dina ord, de värmer.

Jag känner jag kämpar med tårarna hela tiden idag.
Det är så ofattbart alltihop. Jag har några riktigt goda vänner som inte ger sig utan frågar hur jag mår så snart de märker det är något. Jag blir påmind om hur åra kontakt man kan ha trots geografiska avstånd, något som maken aldrig förstått. Jag är s¨tacksam jag har så innerliga vänner.

Han slutade helt ha kontakt sista året, men passar ju i tid med hans nyaktiva intresse för andra kvinnor och "vänner", beteende han haft i sitt aktiva missbruk och nu samma men utan alkohol i kroppen. Det är de där som aldrig hör av sig när jag finns i närheten förutom bimbon som ringt när hon varit stupfull.
Måste skriva det, vet det låter som svartsjuka, och visst kan vara så men jag känner mig inte svartsjuk utan bara genomtött på alla lögner. Om han velat ha någon annan så är det ju enkelt., bara avluta och gå vidare. Det märkliga är att han inte varken erkänt kondompaket eller samtal, mail eller sms som jag fysiskt sett, tagit på och frontat med eller läst tillsammans med honom. Förklara det någon som kan...
Hur djupt kan det där missbrukarbeteendet rota sig fast undrar jag?
Varför har ingen lyckats ge honom tillräckligt motstånd så han bryts ner i behandlignarna han genomgått? Flera har tom sett upp till honom. Hur fasen är det möjligt? Tänk om jag kunde ge dem bilderna på snuset på väggen, spela in hans vredesutbrott och all galla han spottar ur sig, allt hat, förakt och fraser jag tror ingen av dem tagit i sin mun om sina nära.

Nu är det inte min uppgift men det hade onekligen känts som en form av upprättelse för mig.
Jag har klippt banden och det sista är nära förestående.
Känslan att blivit grundlurad är ett faktum och jag kommer behöva tid komma över detta, både ekonomiskt och mentalt.
Men, det kommer gå! Irriterar mig jag inte gick när första tecknen var tydliga för mig. Jag trodde ju han ville ändras och han anser nog han har gjort det. Tragisk männsika, glad jag inte behöver leva i hans lögn längre.

…du håller, håll fast, håll i och håller dig till det som är sant. Var inte rädd för ta plats och tid i dina beskrivningar om hur det varit. Ord känns så oerhört tomma när man återberättar för någon som inte vet eller kan förstå. Men, jag och vi här vi vet hur det känns att bli överkörd, nonchalerad och utnyttjad av den som torde agera efter logik och sunt förnuft. Allt det där som försvinner hos några människor och gemene man inte kan sätta sig in i. Jag vet hur det känns, som igår, hur otillräcklig man känner sig när allt vinklas och man inser hur lite av allt man sagt har blivit uppfattat. När både jag och barnen sa till soc hur det låg till kunde hon inte ta in det utan strök med stor pensel över allt och avslutade med att "ja men, det är ju inte så märkvärdigt att ni vill bo lite hos mamma nu" Det blev för mycket för henne. Långt senare blev hon varse hur illa det var och varit när anmälningarna trillade in.
Håll fast vid dig och dina upplevelser!!!
De är rätt, riktiga och sanna!
Kram