Senaste kommentarerna i forumet

Det är väl det som är livsmantrat i samhället just nu. Man skall hela tiden hitta nytt, utvecklas, byta arbete, omskolas, resa, vidga vyer, hoppa av. Vad som helst duger bara man inte stagnerar. För bara 50 eller 100 år sedan skördade bonden samma åkrar med samma redskap, hela livet ut. För 30 år sedan fick man ett jobb som ung, som man antingen höll till pensionen, eller kanske man avancerade några pinnar inom samma bolag. Nu ser folk snett på en om man haft samma arbetsgivare i 10 år, oberoende av hur varierande arbetsuppgifter man kanske haft. Vilken sjukt stor förändring som har skett på bara några få decennier.

Också här är det många som talar om egna tankar på förändring, nu senast i LillPers tråd. Själv känner jag också ofta av samma tryck, men om jag sätter mig ned och tänker efter, så upplever jag att det mesta av det trycket kommer utifrån. Inombords är jag faktiskt ganska nöjd som det är. När jag säger utifrån, så menar jag inte att någon konkret skulle ställa sådana krav på mig, utan att någon del av mig själv tror att det är det som förväntas av mig och tänker att jag borde göra så, för att det förväntas av mig. Sen när "mitt verkliga jag" säger ifrån och påpekar att det jag själv vill är väl ändå viktigare än vad jag tror att omvärlden förväntar sig av mig, så uppstår en inre konflikt, som jag just nu när jag skriver det här kan känna som ett tryck i halsgropen, jobbigt. Hur är det med er andra, som funderat på stora förändringar. Har ni funderat över varifrån de tankarna kommer? Hur känns det när förändringsviljan är verklig och kommer inifrån en själv?

Förväxla inte det här med det jag nyss skrev om parterapi. Att försöka få ordning på äktenskapet är en helt annan process, som jag ser mera som återuppbyggande (renovering) än förändring. Visst vill man ha nytt och fint när man renoverar, men grunden är ändå samma gamla. Just nu tar den här processen all min energi, tillsammans med ovanligt mycket att göra på jobbet. Jag värnar svartsjukt om mina lediga stunder och kryper hellre inåt än utåt. Tyvärr har jag också svårt att komma fysiskt i gång och få praktiska saker gjorda, men det beror nog delvis på årstiden och vädret (man kan inte klippa gräs i duggregn).

Oj oj oj jag älskar att glädja folk.
Har inte ritat på tolv år men här i slottet finns inte mycket annat att göra. Ska åka och köpa lite egna pennor idag. Puss.

Du hade tackat ja till inbjudan, och sagt att du gärna dricker alkoholfritt till maten, och ändå klarar hon inte att fixa fram det till den goda maten? Oempatiskt och faktiskt lite ofattbart!
Helt säker du hittar din like IRL med. Här har du massor, men dom finns säkert även hos dig där du bor.

Hoppas söndagen blir ok

/PP

Söndag igen.....Jag är på samma ruta igen. Igår kändes det okey , att förstå att livet tar inte slut utan honom.Idag säger min magkänsla att nåt går snett.
Igår hade jag lust att ta hand om mig själv. Det var små stunderna men iallafall....
Trädgården får vänta tyvärr.
Den konstiga känsla att inte veta nåt äter upp mig. Jag vet vad ni tycker ......att jag ska sluta älta och titta framåt !!!!
Kan inte än .
Nu får jag be er att svara mig - hur fungerar medicinering med antabus . Hur och hur ofta tar man tabletterna. Går man till en läkare eller hur gör man !!!
Går man på några kontroller ? Kan arbetsgivare kräva en uppföljning och information av den som tog emot hjälpen ?

Sticka på kafé låter skönt, tycker jag.

Ja....många kramar från mig med......<3

den dagen i veckan och jag kommer inte riktigt överens. Var på middag i fredags kväll och roligare har jag haft. När jag kom såg jag att det intagits en hel de vin av min väninna. Hon hade inte kostat på sig en flaska alkofritt vin till mig, vad trodde jag egentligen. Det blev ganska livliga diskussioner från hennes sida angående alkohol, att hon minsann har blivit så duktig på att dra ner på sin egen konsumtion. Det är ju bra sa jag med mitt kranvatten i glaset. Hon påpekade oxså att vi inte är lika nära nu som innan. Fick förklara att livet blivit annorlunda för mig som nykter. Samtidigt tänkte jag, var jag så här tjatig. Insåg att hon försöker skydda sig själv. Men, kom det sedan hur länge har du varit nykter nu, drygt 13 månader svarade ju jag. Orden liksom svävade i luften mellan oss och avståndet var stort. Jag satte upp någon slags mur, hit men inte längre kommer du med mig.
Maten var för övrigt god, men, men. Jag vet inte jag, det får nog dröja till nästa träff. Eller som pp skrev afternontea, med lite spröda kex. Skulle aldrig funka ihop med henne.
Framåt 21-tiden började hon ringa runt till andra människor medan jag satt där. Gjorde nog så själv, ingen hänsyn till andra. Mitt i ett samtal fick hon en puss på pannan och jag avlägsnade mig lite diskret. Hem ljuva hem. Var finns min like i nykterheten, svårt hitta nya vänner i min ålder. Var jag sugen på hennes vin, nej kan jag svara helt ärligt. När hon var på toa luktade jag i hennes glas. En sur arom kom emot mig. Underbart att vakna igår utan ångest.
Tacksam för allt jag har utan A som huvudpersonen, numera är han bara en statist.
Skön söndag till alla, ska försöka stå ut med sabbaten som mormor sa.
Konstnären

När suget kommer bör du ha en beredskap. Gör något, håll dig sysselsatt ha en strategi så kanske det går lättare. De första tre dagarna är värst, sedan avtar suget succesivt. Du är som jag en periodare. Jag drack också i omgångar. Till en början blev jag onykter, senare full, senare kalasfull och senare så jävla full att jag däckade och inte kunde ta hand om mig. Sorgligt men sant. Lycka till.

Hur det känns att bli dumpad av någon man själv tycker om. Träffade en jättesnygg och trevlig tjej när jag pluggade till lärare. Hon hade allt utseende (inte för att det spelar stor roll), snäll, ödmjuk. Vi hade kul ihop. En dag sa hon bara nu är vi vänner. Det var på den tiden man inte drack för att sörga eller fly. Jag vet hur tom inombords jag var. Tror du har en liknande känsla. Den man älskar väljer en annan väg där man själv inte är delaktig. Jag hoppas att han finner sina hjärnceller och greppar din varma hand. Han respekterar dig och förstår vilken idiot han är som offrar en sådan fin tjej som du för alkoholen. Många varma söndagskramar från fysikläraren.

/SL

Fortsätt skriv för bövelen, du träffade rätt direkt.

Det är väl hela syftet att man bryts ner tillsammans och det värsta dras fram i ljuset men sen så byggs man åter upp och får en starkare grund att stå på än någonsin tidigare? Jag tycker att alla som går i terapi är hjältar oavsett om det är som par eller själva. Att våga vara så nära sig själv och sina demoner. När de kommer upp till ytan är det som att de är på riktigt (som att de inte finns där bara för att man inte pratar om det). En dag ska jag också sätta mig i soffan. Tiden är inte inne för min del än men jag har fått ett namn och snart kanske jag ringer.

Babel ikväll Nyman! /SL

Det finns ett kafé inte långt ifrån mig som har blivit vansinnigt populärt. Varje helg när jag går förbi är det fullt och det är alltid en eller två sällskap som jag känner. "Alla är där" med andra ord. Vilket känns märkligt eftersom det är ett kafé och inget annat, jag trodde vi hade blivit för gamla för att hänga på café.

Men men, igår fick jag och en kompis vända i dörren för att det var så smockat. Så nu, vis av erfarenhet, har jag dock kollat öppettiderna. Ska se till att hänga på låset där med min stickning så att jag vet med mig att jag får en plats. Oh lord vem har jag blivit? En gång i tiden var jag faktiskt lite cool. Nu är min bästa söndagstradition att ta en frukost och sticka på kafeer.

/SL

PS. Jag har dessutom garnförbud nu, det har blivit lite för mycket garn inköp den senaste tiden. Snart behöver jag gå på avvänjning...

Låter som en urhärlig lördag! Jag har också haft det mysigt. Men en kompis, som jag har saknat. Nu hemkommen och kanske ska kalasa på lite ost och charkisar och JULMUST! Älskar julmust.Kanske stannar jag uppe obcent länge också. Bara för att jag kan och inte måste gå och upp tidigt imorgon. Vi får se hur länge jag orkar hålla ögonlocken öppna. Jag brukar tyvärr inte hålla allt för länge.

Tog bussen hem och precis och det var så många förväntansfulla tjejer och killar som var på väg ut. De var så taggade. Min kompis frågade när vi skulle gå ut nästa gång. Herregud vad det känns avlägset just nu. Berättade för henne att jag i princip slutat dricka alkohol. Hon ba: "Men det är ju jättebra!!"
Jahopp, så var det med det.

... och på tredje dagen var LenaNyman återuppstånden och mådde tillräckligt bra för att supa till igen. Kort minne, liksom. Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver överlag, måste jag säga. Nu i dag är jag inne på 36:e dagen som alkoholfri och fasen vad det känns bra! Det är en annan feeling än att vara så här behagligt full förvisso (innan det vänder och drängfyllan slår in) men det är värt det. Och nu har du ju snart en "liten" anledning att verkligen ta tag i det här. Jag kan bara råda dig att fortsätta skriva. Man börjar fatta grejer, reflektera, vända och vrida. Och det är ett jobb, man ska inte inbilla sig nåt annat. Men vinsterna finns där.

Vi syns och hörs, 79:an!

/Lena

Vill bara smyga in här hos dig och önska dig välkommen. Hoppas du hittar din väg. Man kan tycka att det ser så olika ut för oss, du vet, det här när-var-hur-om, men ångesten och att göra sig själv och andra en otjänst verkar vara en gemensam faktor för oss alla.

Väl mött igen!

/Lena

... och gud vad gott det var!

Puss på dig, SL! Har du det bra, wherever you are?

En vecka är perfekt. Sju dagar. Du har ramat in en hel vecka i nykterhet. Det tycker jag är stort. Var så god, Lexi: här ger jag dig min glädje jag känner inför det du gett till dig själv under alla dessa timmar, minuter och sekunder. <3

Jag har lättare för att vara nykter när Lucas är hemma. Han har inte alls problem med alkohol och kan precis lika gärna vara utan. Så att ha en sambo som honom är en gudagåva. Men hur det nu än ser ut för oss, Lexi, så tycker jag det är stort att vi ger oss själva gåvan att vara utan alkohol. Det är vi värda. Vår själ, vår hjärna, vår hälsa är värd varenda millisekund av den varan.

Varm stor kram från mig till dig!

/Lena

och
så
glad
jag
blir
över
att
få
en
teckning
dedikerad
av
dig
till
mig
!

tack
sweetie
pie-ebb
!

Men 20 år är en lång tid och förfallet nu sista halvåret sen han flyttade ned till stugan på eget initiativ har gått så oerhört fort.
Just den snabba utförsbacken ger mig ändå konstigt nog hopp att han snart ska krascha.Sen att vi fortfarande har mycket känslor kvar för varann hjälper ju till.Jag blir mindre skadad i nuläget än när vi bodde tillsammans då jag kände mig så personligt kränkt varje gång han drack eller smusslade.Det gör jag inte nu.Men det är klart att det är tungt och att jag säkert vore smartare om jag lämnade definitivt.Men jag ger det här en sista (?) chans och hoppas att han på eget bevåg har förstånd att söka hjälp.Han har gjort det en gång förut för två år sedan och det höll ett halvår innan han började smussla igen.Så mer professionell hjälp,typ behandlingshem är ju vad han egentligen skulle behöva.

Idag har jag varit nykter i en hel vecka. Tänk att man ska känna stolthet o glädje över en nykter vecka!? Men det gör jag och det har gått jättebra. I fredags var jag och träffade min terapeut för första gången och varje möte med honom ska vara i en timma. Första gången var det ju mycket att prata om, vi skulle ju lära känna varandra. Han bjöd på sig själv en hel del och då var det ju lättare för mig också att berätta det mesta. Det första rådet jag fick var att så fort jag kände minsta sug efter vin, så skulle jag ringa någon vän och berätta det. Tydligen har det visat sig vara bra för många i min situation, att man har en vän som vet och som man kan ringa till när det känns jobbigt. Men jag tycker inte att jag har någon vän eller person som jag vill berätta för och som jag skulle ringa till om suget blir för svårt. Hoppas det räcker med att jag går in här och skriver om/när det känns jobbigt. Men än så länge har det gått fint och något direkt sug har jag inte haft.
När jag läser flera av era andra trådar och förstår att många har en äkta hälft eller sambo som också dricker, så måste det ju vara tuffare. Jag har ju bara mig själv att tänka på och behöver absolut inte ha någon alkohol hemma. Dessutom bor jag ju en bit från någon stad och det är inte så enkelt att skaffa något, framför allt inte på kvällar eller helger. Så jag har ju faktiskt alla förutsättningar för att lyckas.
Hoppas ni alla har en fantastisk lördagskväll och njuter av den utan A. Kram på er!

Att förlora jobbet, din ekonomiska trygghet, din status, tja ditt liv? Jag drack varje helg, drack tillsbjag däckade. Kom till insikt delvis via aa. Kanske du ska prova? Du behöver hjälp att ta dig ur ditt beroende. Ta hjälpen innan det är för sent.

De förstår mer än vad man tror. Tråkigt att han inte kan skärpa till sig men han är en alkoholist och behöver professionell hjälp. Gör som flygcert sa ha något i beredskap som en plan B. Hoppet är det sista som överger en men det gör också ont när man hausar upp något som sedan inte går i hamn. Kanske bör du släppa kontakten helt. Är jättesvårt och gör ont men han sårar dig gång på gång. Jag gjorde samma sak mot min fru. Lovade, det sprack, lovade det sprack.

Du kan ju fråga honom vilka fördelar a har och vilka nackdelar. Har han jobb? Dricker han varje dag? Blir han alltid stupfull?