Senaste kommentarerna i forumet

att trots att du är mitt uppe i jättejobbiga saker så är DU tydligare allteftersom du skrivit här.Du blir liksom klarare som person för mig som inte känner dig alls.Ville bara säga det :)

Jodå,jag roar mig så gott jag kan.Jag var ju förberedd då han druckit hela veckan.Så jag passar på att grejja lite.
Men nästa gång ska jag vara ännu mer förberedd och ha något riktigt trevligt alternativ klart som jag kan hoppa på.
Ledsen har jag varit tillräckligt känns det som.Men det kommer nog tillbaka det också.Men inte just idag iaf.
God vän till honom sen 35 år var förbi och fick lite ny info.Det märks att omgivningen vill hålla nån sorts hopp uppe också.Men vi träffade honom i förra veckan och då såg han riktigt fräsch ut osv.Jamen säger man då vad bra..Man ska liksom slaska in det i skallen på omgivningen innan de fattar det som är så uppenbart.

jag behöver dina ord - för det känns som jag är så gnällig när jag om och om igen tar upp saker, men det är ju för att socialtjänsten inte förstår...

Idag satt jag i soffan, och frös så om händerna så jag satte dem mellan mina lår - och då kom jag på mig själv med att det är första gången på säkert 7 år som jag sitter så... för när jag och exet blev tillsammans så satt jag ofta så - tills han blev arg på mig och frågade om jag "inte gillar när han smeker mig eftersom jag tydligen måste hålla på själv"... så liksom med så många andra saker så slutade jag att sitta så; det var ju onödigt att göra honom så upprörd...
Och igår var jag på after work med mina kollegor - så fantastiskt trevligt!!! Jag kunde dricka lite vin, prata med allt och alla, och inte minst - jag kunde komma hem när jag ville utan att få kommentarer och frågor om det!
Så oändligt mycket jag ändrade i mitt liv för att vara honom till lags - hur jag pratade, med vem, vad jag sa, hur jag sa saker, hur jag hälsade på honom, hur jag lindade in saker, hur jag slutade prata i telefonen, hur ag begränsade mitt umgänge, hur han hotade och vände på allt jag sa, hur han skrämde mig... och jag förstår att jag måste förklara för socialtjänsten att min oro för barnen inte förväxlas med detta, utan att jag faktiskt ser och hör att många av dessa saker gör han på liknande sätt nu mot våra barn - men HUR FAN TÄNKER MAN: en människa som kan göra så mycket ont, göra någon så illa - och ändå menar de att han älskar sina barn och han försöker ändå bättra sig??? Jaa, vad ska jag säga - så om man slår någon sönder och samman, eller mal sönder personen verbalt, eller hotar, skrämmer och förnedrar, eller tom mördar någon - så gör det inget, om bara förövaren älskar sitt offer?
Och, ja, jag vet - mitt ex har lugnat sig, (tack vare sin exfru och numera tillika ångvälten som inte backar för socialtjänsten, anmälningar, tvist?) och han är snällare nu, men det ligger ju ändå så mycket manipulation i det han säger till barnen, jag hör så tydligt och tom utredarna sa att de kunde se flera saker som gjorde dem mycket eftertänksamma - men det lät ändå som att "men han visar verkligen att han älskar sina barn" - jo, jag vet att han älskar dem, och det tror jag också, men det hjälper inte om man älskar någon om man ändå inte kan låta den människan vara den hen är, om man måste få den personen att bara säga vissa saker, att inte få lov att säga andra saker, att straffa psykiskt för vissa saker, att säga förtäckta hos"om du säger så, så kommer jag..."... ja, jag vågar inte riktigt skriva exakt vad det handla rom, känner mig bara så maktlös...

Snart åker jag på en liten semesterresa! Några dagar ska barnen vara hos mina föräldrar, och sedan lämnar de över till pappan... Men JAG ska åka på semester - min första resa sedan separationen, och alltså min första resa på ett antal år där jag inte kommer behöva sova själv på hotellet för att exet blev så arg att han drog, och jag behöver inte vara rädd att titta på "fel saker", gilla "fel saker" osv - jag ska njuta, och jag ska försöka slappna av och bara vara!! Ska bli så härligt!!!

krasst kan man säga att du själv valt det - men det finns inget som är så starkt som hoppet...
Känner med dig och förstår att det är tungt.

Kan du göra något för dig själv?
När jag var mitt i allt det där så var det inte så trevligt att se kärleksfilmer, men serier (Homeland? Sons of Anarchy?) elelr andra typer av filmer? Ta ett varmt bad eller en härlig dusch? Jag gillar att sortera och röja, det kanske? Eller bara sitt och tillåt dig vara ledsen?

Kramar!

Jag har varit nykter sedan 3 augusti. Känner igen mig i dig av vad du skriver. Kram

Då ska jag nog dedikera en teckning till dig så att du förstår att jag finns på riktigt. <3

Är det en guldgruva att få läsa om er drinkare.Vi som så ofta står där och sliter vårt hår för era mindre klyftiga val.Här och nu kan man gå in och läsa varje dag om er kamp för att få näsan ovanför vattenytan och försöka hålla er kvar där.Tack! Det har gett mig så mycket mer förståelse för sjukdomen alkoholism och så mycket mer förståelse för den enorma kraft alkoholen har över er och så lite motstånd som till slut finns kvar när man närmar sig botten.

Eller rött kanske. Varningslampor, red alert. :)
Men känner igen mig lite i sättet att skriva. Jag kallar det "von oben". Man lägger en distans mellan sig själv och sitt handlande och varför det då? Tja, är det kanske för att skydda sig? Förmildra, förminska? Eller ÄR man bara sån kanske? Hur som helst är du varmt välkommen hit. Detta är din andra sociala kontakt här på forumet och det är väl inte illa? En och en halv per dag, liksom... ;)

Sitter du och super nu, förresten? Egetrejset med hörlurarna och låtsassnorpappret vid sidan om?

Kram på dig, Jacko. Blir intressant att se vad du plitar ner nästa gång. Jag har ju som upptäckt dig här nu.

/Lena

backade han idag ur vår träff pga fylla.Jag hade det på känn då han druckit varje dag denna vecka.Han påstod att han skulle komma i morgon istället.Jag var iaf stark och frågade om han druckit vilket han erkände.Han tyckte att jag skulle komma ned till honom men jag avböjde och påminde om att han åtminstone skulle vara nykter denna enda dag på veckan som vi träffades.
Så nu sitter jag här mol allena,men det har jag ju valt själv :(

Försöker vara seriös så hoppas sarkasmen lyser igenom.
Du Ebba ha i alla fall skrivit en kommentar, det måste väl vara en social kontakt :)
Den första sen i onsdags!
Skål!

Nu visar det sig att Lucas inte kommer hem förrän i morgon och då ser jag på ölen på ett annat sätt. Plötsligt förvandlas dom från ett substitut för alkoholmättad öl till en måltidsdryck som förgyller en helt vanlig söndag. Ja, jösses hur det kan bli... Stingo, jag tror också man måste hitta andra njutningar som kan funka i alla fall ungefär lika tillfredsställande. En grej jag tror skulle kunna sätta nykterheten på hal is är att jag plötsligt (och just plötsligt för min del, eftersom jag är så omedelbar) känner att jag missar något väsentligt i min avhållsamhet. Då kan det nog hända att jag börjar snegla på alternativen med lite för begärlig blick. PP, underbar liknelse med ruttet gummiband! Jag har väl gott omkring med dom där mysbrallorna utan funktionell upphängningsanordning ett bra tag innan jag fattade att dom faktiskt var uttjänta. Och sen gick det ett bra tag innan jag ville slänga dom också...

Ebb, vilka råd! Den här agera tvärsemot känsla satt som en smäck! Jag är ju hela tiden så känslostyrd - ALLT är känsla liksom. "Nä, jag kan inte städa, jag bara känner inte för det" och så vidare. Samma sak med den här att agera, inte reagera. Eller alla råd för den delen. Tack, kära. <3
Nyman på slottet vore ju nåt i hästväg, rätt vad det är blir jag tvångsinlagd. Har bara klarat mig hittills med blotta förskräckelsen. ;)
Förresten, du har en underbar handstil. Och teckningarna är underbara likaså. Har tagit för vana att dagligen kika in på din blogg. Bara så du vet. :)

Må väl, everybody. För det ska vi ha. Att må bra är ett naturligt tillstånd, resten beror på omständigheter och ens förmåga att krångla till tillvaron. Galenskaparna har en poäng där:
http://www.youtube.com/watch?v=E0Aj37ml8QI

Hej igen!

Tack snälla för era svar, otroligt kul att ni bryr er och kommer med kloka tankar! :) Igår var jag på en stor fest, nykter, gick väldigt bra tycker jag och jag saknade inte alltför mkt att dricka även om man känner sig lite stel... Skönt att vakna upp pigg och fräsch idag när resten av "skocken" faktiskt var ganska slitna. Skillnaden är dock att de flesta av dem nog bara var bakis medans om jag hade gått all-in så hade jag säkert sagt något dumt eller slängt iväg nått mess till någon som jag skulle behöva ha ånger för. Det verkar som att om jag inte gör något dumt på "festen" så måste jag alltid hitta på något annat som jag ska ha ångest för. För om sanningen ska fram så har jag nästan alltid ångest efter jag druckit och så ska man verkligen inte behöva leva sitt liv va!? Jag önskar bara att jag kunde ta den där ölen och sitta och njuta men av någon anledning så ska det alltid stressas i en massa för många och jag tappar kontrollen. Sjukt skrämmande faktiskt men jag skulle nästan kunna säga att jag är lite schizo. Helt annan person när jag blir full (iaf när jag fått i mig tillräckligt) där jag bara kör mitt race och inte bryr mig speciellt mkt om någon annan. :/ Blir faktiskt ledsen när jag tänker på det..

Jag har alltid supit på det här viset mer eller mindre och vi människor är ju vanedjur, kan det vara ett problem eller är det bara så att man är alkolist? Jag kan även känna att alla saker som har hänt i samband med fyllan håller på vara en ganska tung ryggsäck att bära och ibland så känns det som att jag super till ordentligt för att glömma, problemet är ju bara det att jag lägger dit nya saker istället..

Aeromagnus, jag känner absolut inget sug när jag inte dricker utan springer mest omkring med ångest och tänker att jag aldrig mer skall dricka. Men hinner jag då med något träningspass eller gör andra saker som jag mår bra av så glömmer jag ganska fort och sedan bestämmer jag hux flux att ikväll ska jag supa. För det är just så det blir, väldigt spontant. Detta medför ju också att jag sårar min sambo ganska mycket då jag helt plötsligt bara säger att ikväll drar jag ut på fest, utan förvarning. Illa!!!

Har varit nykter 1 vecka nu iaf och ska fortsätta på den banan. Har även kontaktat en alkoholklinik där jag hoppas att de kan vägleda mig till den hjälp jag behöver.

Hoppas ni alla har en bra helg!

/MåBättre

Hej,
vackert beskrivet.
Fortsätt att skriva här.

/E

Tusen tack för svaren! Återkommer med fler frågor. Nu ringde jag honom idag ändå. Är som ett beroende för mig med!!

fokus...fokus... Försök att inte känna, inte tänka och analysera, försöka förstå. Följ din plan, prata med banken, juristen, vänner som kan ge tips och råd. Låt banken kalla honom till möten, var ingen länk emellan. Ta hjälp av de som kan hjälpa dig. Ställ frågan när ni är hos banken hur ni ska lösa det med kostnaderna när han bor kvar i huset. Om han ska bo där så måste han ju köpa din del av huset? Mycket som måste klaras upp där, men där hjälper banken dig bäst, och det är så det går till vid en separation, oavsett om man är överens eller inte.

Du har kommit så långt, du är stark och du klarar det här.
Styrkekramar från mig ❤️

Tack Ullabulla .....jag har misstänkt att jag är redan medberoende .
Jag har lagat in på urplay.se och har bekräftelse.......
Jag är glad att jag har hjälpt en människa jag älskar och jag ska försöka älska mig själv och ännu mera än honom.
Får jobba på detta , men lättare sagt än gjort.
Vad är skillnaden från igår till idag ? Ja .....jag har fått en osant kraft och falsk glädje och jag lurar mig själv , att imorgon ska han ringa till mig och tacka mig för min kärlek och omtanke. Alltså står jag idag på samma plats som igår. Glädjer mig liiiiite av att förstå att jag har ett stort problem som jag måste ta i för snart hamnar jag på parkbänken med alla andra medberoende som har ingen kraft längre att resa sig upp .

att du faktiskt får de bevis under näsan som behövs för att säga dig att han faktiskt dricker.Kan du då slappna av i detta,eller går du igång på alla cylindrar?
Har du någon strategi såhär i förväg på hur du ska försöka agera.Kan du känna ett lugn i att det förmodligen är som du tror,att han smygdricker.Eller känner du dig då sviken och bedragen?
Känn in känslorna i förväg och identifiera isåfall vad de står för.Han är alkis,han kommer antagligen att dricka mer så länge han inte söker hjälp.Det är ju vad deras agerande,dvs drickande eller inte drickande gör med oss medberoende som egentligen ska vara kärnan i problemet för oss.Dvs deras triggers som gör att vi går igång.Kan du helt enkelt skita i det och se om din avslappning kan göra att du mår bättre.
Eller måste du på något sätt upparbeta en strategi då han faktiskt brutit det löfte han gav för en kort tid sedan?
Jag önskar dig en god vecka och hoppas att du ser fel för er bådas skull.

Och måste säga att jag aldrig mått bättre, fast det är en klycha.

Välkommen på nytt och lycka till. Att uppleva sitt barn skall man nog unna sig att göra nykter.

Så blir det 3 månader fullt, 13 veckor. Det är en god bit över halvvägs till de 5 månader jag lovat mig själv.

Påbörjade parterapi, med frun i veckan. Det tog tyvärr så här länge för oss att få igång det, nu blir det dessutom 4 veckors väntan på nästa session, pga resor. Kvällen efter terapin kändes jävligt jobbig, så mycket som kröp ut ur olika skrymslen och vrår, men efter det har saker redan börjat kännas litet bättre. Som om Sophie* kanske ändå hörde mig där och nu tar små steg för att mötas.

*Ja, jag får väl ta steget ut med mitt nick, och börja kalla min fru för Sophie. Valet av nick var nog medvetet, men gör bara inte alltför långt gående assossiationer till boken/filmen ;)

Befinner mig situationsmässigt i liknande läge. Inte geografiskt eftersom jag det gångna året mest levt i hobbithålan. Kan svårligen tillbaka till mitt boende i staden, men det är en helt annan historia. Och arbetsmässigt funderar jag mycket på hur de kommande 10 - 15 eller kanske 20 åren ska se ut. Det ordnar sig, men det känns ibland som om den här typen av problem borde höra till de unga "yngsta" åren i livet ;-)

Meningen med livet är ju inte självklar att hitta. Men kanske finns det en alternativ väg. Göra livet lite enklare? Om vi är beredda att avstå från en del som hetsar oss i konsumtionssamhället så kanske det öppnar sig alternativa livsformer? Livet - eller det som återstår av det - kanske kan fyllas med annat än jakten på "Östermalmsvåningar och NK shopping". Ja, Fia. Vad är egentligen meningen med livet. Om jag kommer på det är du den förste som får veta, lovar ;-)

Däremot tror jag inte på att fly ifrån det onda. Det onda går inte att segla bort. Men i självläkningsprocessen är allt som ger energi värt att testa.
Om vi lyckas fylla livet med saker som vi uppfattar som meningsfulla, så kommer vi väl längre bort från sorgen och eventuell bitterhet?

Ta väl vara på dig!

//PP

Jag känner igen mig, men jag dricker lite oftare (2-3 gånger i veckan). Håller ihop livet, har sambo, bra jobb, vänner etc men det blir alltid för mycket. Och för ofta. Att säga att man inte har sug mellan gångerna stämmer ju på ett sätt, jag har aldrig något fysiskt sug, men efter några dagar nykter kommer tankarna "Det hade varit sjukt nice med en öl nu, det är man ju värd". Så hittar jag någon som hänger på (det går alltid om man ringer runt lite, vilken dag som helst i veckan) och sätter sig och dricker. En öl blir alltid bra många fler. Hemma senast midnatt för att jag är för full eller har lite självbevarelsedrift, måste ju gå att gå till jobbet efteråt. Det är så lätt att tänka att detta inte är ett problem, men när man tittar på det från ett lite större perspektiv inser man att det är ett fruktansvärt dyrt pris att betala för några timmars "lycka" några gånger i veckan.

Hur gick det för er andra? Moa, blev det mer än tre dagar?

Jag tror det höll i en vecka. Kanske lite mer, jag minns faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg att jag tog beslutet att börja dricka igen, det bara blev, precis enligt cykeln jag beskrev innan. Jag minns att jag tänkte på den här tråden och att jag borde skriva här, men det blev inte av. Inte ens den där veckan när jag var fast i mitt beslut gick jag in här och skrev, som att jag redan då började förbereda mig på att börja dricka alkohol igen. Nu är det inte den sjundeseptember2014 utan istället den 25 october. Men jag behåller mitt nick, om så bara för att påminna mig själv om mekanismen där man börjar dricka.
Jag har en väldigt bra anledning till nu (förutom minnesluckorna och det sociala fiaskot igår): jag skall bli pappa. Jag vill vara än bra mycket bättre förebild än min egen pappa.

Mål för nästa vecka:
* Uppdatera denna tråd varje dag
* Inte dricka alkohol

Du har självklart rätt i att det finns olika syn på vad som är lämpligt. Om en NA öl skapar problem eller ej vet vi väl först när vi provat förmodar jag.
Kanske inte det som vi bör testa under den allra första nyktra tiden. För egen del började jag kanske dricka NA öl efter någon månad.

Gud vad mycket i livet som annars skulle kunna fungera som "inkörsport" till drickat. Självklart har vi programmerat oss till att det ska vara alkohol till mycket vi gör och mycket vi äter. Utlandsresor, jordnötter, maträtter. Midsommarens sillbord kommer väl fortsätta vara 50% av upplevelsen utan nubbe och öl. Så är det nog med många saker. I gengäld får man mer av annat. En söndagsmorgon är idag betydligt mer än 50%, och upplevelsen av en NA öl likaså. Förändringen tar tid, åtminstone för mig

Att avstå alkoholen kan ju vara ett val vi tar, för att vi just inte har något val. Själv vill jag inte dricka alkohol för att jag vet den ställer till problem för mig. Ungefär som när jag haft ett par mjukisbrallor med gummiband i midjan. Gummibandet har nu slutat att tänja tillbaka sig när man drar i det. Jag har dragit tillräckligt och funktionen finns inte kvar. Ett murket gummiband självläker inte. Nu gäller det att hitta andra vägar för att hålla brallorna uppe. Nu när jag väl hittat en lösning, så gäller det ju att bara att inte få den korkade tanken att vilja testa om det trots allt funkar med det ruttna gummibandet.

Trevlig helg alla!

//PP

Jag drack själv i smyg, trodde inte att det märktes. Det luktar ju en del. Det måste vara jobbigt att kolla allt hela tiden. Förstod inte hu frugan stod ut med mig. Ta en dag i taget.