Senaste kommentarerna i forumet

Tack.
<3

Du är inte påflugen. Tvärtom. Kram.

...Igår fick jag veta från hans familj , att han tog hjälpen från arbetsgivare....att han får inte dricka alls.
Det falska lugnet omfamnar mig som ett moln . Jag är som bedövat själv , glad , nöjd ? Nöjd ? varför skulle jag vara nöjd....för att jag har gjort nåt som ingen ville göra ? Skrika , be , gråta , anpassa mig eller titta på ? .....
Ska jag vara nöjd , att jag hjälpte honom genom att kontakta för andra gången hans arbetsplats , att blöta mig och ropa efter hjälp för honom ? Just nu är jag arg....ARG att ingen har hjälpt honom förr och alla bara tittade på och pratade bakom ryggen på honom....och ingen har alls försökt att prata till honom.

Han kontaktar mig inte.....jag söker ingen kontakt heller även om jag skulle vilja krama om honom och säga att allt blir bra.
Vet inte hur jag ska göra......vill hjälpa honom att gå genom allt och samtidigt är jag rädd att allt blir som förr. Jag ska sitta här och han där utan nån vilja att komma och sitta bredvid mig.

om du scrollar lite.Men min historia påminner lite om din.Föräldrar med både alkohol och tablettmissbruk.En känslomässigt närvarande far som ändå hjälpt mig på många sätt att ha ett hyfsat fungerande liv.En mentalt sjuk mamma som nu ändå efter 35 år faktiskt är nykter,men fortfarande sjuk,narcissist eller aspberger oklar diagnos och hon har heller inte låtit testa sig.Sen har jag haft en del relationer genom åren där jag dragits till män med problem av olika slag som jag lite grann hållit under armarna och fått känna mig stor stark och vacker.Nu lever jag sen fem månader ensam och har precis börjat nosa på om vi ändå kan hitta varann igen jag och min fortfarande drickande exsambo.Har börjat förstå mer och mer av vidden både av medberoende och sjukdomen alkoholism ju mer tid jag lagt ned på det.

Absolut, ska titta runt lite här. Får man vara ful och fråga vad din historia är och varför du hamnat här på forumet?
Ringer man direkt till alkoholmottagningen, eller måste man gå via VC?
Tack för tipsen!

Tack Meredith! Att ta sig till en psykolog var för mig ett stort steg. I samband när mamma höll på att dö, så förstod jag kanske för första gången att det har påverkat mig genom hela mitt liv. Hur jag agerar och hur jag känner osv.
Men att inte få en vettig psykolog och det trots att de på vårdcentralen skulle remittera mig till en psykolog med "kunnande" inom anhöriga till alkoholmissbrukare, gjorde att jag tappat suget för att gå vidare till ytterligare en. Dvs, via VC igen osv.
Al-anon har jag läst om, men vet väldigt lite om deras träffar. Någon som varit där och kan beskriva hur det går till?

Heja, heja!

Läste ditt första inlägg och kunde känna igen mig i det mesta. Väl jobbat. Som PP sa, en helt ny innebörd till din rubrik.

Har haft ett vinfritt dygn!

Det är inte så mycket att skryta om.
Men bättre än inget.

Och svårt var det inte heller!

Vi är många just på andra sidan stängslet som lider.Det jag tycker är förnämligt med detta forum är att man också kan gå in på missbrukarsidorna och se deras kamp,lidande och lyckade/misslyckade försök att vinna över alkoholen.Här på den "goda" sidan dvs vi medberoende så brukar vi försöka hjälpa varann med att lyssna,försöka förstå och kanske ge några uppmuntrande ord.

Titta runt lite och följ några trådar så ska du se att du snart får snurr på dina egna tankar och kanske vill plita ned några rader för att få respons.Utanför forumet så finns det ju i vissa kommuner/landsting mer specialiserad psykoterapi eller alkoholmottagningar som brukar kunna stötta.Alkoholmottagningen brukar kostnadsfritt ge 5 besök där man får ventilera till kunnig personal.Om du redan testat detta och fått skiftande respons så kan jag ändå rekommendera detta forum.Det har gett mig och många andra hjälp att klara upp tankar.Sen finns ju förstås alanon som kanske verkar i din stad.Det är också en guldgruva om det är en fungerande grupp som fungerar som den ska.Återigen,hoppas att du ska få samma hjälp som jag har känt att jag har fått.Framför allt chansen att kunna formulera mina mer eller mindre förvirrade och motsägelsefulla tankar och få stöd i att jag inte är galen,bara medberoende :)

I väntan på mer insatta människors råd, vill jag bara önska dig välkommen. Och säga att alla psykologer inte är sådär dåliga på att lyssna.
Jag tror att ett möjligt ställe för dig är al-anon, som jag tror vänder sig till just närstående till missbrukare. Hoppas det finns nära dig. Men jag tror säkert du kan få fler tips av någon som varit i din situation.

Och vet inte vad jag tycker än. Men det är värt ett försök, kan förhoppmimgsvis stötta mig i nykterhetsföresatserna.
Störande är annars godissug, och oro över att gå upp i vikt. Hå,hå, ja,ja...

... Du kunde ha valt året ut, så hade vi fått fundera tillsammans vid årsskiftet.

Men jättefint med fyra plus fem veckor ändå.

Vad roligt att höra från er, muränan, steglitsan, m-m, konstnären mfl. Det är verkligen på gott och ont att åka bort på lång och obestämd tid med sin fru som sällskap. Nu för tiden styr jag och ställer lite med min tid som jag vill (med ålderns rätt). Det är i alla fall positivt. Många har bevittnat, inklusive jag själv, hur stresskänslig man blir när man druckit under många år. Jag klarar inte längre av att ha så många bollar i luften och utsätts jag för svår stress och oväntade, obehagliga situationer får jag verkligen ta tag i mig själv för att förbli lugn.

Det är ju så att man har en tendens att förstora upp saker som en följd av sin alkoholism. Små bekymmer blir stora och stora bekymmer blir oöverstigliga. Jag tar sakta, sakta små steg i rätt riktning och även om det går långsamt går det framåt. Svårt dock att acceptera att det inte går fortare för en person som jag, som helst vill ha gjort allting så fort som möjligt och helst allt på en gång.

Dagarna flyter på och visst kommer alkoholsuget från och till men det är inte oöverstigligt. Relationen med min fru är OK men visst finns det otroligt mycket att reda ut. Det är så många saker jag förträngt genom åren och vägrat bearbeta. Flykt, antingen genom att resa bort eller in i dimman. Jag har fortfarande lite problem med humörsvängningar men det är ändå en mild västanfläkt mot hur det var för ett par månader sedan. Jag kämpar på och är tacksam för det stöd jag får av er bästa kämpar.

Må så gott/Tjalle
PS. Lite orolig över att du inte mår så bra just nu konstnären. Jag hoppar innerligen att det bara är tillfälligt. Alla mår vi ju lite dåligt från och till.

Idag känner jag mig stark, älskar såna dagar. Håller hårt i känslan. Vet att den kan försvinna lika fort som den kom. Nu ska jag fortsätta uträtta underverk.

Det känns skönt att ni stöttar mig! Det värsta och jobbigaste är när barnen är ledsna och arga på mig. Nu känns det helt plötsligt sim att jag är den dumma som ska straffas. Jag är så rädd för att min dotter kommer att ta avstånd från mig. Jag förstår dig Flygcert när du skrev förut att ditt ex köpte en massa saker till barnen och hur det kändes för dig. Det känns som att nin sambo har börjat köra den stilen lite nu för att vinna tillbaka sin dotter .
Ja Ullabulla jag tror också att jag kommer att känna att allt arbete har varit bortkastat om jag går tillbaka nu. Och jag vet ingenting hur nåt kommer att bli och hur det kommer funka. Men jag behöver ju inte bo kvar i den lägenheten för alltid men just nu känns det som en ganska bra lösning även om den är för liten för mig o min dotter men det går nog att få till det. Det kanske går lättare än jag tror el så blir det jättejobbigt! När jag slutar jobbet i dag måste jag prata med honom, det får bära el brista men jag är tvungen nu!!
Kram till er alla!!

Detsamma önskar jag dig. Idag ska vi äga.

KRAM

Tack Muris, det känns faktiskt fantastiskt och bra. För ett eller två år sedan när jag hade en vit månad så räknade jag ner dagarna tills jag skulle få ett glas. Jag började till och med tycka att en fernet vore gott. Inte nu. Jag har inte sett idag som ett avslut utan en fortsättning. För tanken är ju att jag skulle ta ett nytt beslut efter dessa fyra veckor. Och jag skulle nog vilja säga att jag håller mig vit till årsskiftet, men jag kan ännu inte förlika mig med att inte dricka någonsin mer ever. Så jag säger ytterligare en månad. Det är ju så skevt att jag nu när jag skriver funderar om jag ändå inte skulle klara av det här med A nu ändå? Hahahahah vilket skämt! Det är nästan så att jag ska dra på ytterligare en vecka bara för att jag tänker så. Så får det bli. Fem veckor framåt är fem vita veckor. Sen nytt beslut igen.

Kommer bli tufft med tjejresa i november och alla jäka glöggjippon. Men det blir nog bra det här. :) Jag är glad över mina veckor och glad över mitt nya beslut.

Gillar verkligen att läsa det du skriver. Det kommer från hjärtat, är insiktsfullt och känsligt. Känner igen mig så mycket...

Ville bara säga det...

Bamsekram <3

Så bra jobbat SL! Hur känns det??

Kram <3

Stort, varmt grattis till dig idag m-m!! Vad du har kämpat på bra!! Kasta inte bort allt jobb du har lagt ner, utan njut och var stolt över dig själv. Du har åstadkommit något som är mycket långt ifrån självklart. Tror att vi tenderar att glömma bort hur mycket jobb och kämpande som ligger bakom alla nyktra dagar.

Man ångrar aldrig en nykter dag. Och nu. Nu får du säga: man ångrar aldrig ett nyktert år.

Återigen, GRATTIS I STORA LASS!! Bamsekram

God morgon min fina vän!

Tack för den goa hälsningen! <3

Vad bra att det vänt lite igen. Försök att hålla kvar dig i detta. Tänkte just på att du vill att mannen ska söka hjälp. Lika mycket som han behöver det - lika mycket behöver du också det nu. Fast av andra skäl. Anhörigmöten - minst en gång per vecka. Gärna mer. Eller hur? Varför ska du behöva/vilja klara detta själv?

Hmmm... jo, du är nog en gottegris du också ;-) Men jag tänker så här. Du skrev tidigare att du körde vindieten... Typ en ostskiva om dagen. Är det inte fantastiskt att du känner sådan glädje över mumsmums igen? Det kan vi väl se som ett friskhetstecken? MEN, visst, nog har du kanske bytt ett beroende mot ett annat. Det kanske är ok? Det känner bara du. För egen del känner jag att så länge jag underhåller mina beroenden, så är jag inte frisk eller fri. Men det är ju jag det. Om du drar ner på sockret - se upp! Man blir väldigt sugen på det MESTA. Du kommer klara det, men var beredd. Och som Ebba skrev - hellre ett godis(bakelse)återfall än ett a-återfall! :-)

En annan sak om sockret. Läste att om man bryter ett beroende (a, socker eller vad som ), så är hjärnan första tiden extremt inställd på att ta tillvara allt som eventuellt kommer in. Om man då i början tar sig ett återfall, så får man en sjujäkla effekt rent ut sagt, vilket gör att man sjunker ännu längre ner. Det är väl därför som det sägs vara så svårt att orka upp igen efter återfallen...

Varmaste kramen till dig!

Tjalle, två månader är inte futtigt, det starkt gjort av dig. Det där med att semestra utomlands har jag inte vågat mig på. Många frestelser, och jag vet inte ärligt, om jag klarat det. Det är mycket smärtsamt att ta fram gammal skit ur sitt inre. Flykten var ju den enklaste vägen för mig. Så det blev ganska packat kan man säga uppe i hjärnarkivet. Mår inte så himla bara just nu, men nu vet jag att inte lösningen på det är A. Jag får gå med min skugga som är lite i bakgrunden. Alltid något att han inte lyckats kollra bort mig och få mig tillbaka. Många förändringar kommer det att bli.
Du är strong TJALLE
Konstnären

Din tråd namn har förövrigt fått en ny innebörd ;-)

/PP

Kanske kan vi se det som en extra födelsedag? Men det kommer ju inte direkt att strömma in gratulationer, eller vad tror du?
Kanske blir det ett firande som sker lite i det fördolda på samma sätt som drickandet en gång gjorde?
Men jag hoppas mannen uppmärksammar dig, och så vi här förstås :-)
Blåser i partytutor hippar och hurrar! Njut av dagen och unna dig något extra. Något som är bara för dig.

Grattiskram

//PP