Senaste kommentarerna i forumet

För mig är det ganska klart. Att läsa om era erfarenheter, och kunna hämta styrka ur era beskrivningar på hur ni upplever det jobbiga - som kampen mot ett beroende innebär. Helt oavsett om det är dom första jobbiga veckorna eller om det är ni som fortsätter att skriva även när det värsta lagt sig. Så oavsett om det finns ett uns av behov av självbekräftelse i att dokumentera framgång eller motgång så spelar det ingen som helst roll. Vi vet nog dom flesta av oss att anledningen att vi finns här inne är resultatet av att vi försatt oss i en svår situation, och vad kan då vara finare än att stötta varandra? Att det finns personer här som klarat av långvarig nykterhet, och ändå fortsätter skriva är ju ett tecken på att det fyller ett syfte. Att ni sedan använder er tid till att stötta oss andra som ännu inte har hittat full stabilitet i våra val är för mig ett tecken på äkta medmänsklighet. Så jag hoppas ni kommer fortsätta att skriva oavsett vilka personliga anledningar ni har. Det direkta och indirekta stöd jag fått här har hjälpt mig att finna motivation för min första nyktra tid på länge. Jag vet nu vad det innebär att utifrån min situation klara det, och jag hyser stor respekt för min prestation. Jag har en minst lika stor respekt för er! Oavsett om det är den första jobbiga veckan eller väl menade ord från er som klarat år!

Självklart måste jag göra jobbet, men kan jag få någon som helst hjälp att genomföra det, är det för mig självklart att ta emot den. Vissa får hjälp av samtal, andra piller. Jag har blivit betydligt mer ödmjuk efter att ha fått lära mig saker här inne, och jag tänker inte se mig själv som svag för att jag använder forumet som stöd. Jag tror inte att det bara finns en väg, och ensam är inte alltid stark.

Spiknyktra hälsningar från Hobbithålan!

//PP

Vilken knepig och sorglig sits du hamnat i.. Min sambo har oxå problem med alkoholen och jag har fått mycket stöd och goda råd genom att läsa här i forumet.
Nu har vi kommit till en fas där han insett att han har problem och sökt hjälp, hur det sen går får framtiden utvisa.. Att inse sitt medberoende är ett bra första steg. Jag, precis som du, har testat alla olika sätt för att få honom att sluta innan jag " gav upp" och det var väldigt befriande. Din sambo behöver troligtvis hjälp och du behöver välja ditt liv. Du frågade vad du ska görs när han druckit. Jag kom fram till att det bästa för mig var att inte göra något alls just då eftersom det ofta blir bråk och inte ger något att prata men någon som är påverkad. Så mitt tips är att göra det du tycker om då och försöka leva. Jag har gått på bio, träffat vänner, tagit långpromenader, läst böcker osv när min sambo varit full. Sen för att få ut min frustration/besvikelse så skriver jag alltid dagbok då med mina känslor. För ut måste det! Men att stå och gapa på en full människa ( ja jag har gjort det massa gånger ) fick mig bara att må ännu sämre eftersom mottagaren "inte var hemma" då.
Lycka till och ta hand om dig och barnen!!

Fullständigt brilliant inlägg Santorini! Och Fia, du kommer klara dig galant utan. Du är tillräckligt tjurskallig för att gå i mål med ditt nykterhetsprojekt (så kanske man inte kan kalla det?)
Har själv en högtidsdag i antågande om någon vecka (40), har inte känt mig direkt drickasugen inför det. Mer ältat vilken typ av tillställning jag ska ha som jag kan stå för och njuta när jag själv är nykter, och som andra dessutom har roligt på. Nivån på det hela liksom. Och ja, man får sörja det som inte kommer igen, det som inte fungerade, vältra sig i självömkan - för mig var det nog en nödvändig del för att sedan kunna släppa det och gå vidare. Kram på dig, och önskar att du njuter av din resterande semester/Victoria (som beundrar er båda ;-))

du klarar det! Forum ska vi använda så länge vi behöver det, vad är det för fel på det? En vacker dag klarar man sej ändå, det blir naturligt. Dom som går på AA-möten då? 90 möten på 90 dagar gick vår vän Camilla Kuylenstierna skrev hon i boken AnsvarsFULL. Låter det klokt? Nej men det håller en borta från alkoholen och det är vårt enda mål när vi lagt av. Och nog vet du ju vem som sa "klubben för inbördes beundran", jo en som själv inte klarar att hålla sej borta och därför inte kan se andra vara nöjda. Jag är fan i mej beundransvärd som kommit så här långt och fortsätter men jag skriver inte här för att ni ska beundra mej, aldrig nånsin, det räcker att jag själv är nöjd. Jag skriver här för att vittna om hur bra man kan må, hur bra det går bara man håller ut.

Du FÅR tycka synd om dej Fia, det kanske rent av ÄR synd om dej för att du inte får det där glaset champagne. Men nu är det så. Och tänk efter. ärligt, vad fasen skulle ETT glas göra för gott heller? Det kanske fungerar att dricka det men det kan tippa över dej åt fel håll. Det är inte värt risken.

Tyck synd om dej ett tag men sen-skärp dej Fia:) Vad fan är ett glas champagne att sukta efter? Det finns bra alternativ helt alkoholfritt. Jag köpte till nyårsafton att ta med och jag "provdrack" häromkvällen. Söhnlein Brilliant alkoholfrei sparkling står det på flaskan. Duger gott!

Ta hand om dej Fia, jag bryr mej. Och för all del, jag beundrar dej också.
Kramar

Ingen bra natt. Ångest och panik växer så att jag nästan kan ta på det. Ensam, vill inte väcka mannen (klockan är 03 här) trots att jag vet att han skulle inte misstycka utan vilja hålla om och prata. Så jag häckar här istället, samtidigt som även det ger mig mindrevärdes känslor. Är jag en "sådan där"? Som behöver forum för att kunna hålla mig på banan? Och om så är fallet, är det i så fall fel? Behöver jag "klubben för inbördes beundran"? Antagligen; För här är jag nu. Naken inför er i all min svaghet.

Så vad är det som spökar i min själ? Vad är det som river i min självkänsla? Jo, den där jävla 50-årsdagen som närmar sig med stormsteg. Jag tycker synd om mig själv som inte får fira med champagne (som jag inte ens uppskattar) för man fyller bu bara 50 en gång. Ett halvt århundrade. Så jag tänker att kanske kan jag ta ETT glas? Men även om jag skulle klara av det så skulle jag kanske se mig som en förlorare då eftersom jag gav upp för det mentala tryck som går under namnet; Tradition.

Ingen bra natt. Fia

Hade inte heller varit så sugen på besök så där i början. Men det är ju
många saker som måste ibland gå. Har tagit upp mitt läsande, läste lite när
jag var full men kom inte ihåg dagen efter vad jag läst. Nu kan jag skratta
åt det. Jag har nog slukat ett 50-tal deckare som jag är galen i. Nu är det
ju en frid att läsa för mig. Var ute med hunden kl 6 i morse kände mig så där
maniskt glad att vakna inte ha ångest.
Det är väl jättebra att du är inne på dag 4. Heja dig.
Min man har druckigt öl och vodka i jul men jag blev inte sugen för jag vet
vad innebär för mig. SVART SVART och depression. Nej det vill jag inte, just
nu känns det som jag har vunnit striden mot alkoholen. Men för den skull är
jag inte övermodig, snarare ödmjuk och tacksam. Jag har ju faktiskt fixat det
själv, ingen kan ju göra jobbet åt oss även om det hade varit bekvämt.
Jag har fallit många ggr. Men sista fallet var förödande. Ibland känner jag
att det var bra det som hände. Är skiträdd för att det skulle hända igen.
Så ansvaret hänger bara på mig.
Du ska se att du mår bättre idag.
Må bra nu
Konstnären

Skönt att det gick bra för dig på semestern, vet inte om jag hade klarat det.
Skönt tycker jag att julen är över. Men nu kommer nyår med alla raketer som du
skriver och en rädd hund som vi har. I Danmark är det förbjudet med raketer,
men vin och sprit får säljas i affärer. Märkligt.
Jag mår bra nu men jag kan känna som du att det är ju faan att man inte kan dricka
2 glas vin till en god middag. Tror jag har ältat det färdigt med mig själv.
Det går inte för min del, det skulle innebära en smäll ner i hålet igen.
När man tänker efter har jag missbrukat i över 25 år och det tog ju ett antal år
innan man blev missbrukare. Det tog även tid innan ångesten infann sig som ett brev
på posten. Så visst tar det tid att amotera av på sin kropp som Berra skrev.
Mannen har druckigt i jul, men för min del var det inte svårt att avstå. Han la ner
skiten i går och det är jag glad för, det är inte kul att se en bakfull och rödögd
man. I går pratade vi om alkohol, och jag tror och hoppas att han minskar eller lägger
ner. Vi får se.
Må så bra
Konstnären

att det skiljer mycket mellan läkare på hur de gör. Det finns ju en rapportskyldighet om läkaren bedömer att risken är stor men jag tror, utan veta säkert, att den skyldigheten inte alltid efterlevs.

Å andra sidan....om han har så kraftiga alkoholproblem så han redan åkt fast så kanske det kan bli den varning han behöver ?

gårdagen och leva i nuet är svårt i den sitsen du nu är i men.....genom att tänka på små fina saker just idag gör att vanan rotas om tänket att ta en dag i taget.
Jag har en väninna som gömde övergreppen hon fick utstå som barn i mer än 10 år in i nykterheten innan hon vågade öppna sig helt och släppa ut alla troll.

För hennes del kom vändningen i livet just då när hon slutade att skämmas för vad som hade hänt. Det är ALDRIG den utsattes fel Och det finns hjälp att få. Hon är idag min bästa vän som jag kan prata om allt med och vi har en tillit till varandra som jag aldrig upplevt till en annan människa.

I början förstod inte jag hur svårt många kvinnor haft det och det var utan tvekan en chock när jag insåg hur många och hur trasiga många var. Att gå från övergrepp, självskadebeteende, prostitution och till total underkastelse, bli trampad på, och sen orka resa sig igen fyller mig med beundran och respekt. Den livserfarenheten behöver spridas och lyftas fram för att andra också får se hur det ser ut under ytan på fiiiina Sverige.

Jag vet idag att det går att få tillit till andra och jag kan nog se att du är på god väg Nya Perspektiv för du har verktygen och du vet att använda dem. Men det tar sin lilla tid och det krävs lite jobb men det går !! Försök åk på konvent och lyssna på kvinnor som har trampat upp din stig och ta kontakt med dem, de finns därute och vill så gärna hjälpa. Det finns kvinnor som blivit smått legendariska i vår anonyma värld av beroende, en del jobbar på behandlingshem andra bara finns där för andra att söka stöd hos.

En dag i taget och skynda långsamt så kommer vi längst.

Kram !!

Tack snälla för ditt svar,Mammy Blue. Hmm ..gå. Ut på Facebook? Nej, men igår pratade jag med en vän på jobbet. Berättade att jag var rädd . Förminskade inte ner problemet som de flesta jag pratar med gör. Hon lyssnade och förstod ,fast hon är en av dom som jag har riktigt trevlga vin kvällar med (resturang besök, champage i jacuzzin, tar gärna några glas vin före och efter en personalfest, shopping luncher där vi dricker en halv flaska cava var redan vid lunch) jag berättade om min rädsla för att förstöra min relation med min son och hans flickvän. Jag skämdes så över mitt tillstånd på julafton . Ringde sonen .. Han var generad, men förstående ... Sa attt dom hade pratat om mig och utryckte oro. Trodde att jag var olycklig på nåt vis! Det är jag inte. Har bara byggt upp ett märkligt sätt att manifestera lycka. Drack inget igår . Hade ångest hela dagen . Idag ska jag resa till London, en resa där det ingår tillgång till frittvin i lounger på så väl flygplatser som på hotellet. Och jag undrar om jag kan dricka lagom fram till nyår och sen börja mitt nya liv...haha ni Hör ju?!

Vet du, jag kan inte säga att det var för att du var "för på" som jag valde att kliva åt sidan. Tvärtom så låg det helt hos mig att själv välja nivå på hur mycket jag skulle involvera mig och hos mig att inse att jag måste släppa kontrollen även här på forum. Valet är alltid mitt att gå in och läsa, skriva och kommentera här. Även jag har ibland svårt att trycka på pausknappen och det var bara det jag gjorde, tryckte på min knapp. Jag är bättre på det nu, att ibland bara läsa men lämna över till någon annan att svara.

Haha, jag tror inte alls vi bor i samma stad! Jag har aldrig ens skrivit i vilken stad jag bor och kommer heller inte att göra det här. Däremot så har jag nog bott i samma stad som du en gång i tiden men det var länge sedan. Men skulle jag någon gång se dig så skulle du såklart få en kram.

Ta hand om dig!

Skriv ner här i din egen tråd så mycket du kan om dina känslor och negativa upplevelser av att dricka, det är guld värt att kunna gå tillbaka och friska upp minnet, speciellt som man som människa gärna förtränger allt som är negativt och tråkigt. Väldigt bra att spara på sej lite ammunition som man kan slå i huvudet på stenåldershjärnan när den bråkar, hihi!

Kram!/MB

är ju det man ger barn, åldringar på hemmet, folk på sjukhus, de som ska jobba, de som ska köra något, gravida, ammande, nykterister, de som inte vill dricka etc, etc, så vi är i ett stort, gott sällskap! Must är gott, vatten - kallt! - är jättegott.

Nej vad tråkigt för din hund! Dessvärre är väl den också i gott sällskap... Sedan vi lärde känna allt fler med djur som blir nervknippen av smällare och raketer så har vi slutat med det, nöjet försvann när man började tänka på kompisens tik som hon måste droga ner i flera dagar runt nyår.

God fortsättning!
/MB

Det är som du skriver lite vanliga människor dricker, de mängder vi tål är... enorma...

Har funderat lite på det sen jag lyckades sluta. Som bilist har jag nog varit farlig många gånger när jag inte tyckt att jag druckit "så mycket" dagen före... Har också noterat en del i min bekantskapskrets som skulle kunna hålla jämna steg med mej när jag drack. Hur risigt ligger de till???

Kram!/MB

Jag kan bara berätta hur jag själv gjorde, sedan får du klura ut själv hur du vill göra.

Jag kom på förra sommaren på allvar att jag låg risigt till - jag var inte nykter en enda dag under semestern, märkte att huvudet tog stryk, det blev segt i kolan om man säger. Försökte valhänt ta mej ur det elände som tagit mej tjugofem år att bygga upp, men kom på att det inte var så lätt.

Efter några månader googlade jag mej hit till Alkoholhjälpen. Skrev och läste, läste och grubblade. Gick kräftgång, två steg fram, ett bak, tre fram, fem bak...

Efter sambons födelsedag i december hade vi mängder med öl, vin och sprit hemma. Full som ett ägg med världens ångest bestämde jag mej. Jag lade ut en status på facebook där jag talade om precis som det var - jag är alkoholist. Fem minuter senare hade jag femton kommentarer och ett telefonsamtal från en kompis...

Har fått ett fantastiskt stöd!

I mitt fall har jag en sambo som har gjort mej sällskap i utförsbacken, min hastighet ökade de sista två åren, han har en bit kvar till sin botten, men han har ställt upp så gott han kan - han köper t.ex inte hem mer än han tänkt dricka samma kväll, och han sitter ute hos sina älskade trummor och dricker.

Det blev lite mycket, men kontentan är nog att man inte har så mycket att förlora på att vara öppen med sin sjukdom mer än möjligheten att kunna fortsätta dricka då...
Kram!/MB

Vårt besök har precis gått till gäststugan och dagen har gått förhållandevis bra. Självklart är man inte riktigt samma människa som när man dricker men förhoppningsvis är mycket till det bättre vad gäller kommentarer och beteenden. Kändes stundtals lite stelt och segt. Vad som slog mig är hur förtvivlat "lite" alkohol normala människor dricker. Totalkonsumtionen för hela dagen för fyra vuxna (mig inkluderat som ingenting drack) blev 1 flaska skumpa, en flaska rödvin och en halv öl. Det är vad jag ensam brukar dra i mig på en eftermiddag........

Ska snart läsa några kapitel i en bra bok. Det brukar aldrig hända de dagar jag dricker för då tuppar jag mer eller mindre av när det börjar närma sig läggdags. Ska bli skönt att vakna till en morgon helt nykter och kunna möta mina gäster med frukost utan att rekapitulera om och om igen hur mycket jag drack, vad jag sa och gjorde etc...

Vi hörs mina vänner
Tjalle

PS. Dag 4 imorgon. En dag som jag hoppas lova mig själv att inte dricka.

Hej
Läste just ditt inlägg om återfall. Välkommen tillbaka. En dag i taget- det är ju det ända vi har! Jag känner igen mig då jag själv tog ett helt jäkla meningslöst återfall på julafton efter att ha varit nykter i 3 1/2 år.. Men precis som du kände upplevde jag det också, att fyllan var helt fördjävlig. Och för att inte tala om dagen efter:-( Jag drack mig inte särskilt mycket och det var bara min mamma och man som märkte att det var någonting som inte stämde.
Det jag försöker lägga fokus på nu är att vara Helt ärlig och våga be om hjälp och våga vara ledsen. Mitt bagage är tungt och jag Orkar inte släpa runt på det någonting mer! Jag hoppas att få följa din resa.
Stor kram till dig

Hoppas dagen gått bra med besök och förkylning. Kanske bra med besöket som avledning, få tiden att gå? Det är nog många som känner som du nu, att det blir skönt när helgerna är avklarade och livet blir som vanligt igen, men bra gjort att bryta drickandet nu, när du kände att det gick överstyr och ta tag i det nu, trots helgdagar och besök. Det kommer ju att kännas lite bättre för varje dag, men det vet du ju redan :-)
/m

... du är den ende "på andra sidan" som jag kikar in hos då och då, och jag inser mer och mer att bara för att man är eller har varit alkoholist så behöver man inte hota, skrämma eller trycka ner andra... Jag har haft en okej jul. Barnen håller på att hjärntvättas och det gör ont, men jag gör mitt bästa och försöker finnas där för dem.

Men mitt fina hus är iordning. Jag har lite kartonger stående i källaren, men de får stå ett tag, jag har allt det nödvändigaste uppackat och iordning!

Kram!

Jag blir väldigt berörd av det du skriver.

Det du skrev om bekräftelse: min exsambo var exakt likadan. Om han en gång lagade mat så skulle det berömmas till förbannelse, eller om han monterade ihop en ikea-möbel eller satte upp en tavla - då skulle det berömmas oändligt, och helst visas upp/berättas om för alla...
Alla gånger jag lagade mat, fixade saker i hemmet, osv osv så var det i bästa fall värt ett litet tack, oftast ingenting.

Jag förstår vad du menar med att det låter futtigt när man skriver ett eller två exempel här - men när man lever i det och när man börjar inse alla dessa små saker så är det inte längre små saker; det har blivit ett oöverstigligt berg med saker.

Tänk på att det är hans ord, att du är egoistisk/aldrig ställer upp för honom, aldrig gör något för honom osv. Det är hans ord, och det är ett effektivt sätt att trycka ner dig - för hur det än är, så har vi anpassat oss; vi vill ju så gärna vara omtyckta, göra bra osv, och då försöker man ju gärna lite till för att få höra lite positiva saker. SÅ var det i alla fall för mig.

Att du inte vågar ta striden för dig själv, för att våga gå, är fullt förståeligt. Men en dag har du ork, kraft och styrka.
Du kanske redan har kommit över många saker som stoppat dig innan - jag vet att jag hindrades av många saker så som jag kanske inte klarar mig ekonomiskt, jag har inte något ordnat boende, vad kommer andra att säga, ingen kommer tro mig att han är elak, och en stor sak var att jag inte trodde att vi skulle kunna dela våra saker... Saker är oviktigt - men det var ändå viktigt...

Var rädd om dig - du är viktig och han har ingen rätt att trycka ner dig. Utsätt dig inte för fara!

Fredagskväll och hemma från en annorlunda semester. Annorlunda ifråga om att den varit vit, och jag har varit inne och läst då och då på forumet - det har inte hänt tidigare.

Mannen och de vuxna barnen har druckit någon öl, och delat någon flaska vin och jag har provat det alkoholfria sortimentet, vilket inte var så imponerande, men det funkade i alla fall. Vissa stunder har jag varit mkt frestad, men det har gått att hålla emot. Berättade för de vuxna barnen att jag inte tänkte dricka något och de har inte undrat eller frågat om jag inte ska ha något trots allt, utan en acceptans utan ifrågasättande. Jag är ganska säker på att de inte märkt av problemets vidd, eftersom vindrickandet på vardagskvällarna ökat efter deras flytt, men de måste ha tolkat signalerna rätt - att det inte är läge att fråga mer just nu. De kanske inte vill veta exakt - vad vet jag? Vi har annars ett öppet förhållande och pratar om i stort sett allt, så det är lite oväntat att de inte frågat något.

Jag måste ändå säga att trots att det gått bra, och jag inte har några som helst svårigheter att se och känna fördelarna med att inte dricka, så är det så tråkigt att inte kunna ta en öl, eller ett glas vin i sällskap med de andra. Jag kan tycka att det är så j-la orättvist att det är som det är, samtidigt som jag håller fast vid min tanke/filosofi att jag känner mig tacksam över att detta är en sjukdom/tillstånd som är lättbotat (obs - ingen ironi mot er som kämpar för att avstå varje dag), jag mår bra om jag låter bli alkohol - jag behöver inga avancerade strålningsbehandlingar eller operationer. Men, trots detta så saknar jag att kunna ta ett glas - just ETT glas vin till maten. Jag hoppas att den känslan försvinner så småningom.

Men jag känner mig nöjd och stolt över att ha klarat detta - en prövning till avklarad. Det var verkligen en sådan sak som jag trodde skulle vara helt omöjlig att klara. Det stärker också min övertygelse om att om man har som mål att dricka mindre måste uppehållet vara mycket långt för att hinna vara med om alla de här prövotillfällena, jul, födelsedagar, fester, midsommar, nyår, sommarsemester, grillkvällar - ja, alla de här tillfällena som är sammanknippade med alkohol. Det finns inte en chans att det skulle kunna räcka med en eller tre månader för att bryta ett såpass invant beteendemönster. Och tanken som följer de nyktra veckorna är ju såklart att ju längre man hållit uppe, desto mera har man att riskera.

Men det största irritationsmomentet ikväll har inget med min alkoholkonsumtion alls att göra - det närmar sig nyår och folk (ungar) anser tydligen att det är ok att skjuta smällare redan nu, och helst redan innan jul. Jättekul för dem, men med en smällarrädd hund är det inte kul alls. Att ha en darrande hund som vill krypa ur sitt eget skinn och gömma sig under sängen gör inte gott för nattsömnen. Nej, fy för nyårsraketer som skjuts i trädgårdarna!

Guten nacht mina forumvänner, och hoppas ni får sova utan smällare (om det nu är fler än jag och min hund som störs av dem)

/m

Tack snälla för ditt svar och dina kloka ord! Beslutet kom till mig igår att
Det ända rätta är att vara 100% ärlig och att backa tiden.
Men jag känner mig så jäkla misslyckad:-( Men försöker att ha tillit att
Min högre kraft visade mig att jag inte har släppt garden helt än, inte varit helt
Ärlig och att jag inte har lyft fram allt mitt gamla skräp...
Jag tyngs fortfarande av övergrepp som jag var med om som liten, vad jag har gjort
med mig själv efter det... Och min tillitsbrist till män och även
att jag duger. En annan sak som spökar är ett ex till mig
Som jag älskade oerhört och som jag levde i ett förhållande där
Jag var super medberoende. Han knarkade ihjäl sig
För 12 år sedan och efter det började jag droga, supa och fly
Var destruktiv blandat med en "perfekt" yta och presterade oerhört
I karriären. När jag sedan blev nykter 10 år senare kom allt i fatt
mig. Jag vet inte hur jag ska vara, leva i ett normalt förhållande
Hur jag ska lita på nån mm
Och nu är jag bara sååååå ledsen, rädd och har en ångest
från helvetet. Det känns som jag ska gå sönder.
Glad över att få skriva av mig och läsa stöttande och varma ord.
Vi har bara idag

kan nog bara du ta vännen. Ärligheten är ju vår grundval och dribblar vi med den så mår vi inte bra.
Jag själv ökar på mitt mötesgående när jag mår dåligt och använder programmet i alla mina angelägenheter.
Att prata på mötet och få ur mig det som trycker har hjälpt mig många gånger från att ta ett återfall och det är inte svårt att se att de som drar sig undan också får det jobbigt efter ett tag. Många är de gånger som motståndet att gå på möte varit groteskt stort men varenda gång har det känts lika avslappnat efteråt.

Sköt om dig !

i min liknelse med stridsvagnen. Det är när stridsvagnen blir liten som den är farlig. Alltså när jag tror jag kan hantera den (alkoholen) och släpper garden, då kör den över mig totalt. Nu vet jag att jag inte kan dricka, aldrig mer...
Måste komma ihåg att det är så även i framtiden.

Nykter på tredje dagen och idag får vi besök........Inte direkt vad jag längtar efter. Förutom en annalkande förkylning har jag fått tinnitus i mitt högra öra. Det tjuter kraftigt mest hela tiden och det blir inte bättre av stressen inför dagen. Hade naturligtvis varit skönt att ha något att lugna sig med men känner endast avsky för alkoholen just nu. Håller mig till must och mineralvatten. På sätt och vis ska det bli skönt när alla storhelger är över och allting kan återgå till det normala. Snart kommer gästerna och det är dags att ta på sig den glade värdens kostym. Ibland är inte allting lekande lätt.

Sköt om er där ute.
Tjalle