Senaste kommentarerna i forumet

Tillbaka efter en tid med frånvaro blandat med tysta små besök då och då på forumet. På förekommen anledning, dock inget återfall. Sitter i detta nu på en mellanstation på min resa hem från Skellefteå och AAs lansmöte. Då jag så att säga har en tendens att gå "All In" då jag väl bestämmer mig så har jag där gjort mitt allra, allra första AA-möte, mitt dito al-anon möte och varför inte också slänga in ett Vuxna Barn möte då jag ändå är på plats?! Såklart är jag nu helt omtumlad, fylld av tankar kring mig själv, min roll i skådespelet familjen och i verkligheten familjen och förhållningsättet till dessa då, nu och i framtiden. Får kanske ta fram forumväven och väva in några nya stråk i min tråd här. Kram alla kända och okända

Håll ut nitton timmar är nitton timmar och det är bra. Tänk så en liten stund i taget.
Du kan tänker på dig
Konstnären

Bra gjort av dig. Visst är det skönt att vakna och inte vara bakis.
Heja dig
Konstnären

Tack Ullabulla, jag ska verkligen försöka stålsätta mig. Jodå, han har ju försökt med alla vackra, känsloyttringar...att han älskar mig och saknar mig...och att han vill träffa mig igen. "På ett villkor: sluta drick, var nykter" blev mitt svar. Han klarade ju inte av det...utan drack igen, en timme senare. Så mycket ville han alltså ha mig...not! Klart jag blev ledsen...det sätter sig ju i hjärtat, oavsett hur man blir ratad. Han uppför sig och beter sig som en 18-åring, helt utan förstånd känns det som...men vad händer när han fyllt 40?? Om han uppnår den åldern...hemsk tanke, men den finns där. Han dricker sig redlös varje dag...kan ta moppen och köra när han är stupfull (han har sagt att han inte ens minns att han körde hem..!), eller ta båten ut på sjön...ensam i en liten plastbåt. Ramlar han i är det kört...
Jag känner för han familj, hans pappa och hans syskon. Deras bävan inför det där sista telefonsamtalet. Jag vill inte vara en del av hans liv när det händer. Då skulle jag rasa helt...jag har ju min egen dotter att tänka på, min familj och allt annat som får mitt liv att fungera normalt. Varför ska jag hjälpa den här killen för?

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. Även jag stoppade i mig minst 2 insomningstabl. men hjärnan gick ju på högvarv.
Vad bra att du pratat med din fru hon har det svårt, för ironiskt har jag upplevt det nu med min man. Nu har han varit vit snart en månad vill inte ta någon
hjälp. Man blir misstänksam och på sin vakt. Vill inte ha något mer medberoende för det är ett helvete att stå ut med.
Du verkar beslutsam nu och det är ju kanonbra. Själv skulle jag inte våga prova en gång till, då blir det en enkel till h-vetet och det är det inte värt.
Tjalle, man kan känna sig tråkig ibland i sällskap för det är ju jag som är konstig som inte dricker inte dom. Jag ger faan i deras åsikter.
En person hade fräckheten att säga till mig, har du inte hållt uppe länge nog. Så är det i samhället.
Du klarar detta Tjalle, klarade jag det så kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben.
Kram och styrka till dig Konstnären

Japp! Bättre sent än aldrig. Glad att jag kikade in här idag (går lite tid mellan gångerna) och såg ditt inlägg. Hur har du det?

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. V

Tack för svaret, Molly! Exakt...den där tomhetskänslan som blivit...vad ska jag göra nu?? Och hans totala likgiltighet. Hur många gånger som han har sårat mig...kastat sin ångest på mig och gjort det till mitt fel. Att den här sjukdomen kan vara så förödande...den äter ju upp allting som är gott hos en människa. Han väljer att dricka...han ljuger för att få dricka...han väljer att förlora sin enda dotter, sina syskon, sin pappa...mig. Klart att det känns! Han har supit sen han var 18, nu är han snart 38. Och han slår dövörat till så snart man tar upp ämnet...han börjar prata om nåt annat, byter samtalsämne. Han ska få en praktikplats genom Arbetsförmedlingen, med start den 1/9. Ett riktigt genombrott för den här killen som varit utan jobb o sysselsättning i 7 år och lever på socialbidrag...men hur i hela friden ska det gå till?? Han klarar ju inte av att vara nykter ens en dag, som det är nu..! "Hur ska du göra för att sluta dricka då?" frågade jag honom. "Det är bara å sluta det..." svarade han. Hjälp....han har ju inte insett någonting....

Tjalle! Det du berättar år väldigt likt hur jag haft det, och jag är så innerligt trött på alkohol. Sådana som du och jag måste nog helt kapitulera och glömma allt vad socialt drickande heter.
Vi hörs,
Fenix

Tack för stöttande ord konstnären. Jag har följt din resa och jag är otroligt imponerad. Vad jag önskar att jag kunde vara där du befinner dig idag. Natten har varit för djävlig som väntat. En insomningstablett tidigt på kvällen, ytterligare en vid midnatt men resterande del av natten mest vaken med ångest och svettningar. Vet ju att du gått igenom något liknande när du "nyktrade till" så du vet säkert hur jag mår nu. Jag hade ett mycket långt samtal med min fru imorse efter frukost och det var jobbigt. Jag som aldrig brukar gråta grät floder och många saker var riktigt tunga att höra. När man går i sitt rus fattar man inte vad den andra parten går igenom. Man både säger och gör väldigt dumma saker som man just då inte tycker är något märkvärdigt.

Jag vet inte vad som kommer ut av det här. Vad jag vet är att jag ska på ett AA-möte imorgonkväll. Eftersom detta är dag 2 är jag fortfarande labil, darrig, orolig i magen, ångestfylld etc och man vill göra allting för att få timmarna att gå. Jag börjar så smått inse hur nära jag är att förlora min familj och om det går så långt vet jag inte om jag klarar mig vidare. Jag har försökt sluta så många gånger förut men vet inte om jag har haft rätt inställning. Antingen har jag gjort ett försök för någon annans skull, eller också har jag bara knutit näven i byxfickan för att visa mig själv och andra att jag visst kan vara nykter om jag vill. Det har inte varit något bra sätt. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja lägga mig totalt platt och fullständigt kapitulera för allt som har med A att göra. Det är möjligt att det gav vissa positiva delar för länge sedan i mitt liv men de senaste 10-15 åren har jag levt på ett gungfly. Jag har utsatt, framför allt min fru, för otaliga pinsamma situationer och egentligen förstår jag inte hur hon orkat. Som nykter är jag nog en ganska OK person som egentligen vill andra väl här i livet. Prestationsmänniska som alltid känner att det jag gör inte räcker till.

Imorgon ska jag gå till mitt AA-möte utan att förbereda mig vad jag ska säga eller hur jag ser ut. Jag ska tala om hur dåligt jag egentligen mår, att jag vill kapitulera villkorslöst och inte klarar det på egen hand. En viktig del kommer också att bli detta forum som jag från och till har följt så länge.
Tack för att ni finns/Tjalle

Igår var det första festen sen beslutet och jag överlevde! Var hur sugen som helst men hade en väldigt trevlig kväll och att vakna pigg och fräsch är så jävla skönt!

Röjt klart det sista ska det stå.
Inte rökt.

Var det sen jag tog sista ölen nu och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu.

Vaknade 06:00 i morse och började ta tag i skiten hemma. Nu har jag rökt klart det sista för utom en tvätt som ligger i maskin.

Tagit en rökpaus varannan kvart med kaffe för att inte klappa ihop.

Det känns bra att veta det.

Tänker på dig och önskar dig en så bra dag som du kan ha. Ta hand om dig - fina du!

Du har inte gjort något fel, du har kämpat alldeles tillräckligt och du är bra, precis som du är!

Tack för fina ord i min tråd!
Varm kram!!!

Och jag jobbar ju på många sätt med mitt medberoende, men jag är rätt snabb med att tänka att jag "borde skärpa mig" - jag förstår inte själv varför jag är så ledsen, men jag vet inte om jag är redo att "öppna upp mig". Läser på din länk och ser att det är nog många saker jag skulle må gott av... Under en stor del av våren har jag mått ganska ok och tom bra, så att jag blev så ledsen när semestern kom känns som ett sådant "nederlag".

Har en skön sommar - är mer solbränd än jag kanske någonsin varit (och jag är ingen soldyrkare!!!) och jag har läst fler böcker än någon sommar tidigare: jag har tid och möjlighet. Jag behöver inte ta hand om 2 barn plus ett vuxet barn helt själv hela tiden... Men ändå så gör det så ont ibland... Ensamheten är påtaglig - det är inte så många av mina vänner som jag längre umgås med: EN av mina vänner bjuder in mig på middagar, de andra sitter med sina "fina familjer" och en har tom sagt att hon "kan ju inte bjuda in mig för jag är ju ensam...". Och å ena sidan vill jag träffa nya vänner, men samtidigt: det är ju de vänner jag har som jag tycker om, men jag vill umgås mer med dem... Åh, krångligt.

I veckan ska jag ta tag i att träffa en ny vän - en kvinna som handlade av mig genom Blocket :-)
Vi bara fann varandra, men sedan har tiden gått lite grann, men nu ska jag försöka...! Vänner är så viktigt!

Den Förbjudne Mannen är fortfarande förbjuden... Och han hör av sig emellanåt och så pratar vi några gånger, tills jag får nog och ber honom sluta ringa, och så går det ett tag och så ringer han igen och så håller det på... Tänker att han är kanske en av de där männen (och kvinnorna) som gillar spänningen i att träffa någon vid sidan om sitt förhållande och bedyrar att han ska lämna, men han lämnar aldrig... Åh, är jag ens förälskad? "Kär i kärleken"? Önskan att inte behöva vara ensam?

Läst mycket av dina inlägg. Jag tror det är det enda att kapitulera inför A. Jag var ju så illa tvungen till det. Det är jag glad för idag.
Gå tillbaka till AA om dom kan hjälpa och stötta dig. Vi finns ju här oxså. Vet inte hur mitt liv sett ut om inte detta forum hade funnits.
För den som står vid sidan om är det ju som att vara i samma sits som den som dricker.
Gör det där försöket nu skjut inte upp det. Tänker på dig.
Konstnären

Gråtit igår och nu...

bråkade med han numera exet :(
han hade druckit den andra dagen i den här veckan så han va i sin dryga roll mellan orden...

tänker att varför ens prata med han, vi pratar varje dag, vi behåller kontakten... de andra i samma umgänge pratar ja inte så här ofta med..
det här måste få en annan riktning. Mår inte bra av att ha kontakt, det är hela tiden laddat med att kanske höra han full, kanske det bråkas,
vet inte om flera har kontakt med sina ex... fattar inte ens varför ja ska jämföra mig med andra...
jag mår inte okej, frågan är hur mycket ja orkar göra just nu, om jag törs förändra kontakten.

Jag har varit långt nere där mullvadarna bor. Om man vill finns det bara en väg, jobbbigt ja, men det går. Valet är alltid ditt.
Konstnären

Jobbar du månne som komiker i vanliga fall? Jag skrattar ihjäl mig åt ohejdad entusiasm och din humor!!! Är själv en person som inte tycker att livet är värt och leva om man inte får ett par asgarv varje dag! Tyvärr fattar inte alla min humor som är bittrigt ironisk. Tur att man inte dricker längre, för i onyktert tillstånd blir den så dräpande att man får be om ursäkt på löpande band. Törs inte släppa loss här på forumet i alla fall...!

Heja dig nu! Det är söndag och du har klarat dig igenom en prövning som var helt enorm. Tänk vad stolt din fru kommer att bli när du kommer hem!!

är du nog inte :)) Kolla lite på mötesschemat för Al-anon och håll med om att det finns intressanta möten :) http://www.al-anon.se/upload/konvent/Halmstad/Gullbrannakonventet%20201…

Barn i missbruksfamiljer utvecklar tidigt beteenden som hänger med hela livet i varierande grad, och beroende på hjälp, som följer scheman som är rätt tydliga om man själv varit i samma sits. Likväl som jag känner igen en alkis utan att denne är full så ser min dotter en anhörig/vuxet barn bara genom beteendet. Skrämmande ibland men även förklarande ibland.

Och det är inte en självklarhet att livet blir bättre för att alkoholen försvinner, det behövs lite eget arbete efteråt för att bryta sitt gamla beteende. Oavsett om man är alkis eller medberoende.

Ta hand om dig !

Kram !!

Tranbärsjuice, alkoholfri öl och 2 glad rött. Sen satt jag kvar med mina pimplande vänner i 4 timmar och tackade nej till rödvin, bubbel och ouzo.
Jag är faktiskt stolt. Det var exakt en sån här fest dom spårade ur för 2 v sen.

Godnatt Konstnären!
Synd du inte fick smaka fisken idag, blev svingod i fältmässigt byggd rök :-)

Om botten är nådd har du två val. Antingen stanna kvar eller börja din klättring uppåt. Jag hoppas du väljer det senare! Ingen mer dricka från och med nu. Häng kvar här - läs och skriv - det hjäper!

Ojoj, idag nalkades en av de tuffaste dagarna hittills på denna resa. Började med en konflikt med barnens mor igår och det slutar alltid med att jag mår skit.

Till råga på allt höll jag uppe med snus igår och den abstinensen är 10 ggr värre än alkoholabstinensen. Så idag har jag snusat lite och får rikta in mig på nedtrappning. Trodde väl plötsligt att jag är Super Man och klarar vad som helst.

Haft en fruktansvärd hälsoångest idag och får nog ringa och boka tid för hälsoundersökningen snart. Tycker jag har ont i magen mest hela tiden och nojjar över det.

Träffat en nära släkting idag som väntar på fotboja för rattfylleri. Har berättat för henne om mina problem, men inte omfattningen av dem. Det tycks vara så att jag har många människor i min närhet med alkoholproblem. Några av dem kan jag vara mer öppen med än andra.

Ibland får jag en känsla av att bara vilja dö och slippa ifrån allt lidande. Nu är jag inte självmordsbenägen och tack och lov känns det inte så hela tiden. Livet ser ut att vara mer upp och ner nu än när jag ständigt var känslomässigt avtrubbad och fullt fokuserad på alkohol och ruset.

Hoppas morgondagen känns lättare och gör den inte det så är det så, för att ta en stänkare är inget alternativ.

Over and out....