Senaste kommentarerna i forumet

igen sitt eget resonemang från en intervju i tidningen ger mig lite fjärilar i magen....

Ralf Gyllenhammar i gruppen Mustasch gjorde en fyllespelning för ett tag sedan, en spelning som avbröts för att han hade svårt med både tal och ben :-) Dagen efter bad bandet om ursäkt och lovade att kompensera med en gratisspelning framöver. Gott så.

Nu är ett nytt datum bestämt och i intervjun så kommer kommentaren i samband med att han säger att det är slutdrucket av starkspriten :

"Bara öl och rose'vin. Och inget innan konserten. Det är färdigt med sånt."

Eller hur ??? Visst hjälper det att dricka annat ?? Om jag låter bli andra sorter så har jag ju inte problem va ??

Hur många gånger har jag inte använt precis samma smarta argumentation ? Det fungerade inte för mig heller.

vad fina ni är!

Jag har faktiskt ringt mig sjuk idag. Tänker vara hemma idag och imorgon, strejka i det tysta men framförallt fundera ut hur jag ska gå vidare, om jag alls ska vara kvar.

Jag trivs ju väldigt bra där och visst är det roligt att de litar på mig och har lagt ganska mycket ansvar på mig då jag är självgående och oftast inte har någon handledare närvarande men samtidigt känns det som att de utnyttjar "gratis arbetskraft" där de egentligen skulle behöva tillsätta en tjänst. Många dagar har jag varit helt själv med ungdomarna, jätteroligt och utmanande men det känns inte bra att de utnyttjar gratis personal för ett sådant ansvar istället för att ringa in vikarier eller skapa en ny tjänst som täcker de behov som finns. Tidigare har jag ställt upp på det för att jag ville visa vad jag klarade men har tappat lusten nu då jag inte får något för det.

Inte direkt alkoholrelaterat men tack för att ni har tålamod med mig.

Ska träffa en vän för fika idag och få hjälp att bolla lite kring det här. Tiden däremellan kan jag hitta ett lugn(även då problemen inte handlar om alkohol) i att logga in här. Så skönt att ha en plats att gå till, närsom på dygnet, där jag vet att man vill mig väl. Spelar ingen roll om ingen är inloggad, bara att se era avtryck på forum ger mig styrka.

Kramar

- önskar dig en bra dag! / mt

på utflykt med exet - det rådet känns enkelt och lätt att ge!

Så skönt att du mår ok! Det tar tid men det blir bättre! Du är på rätt väg!

Kram, kram / mt

ur-uselt fungerar det i alltför många organisationer - den ena handen vet inte vad den andra handen gör - och säger... Knappast går det att rätta till då jag tolkar det så att "lillchefen" lovat något på för lösa grunder, något h*n inte hade underlag för och inte sista ordet i. Men visst kan du höra även om h*n är ledig. Men - du kanske inte ens har lust att vara kvar? Hur känns det nu när du sovit på saken?
Kramar / mt

Sorgsen! "Ser" och begrundar just nu den senaste skriftväxlingen här; att skrivandet bidrar till upptäckter om en själv, att vi känner igen oss i varandras erfarenheter och att det lättar att häva ur sig på en trygg plats... Så är det. Och så såg jag din rubrik på hela tråden: Hjälp! Vad ska jag göra nu? ... och jag ler lite - för det verkar du ha bra koll på, både vilken riktning din inre kompass visar och att handla efter den. Fortsätt bara... och ta väl hand om dig! Finaste Medmänniska!
Kramar! / mt

Tack för alla kloka kommentarer och påhejjanden! Spela HELA filmen låter som ett bra knep, kräver litet träning dock. Tänker också odla Berras ångestklump i magen när jag tänker på alkohol. Just nu ser jag min äldsta och älskade väninna framför mig (hon med bokföringen och vinglaset) när jag tänker på alkohol. Så ljuger jag också för mig själv när jag dricker och så illa är det. Jag såg på henne att hon skämdes och hennes skam är också min. Att se henne framför mig räcker just nu för att jag ska inse vad det är jag laborerar med.

Det är så inspirerande att höra om era nykterheter - 4 månader - längre än jag någonsin varit nykter de senaste dryga tjugo åren. Ett år - Wow! Flera år - det är uppenbart att det fungerar och att det fungerar bra för vissa - så varför inte för mig?

Om jag nu är en så konstig och avvikande typ att jag inte kan dricka alkohol på ett "normalt" sätt, vilket jag är - inget snack om saken, varför inte stå för det då och vika av helt och hållet och bli nykter? Verkligen stå upp för mig själv, inte på något gapande, skrikande sätt, utan bara stå där som ett lugnt och tryggt stöd för mig själv. Vad är det som är så svårt? Ska dock säga att det inte känns särskilt svårt just nu, men jag är mycket rädd för det som komma skall. Har upprepade gånger med hjälp av forumet och på annat sätt lyckats lägga av ett par veckor, till och med fem veckor vid ett tillfälle, men förr eller senare låter jag mig själv glida ur sadeln. Det är det som oroar mig. När väl tanken på att dricka får fäste i mitt huvud igen då är det som att jag stänger av allt. Alla kloka föresatser, tankar och råd ställs liksom på vänt. PANG! Och sedan tar det månader att skrapa ihop mod och kraft igen. Den tendensen hos mig själv gör mig skiträdd, det är också den tendensen som gör att jag inte litar på mig själv och som egentligen alltid gör mina försök 95 % -iga. Beslutet att dricka blir liksom lika starkt som beslutet för tillfället är att inte dricka. Förståndiga tankar, förnuftiga råd når inte in när jag väl bestämt mig för att dricka. Då skiter jag i att spela filmer, tänka igenom konsekvenser osv. Vad, vad, kan i det läget få mig att stanna upp? Jag vet inte, så därför dricker jag mina antabusshots och tänker göra det för lång tid framöver. Problemet med Antabus är att när återfallet börjar närma sig har jag en tendens att "glömma" min medicin, jag börjar tänka på att den nog inte är bra för kroppen och mår jag inte litet dåligt av medicinen osv. Sak försöka vara uppmärksam på sådana tendenser i tid denna gång och försöka prata om dem.

Många kramar till alla er som vet vad detta handlar om!

Dag sju är bäst!

Grodan

...så jäkla surt!!!
Folk har så lätt för kasta ur sig saker utan behöva ta ansvar för orden. Fy sjutton vilken smäll rakt i buken.
Jag hoppas de har förstånd att skämmas och på sikt jobbar för du ska kunna vara kvar.
Det känns ju som du hamnat rätt, ungdomar tar inte emot vem som helst.

Kram

Hihi, ja, det är lustigt hur man bygger upp personligheter utifrån det som skrivs här.

Jag tänker ganska ofta på att det är speciellt med relationer som börjar i det djupaste djupa. Först efter lång tid kan man ställa frågor som "vad heter du?" och "vad jobbar du med?". I andra sammanhang är det ju tvärtom... där börjar man med de frågorna, och det kan ta en evighet innan man når djupet.

Ja, jag mår bra, det är mycket på ett bra sätt. Jag har en heltidstjänst och utöver den driver jag en egen firma och pluggar lite också... Så det är inte så konstigt att det blir fullt upp ibland. Men, nu är studierna snart avklarade och då blir det åtminstone mindre på den fronten.

Och alltså: nu är det läggdag, fy vad sömnig jag är... :)

Godnatt!
/H.

Kram till dig!

Hoppas att du har det bra, att det är på ett bra sätt mycket att göra för dig!
Tänk, jag har många tankar om dig (och många andra här) - man får bilder av hur ni ser ut, vad ni gör, jobb, ja, allt... undra vad som stämmer...!

Kram

Men vad tusan? Får man ens göra så? Gäller inte muntliga avtal?

Usch och fy. Och kram!
/H.

Sorgsen-vännen. Vad jobbigt du har det.

Jag tänker på dig. Kram!
/H.

Kram! :)
/H. (som har haft tokmycket att göra en period och därför inte varit så aktiv... men jag läser allt som skrivs och tänker mycket på dig, flygcert.)

... det är bra att skriva, jag bara glömde det ett tag...

Ja.
Jag blir sååå trött på honom - idag har han frågat mig om de mest bisarra saker: "Var är min nässpray?", "Var ligger lakanen?"... Jaa, allra kääääraste sambo, din nässpray har jag ju aldrig rört, och lakanen ligger där de alltid legat... Har du nollkoll eller vill du bara ringa mig för att du vet att jag tycker att det är jobbigt?
Hjääälp.

Dessutom vill han att vi ska åka på utflykt tillsammans...?! Jag vill inte - tror inte att det är bra. Vet inte vad han hoppas med det?

När jag läser om dig Sorgsen så tänker jag ju som alltid att du är så stark, att du kämpar så och också att jag vill inte att du ska behöva utstå det där elaka, hemska.

Jag är trött, men mår ok idag.

Hej Fia,

Inget inlägg sen "så rasade allt...". Hur mår du och hur har det gått? Tänker på dig.

Kram

Så himla, himla fult, kan bara instämma i Mulletants ord!

Håller tummarna för att det löser sig på något sätt för dig!
Förstår att du helst vill säga några kanske inte så fina ord till dem (det hade jag själv velat) men försök bit ihop - uppenbarligen har du ju gjort ett bra jobb, det kanske öppnar sig någon mer möjlighet?

Kram!!

väldigt bra sagt Berra. Du beskriver också stunderna när man kan känna lite vemod och sakna drömmen om alkoholen: grillkvällar när solen går ner, rosévin på en uteservering, vin på semestern utomlands osv. Det är illusionen om hur det skulle vara man saknar för det blev ju inte så mysigt och romantiskt när suget efter mer och mer alltid slog till.

Jag har lärt mej en hel del viktiga saker på min väg mot nykterheten, av såna som gått före. En sak är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan/får dricka. Så länge man gör det kommer man att sträva efter att kunna dricka normalt igen nån gång. Tror jag. Så för mej var det ett viktigt steg när jag kände att jag inte behöver alkoholen längre. Jag kan inte dricka och jag får inte dricka men att jag inte behöver det heller, det är grundläggande. Då har jag accepterat att jag klarar mej bra utan. Mitt liv har blivit mycket rikare.
Sen läste jag nyligen en mycket bra sak här på forumet: "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig någonsin det beslutet". Det korrekta beslutet var att sluta dricka för att konsekvenserna blev för svåra, priset blir för högt. Då ska man inte ompröva det beslutet för som vi vet är det ytterst få med missbruksproblematik som kan gå över till moderat drickande. Så varför riskera att göra en "Holknekt" som jag kallar det.

så fult!
Massor av kramar till dig! / mt

och glädjas åt dina fyra månader. En bra bit kommen. Sex dagar är också bra. Ni kan se fram emot en sommar att njuta av med öppna sinnen. Jag tog min sista alkohol 10.6 förra sommaren. Första fredan var lite svår men sen gick det av bara farten. Just friheten att kunna ta bilen när som helst, få besök på kvällen och inte vara lullig, må bra varje dag. Det finns så många fördelar. Efter 10 veckor hade jag dessutom gått ner 10 kg i vikt vilket bara det gav min självkänsla ett jättelyft. Ni kan alla få uppleva sommaren så. Jag ser nu fram emot en ännu bättre sommar eftersom jag inte behöver skämmas i baddräkt ens. Och alltid redo. Till Grodan vill jag säga att glöm tankar på att kunna dricka "normalt". Jag tror ingen av oss som är här kan få ett "normalt" drickande. När drack vi "normalt" sist?. Det är inte värt att försöka. Det går så bra utan alkohol.

varm kram fylld med styrka till dig du lilla kämpe !! Jag önskar jag kunde sitta bredvid dig och lyssna när du häver ur dig din frustration, hjälpa dig med 2 öron som bara är till för dig.

Kram ♥

Mammy Blue att höra av dig och att det gått så bra för dig!
/Fenix

Du kämpar på bra.
Kram på dig!

Jag läser och funderar på vad ni alla skriver. Det ger mig så mycket kraft i min vardag, att ni sätter ord på vad jag känner men just nu inte lyckas få ner på pränt. Jag får svar på frågor som ställs i era trådar som skulle kunna vara mina egna frågor. Tänk att det kan vara så lika.
Jag fastnar i det du skriver, Sorgsen...varför ska all skit vändas emot mig? Vad ger de rätten att ignorera, vara kall och inte vara intresserad. Det gör ont.

Kram

Jag är en av dem som inte skriver så ofta nu, jag har fullt upp med att ta igen allt jag missat. Bara fyra månader vit, men jag känner mej trygg.

Ett tips jag fått härifrån är att "spela hela filmen", alltså när de rosenröda tankarna om den där enda goda iskalla ölen på verandran kommer, så tänker jag längre, det blir med all sannolikhet inte bara EN öl, länkar det tänket till hur det var när jag dunsade i botten innan jag slutade dricka, och vips är det rosenröda skimret borta. I början fick jag anstränga mej för att koncentrerat spela upp hela filmen, det var jobbigt och hög skämsfaktor, men jag tror att jag bearbetade det samtidigt, det gick verkligen IN i skallen att jag är alkoholist.

Jag är mycket tacksam för det tipset, plus att jag gjorde som Adde- jag kapitulerade totalt.

Läs, läs och läs, jag läser fortfarande, lär mej fortfarande, och känner mej oerhörd ödmjuk inför den samlade kunskap som finns här.

Jag märker att jag låter övermodig, fyra månader är inte mycket, men det stora jobbet är gjort, jag har slutat dricka, bara att låta bli att ta första glaset...

Fortsätt vara hoppfull, man mår bättre om man är glad och positiv./MB

Kom till jobbet idag, peppad på första dagen som "riktig" personal. Fick reda på att cheferna inte alls kommunicerat och den tjänst jag blivit lovad av "lillchefen"(min handledare) redan blivit tillsatt utan dennes vetskap då hon nu är tjänstledig. Det kändes faktiskt förnedrande då den nya ville att jag skulle sitta med henne på lunchen och gå igenom saker eftersom jag har mer koll än hon.

Jag ville säga nej tack till att jobba övertid på en praktik jag gör för a-kassa, nej till att som praktikant göra det jobb som hon får en lön för att göra men jag var så arg och ledsen att jag skulle ha börjat gråta om jag sa något.

I stort sett så gjorde jag hennes jobb hela dagen och hon hängde bara på mig. Hade det inte varit för att praktiken innebär mycket kontakt med människor, ungdomar som hade drabbats så hade jag gått hem eller hänvisat till att jag faktiskt bara är praktikant.

Efter det här så har jag ingen lust alls att vara kvar till sommaren. Ilskan tog jag ut på gymmet så nu känner jag mig bara ledsen.

Minns vad pappa sa till mig när jag var liten och skrek att "det är inte rättvist" så frustrerande svarade han bara att "livet är inte rättvist". Så känner jag mig nu. Jag vill bara lägga mig på golvet, banka med knytnävarna och skrika; Det är inte rättvist! Jag har kämpat på så många plan men just nu känns det som att jag är tillbaka i Bitterträsk.

Känslan påminner också alltför mycket om den besvikelse jag känt då alkoholister har ljugit, lurat och svikit. Den där känslan av att jag var så himla dum som trodde att det faktiskt skulle bli bra.