Senaste kommentarerna i forumet

I hopp om att denna gång så ska det inte rasa för mig, och då menar jag inläggen på forumet.
Alkoholkonsumtionen är fortsatt noll (0)% mängd, tillfällen, och sug...
Börjar nu känna mig helt ren och färdigtorkad från denna drog.
Men får aldrig lägga ner garden helt, i minnet får man komma ihåg sin historia.
Jag är en berondepersonlighet och kommer mycket snabbt att ta upp en ny eller gammal ovana.

Ikväll var jag ute på pub'en med sonen och svärson för att se ett uppträdande, blev hellyckat.
Kändes inte alls fel att ta med sig en 15-åring på puben, han njöt av sällskapet med ett antal coke's och några flaskor Loka.
På det stället vi var så åt man mest, och hushållade verkligen med drickat.
Ingen fylla alls, det var städat och lugnt, men ändå trevligt och glatt, precis som jag hade önskat det, och precis som det borde vara tycker jag.
Alla borde få vara förunnade att kunna gå på pub'en utan att det är fylla, bråk och ragg.
Barn vuxna och äldre, det är verkligen en fin mötesplats utan en massa premisser, folk kopplar av efter en arbetsvecka och umgås, det ligger ett mysigt sorl över lokalen.
Jag drack ett antal Jever (nolldricka) och rundade av kvällen med en Irish utan Irish,
kaffe med grädde och kanel i ett högt vinglas, ingen kunde se vad jag visste,
alla gjorde ett antagande som förutsatte att jag drack en riktig Irish, jag stack inte ut!
Det är halva nöjet för min del, ingen behöver veta att jag INTE dricker alkohol.
En kollega från jobbet var i samma lokal, hon som vet att jag inte dricker, såg mig rada upp ölglasen på det lilla runda bordet, och dessutom avsluta det med en kaffedrink, hon måste ha tvekat?
Men den som inte frågar, får heller inget veta...

Efter avslutad kväll, brum hem med bilen, inga konstigheter alls, en fullständigt naturlig del av en kväll ute på byn nuförtiden, snabbt varmt enkelt och billigt och inget planerande.
Svärsonen åkte utan ytterplagg, så kunde han snuva grabben i garderoben på några spänn också.
Kändes helt ok med en enkel grabbkväll, så man kan visst gå ut på puben en vanlig fredagskväll och dricka många öl som nykter alkoholist, men...man får fortfarande välja, en sorts valfrihet under ansvar, jag tar mina beslut under noggrant övervägande vid varje tillfälle, jag väljer nykterheten.
Den är sann, enkel och väldigt spikrak, ingen gris i säcken där inte, man vet vad man får.
Den är inte alls tråkig, utan det hänger fortfarande på vad jag gör den till...
Väljer jag att sitta och sura och sukta, ja då förblir nog kvällen fortsatt likadan...
Om alkoholen inte är ett alternativ, så finns det ingen bakåtsträvande, utan bara framåt,
jag kan sitta still men då händer det ingenting, bjuder jag till som om jag hade druckigt, ja då händer det oftast någonting.
Man behöver inte gapa och hävda sig inför andra, utan det räcker med att man har en sorts kontroll på vad jag mår bra av eller inte, nu och en liten stund framöver, det räcker...

Alla gånger är inte bäst, men det är ju knappast dagarna på jobbet heller...
Det viktigaste för mig, är att jag inte har lurats och trott att det var bra,
beroende på en drog som jag har överlistat numera...

Alkoholen kan få en att tro att man är kung i baren, när man i verkligheten sitter lerig i ett dike.
När man i nykterheten upptäcker att man sitter lerig i ett dike, kan man ju fundera på om man inte borde resa sig och gå därifrån istället, handlingsförlamningen släpper när man ser verkligheten nykter, det har jag sett som den stora förändringen inom mig själv..
Men chocken kommer ju i vilket fall, och där gäller det ju att orka ta sig an förändringen,
och inte falla tillbaka till en låtsasvärld omgärdad av alkoholen och ett beroende.
Barstolarna du har suttit på, bär spår av små lerfläckar ändå...

/Berra

...självklarheten jag kände i mitt första äktenskap, med barnens pappa, har aldrig återvänt.
Det där med barn, huset, bilen, hunden. Allt det där man gör för första gången och formas in i familjelivet, skapar sina rutiner och vidgar gränser.
Jag tyckte det var obehagligt att lämna så mycket av mig själv hos mitt x, kände mig naken och blottad på något sätt. Han behandlade ju mig precis hur han ville, alltså allt det som var kvar hos honom och jag kunde inte skydda mig. Förstår du hur jag menar?

Ju äldre jag blir ju mer har jag att ta hänsyn till i nya relationer, både partnerns dåtid och inte minst min. Det krävs mycket tålamod och vilja få var relation fungera, som ung kanske förväntningarna är högre än när man är äldre. Men när man står mitt i livet är det mycket som måste pusslas ihop, både praktiskt och ibland tidigare besvikelser.

Men flygcert, nya tider=nya möjligheter, tänk på det ;)

Ny katt?
Kanske börja där efter du fixat nya dekorationskuddar (om nu inte exet lät dig få dem) ? ;)

så jag sätter mig här inne en stund. För att inte gräva ner mig i tankar så sätter jag på en ljudbok. Kom gärna in om ni vill lyssna.

Eftersom jag gillar en god saga innan jag ska sova så blir det idag Guldkompassen av Philip Pullman. Jag tänker drömma mig bort och fundera på hur min "daimon" ser ut.

I boken är en daimon ett djur som speglar ens personlighet, känslor, tankar, styrkor, rädslor och som fungerar som ett förnuftigt överjag och som följer en hela livet. Som barn skiftar ens daimon form till olika sorts djur för att med åren stabilisera sig till ett och samma djur.

Min daimon skiftar nog fortfarande form mellan surikat och en älgko.

Hur ser era daimons ut?

om jag lyckas ta mig dit så får ni förbereda er på en kramattack!

det var vackra ord.

Tack!

Ja berätta gärna hur du känner! Förstår att det inte är lätt. Var
sj på en svensexa ett par månader sen för en av mina bästa vänner.
Ja tänkte ok blir konstigt om jag inte är med i gänget. Två andra i gänget var
nyktra utan att någon brydde sig och jag tänkte Fan att jag inte var en av dom.
Höll mig imponerande bra i skinnet den kvällen men skit samma. Jag är också i 30
Års åldern och ingen bryr sig som när man var yngre och grupptryck var oundvikligt.
Jävligt att den tar såmkt plats men du fixar de!
Ha en bra helg!

Ja berätta gärna hur du känner! Förstår att det inte är lätt. Var
sj på en svensexa ett par månader sen för en av mina bästa vänner.
Ja tänkte ok blir konstigt om jag inte är med i gänget. Två andra i gänget var
nyktra utan att någon brydde sig och jag tänkte Fan att jag inte var en av dom.
Höll mig imponerande bra i skinnet den kvällen men skit samma. Jag är också i 30
Års åldern och ingen bryr sig som när man var yngre och grupptryck var oundvikligt.
Jävligt att den tar såmkt plats men du fixar de!
Ha en bra helg!

Ok! Ska kolla upp dem, ljudbok är nog bra alt för mig. Har lite svårt med koncetration.
Ja Full kontroll läser jag nu och den är bra. Väcker tankar!

Känner att jag mer o mer i min väg hittar tillbaxs till den jag varit. Musik har alltid varit
en stor del i mitt liv men senaste tunga år bara lyssnat mest berusad. Härligt att hitta den
del av mig. Hittat några riktigt sköna nya album med text som ger mig kraft:-) nu är min
lista laddad o klar för tidig träning i morgon.
Ha en bra helg alla kämpande!

...du kloka kvinna.
För mig känns det någonstans skönt att jag inte vet allt om mig. Trots att jag närmar mig 50 så hoppas jag livet har mycket kvar att lära mig. Jag känner mig trygg och behöver inte jaga något men är alltid vaken och nyfiken. Jakten och sökandet efter lycka i olika former finns nog hos alla men att stanna upp och ta in "här och nu" finns det nog många som missar. Det är ju det som är livet, enligt mig. Sätta saker i andra perspektiv, se det lilla och kunna vara stolt över den man är. Allt är minsann inte lika roligt men sånt brukar ha lätt för ta sin tid och plats. Självklart strävar jag också efter lyckan, envist och bångstyrigt men idag har jag andats vårluft och sett små knoppar brista ut ur sina vinterskal.
Bilden jag fått av dig här är mycket positiv och trots att du inte alltid tror dig veta om du är du så ser jag en hel, mogen, kvinna med ett levande och öppet intellekt.

Jag önskar dig allt gott.

Ja, inga barn här idag... Och inga vänner som kunde hitta på något - alla har ju sin familj, alla utom jag...
Å ena sidan känns det gott - jag gör det jag vill; tittar på en serie som sambon alltid, alltid klankade ner på (skönt - nu tittar jag och ingen kommenterar, klagar osv!!), jag äter lite godis och dricker lite zingo, mysigt! Men samtidigt - jag ville ju ha familjen, myset med att sitta här MED någon som jag vill vara med, nu kanske det aldrig kommer finnas någon som jag vill sitta med, eller som vill sitta med mig...
Och, inte minst - jag önskar att jag hade min fina, fina katt här, men jag måste gå vidare, jag måste försöka se det bra - jag har flyttat, jag kan vara jag, jag kan vara mig själv, men faaaaan, jag är ju inte nöjd... eller, jag är ju nöjd för jag hade inte velat ha det som det varit, men jag önskar kanske att han hade varit snäll och go' (som han var ibland) och att jag hade kunnat få leva drömmen... Åh. Ont.

...också en kram.
Tänker på dig.

...har tänkt mig dit också. Vikt öron i kalendern ;)
Ser fram emot detta redan nu.
Fredagskram

...jo, det är skönt vi har varandra men idag är det lite gnissel. Om jag inte haft mitt tålamod hade det gått sämre. Han vet inte vad han vill men säger gärna vad han inte vill, om ni förstår. Han har dessutom fått ont av cyklandet, inte cyklat på 10 år tydligen ;) Jag som älskar cykla! Nu är han på engelskspråkigt AA, det stressade nog honom lite. Helt ok, vet ju hur det var för mig första gången. Var öppet möte men jag valde låta bli gå dit.

Vill sluta. Tack för lyckönskningen. Jag räknar med få en härlig vår, tyvärr är inget stabilt i relationen, men jag hoppas ju såklart att det fortsätter gå sakta framåt. Jag vet att han med stolthet kommer återberätta dessa dygnen för sina nyvunna vänner trots att han är lite sur mot mig emellanåt. Jag säger det inte är ok men undviker bråk, han också, men kan inte låta bli vräka ur sig. Jag är glad han håller sig från alkoholen så här långt, tillfällen har funnits men han håller sig från det. Gissar det tar på energin, tror det är nästan 11 veckor nu. Lång tid för alkoholisten men jättekort för tillfrisknandet i kropp och själ.

Vi har fortfarande några gemensamma dygn kvar. Idag suckade han lite över att det redan var fredag, att tiden gått fort, ett gott tecken ;)

Önskar er alla en skön helg.

är det bra att kunna få känna igen sig i varandra här och få påminnelser om hur vi fungerar. Jag kan ju inte heller berätta om att jag tex är glad att kunna gå med lätthet förbi bolaget åt någon av mina bekanta därför är forumet ett bra ställe att ventilera sina tankar också =)
Tack Pontus också för peppningen! Det kändes bra med en liten ryggdunk :)
Ska försöka att inte göra så stor sak av det, så ska väl nog gå bra! Är ju egentligen alkoholen jag stör mig på och att den tar så stor plats överallt. Tar det som en utmaning och ska berätta om eventuella reaktioner senare =)

Har nog inte hälsat på dig tidigare, men kliver in med en styrkekram inför Helgen.
Håller med föregående talare! /Pontus

är skriven av Titti Holmer och heter Lycka nu- en praktisk guide i mindfulness. Den är ganska lättläst tycker jag, med olika exempel och även lite om psykologisk forskning och olika teorier. Har dessutom en ljudbok av Johan Bergstad eftersom det är lite svårt att göra övningarna och läsa på samma gång.. =)

Ännu ett boktips är Allen Carrs Äntligen full kontroll ifall du vill ha något konkret angående alkoholberoende och inte läst den. Den var ganska bra för att jaga bort demonen ;)

Ha en fin helg!

Kram kommer här! Tänker på dig!

...sånt där liksom smyger sig på obemärkt och sen står man där och förstår inte hur det hände. Första gångerna gränserna överskrids är reaktionen "normal", var hos mig i alla fall, men sen infinner sig det "normala" i relationen och nästa gånger samma gräns överskrids så blir ju såklart inte hjärnan och kroppen lika överrumplad.
Exakt samma som för missbrukaren. Om det inte stoppas så bär alla involverade samma symptomer i disfunktionella familjer.
Väldigt få tror ju sig dessutom kunna hamna i en "sån" eftersom insikten finns...tjoho säger jag bara, ingen går fri! Alla kan drabbas oavsett kunskap och insikt och någonstans känns ju den vetskapen befriande.

Kära syster,
jag tar naturligtvis dina tacksamhetens ord till mig och lovar bevara dem med ödmjukhet.
Men, du har faktiskt, alldeles av egen maskin, tagit beslutet och genomfört det. Jag har bara berättat om mina upplevelser och erfarenheter.
Win-win :)

Önskar en riktigt trevlig fredagskväll

Hade gärna suttit ner med dig

Det ska jag fundera på...

min favoritplats på höstkanten eller snarare sensommaren :-))
En helg som är helig för mig och som har gett mig så ofantligt mycket genom åren. Bara känslan av att få mingla med alla goa människor, få nya erfarenheter, myset vid elden på fredagskvällen, kaffet med kram eller kaka eller bådeoch, ja, kort sagt allt som händer under den helgen.
Ett och halvt år in i nykterheten när jag letade efter mig själv och min egen identitet, förvirrad och rädd, så var det där på avslutningsmötet som en anhörig, fd medberoende, som sa just det som jag då behövde för att hitta mig själv och mitt nya liv. Hon öppnade den port som jag så länge försökt få upp och jag kunde knalla iväg genom den och känna min riktiga frihet för absolut första gången i livet. Det var mäktigt.

Välkommen i höst till http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013hostmotegullb…

Jag har redan bokat hotellrum :-))

Ps Ooops !! Ivrig som jag är länkade jag till AA's sida utan annan hänvisning men tyvärr är det så att Al-anon ännu inte har nån info uppe på sin sida. Men de är med och har en alldelse egen liten Mysstuga att vara i :-)) Ds

vad är Gullbranna med temat "Relationer" som du nämnde för ett tag sedan?

Kram till dig!

Ge inte upp, dina barn kan inte få en annan mamma.
För deras skull och för DIN kämpa!
Kramar igen.
/A

Misses, du stjäl ingenting. Jag delar gärna både ord och trådutrymme med dig. Kanske har du inte en ålderskris utan går snarare igenom en mognadsprocess? Det är ju helt normalt att vara rädd och orolig för att bryta mönster, bra som dåliga. Jag tror att du innerst inne vet att det inte är för sent. Det gäller nog bara att acceptera att ju längre man gått i samma spår desto svårare är det att vika av. Men det går.

Adde, jag är inte så säker på att jag är en av dem. Många gånger är jag väldigt osäker på om jag "är mig själv". Visst tycker jag att jag har lugnat ner mig och mitt identitetssökande är långt ifrån så impulsivt som det en gång var men ändå kan jag känna mig stundtals förvirrad kring vem jag är, som om jag inte vet med säkerhet om jag bara spelar en roll eller olika i olika situationer.

15 grader på måndag? Det beror nog på vart man bor... Men jag hoppas.

Kram på er!

Hej Markatta! Jag känner igen så mycket från dig. Tvära kast upp och ner. Tror ibland att jag är inne i en ålderskris. Tycker att jag sitter fast på jobb och i bostad, och är det inte försent? Först på senare år börjar jag fatta att jag måste ta kontrollen och inte bara låta saker hända mig. Oups, nu stjäl jag både dina ord och din tråd.

Jag tycker absolut inte det gör något att få läsa om lite annat också, inte bara om A. Det går ju inte att dela upp människan i olika fack, även om t.ex. sjukvården försöker. Men det är klart att man funderar ibland. Vad hade hänt om....? Vem hade jag varit? Men vad spelar det för roll egentligen, eller som du säger "Det kan jag inte göra något åt idag".

Tycker att du verkar trygg med dig själv och dina val.
Förresten, på måndag blir det 15 grader. Vår på gång?

Kram / K

vad jag behövde läsa idag :
http://www.meditationsguiden.com/inspiration/livet/2013/lyssnaren