Senaste kommentarerna i forumet

och sååå braaa att han inte är en större del av ditt liv längre. Så bra att du kan distansera dig och se och beskriva hur du ser det, vad som är jobbigt och vad du önskar - vart du vill komma. Det är dit du är på väg! Heja dig, var stolt! Kram / mt

att en ung människa förlorat livet. Och så onödigt. Så stor sorg för så många.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/somliga-dor-unga
Ta hand om dig och de dina! / mt

roligt att se dig här igen! Kommer väl ihåg dig, framför allt för ditt mysiga namn.
Läste i dag en text som jag vill förmedla till dig och alla, kändes hela djävla rätt för mig i alla fall när jag nu ska sluta med den här skiten som känts så fel halva livet. Det är livscoachen Anders Haglund som skriver sina gratis veckobrev, men just i dag blev det klockrent för mig.
Kram
Fenix

Oberoendeframkallande insikter

Nog är det märkligt hur mycket vi människor gör trots att vi vet att det inte är bra för oss? Cigaretter går fortfarande att sälja hur mycket vi alla än "vet" hur mycket de gröper ur både kropp och plånbok. Skräpmat, snabbmat och godis dumpar vi kilovis i våra kroppar. Lugnande, smärtstillande, lycko- och sömnpiller går åt som smör i solsken.

Konsumtionen av alkohol, som förmodligen kostar samhället mer än något annat, ökar snarast lavinartat. Aldrig förr har det väl i alla samhällsklasser funnits så många smygberoende människor som i denna "bag-in-box" era. Med tanke på hur mycket folk jag pratar med som undrar hur de ska hjälpa föräldrar, partners, barn och andra så är mörkertalet i statistiken enorm.

Vad är anledningen till att det är så lätt för oss att hamna i olika beroenden? För tro mig, det är inte bara de som har ovanstående "problem" som hamnar där. Det kollas mail i onödan, spelas bort pengar, hetsäts, övertränas, shoppas och porrsurfas långt mycket mer än vad någon vill erkänna. Listan av saker som vi säger att vi inte är beroende av, men ändå har så evinnerligt svårt att sluta med, kan göras nästan lika lång som det finns människor.

Att vi har så svårt att bryta dessa för oss oönskade vanor har inget med IQ att göra. Vi får dessa kors att bära för att vi helt enkelt inte förstår vad som egentligen är upprinnelsen till att vi väljer att plocka upp dem. Vi tror att vi gör det för att vi är självdestruktiva, men sanningen är att det alltid ligger positiva intentioner bakom. Skälet att det ändå blir så fel är att vi baserar vad vi gör på ett oskyldigt missförstånd.

Därför vill jag så gott jag kan i detta forum visa hur det faktiskt fungerar och hoppas att det kan ge insikter som är befriande både för dig själv och dem du har möjlighet att påverka. För när vi bryter våra beroenden får vi både tid och energi över för det vi innerst inne vet är hur vi vill leva våra liv.

En människa föds med en obändig livskraft, fantastisk tankeförmåga och möjlighet att vara medveten. Den gränslösa potential som de ger strömmar igenom oss och mynnar ut i våra personliga tankar. När kvaliteten på dessa tankar är låg (vi tar dem på största möjliga allvar) så leder det till negativa känslor och vår upplevelse av livet är inte den bästa.

Ifrån den känslan är vi villiga att göra nästan vad som helst för att må bättre. Vi försöker med det som från vår personliga förståelse verkar vettigt just då. Tittar på tv, tar en öl, äter, ger sig ut på en löptur, surfar på webben, blir förbannad, grälar etc. Vad som helst som distraherar oss från de tankar vi intuitivt förstår plågar oss.

Lyckas man i sitt uppsåt upptäcker man till sin glädje att det gav en viss lindring. Man mår bättre igen. Lite som när ett barn gråter och vi går iväg med dem och pekar på nya leksaker, gör roliga grimaser eller något annat tills de glömmer vad de var ledsna över. Inget fel på det kan tyckas, men problemet uppstår när vi tror att det var det vi gjorde som "funkade" och fick oss att må bättre.

I samma stund som vi gör den kopplingen är vi dömda att för alltid leta efter något på utsidan. Vi behöver dessutom högre och högre doser av stimulans för i takt med att vi vänjer oss vid det vi gjorde första gången så distraherar det inte tillräckligt för att vi ska släppa de tankar som var den egentliga orsaken till vårt "lidande". Så vi behöver mer pengar, fler kanaler på tv:n, mer bekräftelse, hårdare träning, fyra öl istället för en...

Är du med på hur det funkar och hur enkelt och oskyldigt vi hamnar där om vi tror att våra känslor kommer från något annat än vårt tänkande i stunden? I samma stund som vi inser det här så förstår vi att känslan är lika flyktig som tanken. Att inget behöver göras förutom att invänta att vår livskraft, tankeförmåga och medvetande serverar en ny tankekvalitet. Det sker så naturligt att vi knappt märker när vi höjer vi oss och ansträngning är tillbaka i den känsla vi haft från början och förgäves sökte på utsidan.

Plötsligt ser samma situation annorlunda ut. För från den känslan känner vi enkelt av hur mycket som behövs och vad vi egentligen vill. Från den känslan spelar det ingen roll vart vi befinner oss så har vi det bra. Från den känslan blir det enkelt att följa vårt hjärta och vår inre visdom. När vi ser att känslan kommer från oss och inte från något på utsidan är vi fria. Hoppas att den insikten är lika hoppfull för dig som den är för mig. Ha en fantastisk oberoende sommar…

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se

Nu var det dax igen.....
Han har flyttat ut o in flera ggr nu.jag är så korkad och tror på hans löften..
Var på besök hos hans far i helgen onsd-sönd,där vet jag att att alkoholen flödar ändå valde vi att åka vilket var ett stort misstag.men återigen skulle vi starta på nytt.Vilken mardröms helg,var så full på lördagen och yngsta sonen fick uppleva det.Mår så dåligt av doften av hans alkohol ångorna,beteendet och hur dum o spydig han kan bli.
Man vet aldrig hur kvällen slutar....
Nu åkte han ut igen i Söndags,tur att han har sin lägenhet kvar.packade bara fem väskor så var det klart.Men fan lika sorgligt varje gång.Jag känner mig helt slut....
Inatt kom hann hem i taxi kl 02.00 o knackade på altandörren,släppte in honom annars vet jag att han fört ett jävla liv. Var onykter o stank alkohol,höll på o tjafsade till 06;15.helt slut idag.
Yngsta sonen mår skit dåligt. Han fick en så kraftig ångest attack i förrgår att jag körde upp han på akuten. Imorgon skall vi till psykakuten. h
Han mår så dåligt och får en massa konstiga stres symtom nu.
g
Gör så ont att se,jag klarar mig fast jag mår skit.
h
Har växt upp i en trygg familj o är trots allt stabil,trots att det känns som jag hamnar på psyket i morgon.
Rasar i vikt igen,så svårt att äta.Men är sjukskriven så det känns skönt.
i morgon har han lovat att kontakta familje läkaren för vidare hjälp.....
kan det vara en start? Eller är det bara för att få komma hem o lura mig igen.......Jag vågar inte hoppas eller tro förrän bevis påvisas........
God natt en tung dag i morrn väntar med besäket på psyk akuten......

Har börjat äta antabus för 2veckor sedan ch undrar vad som händer om jag dricker en cider på2,8% ?

Läs runt här, så kanske du får lite ideer till hur du ska handskas med dej själv och alkoholen. Jag tror själv att det är något som liknar krisbearbetning man får pyssla med, först så förnekar man all kännedom om att man har problem med alkohol, därefter följer sorg och sedan acceptans. Eller hur det nu var, några år sedan jag gick kursen, hihi!

Ska vid tillfälle gå in på din blogg.

Ha det så bra det går så länge!
/MB

Jag tänker på dig! Jag hoppas att du får styrka här - det har jag fått! Säger som Markatta - dina ord berörde mig så - när man känner att man gjort allt, men inget har ändå fungerat... För det enda som fungerar är att ta bort skyddet - i detta fall dig själv.

Kram och stöd!!

... så kommer min känsla av "jag-vill-bara-dö" tillbaka.

Jag är så oerhört osäker på om jag har rätt - när han kör sin växlande stil av världens-snällaste-världens-elakaste-världens-mest-omtänksamma-ledsna-arga-ensamma-glada människa så går jag sönder en bit. När han talar om att han är minst lika bra för barnen som jag så tänker en del av mig, precis som tidigare, att han kanske är bättre. Kanske att jag bara skulle låta honom ha barnen så mycket som han vill och så bara låta det löpa på?

Var på samtal idag: hon påtalade för mig att hur jag eller någon annan än gör så verkar exsambon alltid skylla allt på andra - han tar aldrig på sig att han skulle ha gjort fel... och han tycker ju att han är sååå bra med barnen. Och ibland är han det, men jag vet också att han kan vara väldigt elak. Inte så att soc skulle ingripa tror jag, men tillräckligt för att jag inte vill att han ska ha barnen ännu mer. Och han menar att jag har inget skäl att vilja ha barnen mer - men oavsett om jag skrev en hel lista på varför jag anser det vara bättre så skulle han aldrig säga att han gjort så med/mot barnen...

Är så glad för så många saker - men fy faaan, vad jag önskar att han inte behövde vara en del av mitt liv längre.

Har nyligen fått veta att en hel drös uttag jag hade trott var skimmade kort hade gjorts på mitt eget (riktiga) kort - runt 18,000 kronor totalt som hon har tagit ut och handlat för (inte bara alkohol, måste jag påpeka, men kanske 500-600 i veckan).

Hon säger att hon inte känner igen de uttagen och inte kan minnas att hon gjort några såna uttag. Det ligger lätt till att förmoda att hon ljuger - det vore inte första gången - men med hennes diverse psykproblem vore inte något dissociativt helt främmande. Vi ska till hennes psykolog i morgon, så vi får se. Och hon har lovat att betala tillbaka allt, så vem vet.

Återigen visar du på det självklara.
Idag kom ett dystert besked, våra bästa vänners äldsta sion, 19, har dött inatt.
Tabletter och alkohol I kombination.
Detta får inte ske mina.
Närvarande och körduglig ALLTID!
DU är en ängel M.t
Tack för att du finns/A

Vi fick bra kontakt och disskuterade hela situationen. Kom gemensamt överens om att inte ta antabus utan istället ha telefonkontakt med förhoppning om att det kommer gå vägen..
Om det tyvärr inte skulle fungera så blir det hela baletten.
Med läkar tillsyn, provtagningar etc. KONTROLLER två, tre ggr I veckan, antal etc.
Jag är nöjd, förklarade även styrkan I detta forum.
Dag tre nu.
Känns skönt, har semester och 40 års kalas FRAMFÖR mig.
Känns kontrollerat nu.
Som jag har läst ang sug och fällor......
Men för MIN skull är det över.
/A

Blir så glad när ni skriver, vill att ni ska veta det. Jag hade inte kommit så här långt utan er.
Funderar på vad jag skulle kunna skämma bort mig med i stället för A.. Vet nästan inte vad det skulle vara, konstigt. Jag måste lära mig att njuta av saker som jag tidigare njöt av. Det enda jag gjort sista tiden är att dricka vin som belöning och avkoppling (?). Jag är en allt eller ingetmänniska när det gäller hälsa (mat, alkohol, motion, snus) och nu börjar återigen tankarna på att gå ned i vikt att dyka upp. Kanske det blir min belöning. Får se! Först och främst ska jag inte dricka A. Känns bra idag. Kram :D

Bra gjort att boka tid! Hoppas du träffar en bra person som förstår och kan hjälpa.
Kram

Hej Santorini och tack för berömmet, och stort cred till dig själv, vad du nu är här för.

Jo, jag vill ju sluta, och nu har det gått 6 månader sedan sista glaset. 30 november intalade jag mig högt: Ok, ikväll blir det absolut sista kvällen på ett år! Sen gick det en månad, och jag var riktigt deppig, ordentligt deppig så jag fick t o m ta antidepressiva mediciner mot det, vilket i dag typ var tredje Svensson tar. Och när det hade gått 3 månader, så kände jag "nej, varför ska jag bara ta ett år för?". Och nu är det helt underbart att vakna så här varje dag. Jag får bättre än någonsin, det känns som om jag får en ny kropp med ny hjärna, jag ser fräschare ut, jag har tappat vikt och allt känns bättre.

Jag har många gånger försökt att hjälpa dem eller vara en förebild, men varje gång blir det sopat under mattan eller bortskrattat. Känns så hemskt, att han men även dem inte se vad de själva gör mot sig själva.

att välja kryckan framför fällbenet. Vi behöver inte falla mer om vi inte vill.

Jag älskar mina antabus, min krycka, frälsarkrans, burkad vilja whatever, men de kan inte sluta åt oss, bara vara ett stöd.

Kram!
/MB

av dej att stå emot trycket, verkligen bra gjort . Att du klarat det visar att du verkligen vill sluta och inser att du har problem med alkoholen. Jag tror dina polare kommer att acceptera snart att du inte dricker och sluta bry sej. Den person du nämner är absolut i riskzonen men hur man ska få nån annan att sluta, det vet jag inte riktigt. Man kan vara en bra förebild som du och påpeka fördelarna men man måste själv vara redo för att kunna sluta. Man måste ha nått sin botten. Lycka till!

Det som är tragiskt och skrämmande i det hela är återigen mina vänner. När jag ser dem, så ser jag lite i mig själv. Och än så länge, så är ju vi relativt unga, vissa har inte ens fyllt 30 år än. Och redan innan jag gjorde det här, så insåg jag att "fan, jag har problem" och likaså dom, även om det låter dömande, man ska kanske inte anklaga andra. Men om man är i princip full, eller åtminstone dricker 6-8 öl varenda kväll och det är "en lugn" kväll framför en film, så är det enligt mig en stor varningsklocka.

Hur gör man för att rädda en person från det, eller tjänar det någonting till?

Tack så mycket! Ja, jag är så oerhört tacksam mot mig själv, men det är jobbigt med alla påtryckningar av mina polare som dricker i princip HELA tiden. De säger: Fy fan, vad tråkig du är, osv osv, men jag tror att de innerst inne är avundsjuka eller så på mig. Jag vet inte, men det sorgliga med detta, är att jag kanske måste gå bort från dem helt och hållet, eftersom de riskerar att dra mig tillbaka, trots att jag egentligen kan säga nej. Det kan jag, och jag har gjort det många gånger tidigare, men varje gång blir det värsta snackisen om saken. Hela tiden blir det: Hallå, nu har du varit nykter i t ex 8 veckor, nu är du värd en öl.

Så jag är ju enligt mig själv ingen hel-alkis, men det kanske är som du säger Higgins, att jag ändå trots att det känns vemodigt att säga, att jag är alkis, eller finns det något mellanplan.

Men som sagt, det är 6,5 år till 7 år, men jag tror att jag kör på min plan. För mig känns det som värsta utmaningen, men redan under denna tiden som har varit, så har jag fått en helt annan syn på tillvaron runt mig och av min historia, och alkohol känns bara som bortkastad tid och framförallt vett och pengar.

Du har hållit upp i sex månader, grattis, mycket bra gjort. Du upplever alla fördelarna man får av ett nyktert liv. Så varför undrar du nu om du kan dricka igen om sju år? Det är sex och ett halvt år dit, du kan ta den frågan då den dan kommer. Jag håller helt med allt i Higgins resonemang, för övrigt. Framför allt undrar jag varför du skulle dricka alkohol igen om sju år om du varit utan så länge. Jag tror du ska vara på din vakt mot dessa tankar nu.

Jag har varit nykter i drygt ett år nu och har inga tankar alls på att nånsin dricka alkohol igen. Tack och lov för det! Jag trivs så bra med min identitet som en som valt att inte dricka alkohol därför att den inte passar in i min livsstil. Så känns det nu, som att det är den verkliga orsaken fast jag nog vet att jag inte har nåt annat val heller. Jag har nu vågat pröva att köpa hem alkoholfritt vin. Det väcker inget sug alls men är ändå nåt jag kan ta till just vid festliga tillfällen då jag vill ha nåt annat än kolsyrat vatten. Jag hittade ett riktigt gott rödvin, Torres Natureo 0,5%. Det gav en aha-upplevelse när jag tog det till maten. Ett glas var gott och så var det bra med det, eftersom det inte ger nån annan effekt eller väcker sug efter mer. Så fungerar det väl för "normala" människor tänkte jag! Dom som kan ta just ett glas och nöja sej med det. Så blir jag aldrig. Jag har också druckit en god engelsk cider. Jag känner att jag funnit min väg och jag är stolt över det.

Tänk på Holknekt, han höll upp ganska många år tror jag och sen tänkte han att han kunde dricka igen. Jag tycker att du ska njuta av och vara stolt över dina sex månader och inte fundera på alkohol i framtiden. Återkom till det den dagen.

tillägga att det är första gången, tror jag, som jag gör en tillbakablick i en positiv känsla. Jag har gjort ett antal återblickar vid "årsdagar" av olika händelser - men då har det varit svåra saker jag haft behov att bearbeta. Så skönt och befriande att göra en lycklig tillbakablick. Renodlat lycklig. Mg är hemkommen från sitt möte, lycklig också han - med ros och gratulationskort.

Man kan förändra sitt liv! / mt

Om man kan supa i 7 år kan man vara nykter i 7 år är ju ett vettigt sätt att resonera. Så mitt råd är att du är nykter i 7år när dom åren är till ända så kan du ju överväga om du skall börja dricka igen. Skulle tro att det tar emot att börja hälla i sig ett dödligt gift efter alla positiva effekter du upplevt under nykterheten. Vore oerhört intressant att få ta del av den dagen, vilket beslut du tar o varför!
Du skrev att du inte drack för effekten det måste vara den största lögnen mot dig själv att någon dricker en öl eller ett glas vin för det är gott kan jag köpa men allt annat drickande är enbart för effekten. Kan bara gå till mig själv trodde i många år att jag drack för att det var gott, men kan nu i efterhand se att det var bara lögner som jag förmedlade till min hjärna o den gick på den lögnen varje gång.
Samma med mig jag började också supa i min ensamhet, lungnare så. Inbillade mig också att det var stökigt ute. Ännu ett försök att manipulera hjärnan. Är man ensam o super behöver man inte skämmas om man blir för full ramlar omkull eller somnar och man gör inte bort sig om man bara ger fan i datorn o mobilen. Super man ensam är det ingen som ser att man är alkis heller.
Så mitt råd är att du slutar att lura din hjärna med att det är gott att dricka alkohol och att du håller upp i 7 år.
Ha en bra dag/Higgins

att du gick till AA trots alla ursäkter!

Belöningen för ditt slit med hus och trädgård som INTE är alkohol kommer du att hitta i dej själv när du tänker på allt negativt alkoholen gjort dej och KOMMER att göra om du fortsätter dricka. För oss alkisar är det en stadig utförsbacke att fortsätta dricka, så var glad att du hittat en altrrnativ liten sidoväg som är jämnare. Kanske bitvis tråkigare väg, men den går inte åt h-e som den andra bildlikt gör.

Kram!/MB

Räkneramsan... efter långt letande i min tråd hittade jag en upplaga av min räkneramsa - den som var mitt stöd och övergångsobjekt så länge. Nu har jag glömt den!

Kom ihåg den då Mg är och firar sin ett-års-dag som nykter på AA. Hans personliga dag är den 1.7.2012 - i min värld har han varit nykter sen 1.5 samma år vilket ger ramsan 24+53+15+173+60+179(---)+426 dagar. Det är länge sen de första 24 dagarna som tog sin början 6.12.2010... och det första avbrottet (+) som står för en mellanöl nyårsdagen efter det vin vi var överens om att dricka till maten på nyår.... Ja herregud. Det andra avbrottet (+) efter de "två glas vin" vi var överens om att han skulle dricka på en personalfest och som slutade med en liten flaska whiskey dagen efter. De två +tecknen är = min insikt om att det inte fungerade att dricka måttligt/vid festliga tillfällen. Efter det var mitt krav "noll" och inget annat.

Jag måste tänka efter för att ha klart vilka år de olika perioderna utspelat sig: +53+15+ är den tunga men ändå hoppfulla vårvintern 2011 och 173 sommaren då han sov så mycket och vi hade ett mycket begränsat socialt liv. Ett par korta återfall under hösten 2011 och tre minustecken våren 2012 för "erkännandet" att han druckit utan att jag kommit på honom... Detta erkännande efter "det stora" återfallet valborg 2012 - det katastrofala som visade sig vara ett lyckofall - vändpunkten till ett nyktert liv. En nykterhet som har sitt ursprung och sin rot, sitt fäste inom honom själv. Därefter har det bara blivit bättre. Såklart tror jag att den långa perioden (1½ år) av nästan total nykterhet hade betydelse, för kroppens läkning och för vår relation - men den nykterheten var inte hans egen, det var en nykterhet med vita knogar. Påtvingad och plågsam.

Idag har jag bakat tårta i en känsla av trygghet och glädje som jag sällan känt!

Jag mår så bra som knappt minns att jag nånsin mått. Han mår också bra. De svåra dagar som alltid finns i livet kan vi möta tillsammans - eller säga "det här behöver jag reda upp själv".

Jag kan skriva, som Lelas skrev häromdagen, att jag inte längre behöver forumet som livlina. Det forum jag var beroende av under en lång, lång tid - det var verkligen en livlina, ett andningshål och en plats för reflektion och möten... Mina forumvänner, min forumfamilj - så mycket ni betytt och betyder - numera på avstånd men jag tänker på er med värme.

Numera skriver jag sporadiskt men läser ännu det mesta. Har gjort vad jag kan för att informera FHI om forumets betydelse.

Inser, ibland med förtvivlan, att alla måste gå sin egen väg. Sin lidandets väg... tills man nått sin personliga botten eller vändpunkt. Det är så lätt för den som står vid sidan att se vad "du borde göra; har rätt att göra; har ansvar att göra..." Ibland för barnens skull... fast den som skriver gör andra val - också för barnens skull. Men vändningen måste komma inifrån och skrivandet och läsandet för framåt - det har jag fått erfara här både för egen del och hos andra.

När jag läser igenom ser jag att det mest handlar om "vi" och hans nykterhet... inte så mycket om medberoendet. Mitt medberoende. Det är svårare att både identifiera och tydliggöra. Jag har lärt mig mycket "från sidan" genom att "se" här hur andra medberoende förhåller sig och genom att läsa böcker och artiklar. För mig har det också varit väldigt viktigt att lära om alkoholismens biologi - den starka kraft belöningssystemet utgör och vilken destruktiv kraft det utgör i beroendet. Det har hjälpt mig att se på Mg och andra missbrukare med respekt men också med insikt om den kraft och risk beroendet utgör. Att missbrukarhjärnan inte är mottaglig för förnuftsresonemang. Mitt intresse att lära om detta fortsätter och jag delar numera det intresset med Mullegubben, min mycket älskade man. Gud vad jag är tacksam för att han valde mig och livet!

Allt gott till er alla denna svala sommarkväll! Ta vara på livet! / mt

Bra gjort! Det är ingen enkel match, och man måste ta till vilka och alla metoder som helst!

Hoppas att det blev ett bra möte och att du fick ett bra samtal!
Bra gjort! :) Håller med mt, var stolt!