Senaste kommentarerna i forumet

Läste runt lite i natt och såg några av dina inlägg i andras trådar.

Du är en modig man!

Bara så/Putte

Läst min tråd tillbaka från början nu när jag endå är vaken. Dumt att sova ut på helgen för då kommer man inte i säng på söndagen.

Och vad du har varit med och peppat från the very first beginning.
Har sagt det förr, säger det igen TACK.
Hoppas verkligen att det ordnar sig med ditt nu oxå.
Du skall inte ha det så som du beskrivit din situation.
Trist att både du och Stigsdotter har det knepigt.
Som jag skrev förut, tag kontakt med varandra och bara "chilla" och gör era tjejgrejor.

Kramar med förhoppning om en bra avslutning på helgen!
/A

Men det är DU och din beslutsamhet som gör grovjobbet..

Det är DIG du har att tacka mest.

Vi här inne gör då gott vi kan, men det är du i slutändan som inte för glaset till munnen.

Tack för att du finns och är en sådan härlig insperationskälla. För mig och säkert många fler.
Kramar i natten.
/A

livet kan vara bra härligt emellanåt. Med en rejäl portion lammytterfile, tre nollöl och ett par liter vatten i magen, nykter och skötsam kan det inte bli bättre! Huvudet ligger redan på kudden, så alldeles strax ska jag snarka lite för att pigg och glad kvittra igång morgondagen om några timmat.

Ta hand om dej
Kram!/MB

...vaken mitt i natten. Just läst dina ord, gillar ditt språk och din rapphet :)
Tack för att du läst mina rader. Det är skönt att skriva, hitta formuleringar på känslan känns konstruktivt och läkande, om än små små steg i någon riktning.

Ska också sova nu men återkommer med portioner av mina upplevelser.

Ville kasta iväg ett god natt, hoppas du hinner läsa innan du loggar ut

Har varit på "inför årsmötet- samling i lilla föreningen jag är styrelsemedlem i.

Förhandlingarna öppnades med att en röd BIB öppnades. Ramlösa fanns till mej. Efter detta middag på italiensk restaurang där jag testade Csrlsbergs nollöl. Det var ju jättegott! Faktiskt bättre än lättölen...

Hade så roligt att jag missade sista bussen hem. Blev ännu gladare när jag kom hem och glatt konstaterade att sambon kommer ha rysligt ont i huuvudet i morgon, men det kommer inte jag, hihi!

Tack alkoholhjälpen, forumet och alla forumvänner, kramar till alla!

Vad glad jag blev att du hoppade in i min tråd.

Jo när den underbara fyllde fyrtio så roddade jag alles själv och hade a blast!
Riktigt kul, men åååååååååhhhh
Vet inte om man orkar.........

Som sagt tankarna går till att bara gå ut och käka närmsta familjen.
Den som lever får se.

Är allt bra med dig Mama?
/A

Jag minns mitt eget 40- årskalas med glädje. Eftersom jag och sambon givetvis också var arrangörer, så var vi nästan nyktra också, det var lite för många trådar att hålla i för att kunna dricka med någon större emfas. Ser man det så kan man ha kalas.

Men alla tänker ju inte lika.;-)

Kram på dej!/MB

Tänk vilken fantastisk middagsupplevelse med dina nära du skulle kunna få för de pengar det skulle kosta att hålla kalas för 100 pers! Jag tänker på de gånger jag haft lyxen att bli bjuden på "finare" restauranger, speciellt en gång då vi fick en sjurätters avsmakningsmeny tillagad av det årets "Årets kock", varje rätt perfekt komponerad för att ladda upp för eller följa den andra. Det är nu flera år sedan men jag minns ännu vad alla rätterna bestod av, förnimmer smakerna i minnet och hela upplevelsen. Minns jag vad vi drack för alkoholhaltiga drycker till? Nej.

Kram

Ja visst är det häftigt hur hjärnan liksom kan plocka fram vad man behöver just när man behöver det. Åtminstone ibland.

Även jag har vid flera tillfällen irrat omkring planlöst och förtvivlad och plötsligt funnit mig gå in i en kyrka. Och där kunnat hitta ett lugn. Vila lite. Öppet vatten har samma effekt på mig. Paus.

Jag tror inte på en gud. Makt är ett fult ord, tycker jag. Brottas fortfarande med det på alanon-mötena. Kan de inte bara modernisera texterna? Tror tyvärr att många inte ger det en chans p.g.a. gudssnacket, det samma på AA. Kanske med ett neutralare ord som "min inre visshet" eller något sådant så kan var och en välja själva därifrån. Jag byter ut deras "gud" mot "den jag är innerst, innerst inne" och jag vet att det är finns många religiösa som också ser så på det de kallar gud, t.ex kristna gnostiker. Men ord som "gud" och "makt" är oerhört värdeladdade och inte för alla på ett positivt sätt.

Jag är glad att jag har kommit så långt i mig själv att jag ändå kan ta till mig det som jag tycker är bra med al-anon, möten och texter men hade jag gått dit för bara tio år sedan så är jag säker på att jag hade vänt i dörren när de började läsa. Jag önskar att det hade funnits något för mig då, för den jag var förut, för den tjej som växte upp i betongen, med punken, och redan kände sig alienerad. Jag hade ju slagit bakut bara någon hade sagt "tro på en makt större än dig själv". Jag ville ju tro på mig själv, hitta styrkan i mig själv, med hjälp såklart, av medmänniskor, djuren och naturen. Det vill jag fortfarande. Och kan. Ibland.

Nä, nu är det dags för mig att sova. Trött och just hemkommen ifrån jobbet men det dök upp en massa tankar när jag läste era, Lelas och mulletantens, inlägg. Tack för era fina berättelser och tack för psalmtipsen! Jag gillar kyrkan (speciellt när den är tom, dagtid är ett hett tips för er som vill hitta en plats att bara vara på) och tydligen så gillar jag numera även psalmer:)

Kram godnatt!

Ligger och funderar och tänker.
Känner så sjukt mycket folk.
Fyller 40 i år, men snabb överslagsräkning så landar vi på ca 90-100 att bjuda på kalas i närmsta umgängeskretsen.

Vad mycket SPRIT och annat godis man skulle få i fyrtioårs present. Ingen bra kombo.........

Men ändå, vilket kul kalas............

Lutar åt att man tar närmsta familjen och går ut och äter och har det riktigt trevligt istället.
Fyller i sommar så jag har tid att fundera på.

Spontana kommentarer?

/A

Forumsammanfattning och artikel av Camilla K. Har läst hennes bok och även haft förmånen att höra henne tala. Hon är ett föredöme som visar att det går att ta sig ur det mesta. För resten antog jag utmaningen och la upp detta på min FB-sida, får se om någon säger något :-)

Dagens boktips är Morgan Allings bok "Kriget är över".

Han beskriver sin uppväxt bland missbrukande och våldsamma vuxna, på ett sätt som berör mig mycket. Han är ett väldigt tydligt exempel på att det som syns på ytan på ett barn till missbrukare inte alls är samma sak som det som rör sig på insidan.

Medan han skrattar och spexar tänker han: om jag spelar spelet så kanske han inte blir så full så att han slår mig.

När någon frågar honom om han trivs hos fosterfamiljen svarar han: ja, de är snälla. Men han tänker: jag hoppas att det syns att jag ljuger!

Jag lyssnar på boken som ljudbok och det är han själv som läser. Den är helt fantastisk, så missa den inte!

Kram, alla ni som kämpar.
/H.

Kram till dig Anli, vet precis vad du går igenom!! Kramkramkram igen!

Hej alla!

Magnus - hur går det med planerandet av den 2/2?

Vilka blir det som kommer och föreläser? Hur många anmälda är det hittills?

Jag kommer antagligen inte kunna komma (det är långt att åka och kalendern är överfull), men jag skulle ändå gärna vilja veta lite mer.

Vi hörs!
/H.

mt - den finns på en massa andra språk på youtube, tex på vad jag gissar är polska: http://www.youtube.com/watch?v=bJTPw04ag5Q

Kram!
/H.

Jag har förstås berättat för Mullegubben om Törnrosa - vi har upplevt en mycket liknande situation i vår familj och hade då också ett helgonljus. Idag stod han vid köksspisen och smälte ljusstumpar och fyllde på i skalet så ikväll lyser San Pio igen och många kvällar framåt. Hoppas det går åt rätt håll för Törnrosa. Kraft, tålamod och glädjestunder önskar vi er! Kram / mt

Jag lyssnar ofta(st) på P1 och under lång tid avslutades helgsmål med en taizéhymn - Herre hör min bön.
Jag har varit med om en mycket liknande situation som lessenfrun befinnut sig i nu; en närstående ung människa skadades svårt i en olycka. Jag längtade så till helgsmålet och att hymnen skulle komma. Nu spelas den inte mer och finns inte på Youtube vad jag kan se. Men det är en enkel och bra bön att ta till när som helst man känner sig villrådig och vilsen.

Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mej när jag ropar.
Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mej när jag ropar.

att det är jätteviktigt med förebilder. T.ex Suzanne Reuter som jag beundrar, hon är visst nykter sen många år, förmodligen fortfarande. Jag brukar nämna Kristin Davis som spelade i Sex & The City. Hon lär ha sagt "it was getting in the way of what I wanted so I stopped". Jag gillar såna självklarheter.

Har du haft just ett år som mål? Då kan det ju bli lite konstigt när man klarat av det. Mitt mål är inte mätbart direkt för jag ska inte dricka mer. Det heter ju att det är viktigt med mätbara mål men inte i detta fallet för mej.

Jag vet inte om man nånsin blir helt fri från suget men det blir i alla fall lättare att klara av och inte så intensivt. Jag vet inte hur jag skulle stå ut med mej själv om jag föll tillbaka. Det känns som det här är min sista chans, börjar jag dricka igen så förlorar jag så mycket av mej själv att jag inte vet om jag kan ta tag i det igen. Nån gång måste verkligen vara den sista. Och det är nu. Maria och Kalla, ni är ännu duktigare, fortsätt med det :)

Hej markatta!
Vad skönt att du kan hitta tröst och hopp i andras berättelser - det finns en oerhörd styrka i att dela berättelser med varandra!

Psalmer, ja... de har en förmåga att göra så där. Bara trilla ner i ens huvud utan att man är förberedd.

Min största psalmupplevelse på det viset hänger också ihop med min och makens "resa". När han mådde som sämst gick jag med honom till läkaren (han var där för alla möjliga problem, men ingen fattade vad det egentligen handlade om). Han ville såklart inte ha mig med, men jag tvingade honom. Så slog jag näven i bordet hos läkaren och sa: "Ni måste fatta att han är alkoholist! Sluta behandla honom för en massa annat, och börja behandla hans beroende!". Han blev (naturligtvis, och med viss rätta) sur som ättika på mig. Jag lämnade honom där hos läkaren, och satte mig på cykeln. Jag trampade som en galning genom byn, utan egentligt mål. Men så kom jag på att kyrkan är öppen på dagarna, och gick in där. Jag satte mig i en bänk, och det var helt och hållet tyst runt mig. Och som från ingenstans föll den här psalmen in i mitt huvud:

Min själ får vila ut i stillhet hos Gud,
i frid fylls jag av liv.
Endast i Herren finner själen vila,
vilar ut hos Gud.

Precis som du beskriver det, så är det verkligen inte en psalm som jag tänker på ofta. Men nu bara den fanns där i mitt huvud. Och jag fylldes av ett sådant ofattbart lugn genom den. För var det något jag längtade efter så var det vila.

Det är psalm 771, om någon skulle undra. flygcert fick den av mig häromdagen, och jag hoppas att även du, markatta, kan hitta lite vila i den. Tyvärr har jag inte hittat någon inspelning på den svenska texten, men däremot med den franska: http://www.youtube.com/watch?v=Yl9wSG8jFYQ

Kram!
/H.

Välkommen hem, Sorgsen!

Vad skönt att du har haft en givande vecka - jag ser också fram emot att läsa om dina erfarenheter.

Kram!
/H.

Tack finingar!

Upp och ner går det i denna bergochdalbana vi kallar liv. Igår var det bra. Idag inte så bra. Men jag tittade in här på forum nu och läste i Sorgsens tråd. Det gav mig hopp! Att få följa med i någon annans tankebanor, från förtvivlan till hoppfullhet, ger mig så oerhört mycket och lär mig att förstå och acceptera att banan inte går helt rakt uppåt.

Igår kväll när jag hade svårt att somna började jag att nynna på en psalm i huvudet. Jag är inte religiös och då jag förmodligen inte hört den sedan min lillasysters dop för en sådär 25 år sedan så blev jag förvånad att den ens dök upp i skallen. Men den gav mig tröst, upprepade tonerna som ett mantra "blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på", tills jag somnade. Youtubade den i morse och lyssnade om och om igen. De helande tårarna saltade mina kinder. Vad är det som händer i mitt lilla anarkisthjärta egentligen?:)

Kram

Jag ser verkligen fram emot att få läsa mer om din anhörigvecka. Har länge varit nyfiken på hur en sådan ser ut, ja ja, får stilla min nyfikenhet nu. Jag är väldigt glad över att du efter "sorgsen" nu kan lägga till "hoppfull"! Om jag får vara lite egoistisk så vill jag säga att det även ger mig hopp, lite av "kan hon så kan jag". Tack för att du förmedlat det här på forum!

Kramar

mullegubbe hade varit mestadels nykter några månader (med vita knogar och något kort återfall utan nämnvärd berusning) sov han något helt otroligt en sommar. Han byggde på ett fritidsprojekt och sov. På nätterna i sängen och på dagarna på en tjock matta på golvet med katten. Sov och sov. Det ska vara vanligt att det är så. Läkande process tror jag.

Fina texter du skriver, skulle gärna lyssna. Kram och ha det bra! / mt

du behöver inte säga tack för att jag läser din tråd, det är tvärtom jag som ska säga tack. Du är inte ensam om utmattningsdepression. Har både släktingar och bekanta som är eller har varit där, och dessvärre verkar jag själv vara på god väg.

Har haft svårt för att hitta anledningen till att jag börjat dricka så mycket de senaste åren, men jag tror jag fick en aha- upplevelse av din tråd.

Kram!