Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir galen på det där jag också! Var ute och åt lunch idag, frågade efter alkoholfri öl. Servitrisen såg ut som ett frågetecken. Det är väl efterfrågan som styr antar jag, så jag tycker vi fortsätter fråga och vara krångliga! Systembolaget har ju ett bra sortiment tycker jag så det finns ju alternativ.

Och sjuttio mil i bilen hem till vardag och jobb. Har haft det så bra sista veckan utan A. Festade till en dag med sill-lunch och en alkoholfri öl. Konstigt nog så smakade ölen fantastiskt och jag tyckte för första gången i livet att det var skönt att inte känna något rus. Vemodigt med slut på sommaren , men det är ju så det är...

för dina reflektioner. Behöver höra just det, ändra sina djävla vanor. Gör på ett annat sätt. Inte återvända till sina spyor:-)
Fenix

skönt att vakna klar i knoppen
utan alkohol i kroppen
slippa tänka på sista droppen
inga minnesluckor som spökar
ingen ångest jag inte kan hantera
en känsla av frihet
lev och låt leva
mera

kaffet i min kopp smakar gott
en känsla i kroppen
hopp
om en ljusare framtid
en stund i taget
här o n u
känna inre frid
jaget

jag måste poeta ibland
fastdet blir inte alltid så bra
men det är ett sätt för mig
att få ur mig lite

en skön lördag
med familjen
vi ska på marknad en sväng
sen äta lite kräftor mot kvällen
hoppas på en fin dag för er alla
carpe diem
Måne

Rubicon har vi korsat...men resan fortsätter och chauffören är nykter! Tack mt. Önskar dig och dina nära/kära detsamma. Det bästa!

Gör mina övningar här på forum. Får fram att mitt drickande inte lägger mig i farozonen ;-). Man tackar! Men, men...denna sjukdom är ju latent. Så jag fortsätter med att ta min medicin. Läser här!

Har dessutom börjat omvärdera AA. Jag skiter fortfarande i den där uppe, men eftersom själen h.ns är fin så överser h.n nog med det och låter mig gå på några möten...ibland. Det är svårt att erkänna att jag har tänkt fel. /R

resande (teater)sällskap - Dompa, Strawberry och FisaLisa:) Lev väl, allt det bästa till dig och dina nära & kära!
Kram / mt

- obeskrivligt härligt skönt är det!

rätt åt dig att vara glad Stigsdotter! Förutom att DU INTE är högljudd, larvig, blarig och INTE vaknar bakis idag utan fräsch som en nyopnros... är du jävligt klok! Stolt att vara din forumsyster! / mt

Du har inte blivit tråkig Paron, men du kan nog räkna med att en del i ditt umgänge kanske börjar uppfatta dig som en smula obekväm... Fanskapet som hänger på storkalas men inte är kanon! Vad skickar det för signaler? Att alkohol kanske inte finns i den så viktiga kostcirkeln? Att man kanske kan klara sig utan? Obekväm är du kompis!

Det kommer att vända. En del bekanta kanske faller bort, nya kan tillkomma. Och en del som finns nu fattar efter ett tag att det är samma gubbe kvar. Lika spetsfundig och smart som förr...bara lite snyggare och friskare. En jävla atlet! /R

Jo, ett liv där du inte behöver känna som du gör nu!! Ett liv där du fattar att för dina barn är du MAMMA. Projicera inte dina egna negativa känslor för din mor på dem. Du vet väl att man blir deppig av alkohol? I början är det ett bra botemedel men sedan blir det tvärtom.

Ursäkta om jag tar i nu men du har verkligen fastnat i självömkans träsk, det är inte du som talar det är din sjukdom som bara vill dra dig längre ned. Den får dig att tro att du är mindre värd!! Att folk skrattar åt dig i smyg. Detta är ett utslag av dålig självkänsla, jag känner igen tanken. Men den är inte sann. Mindre värd är du inte, varför skulle du vara det? Du är bra! Ring till din vårdcentral och säg som det är, du mår inte bra och behöver prata med någon. Det räcker så, du får träffa en läkare som hjälper dig vidare till samtalshjälp, förhoppningsvis någon som är duktig på alkoholfrågor. Eller, har du testat AA? Här: http://www.aa.se/om-aa/ kan du kolla vart närmsta möte finns. Gå dit och vräk ur dig allt, eller gå dit och bara lyssna. Det är gott att veta att man inte är ensam för det är du inte!

Du ska se att det vänder så småningom men du måste själv inse att du är bäst på att vara du och att du förtjänar att må bättre, låt inte sjukdomen besegra dig! Styrkekramar från mig.

-

Hade vuxenkväll med maken idag, bio och middag först. Var väl inte den allra finaste krogen i stan (Rydbergs matsalar för er som känner Stockholm) men lite mer stil tack. Jag frågade vilka alkoholfria alternativ som fanns. Först verkade han inte riktigt förstå vad jag menade sedan gjorde han nån konstig min och sa "läsk". Nå, vatten, finns det? sa jag. Det fanns ju till och med flaskbubbelvatten visade det sig.

OK, här är det jag som är känslig tänker jag. Men, sen ville jag ha en efterrätt och "har ni någon kall kaffedryck, typ Frappé" frågade jag? Då säger fanskapet vi har bara kaffedrycker med alkohol i och så räknar han upp allt som finns i den vägen. Öh, nej tack. Samma konstiga min igen, ser lite pilutta dig ut på något vis och och så skrattar han till så att jag liksom tror han skämtar. "iskaffe?" säger jag, tänker att jag behöver ingen skumvispad mjölk eller liten chokladsträng på insidan av glaset men man kan väl för fasen trycka ned en isbit i en kopp kaffe? Nej det kunde man minsann inte. Då får det vara tyckte jag och stackars maken som sett fram emot sin efterrättskonjak fick klara sig utan.

Nå, då skulle det gås och ta en öl istället. In på irländsk pub. Jag ska nog aldrig mer gå på ett sådant ställe. Alkoholfritt alternativ? Juice eller läsk. Usch vad tråkigt. Och ljudvolymen! Varför måste man prata högt bara för att man dricker alkohol?

Ikväll kände jag mig lite tråkig, fast mest irriterad över att det är ett sådant fokus på alkohol och vad larviga folk blir när de dricker - filmen gick sent så vi såg ju en del på tuben hem också. Fast, jag är också glad över att JAG inte är högljudd, larvig, blarig, och bakis imorgon. DET är jag tacksam för!

Skickade ett sms till en kompis och frågade om vi skulle ta en sväng på cykel på söndag. Han avböjde förslaget, det gör mig inget,men när han svarade att han även satt och ölade med mina vänner. Då blir jag sur, har jag blivit så jäv.a tråkig att man inte hör av sig längre.
Jag kan väll bli tillfrågad så kan jag tacka nej. Eller så kan jag vara med och ha läsk i glaset.

Jag går och lägger mig!
Hörs i Morgon //Paron//

På ett forum jag brukar vara på har en aktad medlem gått bort. Jag är ledsen för hans och hans familjs skull. Många har uttryckt sitt deltagande och det har startats en insamling för att hedra hans minne.

Hur blir det när jag dör? Kommer någon att sakna mig? Jag tvivlar på det. Jag har inte uträttat något viktigt i det här livet. Ingen kommer att starta en insamling för min skull. Vad ska man skriva i min dödsruna? Hon levde och hon dog. Jaha, so what?

Ni skriver om att jag borde söka proffesionell hjälp. Vem vill hjälpa mig? Jag är den där lilla musgrå personen som bara försvinner i mängden. Som man skrattar åt i smyg. Inte tillräckligt sjuk för att få hjälp och ändå inte tillräckligt frisk för att må bra. Jag biter ihop och försöker var en bra förebild för mina barn men samtidigt tycker jag så synd om dem som fick mig som mor. Stackars, stackars barn! Förmodligen blir det som för mig som skämdes för min mamma till den dag hon dog.

Och min stackars alkoholiserade pappa, som försvann tidigt ur min barndom. Höll sig undan så att mamma fick ta hela ansvaret. Inte ett öre bidrog han med. På gamla dar försöker han få kontakt igen. Men han är som en främling för mig och jag är för skör för att förlåta.

Livet är för jävligt. Ni som har alkoholproblem, om ni har ett bra socialt liv, ta tag i ert liv, kämpa, ni har allt att vinna. Till skillnad mot mig, jag vet inte vad jag har att kämpa för.

Världsklass! Nu är jag glad :-) /R

Vad starkt att du kommer iväg, blir lite avundsjuk :-)//Kalla

härliga bilder
storslagen natur
påminner om min egen ö
stränderna ser ut så längs hela vår kust
hoppas att kunna medverka just där en vacker dag
kram Måne

härligt att se dina rader
jag blir såå glad
lilla vän
bara att börja om igen
idag år den första dagen på resten av ditt
liv
en ny dag
en ny möjlighet
jag känner en vördnad inför varje ny dag
bara så långt
som nykter idag
en ny dag
åter ett nytt löfte
annars blir det mig övermäktigt
kan inte tänka
aldrig mer
oövergripbart (kan man skriva så!?)
ja du,,så mycket elände man ytsätter sig för
drogen är så stark
drogpersonen tar över
knäcker en totalt

varit nykter nu i snart fem månader
men tid är inget att haka upp sig på
bara ett glas från avgrunden
ständigt
en dag i taget

jag går på eftervård en gång i veckan
o möten ett par ggr
skönt
samlar mig
påminner mig
lär mig leva med min sjukdom
ödmjukhet
tacksamhet
försöker leva här o nu
stress förgör mig
så jag försöker andas
o varva ner
reflektera
o känna efter
jobbar på att möta mina känslor
hantera dem vartefter de dyker upp
äter antabus,o är glad över att inte
behöva strida
en stund
just nu
kul att du skriver
vi peppar varann
stoor kram
carpe diem Måne

Hej vännen!

Visst är det härligt när man märker sådana där framsteg hos sig själv?

Härligt! :-)
/H.

...mig själv! Jag har länge funderat på att åka iväg med endast mig själv som sällskap. Inte riktigt vågat eller varit för deppig för att ta tag i det trots att jag vet flera som sagt att det är en bra upplevelse att åka iväg och klara sig själv.

Och nu blir det av! I oktober åker jag en vecka till Sicilien. Det bidde inget större äventyr, valde en bekväm all-inclusive charter. Men, tanken är ju ändå att jag bara ska umgås med mig själv, läsa en massa böcker, kanske skriva lite dagbok, filosofera över livet i största allmänhet.

Det första jag ska göra när jag kommer dit blir att rusa fram till kylen och hälla ut spriten där och sedan sätta en stor lapp "no refill please!"

Idag är en bra dag. I och med detta beslut känns det som om jag fick lite styrka inför morgondagens fest som jag ska på fest igen, måste ha strategier för detta... (låter som om jag kutar på fester hela tiden, men det är många i min släkt som fyller jämt i år tydligen!)

Sköt om er allihopa!!

Men vad gör det, jag älskar september som brukar bjuda på kanonväder för skogstroll som mig :D Skall på och jobba helgen och det känns rätt bra.

Är inne i en behaglig fas när det gäller alkoholen, dvs tänker inte på den vilket är väldigt skönt. Men låter mig inte invaggas i någon falsk säkerhet utan fortsätter att ta mitt stöd här och även av de närmaste. Har faktiskt hittat en grupp med kvinnor med lite olika problem, där vi kan prata om det mesta kanske lite AA light. Men det passar mig väldigt bra och det känns väldigt skönt att ha det stödet.

Till R kan jag bara säga, vad du växer i mina ögon och jag hoppas att du själv kan se vilken resa du gjort//Kram Kalla

Visst är det så Kalla. Detta forum är guld. Hjälper mig oerhört i min nykterhet. Vare sig jag läser om andras framsteg (då blir jag styrkt...detta SKA gå!) eller om ngns fall (då blir jag påmind om hur jag hela tiden balanserar vid ett stup...förhoppningsvis tar jag ett steg bakåt).

Så forum är guld och du är en viktig beståndsdel i den alkemin. Ha en bra dag. En ny nykter dag. Kramar /R

Tack Fenix! Nej, dumhet är det inte som gör att vi dricker. Alkoholister är sällan lågbegåvade. Tvärtom...och jag tror att det är en av anledningarna till att vi dricker. Den "vanliga" vardagen räcker liksom inte till. Den har blivit för banal, för futtig. Känslan av "var/blev det inte mer än så här" skaver. Så man börjar lite smått med att piffa upp, toppa känsloregistret. Och i början fungerar det ju. Att vi sedan fortsätter även när vi fattat att drogen inte längre verkar...det är inte dumhet. Det är betingning...liksom en hund återvänder till sina spyor.

Jag tror att det är där en del av knepet ligger; Ändra sina djävla vanor! Göra på ett annat sätt. Även om det nya sättet kanske inte är lika bekvämt. Vilket vi borde du kunna fixa då vi inte ÄR dumma trots att vi agerar dumt. Nu blev det lite svamligt men jag vet ju att ni brighta alkies fattar vad jag menar ;-) /R

No more booze! Hoppas jag...

I byhåla hade jag de sju dödssynderna textade med tuschpenna på kylskåpet. (Nej, det hjälpte mig inte, begick de flesta ändå). Nu när vi flyttar in ska jag sätta upp sju livsnöjen, det blir; Sol, hav, mat, kärlek...sen får jag tänka till. Tre till? Förslag? Givetvis hälsa!

Kanske ska jag dänga upp Clintan jag med? Nu är framme jag och min Gingergirl. (Nytt land, ny hårfärg...det är klart hon är en Ginger nu)Jag kände mig faktiskt lycklig på våran resa. Att ensam få rå om min lilla flicka. Inga hästar eller bästisar som "inkräktade" på pappatiden :-).

Sol och bad nu...för mig. För dig och din flicka. Visst fan kunde livet vara värre? Kram tjockis! Var snäll mot grekpojkarna ;-) /R