Senaste kommentarerna i forumet

@Charlie70 Fy, vilken jobbig situation. Men lita på din magkänsla, gör det bästa för dottern. Ligg samtidigt på om en plats på ett LSS-boende eller rejält med tid på korttidsboende. Har du bra kontakt med din LSS-handläggare? Berätta för henne vad du misstänker, hon måste i sin tur orosanmäla. Ingen får veta var det kommer ifrån. Din stackars dotter känner att något är riktigt fel, men kan inte sätta ord på det 😢

Och storebror har säkert agerat extrapappa hemma hos pappan, en roll han absolut inte ska behöva ha. Det gjorde min äldsta dotter också, även om ingen av dem blev ett dugg vanvårdade hemma hos sin pappa. Han hade dock lite mindre koll, lite mindre framförhållning, och var urusel på att planera. Han var ovan, jag hade ju skött allt det i 24 år. Men någon vanvård eller risk för orosanmälan fanns förstås inte.

Inget blir ju bättre av att ni inte pratar. Hur det än är så krävs det alla parter drar åt samma håll när det gäller de här barnen. Föräldrar, skola, vård, handläggare osv. Barnen måste få samma struktur i sin vardag överallt, och förberedas lika bra överallt, och konflikter måste hanteras på samma sätt osv. De hittar svaga punkter på en millisekund, och att vara inkonsekvent en enda gång kan straffa sig i flera månader.

Fortsätt skriv, bollplanka med oss. Du behöver ventilera mer, tids nog tar du ett beslut.

Kram 🐘

*samarbetsavtal ska det vara

@Charlie70 Det var länge sedan. Alltid kul när du tittar in men vad du berättar för ju med sig så mycket oro. Jag tänker att även om det finns en lagstiftning så beror det många gånger på hur handläggaren bedömer ärendet/fallet.
Jag minns en gång där jag ringde soc för att jag hade en hjälpsökande förälder med ett barn med flera olika funktionsnedsättningar. Barnet bodde hos pappan då mamman inte kunde ta hand om barnet pga missbruk. Soc gjorde inget för ”det fanns ju en fungerande förälder” och ” de kunde ju inte säga t mamman att sluta dricka”. Jag tänker att det handlar om att ett barn har rätt t båda sina föräldrar.

Jag tänker att det vore fog för en anmälan igen. Många drar sig för att göra en anmälan när man har varit med om att soc inte inleder utredning. Fast anmäl igen kanske kan de inte säga nej till iaf träffas fysiskt och göra en förhandsbedömning. När jag jobbade som LSS-handläggare beviljade jag särskilt boende till en 18-åring. Ungdomen hade det inte bra hemma och fick vara barnvakt till sina yngre syskon. Både mamma och syskon hade intellektuell funktionsnedsättning. Om det skulle landa i att flickan blir boende h dig på heltid då bör man ju bevilja dig mer avlastning. Familjerätten kan ju hjälpa t med samarbetsavtal och samarbetsavtal. De kan även göra orosanmälan om de förstår/inser att flickan inte får den omsorg som hon behöver h sin pappa.
@Charlie70, det är ingen lätt situation. Jag vet inte om vad jag skrev hjälper dig. Det blir du som får ta så mycket ansvar pga pappans beteende.
Lycka till men var rädd om dig🙏🏻

Kramar 🥰

@Sattva Jag tänker att det är mycket känslor som kommer och går men ändå skönt att det rullar på. Har du bott länge i huset? Kan du bo kvar där du önskar att bo? Toppen med terapin! Jag träffar min terapeut varje el varannan vecka å det är så himla bra👌🏼

Önskar dig en fin helg☀️Kram🤗

@Andrahalvlek Minns tiden när mina föräldrar blev äldre och hur jag fanns bredvid dem. Jag håller tummarna för att din mamma ska bli bättre. Jag är precis som du rycker in på stört. Jag tänker att du vet vad du behöver men i stunder som dessa så tänker man inte på sig själv.
Men allt gott till dig❤️

Kram🌷

4 månader alkoholfri idag. Nu har jag nått det mål jag satte i november. Så hur har det gått och hur är det. Har föeövrigt fattat ett nytt beslut till den sista april, då 5.5 mån.
Så vad har hänt?
Fysiskt
Jag har gått ner 8 kg, känner mig fräschare, härligare , snyggare och magkatarren jag hade sista året är helt borta. Matvanor är förändrade och sömnen fungerar bra. Älskar att sova, djupt och länge

Psykiskt
Grundmåendet är i alla avseenden bättre. Självkänslan har ökat enormt mycket. Skuld och skamkänslorna, att inte riktigt veta vad jag sade och gjorde sista timmarna igår finns inte. Jag tycker att livet är roligare, trots att den sista belöningen A inte finns med i bilden, Njuter av livet på ett djupare sett.

Socialt
Några vänner håller på försvinner ur mitt liv. Törstiga familjen tex. Ointresset är ömsesidigt, vi är helt enkelt på väg åt olika håll. Mina närmsta vänner skiter fullständigt i att jag inte dricker, har slutat att prata om det som vore jag ett offer. Det är jag inte utan högst ansvarig för att ta hand om mig själv.

Erfarenheter
För dig som ligger bakom i tid. Jag säger inte att resan varit enkel. Nyår, födelsedag och först dgn på sportlovsresan fick jag ta en timme i taget. Första 2 veckorna fick jag ofta ta en timme i taget. Nyckeln för mig har varit att se till att inte vara törstig eller hungrig. Cola zero har varit en bra tröst. En annan nyckel är att inte se på mig själv som ett offer, jobba med faktumet att jag äger mina val, min tid, mina beslut oavsett vad folk tycker. Detta blir så mycket enklare med tiden.
Fokusera på just denna nyktra stund, just idag ska jag vara nykter. Inte oroa sig för hur det blir framöver. Jag lovar dyrt och heligt att dagarna och tiden ger oss nya perspektiv. Synen på A förändras, beroendet klingar av, vi samlar på oss nya positiva erfarenheter som blir viktiga redskap framåt. Livet ska inte bara levas utan det ska också vara njutbart, det upplever jag idag.
Till sist det viktigaste. Det första glaset bestämmer jag/du, sen bestämmer A. En dag I taget
Ha en underbar helg💥

@Källarmannen Hej 👋🏼 minns dig från i våras då klev du ju ur källaren en längre tid?

@cluedo tack för ditt svar❤️ Kanske kan vi stötta varandra lite i att hitta tillbaka till, och hålla fast vid det som är viktigt för oss?

När jag gått och grunnat så inser jag att jag för många år (långt innan jag träffat min man) sedan läste att någon som tillfrisknat från beroende triggar medberoende i personer runt sig i så länge som 4 år.

Misstänker att det kan pågå längre, kanske för alltid, om man fortfarande lever med samma person och mönstren som skapats lever kvar?

Idag har jag en öppen dag, där jag kan göra vad jag vill, men har ändå så svårt att få fatt i vad jag vill och behöver.

Det finns så många olika anledningar till det, men något i mig viskar att det här är viktigt. Att låta luckorna få vara lite ofyllda tills jag åter har kontakt med det jag vill istället för att fylla dem med vad som helst.

En tanke som slagit mig är också: tänk om det var så i början att jag faktiskt helt hade släppt ansvaret kring allt det här till min man (jag hade ju lämnat och för mig var relationen över)? Att förändringen delvis skett för att jag försöker ta ansvar för saker som inte är mina att ta ansvar för igen? Och att det ger en motreaktion hos den som egentligen är ansvarig för det (som att bygga upp tilliten igen)?

Jag vet att det jag ångrar mest är all energi jag lagt på att försöka fundera ut så mycket runt alkoholen. Jag vill verkligen inte göra om det misstaget nu.

Jag vill lägga energin på mig och det jag vill och tycker är viktigt. Kanske behöver det få vara så att relationen får gå lite på sparlåga ett tag tills jag fått ett rejält fotfäste igen.

En dag i taget.

Jag tänkte påminna mig själv om vissa saker.

-När jag dricker så dricker jag minst en flaska vin. När jag druckit den så vill jag dricka igen och igen och igen. Suget återkommer.

-När jag dricker så vaknar jag vid kl 3-4 på natten, ibland med ångest, ibland bara med en äcklig känsla och jag är törstig.

-Dagen efter är jag inte jättebakis efter en flaska men jag är tröttare, mer lättirriterad, det känns som att jag har något på ansiktet. Jag kan inte ta bilen på morgonen på helgen som jag skulle vilja/behöva utan jag måste vänta tills det känns ok. När jag dricker på vardagar så kör jag ju ändå och det känns inte bra..

-När jag inte druckit på ett par månader är inte suget på samma sätt utan då är det mer tankar som börjar gro, planterar sig i hjärnan, tar över mer och mer och till sist tycker jag det är en bra idé att dricka. Jag har tänkt att jag skulle kunna dricka en kväll varannan helg. Men det går ju inte för när jag druckit en kväll vill jag dricka nästa och eller nästnästa och om några dagar igen osv och så snurrar det på. Jag suktar efter alkohol och det blir jobbigt.

Jag vill bara fatta och acceptera att jag inte ska dricka och känna mig nöjd med det och att livet är bra ändå, jag missar inget. Det är så svårt men jag hoppas jag kommer dit någon gång.

@Andrahalvlek Tack❤️ Ja det kommer att lösa sig.
Terapin är verkligen guld värt. På bara några få gånger har hon hittat rätt så att säga. Och vi jobbar även med traumabehandling, som hjälper hjärnan o nervsystemet att läka på djup nivå. Så fint och läkande.

@Andrahalvlek Och du, ta inte ut något i förskott. Vänta o se vad läkarna kommer fram till. 🙏❤️❤️🌸

@Sattva Terapi varannan vecka låter guld. Att få följas under lång tid gör allt enklare, man bara fortsätter där man slutade. Håller tummarna för att ditt nya hem snart ramlar på plats.

Kram 🐘

@Sattva Tack för omtanken ❤️ Jag försöker tänka så, att jag behöver ladda mina batterier i helgen för att orka med det som komma skall framöver.

Oj då, hoppas din mamma kryar på sig! Allt du kan göra är ju att finnas som stöd. Och för att kunna vara ett stöd behöver du vara i balans själv, så ta hand om dig❤️🌸❤️

@vår2022 Tack för omtanken ❤️ Jag har ju genomgått några kriser med min yngsta dotter under årens lopp och likaledes med min mamma, som var så svårt sjuk hösten 2019 att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Jag vet hur jag reagerar - jag ställer mig som i givakt och sen agerar jag. Ringer ambulans om det behövs, bara köttar på. Och när allt lugnat sig lite är det som om någon klubbar mig med ett vedträ i bakhuvudet, jag faller ihop både mentalt och fysiskt.

Den tröttheten som övermannade mig igår var en typisk det-här-dricker jag-vin-på-trötthet. Men det fanns inte ens i tanken, jag moffade socker istället. I bilen fram och tillbaka. Det som äts i bilen räknas knappt. Samma missbruk, olika substanser.

Istället tillät jag mig att vara dödens trött. Vad kan jag skala bort just nu? Vad kan jag avboka i helgen? Det enda jag ville var att sitta på en stol och fånglo hela helgen. Gick och la mig kl 22 igår och gick upp kl 9, och mår MYCKET bättre. Tänker fortfarande ta det lugnt, men långpromenad med hunden, veckohandla och laga matlådor blir det. Att orka det är att preppa för nästa vecka, för att orka kapitel två, tre, fyra om mamma.

Ingen diagnos än, men jag ställer in mig mentalt på c… Även om jag förstås inte säger ett ord om det till mamma. Till henne säger jag ”chilla, ta det lugnt, ät gott och prata med alla du träffar”. Nu har hon flyttats till ett rum ihop med tre andra, så det finns folk att tjöta med. Ny personal ramlar in tre gånger per dygn. Precis som jag får hon energi av att tjöta med folk.

På tal om missbruk. Hon har diabetes, som hon tar insulin för. Det jag skulle hämta hemma hos henne igår var ögondroppar, som också hör ihop med diabetesen. I kylskåpet, i samma fack som insulinsprutan, hade hon åtta stora chokladkakor och lika många dubbeldajm. Suck. Att prata med henne om det är knappt lönt. Jag har försökt flera gånger, då fräser hon åt mig på tonårsvis: ”Någonting måste jag fan få unna mig”. Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

Min bostad är nu till försäljning o det är visning nästa lördag. Jag har verkligen gjort mitt allra bästa för att fotona skklle bli fina. Idag ska jag röja i förråd o åka till tippen.
Har inget nytt att flytta till ännu, men går på visningar. Ska titta på en lägenhet jag hoppas på nu på onsdag.
Annars rullar allt på. Jag får ihop livet på ett bra sätt. Jobbar, yogar, gymmar, går på olika yogasaker som ger mig glädje o energi. Har mycket mer tid nu, när jag inte har yogafördjupning o ständigt plugg. Fast jag ska gå ytterligare en fördjupning med start i höst. Jag väljer det, det ger mig så otroligt mycket.
Terapi varannan vecka. Hon är så bra min terapeut.
Så trots att jag är mitt i kaos på ett sätt, med allt vad flytt osv innebär, så känns allt i balans. Jag mår bra.
🌸🌸🌸

@Blidenjagvillvara77 Det jag tänker på är att hjärnan kämpar på med att återhämta sig och komma i balans. Att avgifta sig från alkohol. När vi blivit alkoholberoende så har vi förändrat vårt belöningssystem i hjärnan. Den skriker efter alkohol som den vill ha mer av, belönas med, höja dopaminet, så att vi blir tillfreds, för en kort stund. Dopaminet har som funktion att vi ska göra mer av något som fått oss att må bra. Vi har genom alkohol ”lurat” hjärnan att det är något som får oss att må bra och den skickar då ut signaler om att hela tiden fylla på med det. Alkohol skjuter upp dopaminet rejält. Hjärna är egentligen inte smart i sig, det är vi som lär in saker och alkohol är dopaminhöjande.

Det som hjälpt mig till att bli stadigvarande nykter är att förstå och få kunskap om hjärnans mekanismer vid alkoholberoende. Att jag måste låta min hjärna får återhämta sig från alkoholberoendet och komma i balans igen. Avgiftas och bli clean. Låta dopaminnivåerna komma ned och i normal balans igen så jag får naturlig tillfredsställelse av tex mat, träning, närhet mm. Även att det tar tid innan man nått balans igen, att det inte är en Quick fix som vi gärna vill att det ska vara, som med mycket i dagens samhälle. Så när jag var i början av min nykterhet tänkte jag att ”avgiftning och balans pågår” i min hjärna. Om man sedan dricker ett glas mellan varven, väcker man alkoholdjävulen igen, som börjar pocka och skicka efter alkohol och vill att dopaminet ska skjutas i höjden. Balansen och återhämtningen störs och det uppstår en förvirring som påverkar oss, dricka - inte dricka - dricka - inte dricka och man mår inte bra.

När vi förstår mekanismen med alkoholberoende kopplat till hjärnan så tror jag att man kan hitta en acceptans för att det är så det är. Det är så det funkar. Och som i mitt fall, då kan jag inte heller dricka mer. Jag har accepterat det och jag har full insikt i att jag inte kan dricka pga av min felprogrammerade hjärna, som jag själv programmerat. Idag över 3,5 år nykter så handlar det inte längre om att jag inte kan dricka för idag vill jag heller inte dricka. Min hjärna har hittat nya vägar och kopplingar till mitt belöningssystem som gör mig tillfreds. Bland annat genom nya vanor som blivit rutiner, löpning, styrka, kaffestunder, promenader, god mat, andningsövningar, självkännedom, ta itu med sådant som skaver, psykologsamtal, samvaro och tillgänglighet med nära och kära…

Detta blev ett långt inlägg, men hoppas att det kan tillföra dig något😁. Ha en fin lördag!❤️

@Jan.3. Ha ha! Du kommer inte undan med din tråd😁. Vad härligt att höra att du mår så bra och att självkänslan höjts. Känner likadant och den förhöjda självkänslan gör att jag tycker mycket bättre om mig själv och känner självmedkänsla, vilket är motsatsen till skam.

Egentligen borde det stå en varningstext på flaskor eller boxar - kortidseffekter: Du kan känna en rus som förhöjer dina känslor, du kan känna dig som ett unikt exemplar på jorden, prata ett främmande språk bättre, dansa som Travolta och alla människor blir vackrare. Långtidseffekter: Den förhöjda känslan kan övergå i gråt, ångest eller aggressivt beteende. Varning: Alkol påverkar din hjärna. Det kan innebära att din självkänsla sjunker och att du börjar tycka illa om dig själv. Vid långvarigt bruk blir du alkoholberoende och det kan vara svårt att sluta dricka alkohol och du kan hamna i en ond cirkel.

Men, troligen hade vi inte läst texten ändå😂. Jag minns att du hade lite ”jobbigt” och jag var inte helt säker på om du skulle sluta dricka helt, men du gjorde det! Så starkt av dig att hålla ut och lita på att det blir bättre.

Måste säga att jag inte riktigt tror på att man kan dricka måttligt när man gått för långt i sitt drickande. Helt enkelt för att man förändrat hjärnstrukturerna för gott. Så klart finns det de som kan klara det, det gör det alltid. Men troligen få och sedan finns det de som kan klara det med en strikt kontroll på varje glas. Men där går det åt mycket energi. Vad gäller hjärnan så är det ändå helt fantastiskt att den kan lära om, alltså om den inte tillförs alkohol. Vi kan genom nya vanor och rutiner återfå normala dopaminnivåer som gör oss tillfreds. Man kan hitta sitt behov och sin balans. Jag tex genom löpning, styrka och andning samt genom självkännedom och att ta itu med sådant som skaver.

Ha en fin helg och tack för samtalet❤️

@Tjänstemannen jag känner så väl igen mej i det du skriver, nu få det räcka! Lever i ett förhållande och min fru dricker också, själv så ligger jag oftast på runt 5 enheter varje dag. Ångest på morgonen och fast beslutsam att ”idag blir det lugnt” men likväl så tar jag en öl som triggar igång fram på eftermiddagen, och så rullar det på. Så satans trött på detta nu. Men vi får kämpa på.

@lillajag2003 Hej fina du! Här kommer ett väldigt sent svar. Hoppas du ser det här nu. Jag känner så mycket med dig och det du skrev. Och visst är det jobbigt med julen varje år. Jag önskar jag kunde ge dig en stor kram. Om jag kunde gå tillbaka i tiden och ge mig själv råd när jag var 22 skulle jag säga. Det är inte ditt fel, det finns inget du kan göra, pappa har blivit sjuk. Det viktigaste är att skydda dig själv. Så du inte också blir uppäten av hans sjukdom. Att hitta acceptans, ta avstånd. Öva på självkärlek. Du är värd att få må bra. Vi får sörja våra pappor levande och det är svårt. Men kanske börja med att försöka fokusera på dig själv. Skapa en kontakt med din pappa som känns hanterbar på dina villkor. Fortsätt skriv i forum och sök hjälp på andra plattformar. Stor kram

@Andrahalvlek Förstår att det blir extra pålaga på dig nu när din mamma är krasslig och åkt in på sjukhuset. Det är inte lätt när våra föräldrar blir äldre och får krämpor och att man lätt blir mamma till dem också, som om det inte räckte som det är. Skönt ändå att hon är kvar på sjukhuset i goda händer och hoppas att du kan vila och ta igen dig i helgen. På något sätt tänker jag att det är viktigt att vi inte lägger över för mycket energi och oro på oss själva i dessa situationer och på något sätt lyckas prioritera vårt egna mående också. Speciellt om det är en förälder som lätt tar för mycket av vår energi och att vår egna omsorg om oss själva får det utrymme som krävs.

Sköt om dig och ta hand om dig själv. Ha en fin lördag! Kram❤️

@Tjänstemannen Godmorgon 🌞 Det är extra tufft att bryta när man dricker ensam hemma, jag är/var likadan, mindre mönster att bryta än om man t ex dricker på krogen. Då gäller det att vara innovativ 😊 Ändra kvällsrutiner och unna sig goda grejer och tänka, nu ska jag mysa med mig själv. För mig funkade det med apelsiner, goda bubbelvatten och olika tesorter. Du är väl man gissar jag men jag har haft olika ansiktsbehandlingar, fotvård osv.
Kan väl iofs en man göra också 🌝 Helt enkelt ta hand om sig själv. Använde också receptfria Sedix till natten, superbra.
Min dag 34, aldrig mått bättre!
Mitt längsta alkostopp sedan jag var gravid sist ( hon fyller 34 nu)
Jag kan säga att jag INTE klarat detta utan det stöd och pepp jag fått från andra här på Forumet ❤️ Håll i och håll ut

Fortfarande nykter alkoholist
I dagarna ska jag träffa andra nyktra alkoholister inom länkrörelsen. För mig är länkarna viktig i min strävan att vara nykter. Vi ger inget nykterhets löfte. Bara en önskan att leva ett liv utan alkohol och droger. Vi hjälper och stöttar varandra i den strävan. Önskar alla på forumet en fin fortsättning på året och låter bli att ta det första glaset.//BOX

Jag hoppas verkligen våren kommer med ett bättre mående för dig @Ny dag! Kram❤️

Åh så bra @vår2022! Synd med överbelastningen, det är så tålamodskrävande när man inte kan använda kroppen som man vill!

Trevlig helg! Kram❤️