Senaste kommentarerna i forumet

Toppen @Maud! Jag ser fram emot att få följa din resa! Jag började också snusa efter att slutat röka och slutat med nikotintuggummi😅

@ppilla God morgon 🙏🏼 Apropå din lättretlighet - började du självhjälpsprogrammet? Jag tror det kan vara behjälpligt för dig. Även kalendern har valbar "känsla" när man fyller i den. Jag tänker att du kan ju fylla i den och sen gå tillbaka och titta på statistiken och se när förändringen kom och vad känslan förändrades till tex. Jag tycker att svart på vitt är en motivator.

Önskar dig en fin och nykter dag 🩵

@Silvertärnan God morgon och vilken fin reflektion. I AA -(NA/CA) pratar man om "the window of opportunity" och när jag läser ditt inlägg tänker jag att det var exakt i ditt window du tittade ut. Det kan vara ett ögonblick där rätt sak faller på plats eller händer. Ett möte med en person eller något annat. Tips: "En beroendepodd" avsnitt 146. Jag har förvisso en personlig relation med Jeppe som avsnittet handlar om och trodde han var förlorad men även han fick sitt "window". Om du inte lyssnat på podden alls så gör det! Från början ☺️. Jag tycker personligen att de två första säsongerna gav mig mest men jag fortsätter att lyssna och vissa avsnitt har jag lyssnat om för att de innehåller så mycket bra kunskap, insikter men även likheter i tänk och beteende oavsett vilket som varit ens berusningsmedel. Markus Enochsson (68), My Skarsgård (16), Hanna Hellquist (168) har jag lyssnat om flera gånger! Några andra också såklart. Jag önskar dig en fin måndag 🩵

@Molnet Tack för dina tips. Dina pilar har varit så hjälpsamma🌸 men helt plötsligt så strunta jag i dom. De är när vardagen sätter igång och jag liksom inte hinner stanna upp och tänkta till utan jag tar till alkoholen av bara farten🤯🥲 både av tristess och trötthet.

Ny arbetsdag, jag tänker inte dricka idag. I januari hade jag svårt att styra bilen hem efter jobbet utan en sväng på bolaget. Den vanan har jag brutit. Men det kan gå snabbt att hamna där igen. Min kurator gav mig i uppgift att göra allt lite långsammare, ska försöka med de😅 känna efter hur de känns och vad jag behöver istället för att bara köra på!

Funderar en del på var motivationen att ta tag i drickandet kom ifrån den där helgen i maj. Den har legat och grott i många år. Jag tog lite hjälp av en alkoholcoache för några år sedan men då blev det bara en kort paus. Jag har läst här på forumet länge men i maj så verkar det som att beslutet verkligen slog rot. När jag läser andras trådar där suget, vanan och kanske rädslan för att verkligen försöka sluta beskrivs så känner jag väl igen det. Men samtidigt vill jag också säga - vänta inte med att göra ett riktigt försök att sluta. Bara för en helg, en vecka, och se var det tar dig. Vad har du att förlora på det? Du slipper ångesten, bakfyllan, självbedrägeriet för en stund. Du vinner kanske lite tillit till dig själv och din förmåga att du kan, om du vill. Det är ett sånt fint forum här på AH, mycket förståelse, omtanke om varandra, så för mig har det blivit lite av att jag inte heller vill missbruka den här omtanken och slarva bort den genom att dricka igen, tro att jag plötsligt, som genom ett mirakel, kan ha kontroll igen när jag inte kunnat ha det på 20 år. Det är slut med självbedrägeriet. Jag försöker se mig själv om 5 år, var vill jag vara då? Kommer alkoholen att ta mig till ett psykiskt och fysiskt bättre mående? Nej förstås inte. Så jag behövde förändra mig, utmana mig själv för att kunna återfå lite självrespekt. Siktet inställt på 25 augusti, 3 månader alkoholfri då.

Så har man då trots ovanligt kämpiga dagar som gått tagit sig nyktert igenom ännu en svår vecka. Det blev ett litet stordåd till sist. Ingen rask promenad eller nåt cyklande till nån badvik som man väl hade önskat kanske. Men i alla fall ett lufsande i tofflor till sophuset då jag så här innan dagens slut lyckades att ta mig utanför dörren med en soppåse som var min målsättning. Snart börjar en ny vecka med måndag som vanligt, vilken man ekonomiskt hälsosamt kan avnjuta alkoholfritt som nu väl är lite av det nya normala sett till det här med rutiner. Får se om John Blund nu behagar komma på besök med sin påse med sömnpulver eller om det blir ännu en sömnlös natt. Men kämpar då på hur som helst. För det ska då till bra mycket innan man som nykterkvist ger upp numera. Det händer inte så värst mycket längre, och det mesta går väl bara runt på tomgång, men det är man ju rätt så van vid alltså. Så det är då inget speciellt att gny och gnälla över liksom. Man får väl vara tacksam för den lott man har fått. Känns nu som att man har skrivit av sig det mesta här i stunden, så får väl se när man hamnar vid tangentbordet nästa gång.

Ha det gott allihopa!

Jag pratade med min sambo idag, det var tungt och svårt.
Jag hade skrivit upp vad jag ville säga om hur jag mår, hur det påverkar mig och oss, min oro för honom, min kärlek till honom, när på sista tiden jag mått som bäst och känt mig trygg och nära honom, och att jag önskar att han vill ta steget att söka hjälp. Jag läste rakt av, annars hade jag nog inte fått ur mig nånting.
Han var mest tyst men ställde några få frågor om när jag mår dåligt och vad det är jag vill med hans drickande, han var inte defensiv eller något sånt utan mest tyst bara. Sen gick han och efter en stund gick jag till honom, försäkrade honom om min kärlek till honom och att han nu vet hur jag mår men att vi kan prata mer om det en annan gång. Vi kramades länge och sa sen inget mer om det.
Han sa varken om han är villig att söka hjälp eller inte men jag tror att han behöver smälta samtalet, men eftersom att han inte var direkt anti mot det så känns det som att det finns en chans.
Jag vet än inte hur bra jag nådde fram men jag tror att han lyssnade bra, det känns som det.
Nu på kvällen så kom han med en öl, sa att det är den sista han har hemma och att han ska dricka den. Han öppnade den aldrig medan jag var med, jag gick och la mig efter en stund.
Jag är rädd för att jag nu bara får några veckor utan eller iaf med mindre alkohol innan det trappas upp igen men vi får se, jag ger det några dagar iaf innan jag pratar med honom igen om vad han tänker om det jag sagt.
Jag trodde det skulle kännas mycket lättare nu efter, till viss del gör det det men också tungt, ansträngt och jobbigt. Som att luften var kvav och tung runt oss.
Vi har ju pratat om det tidigare men denna gång var annorlunda. Jag hoppas på en vändning.

Dagen har gått bra. Har städat i stugan, ätit gott, spelat spel, bastat, badat och gått promenader. I morgon åker vi in till byn och fixar lite, handlar och eventuellt käkar något gott där. Saknar inte alkoholen just nu. Det känns nästan som vanligt här i stugan trots att det brukar vara vin till maten, nåt gott, drickbart till kaffet, bastuöl och nån eftermiddagsdrink. Jag har druckit Pepsi Max och Heinekens 0,0 öl istället, vilket funkat bra. Ikväll blev det en kopp te efter bastun. Det känns just nu bra.

@Molnet känns som kommunen hade en hel del. Men det mesta kändes riktat till allt utom ”fungerande alkisar”. Men det fanns en rådgivning. Och VC har beslutat att hjälp mig till slut. Först fick jag beskedet att de ”kunde jag klara själv” , var ju inte så mycket. Men stod på mig lite

@Carisie tack snälla för bra tips!
Har just nu klarat av en vecka. Har gått ganska bra. Dock vart jag iväg på läger med jobbet halva veckan. Och sen har jag varit iväg med familjen under helgen. Det sistnämnda brukar dock kunna slinkas ner något alkoholhaltigt på. Men inte alls. Köpte ett alkoholfritt vin. Just för känslan. Men det smakade som äpplejuice så det blev cola zero istället. Dock känner jag mig både tråkig och låg. Och retligt. Superlättretlig. Försöker se till så jag får ordentligt med mat och sömn. Träning håller jag på ganska mycket med ändå. Men kommer säkert bli extra när semestern kickar in snart och suger efter alkohol kommer. Fick hjälp av en annan VC till slut.
. Ta blodprov, och ett alkotest. Visar testet noll så ska de hjälpa mig lite med suget och skriva ut champral. Kanske kan de hjälpa mig igenom Semesterdagarna. Kanske hjälper det inte alls. Känner inte till forskningen av det hela men om inte annat kan de ju mer än gärna få ge mig lite placeboeffekt. Nu kör vi v 2

@zalkin Härligt att du mår så bra 😍 Nöje och vila varvat är bästa strategin.
Dansa 🕺🏼 pausa ⏸️

Kram 🐘

Dag 11.
Började dagen med ett hårt träningspass igår. Sedan slumpade det sig att jag blev hundvakt på kvällen vilket nog var tur eftersom det började suga i öltarmen och jag nu hade en anledning att skippa att åka till systembolaget. Kvällen blev rätt bra. Åkte till en udde ett par timmar där hunden fick bada. När dom hämtade hunden runt 22 var jag trött. Kunde dock inte sova. Inte så att jag skakade direkt av abstinens eller så med det kändes tomt och konsigt. Tur jag inte hade nån öl hemma för jag vet hur svag jag är när jag börjar resonera med mig själv.

Sov uselt inatt. Kände mig näsan bakfull trots att jag inte druckit en droppe. Lite besviken då jag hade förväntat mig att vakna pigg och utvilad med klar skalle.
Jag är barnledig så jag fick för mig att gå ut och få lite motion innan det utlovade regnet runt lunch. Slutade med att jag tog en längre väg och promenerade i två timmar. Nu har jag precis kommit hem från gymmet efter ett hårt pass marklyft så det vore väl fan om jag inte får sova inatt. Om inte annat av ren utmattning?
Imorgon har jag för första gången jour genom jobbet sedan jag bytte avdelning innan semestern. Jour i 7 dagar innebär att jag inte kan dricka. Eller visst kan jag men om nån ringer en lördagskväll och jag är på fyllan så riskerar jag att få sparken och det tänker jag inte riskera.
Om jag nästa helg sitter och dricker trots det så vet jag att jag passerat en gräns och behöver hjälp på riktigt.

Tack för era hejarop @esterest och @fooliehutten och jag ska till mig detta om ”ett steg i taget”!
Just nu har vi inte en droppe hemma (det sista rök igår), och min man har inga problem med att vänta till fredag för att köpa något ”inför helgen” (det är jag som har problem och sedan inte kan ha öppnade flaskor hemma). Så nu blir min utmaning att inte dra till bolaget de dagar jag har tillgång till bil den här veckan. Det är måndag och onsdag!
Gillar bubbliga och kolsyrade drycker och om jag känner mig stabil inombords räcker det fint med zero- läsk, San Pellegrino, alkoholfri cider eller liknande. Vad har ni för favoritdrycker som jag kan ha missat? Tandläkaren klagade på min emalj förra året och sade att bubbligt i kombo med surt var dåligt så jag borde hålla mig till bubbelvatten och möjligen fun light.. men ska jag kunna minska på vin får det nog faktiskt gå före tänderna…

Imorgon börjar jobbet och då var första sommaren utan alkohol avklarad. Så hur blev det då? Klart det har funnits några kämpiga stunder, när folk korkat första ölen runtx17.00 tiden när solen gassat.. Men jag har utvecklat strategier som funkat och för varje dag blir det enklare, går av sig själv. Senast igår kväll hade jag mitt sista sommargig och det bjöds på mängder av öl, vin och whisky in på kvällskvisten. Var så sjukt nöjd i morse när jag valnade, stack och sprang. Denna sommar skulle jag inte byta ut mot ngt annat. Den har varit fantastiskt och jag har mått bra i kropp och själ, haft mera energi än på många år och också kunnat slappna av på ett annat sätt. Är så nöjd, glad och tacksam över att jag hällde ut alkoholen i vasken den 15 nov, 24. Nästa mål nu är ett år. Allt gott till alla på forumet jag har förmånen att dela resan med😀

@mlejnel jag tänker att det är just det som är så fint med detta forum, det blir lättare att se vad som händer när andra beskriver exakt samma sak.

Man vill så gärna hoppas och tro!

Jag tänker att en del av tillfrisknandet bör innefatta förståelse för vilken skada ens missbruk haft på sin omgivning. För oss var det så, så länge min exman gick i behandlingssamtal. Därefter not so much. Och allt blev till sist mitt fel igen.

Finns det något sätt du kan börja ta hand om din egen process i det här? Kan du få stöd och hjälp av någon med barnen till exempel?

Jag skulle också rekommendera en kontakt med kvinnojouren eller kvinnofridslinjen. Jag tror vi utsätts för saker som successivt normaliseras så vi tror att det inte är så farligt.

Men manipulation och att få en annan person att tvivla på sin uppfattning om verkligheten betecknas som våld. Att manipulera och skifta verkligheten är ju tyvärr exempel på symptom vid alkoholism.

Den där förvirringen det skapar är ofta det som får en att fastna, att inte veta varken ut eller in. Jag tänker att försöka ta små steg kan vara ett sätt att börja ta tillbaka sitt liv om det stora beslutet om eventuell separation känns för svårt just nu.

@stöd jag levde i 11 år med mina barns pappa tills jag bestämde mej att jag vill inte ha ett liv vad det innebär att leva med en alkoholist. Mitt ex fortsatte med sitt missbruk periodvis .Det va 25 år sen vi separerade. Han har varit på behandling flertal gånger .Han har blivit av med jobb , körkort och fått stroke .I våras va han på behandlingshem .Höll sej nykter 3 mån .Nu är det igång igen ..jag själv va 3 dagar på samma behandlingshem för medberoende. Personen som va Vd där hade själv haft ett svårt alkoholmissbruk och drogmissbruk. Han sa en sak som fastnade hos mej alkoholmissbruk är som diabetes 1 ..du har denna sjukdom och kan aldrig bli av med denna sjukdom ...tragiskt ❤

@Sommar85 .Du måste verkligen prioritera dig själv som nummer 1.Din brist på återhämtning & egentid gör att du hamnar i vinfällan & sen orka prestera på jobb.Funkar inte så bra i längden.Då blir man bara ännu tröttare,mer stressad &deppigate.Testa ett nytt sätt att tillbringa tid efter jobbdagarna slut.Ta en promenad i lugn & ro gärna i en park/ natur.Ta en skön dusch.Sätt dig i solstol/soffa och drick sakta ett glas med god a-fri dryck.Middagsbestyr& efterarbete& förbereda morgondagen.En film / ljudbok & natti .Denna rutin hjälper mig.😎Testa!

@Ny dag .Heja heja.Nästa vecka får vi smyga in egentid & rutiner igen så vi är förberedda för jobb efter en lång semester!

@Andrahalvlek 👍🎶🌻😎💯🎶🙏☀️👒🕶️

Det går lite upp och ner i humöret för det mesta. När jag tänker på drickandet av alkohol så var det mera jämngrått, för att inte säga rejält dystert och mörkt. Tvånget att alltid var tvingad att dansa efter alkoholdjävulens pipa var inte kul. Det var ingen fest om man direkt så säger. Man hade ju fastnat i alkoholträsket sittandes med en bedövande deppdrog. Sett så här lite i backspegeln satt man väl ofta kanske och drack för att väl hemsökt av nån mörkrets demon få energi till att göra slut på skiten liksom. Men så har man ju sin barnatro också...

Minns att man ofta var man så obeslutsam och vinglig i dubbel bemärkelse och väl ändå nånstans hade en förhoppning om att det skulle bli bättre tider nån gång. Minns att man år 1999 nån gång på sommaren, tror jag det var, och att det då ju snart skulle slå om till år 2000. Ja det där millennieskiftet som ju var så upphajpat på alla sätt. Ja, då skulle ju allting tydligen sluta att fungera plötsligt. Detta på grund av en knepig siffra i datorernas digitala system. Flygplan skulle trilla ned på marken, trafikljus skulle slockna och maskiner och klockor med mera skulle väl i princip stanna.

Det gavs till och med ut broschyrer om hur man skulle klara millennieskiftet. Men det gick ju hur bra som helst. Det är väl lite så med livet i sig självt också. Man kan så lätt gå och oroa sig för en massa prylar helt i onödan. För nyss så var jag så dyster och tyckte att allting bara var skit. Sedan åt jag ett par goda ostmackor och festade loss på en konservburk med tonfisk tillsammans med ett rejält glas med mjölk. Såg ett roligt klipp på skärmen och sedan blinkade solen i sinnet till fast himlen var grå.

Vem behöver väl alkohol tänkte jag då. För sånt kostar ju bara en massa pengar och drar ju bara helt ned rullgardinen inom en om man som mig är begåvad med dystymi och en tendens till ett allmänt grubbleri om man inte verkligen fokuserar på att ändra tankesätt i stunden vid behov. Ibland kan det räcka med att bara byta plats och ändra vilken stol som man sitter på.

Det tänkte jag en dag här för inte länge sedan när jag satt på en av stolarna på balkongen. Hade suttit där rätt länge på den ena stolen och funderat över meningen med livet och började sakta att mulna till i sinnet. Jaha, vad gör vi nu då tänktes det. Fick då spontant för mig att sätta mig på den andra stolen och blev då nästan lite full i skratt. För på den stolen var det tydligen då lite bättre och gladare energi ansamlat just då. Bytte alltså utsiktspunkt och vy utan att behöva gå många steg vilket var bra då jag var rejält trött och slut den dan.

Man måste som orkeslös dystymiker försöka uppfinna sina egna små metoder för att ta sig igenom jobbiga stunder alltså. Hade jag då istället släpat mig ned till bolaget efter öl, vin och sprit som förr om åren. Då hade jag snart säkert bara fallit in i samma tungsinta tankebanor som fanns innan man helt plötsligt blev nykterkvist. Med största sannolikhet skulle allt bara ha blivit totalt jämngrått, dystert, tungt och allmänt hopplöst igen alltså.

Nog är då skrivterapi ibland rätt så verksamt mot livsleda och plötsligt påkommet alkoholsug om det praktiseras i lagom doser. Vilket väl i stunden faktiskt får erkännas. Men borde nog ransonera på skrivandet för annars går man väl av bara farten och blir författare. Jag som väl mest är road av att göra lite instrumentalmusik liksom. Men det ena utesluter väl inte det andra kanske. Tror att det väl stod nånstans i nån text jag sparat på datorn om att ett eget konstnärligt skapande om man orkar, är bra som terapiform när man känner sig dyster liksom. Det kan vara musik, bild eller nåt annat skapande som faller sig naturligt för en att pyssla med.

Nu skiner solen igen utanför mitt köksfönster och hade jag inte varit så trött så skulle jag nog gått ut och gått en liten sväng. Kanske blir det så lite senare, men först får det allt bli en liten sträckning på sängen då det ju ändå är vilodag och allt liksom. Det var kul att du tittade in här @Andrahalvlek det piggade faktiskt upp så pass att jag skrev lite tok igen som synes. Häftigt att du har en bok på gång, den blir nog intressant. Kanske köper man ett exemplar om den dyker upp i bokhandeln framöver.

Ha det gott kompis!

Söndags-glaset.

Består av iskaffe.

Jag uppdaterar min profilsida varje söndag med veckans glas som har varit. Utelämnandet hjälper mig lite med motivationen.
Förra veckan var jobbig dokumentation. Semester i sitt esse. Sociala event som jag inte riktigt orkade parera. Ångrar inget även om jag blev generad över summeringen. Så det blev desto viktigare att hålla nollan denna veckan.

Känner mig lite ömtålig och skör kring alkohol den här helgen. Vackra sommarkvällar på terrassen är en trigger. Precis som ”sensommar” på stan. Funderar hur vi ska göra med årets kräftskiva.

”Veckoplanerar” nästa vecka och har bara en kväll just nu som behöver ”en plan”.

Jag vinglar fortfarande med känslorna om ”måttligt” är bra nog?
Just nu lägger jag alls äna eventuella glas på restaurang eller när jag är bortbjuden. Dvs inga hemma.
Styr om en del sociala event till fika och brunch men blir istället frustrerad på allt socker! För mig är det nästan lika slitigt! Men landar nog i att nolltolerans blir för slitigt uppdrag för mig. Just nu. Men hoppas kanske lite att ett minimum intag är ett steg närmare.

Söndags-glaset.

Består av iskaffe.

Jag uppdaterar min profilsida varje söndag med veckans glas som har varit. Utelämnandet hjälper mig lite med motivationen.
Förra veckan var jobbig dokumentation. Semester i sitt esse. Sociala event som jag inte riktigt orkade parera. Ångrar inget även om jag blev generad över summeringen. Så det blev desto viktigare att hålla nollan denna veckan.

Känner mig lite ömtålig och skör kring alkohol den här helgen. Vackra sommarkvällar på terrassen är en trigger. Precis som ”sensommar” på stan. Funderar hur vi ska göra med årets kräftskiva.

”Veckoplanerar” nästa vecka och har bara en kväll just nu som behöver ”en plan”.

Jag vinglar fortfarande med känslorna om ”måttligt” är bra nog?
Just nu lägger jag alls äna eventuella glas på restaurang eller när jag är bortbjuden. Dvs inga hemma.
Styr om en del sociala event till fika och brunch men blir istället frustrerad på allt socker! För mig är det nästan lika slitigt! Men landar nog i att nolltolerans blir för slitigt uppdrag för mig. Just nu. Men hoppas kanske lite att ett minimum intag är ett steg närmare.

@Molnet Låter som du haft en kanonsommar 😍 Alkoholfrihet. Liberated.

Kram 🐘

Fyra nyktra veckor idag, och som ska följa av ytterligare en nykter vecka som också blir den sista semesterveckan för denna gång. Saknar inte alkoholen men börjar känna att jag behöver egentid och rutiner igen. Kanske ett kvitto på att semestern varit lång för jag känner ingen jobbångest inför att börja jobba om en dryg vecka.

@2ansikten .Igår har varit & går inte att ändra på.Det är bara att acceptera.Imorgon vet vi inget om.Så oro över morgondagen är onödigt.Den dag vi har är idag.Och genom att göra nyktra val idag som gynnar vårt välmående så har vi en bra grund för att dagen & morgondagen blir så bra det går.Håller med Alla föregående talare.Prova olika aktiviteter är bra.Fylla tiden med nyktra aktiviteter.Våga prova nytt.Ta upp gamla intressen osv.Som en slags lek.Vara upptäcktsresande i sitt eget nya nyktra liv.Att lita på processen.Besattheten kommer att ge med sig med tiden.Men tankarna,suget efter vin/ flykt/ paus/dimma kan sitta i länge.Därför är det så viktigt att testa olika verktyg & strategier för att minska & hantera sådana känsliga stunder.Stresshantering.enkla sysselsättningar.Roliga aktiviteter att se fram emot.Och du kan väl fortfarande planera trevliga middagar & event som nykter.Duka fint,förbereda osv.Tex.Ett kaffekalas med hembakt/Afternoon Tea,Grillning med kubb/ bowl i trädgården.Eller en 3-rätters middag med nya,roliga a-fria drycker.Fler än man tror som kommer att uppskatta det.Välkommen hit!