skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Geggan Det blir ju det! Att komma hem när man har varit borta är hundra procent njutning. Tycker både jag och hunden. Men den känslan upplever man inte om man inte reser iväg då och då. För mycket och för lite skämmer allt.

Resan var toppen - dit åker vi igen! En bilresa på 1,5 timme enkel resa och en natt i stuga är precis lagom. Regnade en del men jag fick ihop mina steg med råge ändå.

Och jag hann hem i god tid för att fixa veckans matlådor, och det kändes okej att jobba idag. En hållbar helgresa, och en hållbar jobbvardag 😍

Kram 🐘


skrev Geggan i Framåt

Sista veckan på landet! Ganska mätt efter 9 veckor. Lite visiter några dagar i rad- kul. Skjutit upp andra till nästa år. Äldsta dottern m familj kom idag. Noterar hur hon, som nu redan har stora barn,r mkt mera tillgänglig mot mig. Hennes syster har dels sexåringen, dels alltid lite jobb med dig som gör att hon är lite frånvarande. Jag tänker förstås: beror det på mig? Tror ändå inte det. Går lite i vågor, vem som känns närmast. Underbara kvinnor båda två, redan medelålders! 🥰🥰🌞


skrev Geggan i Det är aldrig försent

@Sattva roligt med bröllop! Känns som att ditt nya liv börjar ta form och att du gör vad du vill göra. Kram! 🥰


skrev Geggan i Andra halvlek har inletts

Heja @Andrahalvlek ! Roligt att ni är på utflykt! Ja, man behöver lätta på rumpan ibland. Sen blir det dubbelt skönt att komma hem! 🤗😎


skrev Silvertärnan i Nu ska jag ta makten över mitt liv

@Carisie jag har lyssnat på podden, den gick varm under pandemin på skogspromenader med hunden och jag har fortsatt lyssna på den och andra. Jag visste innerst inne hela tiden att jag inte kan dricka måttligt, det måste bli antingen eller för mig. Med åren kom smygandet, skadorna, sluddret med grannarna, bråken med maken, orken som tröt. Jag var väldigt medveten om problemet, visste vad jag måste göra om jag inte skulle halka längre ner. Jag längtar till lugnet som ni som varit nyktra länge känner, det vill jag också känna🙂.


skrev Silvertärnan i Nu ska jag ta makten över mitt liv

@Carisie @Himmelellerhelvette @vår2022 @Molnet ja alkoholen har inte gjort mycket gott för mig. Några år av drickande på ganska normal nivå men resten alldeles för mycket och för ofta. Senaste åren la jag till drickande även på vardagar. Vin till maten onsdag/torsdag (och med det smygandet). I maj adderades tråkigheter relaterat till jobbet också, den plats jag trivts så bra på genom livet. Plötsligt var det som att jag såg mitt liv utifrån, påfrestningarna på jobbet, planera drickandet, handla och gömma alkohol, dricka och smygdricka. Det var ett väldigt tråkigt, tomt och ledsamt liv jag ordnat åt mig själv. Snart flyttar yngsta barnet ut, vad ska jag då göra? Fortsätta supa, bli äldre, få ont i kroppen, enbart ha tillräckligt med energi att ta mig till bolaget, gömma och smyga, ljuga för familjen och mig själv. Så himla futtigt. I maj växte mitt jävlaranamma "nu får det räcka" så pass att jag kände att "nu händer det" nu är det dags. Jag var redo för förändring. Tack för ert stöd, det hjälper så mycket 🙏.


skrev Stinalotta i Värdelös

@Lady175 då var dagen kommen! 💪🏻 Hur har det gått för dig dessa sista veckor?


skrev Andrahalvlek i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Det är absolut inte ett försvarstal, du beskriver en mammas och dotters sätt att försöka hantera livet. Jag skulle aldrig heller neka min dotter att komma! Men det är viktigt att prata om det, som nu när du skriver och när du pratar med din terapeut, för det påverkar dig massor ❤️ Så fortsätt skriva, vi har alla våra personliga kamper och de flesta är många gånger en orsak till att vi har druckit. För att orka. För att slippa tänka en kort stund.

Kram 🐘


skrev Dan_Måne i Är det verkligen möjligt att förändra sig?

@vår2022 wrote:"När jag sov dåligt tänkte jag att återhämtning och avgiftning sker och då blev det lättare att orka med och jag var i alla fall inte bakis!😁."

Tack. Ska försöka tänka så! :)


skrev Silvertärnan i Startar alkoholprogrammet nu och det behövs verkligen

I början av min nykterhet, i maj, köpte jag alla alkoholfria öl jag kunde hitta. Det var lite kul med ölprovning och jag gillar St:Eriks, A ship full of IPA och Heineken, för att nämna några. Alkoholfritt vin är gott också, som Oddbirds blanc de blanc. Röda viner har jag ännu inte hittat nån bra. Mino Limonata är god, Pepsi Max också. Jag undviker Systembolaget ännu men de har ju mycket att testa. Fläder i alla dess former är ju gott och läskande också.


skrev mgaaaa i Semestertider - mitt stora fall

Mitt alkoholproblem – en öppen berättelse

I mars i år kom ett brutalt uppvaknande. Jag mådde riktigt dåligt – alkoholen hade på något sätt tagit kontroll över mitt liv. Jag räknade ständigt på hur mycket som fanns hemma, såg till att alltid ha tillräckligt för att kunna bli full. Det blev min vardag. Men just där och då bestämde jag mig – det räckte. Jag valde att sluta helt.

Och det funkade. Inte en droppe på 15 veckor. Under den tiden mådde jag bättre än på väldigt, väldigt länge. Jag gick ner i vikt, sov bättre, blev gladare, hade mer energi – det som tidigare känts omöjligt fixade jag hur lätt som helst. Jag kände mig nästan som Superman.

Sen kom semestern. Vi åkte ner till Spanien för att hälsa på vänner. Första dagarna drack jag inget – men så en kväll föll jag dit. Tänkte: ”Äh, jag är ju stark nu – en kväll gör inget.” Och det gjorde det inte – just då. Det gick bra. Ingen bakfylla, inget sug efter mer. Så jag drack några kvällar till. Fortfarande under kontroll.

Men väl hemma fortsatte jag i semestermode. Det var lugnt – tills vi hade ett annat par över på middag. Jag och han hamnade i en rejäl blöt kväll. Och sen… tappade jag greppet. De senaste fyra dagarna har jag druckit mycket. För mycket.

Nu sitter jag här, med ångest, skakningar, kallsvettningar och en överväldigande känsla av skam. Jag mår dåligt – både fysiskt och psykiskt.

Jag skriver det här inte för att få tröst, utan för att påminna mig själv (och kanske någon annan där ute) att det här är något jag måste ta på allvar. Jag har ett alkoholproblem. Och det är inget jag kan lura mig själv att jag inte har – oavsett hur bra det ”funkar” vissa dagar.

Det här är inte slutet på resan – men det är ett tydligt tecken på att jag behöver fortsätta kämpa, ärligt och helhjärtat. Jag vet att jag mår bättre utan. Och jag vet att jag kan – för jag har gjort det förut.


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Himmelellerhelvette ❤️Du behöver inte be om ursäkt för vare sig det ena el andra. Jag vet att du menar väl och vill att jag ska må bra🙏🏻 Jag tänker att vara ett barn och se sin mamma bli psykotisk måste vara jätteläskigt😱Att se den man älskar och som ska ta hand om en bli en helt annan person kan man inte förstå själv som barn utan man behöver en annan vuxen som förklarar och stöttar🙏🏻

@Andrahalvlek❤️ Tack för ditt inlägg, om dina mammakänslor samt dina tankar och råd🙏🏻

Vad jag kommer skriva nu kan låta som ett försvar vilket det inte är för jag behöver inte försvara mig utan mer berätta om hur det är för mig.

När våra barn var från småbarnsåldern upp t tonåren var det enkelt att vara mamma. Men, när vår son kom i tonåren ställdes det helt andra krav på oss föräldrar. Under några år var det riktigt tufft! Jag var rädd att något skulle hända honom och jag tvivlade på min betydelse för honom. När dottern var ca 16, 17 år började nog hennes bipolaritet vilket vi inte visste då. Hon var verkligen utmanande och kunde dra iväg som längst var hon borta i tio dagar utan att vi visste var hon var men kunde få ett enda ord som svar på SMS. Under denna tiden blev hon helt ensam i skolan pga en konflikt. Jag blev även då väldigt tvivlande på mig själv vad det gällde betydelsen för min dotter. Denna tvivlan berodde mycket på min dåliga självkänsla. När hon sedan blev sitt vanliga jag så var hon inte alls särskilt krävande. Jag satte nog lite snäva gränser pga min rädsla av att förlora. Vi har pratat mycket om detta.
Senaste gången hon var manisk var hon inte lika arg som tidigare. När hon låg inne nu vid jul så var hon inte manisk och hon lyssnade mycket på vad jag sa.
Jag skulle vilja säga att vår dotter kräver aldrig ngt från oss snarare tvärtom vill klara sig själv. Fast, hon ber om hjälp när hon känner att hon behöver. Hon har mycket dålig ekonomi. Hon ber aldrig om matlådor men jag ger henne det emellanåt ändå. Hon skulle hellre äta ris en hel vecka utan behöva be om mat. Maken hjälper henne att sköta ekonomin.

Om hon inte hör av sig på några dagar så behöver det inte ha hänt ngt men jag är lite för traumatiserad för att bara låta det bero. Fast jag jobbar på det. Sedan kan hon komma flera dagar i rad t oss el ringa. Det är lite som att klippa navelsträngen många gånger om. Jag skulle aldrig neka henne att komma t oss såvida jag inte har ngt inbokat. Det skulle jag inte heller m min son. Även om jag kände att jag behövde vara själv. Dottern är ju också ett mycket trevligt sällskap.

Det här lät ju ändå som ett försvarstal🙈 men det är så här det är. Jag jobbar på vissa områden tillsammans med min terapeut för att kunna släppa taget. Vissa områden kommer hon alltid behöva stöd med. Men mycket ligger hos mig att kunna vila i känslan att det behöver inte ha hänt ngt om vi inte har kontakt. Att jag inte kan rädda henne ur ensamhet. Men jag är också som jag är. Som min terapeut säger ” Du är mycket moderlig”. Även om jag hade det bra i min barndom så kompenserar jag ändå för vad jag saknade till min barn. Faktum är att hon försöker göra något nästan varje dag. Nästa vecka ska hon börja arbetsträna. Men likväl är hon ensam och utsatt. Och jag tycker inte vården tar sitt ansvar fullt ut.

Kram🤗


skrev Andrahalvlek i Hurtbulle med hemlighet.

@Maud Jag tillhör din hejaklack! You go girl!

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i 4 års drickande …

@Chachi Välkommen hit! Skriv och läs mycket här på forumet så kommer pusselbitarna falla på plats så sakta en i taget. Det är med missbruk som med ångest, det krävs acceptans innan man ens kan försöka börja jobba med sig själv.

Nu är det så här. Jag vill inte ha det så här. Jag ska göra något åt det. Jag vill göra något åt det. Sen måste viljan vara genuin, inifrån och ut. Inget påklistrat hittepå.

Tre nyktra månader är en bra start, då hinner både kropp och knopp läka litegrann.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i 30 dagar

@Shiba Grattis till dina första 30 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Fortsätt som du gjort hittills, fördelarna ramlar in efterhand. Skriv mycket, det funkar som en slags självterapi. Alkoholen är ofta bara ett symtom - det är orsakerna till att vi dricker som vi måste ta itu med, en grej i taget.

Kram 🐘


skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

@Himmelellerhelvette Känner absolut igen mig i allt du skriver. Precis så känner jag det också. Nu är vi på sjön och det finns typ 0 privacy vilket är extremt utmanande. Alla ska vara tillsammans hela tiden, vi är några båtar som är ute tillsammans… Jag försöker dra mig undan så gott det går för att inte bli tokig. Min familj älskar det så jag får liksom bara hänga med.
Jag skulle egentligen inte klaga då jag har ett fantastiskt liv med fantastiska möjligheter och jag skäms lite för det men så är det!
Detta år har jag blivit mera medveten över mina behov för att sedan inte krascha totalt när jag väl kommer hem.
Känns skönt att veta att vi är flera som har det så här för jag känner mig urusel som människa. Stor kram 🥰❤️


skrev Maud i Hurtbulle med hemlighet.

Då är dagen D här. Den snysfria första dagen.
Slängde dosan 06.50 innan hemgång från jobbet. Den här gången behöver jag inte sluta att dricka vin för att inte trigga nikotinsuget. Det är redan gjort ju.
Så här långt går det bra. Bara letat efter dosan ett par ggr....Men så har jag ju sovit till nyss oxå...
Jag kommer att få abstinens det vet jag men det är övergående och det är det som ska få mig nikotinfri. Just det där att stå emot suget o rida ut de där stunderna. Bita ihop o bara andas igenom. Egentligen samma grej som jag gjort med alkoholen men lite tätare o mer i stund o vardag.
Det här klarar jag!


skrev Emmi88 i Vad är måttligt?

Hej! Jag dricker gärna alkohol på middag med vänner/partner, jobbfest, julbord, middag hemma, vin på altanen etc. Dricker aldrig ensam. Men jag dricker ganska snabbt när jag dricker och dricker många gånger för mycket. Förr när jag var yngre hade jag problem med att jag blev ibland våldsam och väldigt otrevlig. Nu är det bättre men jag spyr väldigt ofta och blir ofta så bakis att jag blir kvar i sängen dagen efter. Med ångest. Ibland minnesluckor och ibland bara ångest över saker jag sagt, eller kan ha sagt.. Jag fick nog för 1/2år sen då jag försökt att få bort dessa tillfällen och hålla mig till att dricka lagom och så mycket att jag inte blir så bakfull men misslyckats flera gånger. Jag drack sen inget på 6månader. Var inte jobbigt, bara socialt att inte dricka på fest och så. Under semestern ville jag testa igen. Gjorde upp några planer. 2 av 4 tillfällen gick det bra eller om det bara var tur. Men de andra 2 blev jag kvar i sängen bakfull efter att ha spytt hela natten.. Vissa säger att man kan bli ”lite bakis efter en kul kväll”. Hur mår de som dricker måttligt? När har man problem? Jag kan som sagt hantera det ibland men ibland spårar det. Jag vill kunna dricka måttligt med vin till mat, vara med på julfester etc men jag är så trött på att bli så bakfull och också rädd för de gångerna jag dricker mycket vad jag säger till andra och hur man betett sig. Jag ser inte att jag har jättestora problem med alkohol men ändå att det känns som ett problem. Hur tänker ni?


skrev Molnet i Sikta mot nykterhet

@högtuppinorr .Wow.Wow & du stod emot det jobbiga suget & de besatta tankarna efter A.Det är stort.Du höll ditt löfte till dig själv!Det är så man växer,skapar tillit till sig själv, sinnesro & självförtroende.Du ser att det är möjligt att vara nykter & stå emot starka sug.Vad gjorde du istället för att dricka A?Har du testat några strategier & verktyg?Och ett stort varmt grattis till 14 nyktra dagar.En fin gåva du gett dig själv att låta kropp & knopp läka genom att avstå från alkohol.Snyggt jobbat!


skrev Molnet i Nu ska jag ta makten över mitt liv

@Silvertärnan .Fina insikter.Tror åxå att rädslan över att släppa ” snutte-filten” A är en bidragande faktor till att man dröjt så länge till att man tagit tag i sitt problematiska drickande.Vad ska man då ta till när ångest, oro & stress skriker?Vad ska man ta vägen med sina känslor av att vara arg, ledsen, besviken & sviken?Vad ska man kurera sig med då.Man tog den enklaste & snabbaste vägen via vin.Trodde man tills man kände att pimplandet sög musten ur en.Man mådde fysiskt & psykiskt dåligt.Noll energi att göra saker på to-do-list ja till roliga saker med.Man försummade nära & kära.Till slut insåg man att det fick va nog.Iallafall var det så för mig .Då & där fanns det ett ” öppet fönster” till förändring.Och under tiden som nykter har man förstått att 50% av allt det som var dåligt i livet berodde på alkoholens bieffekter.50% att arbeta med sig själv genom nya vanor & Verktyg som HALT.Heja oss som kämpar för en hållbar nykterhet & ett bättre liv.


skrev högtuppinorr i Sikta mot nykterhet

God morgon!
Igår var suget stort och mycket velande om jag ändå inte skulle köpa ett 6-pack och hålla mig till bara det fatet jag ändå vet att det slutar alltid med att jag köper mer när dom börjar ta slut. Sen landade jag i att jag faktiskt uppnår mitt delmål på 14 dagar nykterhet om jag avstår så idag vaknade jag upp stolt över mig själv och konstaterar att jag varit nykter 14 dagar i rad vilket inte hänt på flera år, måste säga att jag är så sjukt stolt över mig själv 😊


skrev Molnet i 30 dagar

@Shiba .Välkommen hit.Att använda AH som en dagbok/journal är toppen.Att bolla tankar,känslor,erfarenheter & kunskaper med andra härinne på forumet är till extrem stor hjälp.Läs & skriv här ofta.Grattis till 1 månad.Stort.


skrev Molnet i 4 års drickande …

@Chachi .Hej & välkommen hit till AH som fungerar som ett anonymt stödforum.Det kan verkligen vara en utmaning att sluta med A.Läs & skriv här ofta.Gör alkoholprogrammet härinne på AH som du hittar under stöd.Låter som att du behöver börja med en paus från A, då ditt drickande fortsatt att eskalera.Sätt ett mål.Börja med en nykter dag.Nykter helg,vecka,månad,3 mån. Prata med någon:
Att dela dina tankar och känslor med en vän, familjemedlem eller terapeut kan vara stödjande.
Hitta alternativa aktiviteter:
Ersätt alkoholen med hälsosammare vanor och aktiviteter som får dig att må bra.
Sätt upp realistiska mål:
Börja med att minska ditt intag eller ha nyktra perioder.
Undvik frestelser:
Ta bort alkohol från ditt hem och undvik situationer där du vet att du brukar dricka.
Lär dig hantera sug:
Var förberedd på att suget kan komma och gå, och hitta sätt att hantera det utan att dricka.
Var stolt över dina framsteg:
Notera och fira dina framgångar, även de små stegen.
AA erbjuder gemenskap och stöd för alkoholberoende genom möten och delning av erfarenheter.
Behandling:
Det finns olika typer av behandling, inklusive medicinering, psykologisk behandling och självhjälpsgrupper.
Viktigt att komma ihåg:
Det är okej att be om hjälp: Det är ett tecken på styrka att söka stöd när du behöver det.
Du är inte ensam: Många människor kämpar med alkoholproblem och det finns hjälp att få.
Återfall är en del av processen: Det är viktigt att inte ge upp om du skulle få ett återfall, utan fortsätta kämpa. Och återigen varmt välkommen hit!


skrev Chachi i 4 års drickande …

Hej!
Börjat få rejäla humörsvägningar när jag dricker, skriker & börjar gråta. Skämmer ut mig gång på gång.

Det började 2021 när min dåvarande sambo jag levt ihop med i 15 år var otrogen när jag hade deckat i samma säng. Allt sket sig & jag flyttade till en nyrenoverad 1a mitt istan & skulle bo själv för första gången i mitt liv.

Med det kom singellivet igång, jag drack varje dag för att dämpa sorgen. Idag inser jag att jag bara gjorde allt värre. Gick hem med massa olika, vissa minns jag inte ens för jag var så alkoholpåverkad. Åt inget & rasade 11kg i vikt, blev sjukskriven från jobbet.

En September-dag 2022 gick jag på en dejt med en person jag tyckte var fin. Personen fick mig att känna känslor jag inte känt på länge. Vi gav oss in i relation en tid efter & har idag varit tillsammans i 3 år. Men har jag druckit mindre? Absolut inte! Har också fått min sambo till medberoende & det dricks vin i stort sett varje dag. Köper hem box efter box, går ut & äter och dricker. I mitt fall är det sånt fokus på alkoholen. VART man kan dricka, OM man kan dricka. Följer ofta inte med på saker om det inte finns alkohol i närheten.
Ska börja med en vit månad men vet att jag behöver längre tid än så.

Hur ska jag tänka bort alkoholen denna tiden?