Senaste kommentarerna i forumet

@Maud Var beredd på att allt känns meningslöst och grått ett tag. Har aldrig själv försökt sluta, men jag har försökt sluta röka ett antal hundra gånger. Lyckades inte förrän jag började snusa.

Nu blir jag sugen på att sluta. Jag har växlat ner från brunt till vitt snus, nästa gång tar jag en lägre styrka, nästa steg efter det är att öka pauserna mellan varje prilla osv. Får suga på den karamellen ett tag känner jag. Smart att föra över pengar! Det ska jag fundera över också 🤔

Kram 🐘

Söndag och vilodag har det gått och blivit igen. Vaknade för någon timme sedan efter att ha sovit lite halvbra så där, men då mer än ingenting alls egentligen. Vilket ju är rätt så vanligt och inget nytt för mig som dystymiker. Sitter här vid mitt köksbord och dricker. Ja, ingen alkohol som var mitt rätt så vanliga beteende i många år fram tills för lite drygt 1 år och 9 månader sedan. Nej, det som jag har i mitt glas nu är bara helt vanligt kallt kranvatten. Så på den punkten är då allt gott och väl.

I många år när jag överkonsumerade alkohol så gick jag som oftast med en känsla av att jag satt och slog mig själv i skallen med en flaska alkohol för att orka stå ut med tillvaron. Man lär sig mycket om beroendeproblematik, hjärnan och psykologi om man dagligen läser information om skaderisker kopplat till hög alkoholkonsumtion och annan beroendeproblematik. Man lär sig även hur man identifierar sin triggerpunkter som kan få en till att återfalla i ett skadligt mönster av drickande.

Det är rätt så naturligt att det man dagligen fokuserar på, det ger tillväxt inom det område man går inför att lära sig lite mer ingående om. Tänkte nyss på hur vanligt det är att man byter ett osunt beteende som kanske ett slentrianmässigt berusningsdrickande mot ett annat och mindre skadligt beteende.

Det som verkar harmlöst först kan ändå utan att man först kanske är medveten om det eskalera till något psykologiskt betungande om man inte drar i handbromsen om det känns dags att göra så. Det är så lätt hänt att man liksom försöker att springa ifrån sig själv med överdriven träning eller kanske olika självuppoffrande aktiviteter.

Kanske handlar det om att bli en hängiven volontär i någon förening för att därigenom försöka att styra om ett tidigare skadligt beteende med andra aktiviteter. Något som på sikt om det går till överdrift kan bli ett beteendeproblem i sig men på andra sätt. Det kanske inte direkt omgående blir till något fysiskt och ekonomiskt skadligt.

Men med tiden kan ett allt för stort fokus på att kanske dagligen delta på sociala media smyga sig på. För att kanske sedan ökas ut till att upplevas psykologiskt betungande eller bli till en stor krävande tidstjuv på olika sätt. Tänker här på att inte minst eget skapande som musik, eller andlig utveckling om man nu som jag är intresserad av en sådan då kan bli eftersatt.

För mycket och för lite skämmer allt heter det väl alltså. Ställde för skojs skull en fråga i en sökmotor om huruvida man kan bli beroende av internet och sociala medier. Detta fast jag väl egentligen redan visste att det i dagens värld av datorer och mobiler är en realitet för rätt så många. För nästan alla går ju omkring som i trans och stirrar på sina mobiler.

Detta då inte minst sådana personer som likt mig har att dras med olika psykologiska utmaningar och väl avskärmar sig med teknikens hjälp. Kom spontant nyss att hamna på en sida på nätet som fokuserar på psykologi, kognitiv beteende terapi och beteendeproblematik. Såg att det var många varningsklockor som ringde för mig när det gäller inte minst mitt eget skrivande på detta forum. Det har ju lite sett i backspegeln så här blivit alldeles för mycket skrivande vilket jag har känt en lång tid.

Har ju försökt att sluta med skrivandet, eller åtminstone att bli lite mer måttlig på den punkten, men fallit tillbaka i ett överdrivet skrivmönster fast jag inte ens fått ut något speciellt positivt i form av nån överväldigande bekräftelse. Det är alltså inte så värst många som har varit in på min sida kallad Promillebikt detta år. Detta är jag då tacksam för när jag nu ska försöka att ransonera på skrivandet.

Då sådant skapar dopaminkickar som enligt experter på det psykologiska, beroende och sociala medier skrivit uttryckligt att sådant lätt driver på vissa personer till överkonsumtion av skärmtid. Sådana som jag ska väl egentligen inte ägna allt för mycket tid åt nätet, mobiler och datoriserade konversationer verkar det alltså som.

Ska med början av nästa vecka och måndag alltså göra ett nytt försök att bli mer måttlig som skribent och läsa lite mer, och skriva lite mindre på detta eminenta forum. Får se hur det går och om jag klarar av det eller spårar ur och skriver som av ett inre tvång inom kort igen. Nog är det märkligt hur lätt det kan vara att byta ett beroende till ett annat. Nej, nu får det vara bra med skrivande på ett tag för nu är det dags för frukost sade magen med ett litet knorrande.

Ha det gott!

@Himmelellerhelvette nån skrev i en tråd att man skrattar hjärtligare som nykter, det var så härligt beskrivet🙂. Det är så nytt att inte döva sig och så speciellt att man nu håller på att bli sitt rätta jag igen efter 20 år av konstgjort känsloliv. Jag känner att jag är ute i nya marker och upptäcker mig själv. Spännande, jobbigt, intressant och lite läskigt på samma gång.

@Himmelellerhelvette Att läsa och lyssna på allt om snusets fördärv är min plan oxå.
Inhandlat lite hjälpmedel från apoteket. Idag ska hemmet godissaneras och bra " stoppa i munnen snacks köpas".
En liten dagbok ligger redan för att logga dagarna. Ett konto ska öppnas som ska heta " snus" där 47 riksdaler om dagen ska sättas in. Funderar lite på att sätta in även 225 varje lördag som symbol för de pengar jag sparar på icke i köpt vin på en vecka. Det är det beloppet jag snittade på innan jag slutade att dricka.
Sätta över pengar manuellt så att jag verkligen ser vinsten dagligen. Jag är riktigt taggad så jag har bestämt mig för att göra plågan kort och köra snusfritt från imorgon.
Sug tabletter och spray endast om det blir förjävligt i yttersta nödfall.

Äntligen har lugnet lagt sig över staden. En och annan eftersläntrare vandrar genom staden men nu är stadsfesten över för iår.
Såååå skönt!!!

Jag ska ladda för nattjobb o plugga på snusvett, tvätta o motionera. Ett par timmars sömn i em för att hantera nattpasset smärtfritt.

Längtar lite till imorgon för att ta tag i Tant Sugs kusin som kallas tjatiga Nikotinlina.

Må så gott alla 🥰

@Varafrisk Men shit, vilken vurpa. Hoppas verkligen inte du får mer ont. Och tur i oturen att du inte bröt något, vad det verkar. Det är bedrövligt att kroppen blir så stel och motsträvig med åren, men jag tror som du att träning är enda sättet. Bli sittande är det värsta vi kan göra.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️Tack för dina ord🙏🏻

@Sattva❤️ Och, tack för dina ord🙏🏻

Ja, här i Tällberg är det så vackert och rofyllt. Det sägs att Tällberg ska vara Sveriges mest hotelltätaste by. Här har man verkligen lyckats behålla de typiska husen som finns i Dalarna. Idag har det varit ihållande regn nästan hela dagen men det har ändå varit en bra dag förutom när jag blev väldigt mörbultad.
Nu så här efteråt så undrar jag verkligen hur det gick till🤔Skulle vilja se det på film😁
Min man och jag var ute och såg oss omkring. Jag behövde uträtta behov nr 1 för mig är det inga problem att göra det ut i naturen. Så, min man körde intill en väg med grus inte med småsten utan lite större. Lite längre upp på vägen fanns en bom av järn/stål. Jag tänkte att om jag försökte böja mig riktigt mycket skulle jag nog komma under bommen. Men, till saken hör ju att jag är väldigt stel, överviktig och lite artrosknä. Så, jag böjde mig inte så mycket som jag behövde utan fick bommen i ryggen och på något konstigt vis så slog jag en bakåtvolt ner i ett dike. Jag hade svårt att komma upp så jag ropar på min man. Min man sitter i bilen och hör inte först att jag ropar på honom för trafiken som åker förbi. Men, sedan hör han mig ropa men ser mig inte eftersom jag ligger i diket🙈😅 Till slut kommer han. Jag är smutsig på klänningsryggen, blöt och våt i håret. Nu har jag bulor, blåmärke och är öm på ben, knä, armen och ryggen. Jag blir lite ledsen för att jag är så fruktansvärt stel och jag har min övervikt. Jag är ju ”bara” 62 år…det här är ju en påminnelse om hur viktigt det är med träning, att motion är en färskvara och måste underhållas!!!
Så, det är bara fortsätta träna för att må bra och att kroppen ska hålla!

Skulle vilja tillägga när det gäller min dotter att jag är traumatiserad pga händelser som skett när min dotter fått maniska skov. Då är hon så utsatt och den rädsla som jag har känt då är nästintill ohanterbar för mig. Fast när jag är m henne då är jag stabil. I julas när hon låg inne så var hon inte manisk men så ångestfylld. Det är den värsta ångest jag någonsin sett som ledde t psykotiska inslag. Det är som två helt olika personer.
Och, som mamma så byts jag inte ut jag finns där till skillnad från alla dessa olika människor som hon har mött inom vården.

Nu ska jag sova, hoppas att jag kan sova med denna mörbultade kropp🙏🏻😴

Kram😍

@Källarmannen Hej, jag undrar om du pratat med din fru om att du upplever att du dricker för mycket? Om hon inte vet om det och stöttar dig ( och inte föreslår att ni ska dricka) blir det nog svårt för dig att göra någon förändring…
Min man dricker måttligt, men föreslår aldrig att jag ska dricka.

Så skönt för dig @rabbitgirl ❤️ Jag tror nog säkert att några få kanske kan klara av att lära sig efter ett destruktivt drickande men jag tror det är oerhört sällsynt! Ett råd du kan få som du inte bett om är att checka av med dig själv om ett år, två, fem år o.s.v. se om det fortfarande håller sig så stabilt som det gör nu, då har du hittat rätt för dig. Kram❤️

Jag förstår känslan @Silvertärnan ❤️ Jag upplevde att känslorna var väldigt starka de första månaderna in i nykterheten! Jag reagerade ofta på hur starkt allt kändes och jag tror också det beror på att vi druckit på alla känslor innan så vi vet inte riktigt hur känslor känns, speciellt de jobbiga men även när jag var glad kunde jag känna så oerhört starkt och bli så glad över hur skönt det var att bara låta det spira i mig. Jag har fått lära mig att känna alla jobbiga känslor genom mina nyktra år och det blir lättare och lättare att navigera. Kram

@Andrahalvlek tusen tack för stödet. Jag överrumplades verkligen av de här känslorna idag. Som du skriver så inser jag att gråta, vara ledsen och låta saker komma ut är mycket bättre än att försöka kväva känslorna. Måste bara öva lite mer på det. Kram!

Känner så väl igen känslan av "men jag vet inte ens vad jag vill göra". Den är skrämmande. Men så som många beskriver det så har alkoholen berövat oss möjligheten att ens hitta något spännande eftersom så otroligt mycket tid går åt till att planera vårt drickande, dricka, vara bakis och seg. Det är också viktigt att inse att sluta dricka inte bara handlar om det, det handlar så mycket mer om att omdefiniera vem man är, vad man mår bra av, vad man måste undvika för att må bra. Det finns ofta väldigt mycket under ytan som man trängt undan länge pga av alkoholen, saker man knappt är medveten om innan man är nykter en period. Man ger sig in på en spännande resa som nykter. Prova! 🙂

@Silvertärnan Så är det. När vi inte häller alkohol på våra känslor så känns de mer. Ilska, ledsenhet - och glädje! Ilska kände jag massor i början, så det bara bubblade inom mig. Men jag lärde mig att inte reagera i affekt, tänka igenom noga först, helst sova på saken.

Tiden efter barnen är tuff inledningsvis. Som om det finns stora tomrum i ens tillvaro. Det är värt att sörja, och med tiden skapar man en vuxen relation till sina barn, som också är fantastisk. Men det tar tid att vänja sig, hitta nya intressen. Fylla tomrummen.

Min upplevelse är att alla känslor mår bra av att få kännas mycket. Processas. Då kommer man ut på andra sidan till slut. Häller vi alkohol på dem kväver vi dem. Tillfälligt. De finns kvar inuti oss, kan komma ut i form av ångest. Gråta är bättre, det lättar på trycket.

Lider med dig, det är en tuff tid. Tog mig flera år att gilla läget fullt ut.

Kram 🐘

Skrev här för mycket länge sen. Idag vill jag reflektera över min historia och olika faser av beroendet. Det kan gå och fungera på så många olika sätt med ett beroende.
Fas 1
Drack mycket, 2016 var jag definitivt beroende. Smygdrickande, ett par gånger sjukskriven från jobbet pga bakfyllan, gjorde bort mig på flera fester, allmänt kaos. Drack i princip varje dag. 2 december fick jag panik och bestämde mig att sluta tvärt. Det gick.
Fas 2
Var helt alkoholfri under flera år. I början hade jag ganska starkt sug, mådde inte bra. Sedan gick suget över, men blev allmänt frustrerad av att inte kunna göra hur jag vill, leva som jag vill. Kunna äta god middag med ett glas vin.
Fas 3
Sen började jag dricka en del. Det var absolut inte lika mycket som förut, bara på helgerna, men det hände, kanske en gång per 3 månader att jag var bakfull morgonen därpå. Lite fel blev det ibland, men jag skulle kalla det för måttligt ändå. Kunde låta bli under 2-3 veckor, men som sagt, ibland blev det för mycket och det irriterade mig.
Fas 4
Pappa gick bort. Bestämde mig att lägga i bromsen. Drack ingenting under 1 år.
Fas 5 (nu)
Jag kan verkligen dricka måttligt. Sällan mer än 1 glas vin och en drink. Dricker oftast till maten, kanske 1 gång under helgen, ofta blir det alkoholfria helger . Jag blir mycket sällan påverkad, men maten smakar definitivt bättre. Jag anser att mitt drickande inte är ett problem längre. Det som övertygar mig själv är att jag har slutat tänka på vin hela tiden, planera, köpa, försöka gå ut bara för att dricka. Jag är inte besatt av de tankarna längre. Det har händ flera gånger nu att vinet i flaskan blir surt för att jag inte hade lust att dricka. Skulle aldrig fungera innan, ha ha. Ibland när andra tar ett glas känner jag bara, jag orkar inte idag.
Jag älskar känslan av att kunna leva som jag vill. Jag är försiktig för att jag vet hur min hjärna fungerar, har en typ av benägenhet till beroende. Men jag kan nu leva med det utan att behöva pressa mig för hårt, eller konstant kämpa med någonting. Det har liksom fallit på plats. Äntligen är jag avslappnad. Däremot det som är lite mystiskt är att jag inte vet riktigt hur jag har lyckats.

Wow @Maud! Bra att ta tag i det! Jag slutade också lite drygt ett år efter jag slutade med alkoholen, det var fruktansvärt! Men jag slutade från ena dagen till andra, hade snus inne från det att jag vaknade tills jag somnade så det var en abstinens som hette duga! Om några månader är det två år sedan. Jag gjorde som med alkoholen, läste på allt jag kunde komma över om hur det kunde kännas och hur man kunde må så jag var beredd. Lycka till! Kram❤️

Vad märkligt det kändes att komma till stugan den här sommaren. Tidigare år har alltid någon av barnen varit med, trots att de är från 20 och uppåt. Nu var det bara maken, hunden och jag. Jag blev så otroligt melankolisk över att inget kändes som vanligt den här gången, främst att inget av barnen var med. Maken har inga problem med alkohol, han tar gärna lite när vi är här i stugan. Jag brukar ju smussla även här men det har varit mycket svårare än hemma. Jag brukar ändå kunna få i mig en hel del när vi är här. Nu när jag är nykter så blev det en känslostorm när vi kom hit. Jag tänkte på alla år med barnen här, allt liv, stoj, alla minnen. Om jag hade druckit hade jag förmodligen kunnat kapa en del av känslan av melankoli, hällt i mig lite extra för att slippa känna det här. Men nu blev jag tvungen att ta in och verkligen känna. Det var jobbigt. Jag tänker att det nog är bra att träna på att känna djupare känslor, inte kunna fly som jag gjort tidigare med alkohol. Det var riktigt jobbigt, nära på panikångest. Jag ska bearbeta det här och fundera på hur jag kan ta hand om sådant här som kommer att dyka upp där minnen kopplade till starka känslor har påverkat mitt alkoholberoende. Jag vet att förändringar och separationer påverkar mig mycket. Jag vill gärna att saker ska vara som de alltid varit, men är fullt medveten om att livet inte ser ut så. Det var en nyttig lärdom jag fick idag.

@Surkärring Sket sej. Vi hade körsbär i kylen så frun föreslog lite rosé till bären. Solen skiner så jag min svage människa tycker det är en bra idé 😡 1 liter, slut. Nu blir det alkoholfri öl 💪

@B.Å Ja dit vill och ska vi inte! Tänk att jag har haft samma känsla. Även en känsla av baksmälla efter för mycket och många sociala åtaganden. Socialsmälla liksom. 🤔

Hoppas du haft en härlig lördag 🩵

@Maud Tack snälla 🙏🏼 Ja det var en lååång dag som avslutades med en timmes sol på näsan ute på en terrass. Skönt! Hoppas du njutit av din dag 🩵

Du är stark som står ut och håller fasaden uppe, men det ska du inte behöva göra. Vad säger familjeterapeuten om det? Du behöver värna dig själv, han kommer aldrig göra det. Han förflyttar dina gränser, utan konsekvenser. Precis som has säger, så är det relationsvåld. För sådant finns INGA ursäkter.

@Andrahalvlek Det lär bli betydligt tuffare än alkoholstoppet🤣 jag har typ nikotin i min DNA. Men när jag lägger ihop summan av prillorn på en månad ( ca 5 stockar) så blir det ca 1500 i månaden....Det är arton jäkla tusen på ett år. Det är en utlandsresa det..
Sen är det ju inte så nyttigt heller.
Så jag är redo för batalj mot snuset!💪

@has tack för din berättelse!
Står just nu i valet om ja ska lämna eller ej. Varit tillsammans i 18 år och har förklarat för honom att de måste till en förändring.
Men ja ska hela tiden ställa upp. Ja ska hela tiden serva familjen. Han ser inte vilken skada han orsakar i relationen när han bara tar av min omtanke, min energi och mina intressen när det hela tiden pratas om tex egentid.
Ja känner att mitt liv och mina glädjeämnen inte är så viktigt…
Ja har förstått att han är otroligt duktig på att manipulera i sin beroendesjukdom. De värsta är att man går på de.
Så fort man har ett gräl så slutar de i att han säger förlåt, att han ska ändra sig, men handlingen kommer aldrig. Kanske att de håller i, i 2 dagar, men sedan är de åter i sitt gamla spår.

Har försökt via familjeterapeuten att få fram hur ja känner, ja frågar om han förstår, säger att han förstår, men sen kommer han inte ihåg vad vi pratat om.

Han sårar verkligen på djupet. Varje dag är de gräl om olika saker. Är de inte hushållssysslorna så är de barnen, är de inte något sårande han sagt så är de brist på handling.

Står så osäker just nu… För som du beskriver så är ofta reaktionen ”ja är ju nykter, är du inte nöjd nu?”.

Gud va ja känner igen mig när du beskriver om uppvaknandet! Exakt samma var de för min man! Han skulle typ börja föreläsa om de för att allt va ju så tydligt nu! Att han såg så många p arbetet etc som borde behöva hjälp, etc.

Har sagt till honom att ja vet att ja behöver ge tid för att han ska ha möjlighet att visa att han ändrat sig, men 9 månader tycker ja är väldigt lång tid nu…..

Tack för att du läser och svarar 💜

Precis så var det för mig också @2ansikten! Jag hade ingen aning om vad jag hade för intressen, hade jag ens intressen? Jag har provat allt möjligt under mina snart tre år som nykter, det är bara att prova sig fram tills man hittar, träning har jag alltid tyckt om så det hittade jag tillbaka till på en gång men man kan ju inte bara träna hela tiden så jag läste böcker, köpte olika pyssel, måla, virka, plantera, pusslade, gick med i bokklubb m.m.

Första månaderna hängde jag här på forumet all min lediga tid, det hjälpte mycket, frågade alla sånna där frågor som vad man gör med all sin tid m.m.
Ställ alla frågor du funderar över, vi har alla undrat och fått svar. Inga frågor eller känslor är dumma att fråga om. Kram

@Sattva Tyvärr inte, vindskydd och liggunderlag är utanför min komfortzon 🤣 Boka stuga med dusch och toa i en annan byggnad är så långt jag sträcker mig.

Tyvärr regnade det lite på oss, men skogen var ljuvlig ändå. Mäktig, så som bara nationalparker är. Där skogen fredats i flera hundra år.

Lite vilse gick vi också, så dagens stegmål är uppnått med råge. Förundranseffekten också 🤩 Nu är vi incheckade i stugan och vilar lite innan vi utforskar närområdet. Det har slutat regna i alla fall.

Kram 🐘

@mlejnel jag känner igen mig i delar av det du beskriver. Jag lämnade min exman på grund av hans alkoholism för 1.5 år sedan.

Han kom då till insikt och skulle göra allt för att bli frisk. Det verkade gå väldigt bra för honom och vår relation var tillbaka som den var när vi träffades.

Efter 10 månader köpte vi ett nytt hus och flyttade ihop igen.

Så här i efterhand känns det som att försämringen kom redan då vi hade skrivit på för det nya huset. När jag var ”fast” igen.

Mitt ex gjorde mycket praktiskt men jag blev lämnad själv med det emotionella ansvaret för relationen. Det blev sämre och sämre. Och han menade att han ju slutat dricka, var jag inte nöjd nu? Han som gjorde allt för mig, varför blev jag aldrig nöjd?

Allt som han lovat och sagt var viktigt för honom förändrades. Till sist sa han att han aldrig hade sagt eller lovat saker som jag helt säkert vet att han lovat och sagt, eftersom jag ju såklart inte hade gått in i relationen igen om han sagt ”jag blir nykter, men resten fortsätter som förut”.

Till sist började han bli elak igen och jag ställde kravet för att han, eller vi tillsammans skulle söka hjälp. Han vägrade eftersom han inte hade några problem.

Så jag flyttade, igen. Först med skammen att vi inte klarade mer än ett halvår ihop. Sen med ilskan över att bli inlurad i något jag tänker att han troligen måste ha vetat hur det skulle bli. Nu med insikten att det aldrig var mitt fel. Jag var inte alla de där sakerna han projicerade på mig. Jag reagerade bara normalt på en onormal situation.

Jag kan inte säga hur du ska göra. Men alkoholism är en större sjukdom än själva drickandet. Och det är personen som är sjuk som själv behöver inse det för att det ska bli förändring. Och jag tror att det är ett ganska hårt jobb, då mönstren som behöver brytas går långt tillbaka i tiden och man behöver möta delar av sig själv man inte ens är medveten om eller vill kännas vid.

Min exman var så engagerad i sitt tillfrisknande den första tiden. Han ville gå till botten med allt, för att verkligen förstå sig själv. Han menade till och med att vi kunde åka ut och föreläsa om det hela längre fram. Han var så otroligt tacksam och sa att jag hade räddat hans liv. Om jag inte hade lämnat honom hade han, enligt honom själv, bara följt spiralen nedåt.

Nu menar han att han mest hade lite otur när han blev alkis och att det till och med lite var mitt fel eftersom jag nångång i början av vår relation hade uttryckt att jag inte tyckte det var ok att dricka mer än 3 öl (har inget minne av det själv) så han kände direkt att han tvingades in i ett smygande.

Som du hör är detta inte ett sunt och friskt resonemang.

Jag har sedan uppbrottet fått hjälp hos kvinnojouren som kartlagt våld i nära relation och menar att jag under många år blivit utsatt för våld på alla nivåer, förutom just de fysiska slagen. Jag har inte fullt ut tagit in det som hänt ännu och får hjälp att bearbeta detta nu.

Min egen erfarenhet gör att jag berörs rejält när jag läser inläggen här om den starka viljan att rädda en alkoholist (men jag läser i ditt inlägg att du är förbi den tanken), eftersom jag lever med konsekvenserna av att ha befunnit mig i denna typ av relation varje dag.

Mardrömmar, panikångestattacker, utmattning är just nu en del av min vardag. Och det är verkligen en ny typ av vardag för mig, då jag alltid varit en stark person som klarat av svåra händelser många gånger i mitt liv utan att hamna här.

Om det var exmakens beroendesjukdom som gjorde att han betedde sig som han gjorde, eller om det finns underliggande problematik vet jag inte.

Men jag vet att vi som finns runtomkring dessa personer kan ta stor skada och själva bli sjuka om vi låter det pågå.

Så fundera över vad den här relationen gör med dig. Om den verkligen ger dig möjlighet att utvecklas och bli den du vill vara. Fundera på hur dina stressnivåer ser ut och hur det är med din energi. Alla dessa tänker jag är tydliga tecken på om en relation är sund eller ej.

Att en person blir nykter känns som det enda viktiga när en är i djävulsdansen med den som dricker. Men tyvärr är det inte hela sanningen. En nykter alkohlist kan fortfarande vara en väldigt toxisk person att ha runt sig om den inte förändrar och bryter mönster på djupet.

Ta hand om dig❣️

@Carisie usch det där med att dricka dagen före jobb, det var något jag sysslade med under det sista. Flera gånger i veckan, aldrig nykter och alltid bakfull. Tänker så ofta på det nu när jag tar mig till jobbet, spiknykter, nyduschat och lyssnar på radion….hur kunde man (jag och kanske du med) tycka att det var rimligt.

Jag har faktiskt vaknat med huvudvärk den senaste tiden, varma nätter har gjort att jag sovit så dåligt att jag nästan känt mig bakis på morgnarna. Men det är så skönt att veta att jag inte ÄR bakis, jag är bara trött och varm men inte bakis.

Måtte vi aldrig mer dit 💪

Och snart är hösten här, då ska jag vila och sova igen :)