Senaste kommentarerna i forumet

Två fyllon och en sanning, riktigt bra

Mor-dotter oavsett så innerst inne tror jag alltid man älskar sina föräldrar men till en viss gräns för hur mycket man kan ta. Min mamma söp också men min pappa tog helt sonika mig och flyttade till Jönköping när jag var 8 år. Min mamma protesterade inte. Vet inte hur det var med vårdnad och så i början av 80-talet. Vet varje jul så bjöd pappa ned min mamma. Jag hoppades att vi skulle bli familj igen. Pappa gjorde detta enbart för min skull. Sedan kom mamma asplakat 23/12 sedan hade vi ingen kontakt med många år. Så det här med band till sina föräldrar är inte alltid så lätt.

@Carisie jag har varit supermodig och gjort saker jag är rädd för. Kört bil där jag inte hittar, hämtat och handlat på nya ställen, kört på olika bilfärjor, kört upp för hala branta backen. Känner mig oövervinnlig!
Nu ska jag tampas med svärfar några dygn, det kommer bli svårt men det kommer att gå. Vi gillar varandra men går på varandras nerver.
Snart bastu, sen middag som svägerskan lagat! Typiskt bra dag! Hoppas att du räddade massor av liv!

Socker är förknippat med glädje. När vi äter socker frigörs glädjemolekyler (lite enkelt förklarat) detta gör att vi vill ha med lite som med alkohol. Lycka till med din kosthållning.

Nu har mörkret sänkt sig utanför mitt köksfönster igen, men här är det faktiskt ändå rätt ljusa och positiva tankar som råder. För har fått sova nån timme extra nu på eftermiddagen och sånt är man då tacksam för. Det var trevligt att du @Molnet tittade in lite tidigare idag kompis. Du har helt rätt att vi nu ska kämpa vidare för en hållbar nykterhet på olika vis, för vi har ju alla vår väg att vandra men med ett gemensamt mål, vilket är nykterhet. Då det ju är det mest logiska oavsett hur man nu ser på saker och ting i övrigt liksom. Såg just på min almanacka i hallen att jag har tvättid i kväll så det lär väl inte bli så värst mycket av till vilodag när allt kommer omkring. Men alkoholfri det är man då hur som helst trots alla kanske lite dystra odds. Tror nu att det är dags att koka på en kanna med kaffe sade mig en känsla här i stunden, så det står väl närmast på min att-göra-lista så att säga. Har idag även läst en hel del kloka ord på nätet om konsten att vara alkoholfri och väl även förstått att man kanske skrivit lite mycket tok detta år. Men vet då att det viktigaste är att göra som experter på alkohol och beroendeproblematik säger, vilket är att ta komma ihåg att ta allt stegvis och en dag i taget samt att aldrig ta det där första luriga glaset med alkohol liksom.

Ha en fin kväll!

Redan på dag 29
Får se hur fortsättningen ser ut, mitt första mål var två veckor sen till nyår och det är ju så snart… nu är tanken att det ska fortsätta så här tills det kommer ett sådant tillfälle som är värt att dricka alkohol för! Det har alltid varit mitt mål att dricka måttligt, och inte hamna i ett beroende som ger mig ångest och tar energi på vardagen. Att helg inte automatiskt innebär vin 🍷 ska blir spännande att se vart detta leder till! Hur går det för er andra? Hur ser era mål ut?

Härligt tips på vinterbad o bastu👍 kanske man skulle våga sig på att prova nån gång.
Visst känns det fint att vara körklar och med i huvudet när det är barn med! Hade middag igår med de vänner som partajar mest hos oss…det gick bra men ..ja de som dricker mest blir lite dryga i längden när man själv är nykter😂 Idag känns det fantastiskt att inte vara bakis!
Mot nästa storhelg , nyår nu då. Det kommer vi klara fint! Får njuta extra av god mat👌

@zalkin Ja visst var det fint! Inga frågor på det, bara glad för min skull.
Visst är det en resa man är på, en resa med helt nya ögon. Grattis till ditt beslut! Strongt gjort att hälla ut all alkohol och bara bestämma dig. Hur känns det?

@Tvången Hej & välkommen tbx.Nej det här med alkoholberoende är verkligen inte lätt.Har själv erfarenheten med av & på med fylla varvat med nykterhet.Känns så ovärdigt.Man får ta nya tag.Behålla det som funkar & våga prova på nytt.Bra beslut inför 2025.Har samma mål:Nykter hela 2025 med sikte hållbar nykterhet framåt.Vi fixar det här!

Hej. Det var längesedan. Hade helt glömt bort det här forumet tills jag för någon dag sedan plötsligt började tänka på Berra här på forumet. Osäker på namnet men iaf. Jag är ju tillbaks på ruta -10. Jag var vit och fin i 21 månader sen började jag igen. Väldigt smått faktiskt i 2-3 månader men sen kom det igång mer. Och så bytte jag jobb. Vantrivdes på det nya från första veckan. Drickandet eskalerade så jag vissa dagar trodde jag höll på att tappa mitt förstånd. Fortfarande, som alltid mez mig, bara kvälls- och hemmadrickande. För mig själv. Jagade min fd beroendeterapeut och fick till slut tag på honom och möte och behandling ordnades. Gjorde som första gången, la min tillit i hans händer. Antabus 2 ggr/v och samtal. Sen gruppterapi. Gick toppen trots ett ganska dåligt allmänmående psykiskt. Men det funkade och jag var som vanligt trygg med att ha honom i min vardag. Sen bytte jag jobb igen. Blev tvungen (jag vet att jag inte var tvungen) att avsluta behandlingen. Och sen blev jag sjuk. Då sprack det igen. Mest för att alla mina rutiner och knep för att fylla min tid med saker, som att springa, sket sig. Då kom tankarna och jag lät dem vinna. Igen. Så det tokspårade igen ganska omgående. Drack varje kväll, bakis på nya jobbet varje dag. Vet att det märktes men som vanligt, ingen säger nåt. Ingen konfrontation. Ok, jag är ny där så det är kanske inte så lätt att våga ta upp det men ändå. Nu har jag iaf lyckats bryta den dåliga trenden själv. Druckit på helger men inte dagen före jobb. Mår såklart mkt bättre av det och inbillar mig att jag märker skillnad hos mina kollegor också. Snart blir det ny antabuskur. Har lämnat alla prover, antar att det är läkarmöte som saknas. 2025 kommer bli ett vitt år och kanske kanske kommer jag vilja att det håller längre än så. Jag hoppas det, att jag kan hålla mig stark när tankarna börjar vakna upp.
Skönt att skriva här. Får se om jag fortsätter.
Trevlig söndag till er.

@Blenda precis vad jag behövde få info om.Tack!

@Blenda Tack snälla för ditt svar! Det känns bättre med lite info om hur det går det, då det känns nervöst och läskigt att gå dit.. så tack snälla för det 🤗

Hjälp honom när han ber om hjälp, men sätt alltid dig själv din hälsa, ditt välmående i främsta rummet. Dessutom är jobbet inblandat vilket gör att andra är medvetna om hans problem. Sök hjälp själv om det gör det lättare att hantera situationen. Alltså du är viktigast, men tala samtidigt om att du är villig att hjälpa honom om han önskar det. Så tänker jag. Din bror har precis som alla ansvar för sitt liv.

@Sattva Tack för tips! Kram 🐘

Hej, är helt ny här och har knappt hunnit navigera runt. Säkert finns redan diskussioner om detta. Till saken: min lillebror har ett mycket problematiskt drickande. Han har erkänt problem och har också fått någon sorts rehabplan på jobbet. Detta skedde nu under hösten. Dock har jac känt mig skeptisk eftersom han inte är villig att prata om detta. Han har heller aldrig bett om ursäkt för någonting som skett under hans fyllor. Strax före jul började han dricka igen. Han gick inte att nå och både jag och vår mamma blev oroliga. Själv blir jag dessutom väldigt arg. Utan att gå in på detaljer gick hans beteende också ut över min son. Han själv säger att vi överdrivet. Att vår oro är vårt problem. Nu känner jag att jag inte orkar mer. Genomgår just nu en medicinsk behandling som gör att jag behöver fokusera på min egen hälsa. Jag skulle behöva sätta relationen på paus. Samtidigt vill jag ju inget mer än att hjälpa honom. Hur ska jag tänka?

@Carisie läste nu. Då var tankarna verkligen annorlunda mot nu. Att helt avstå var en omöjlighet och måttlig hade jag bestämt låg runt 15 glas/vecka😱😂. Såg också att @paniken försvunnit, och blomblim. Jag vill inte försvinna. Jag vill vara kvar här. Jag vill göra detta för mig och mina barn och mina framtida barnbarn.
Idag ska jag handla inför nyår och åkt iväg själv från stugan. Så skönt med lite egentid!
Hoppas att du får en fin dag ❤️

@paniken hallå där! Hur har du det?

@grynet, PS, det finns alltid kaffe och man kan lägga en frivillig slant för detta efter mötet, men du får enligt traditionen inte betala på ditt första möte 😊.

@grynet Du behöver inte prata själv på ett AA-möte om du inte vill.
När du är där för första gången kommer du dock att vara den viktigaste personen i rummet, det finns särskild text som läses och oftast berättar de andra deltagarna sina berättelser om hur det var för dem innan de fann AA.
Rent generellt så finns det en person som håller i mötet, de tolv stegen och lite annan text läses först, därefter går ordet runt till alla deltagare som delar sina tankar kring alkohol och livet (om de vill, man kan alltid välja att inte säga något alls. Gärna presentera sig med förnamn, enligt det välkända ”jag heter Xxx och jag är alkoholist”)
Ingen får avbryta den som pratar. Allt avslutas med att man gemensamt ber sinnesrobönen. I övrigt beror det lite på vilket tema som mötet har.
Det talas om Gud, vilket skrämmer en del, men du får definiera din Gud som du vill, många väljer att se gemenskapen som sin Gud, eller naturen, universum etc.
Det brukar vara väldigt välkomnande, fint och totalt ofarligt att gå på AA-möten.
Lycka till!

@Andrahalvlek Såg detta på facebook, o tänkte på dig. Gratis webbinar om sockerberoende:
(länk borttagen pga försäljning)

@Flarran Intressant läsning.Du ska vara stolt över dig själv.Vilken resa du har gjort och inget bakslag iform av återfall heller.Bra jobbat.Lite underhållande läsning kring hur du bytte läkare och vårdcentral för att de insinuerade att du nog drack för mycket.Och dina ”smarta” pareringar att undvika provtagningar osv….Du har gjort ett utmärkt jobb.Nu kämpar vi vidare på olika vis men med gemensamt mål:hållbar nykterhet.

Känner igen mig i det där! Har haft liknande roll. Det är väldigt lättillgängligt och accepterat att dricka en måndag liksom. Men sen när man fortsätter med det även när man inte reser blir det problem.

Vad är ditt mål då? Vill du sluta dricka helt? Eller vad vill du om du själv får bestämma

@heltslut76
Kära du. Jag läser din oro. Och ledsamhet.
Vad vill du?
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex då jag hann upptäcka i tid att han inte var någon lämplig pappa.
Jag levde i ett helvete under 12 år. I efterhand förstod jag att jag behövde den erfarenheten.
Jag behövde lära mig allt det som jag lärde mig under den tiden. Kortfattat. Så behövde jag observera omgivningen. Lära mig hur samhället funkar. Han var rik när vi möttes. Och han blev fattig. Gick i personlig konkurs. Jag var hjälpsam och gav honom pengar. Stort misstag! För hans alkoholism. Att jag gjorde slut på ett trevligt sparat kapital stör mig inte idag.
Jag fick se verkligheten.
Och jag behövde se verkligheten.
Hur hans familj gjorde och inte gjorde.
Nu fick han mat och husrum hos mig i många år, då jag inte hade mage att göra honom hemlös.
Men han började se ut som en hemlös. Jag köpte nya skor och kläder till honom.
Men de möttes ut. Han kissade ner sig. Bajsade ner sig.
Det gick långt.
Jag satte gränser med hjälp från psykolog.
Han flyttade.
Och jag kunde börja leva mitt liv.
Det var inte lätt.
Jag var så medberoende.
Vem skulle jag nu hjälpa?
Jo, mig själv.
Jag bad om hjälp på olika sätt.
Fick hjälp.
Fick jobb som jag inte kunde ha tidigare, då livet var i total kaos med honom.
Nu lever jag ett bra liv.
Sparkontot är trevligt igen.
Men dessvärre blev jag aldrig en mamma. Det kanske är för sent.
Du är en mamma.
Det måste vara det största som finns.
Tror jag.
Allt är upp till dig.
Det finns fin hjälp att få i vårt samhälle.
Vårdcentralen har kuratorer. Jag är inte troende , men har ändå pratat med en präst regelbundet.
Kommunen kan hjälpa till med stöd.
Börja med det som känns bra för dig.
Det är en process.
Livet är så vackert.
Allt blir bra!
Ett steg i taget.
Ta hand om dig!
Och ditt barn!
Kram 🤗

@Himmelellerhelvette Jag blir djupt berörd av hur din situation ser ut med din mamma. Jag vet hur du kämpat med allt och medberoendet så många år. Jag ser också hur du tagit tag i din egna situation med alkoholen och gjort dig fri, hur otroligt mycket du jobbat/jobbar med dig själv för att få sinnesro och fötterna i kontakt med jorden. Du gör ett otroligt bra jobb!❤️

De där banden som sitter djupt sammanflätade, mor och dotter. Att livet blev som det blev, hennes liv. Hopplösheten, att hon inte kunde ta sig ur missbruket i tid och köra ned sig totalt i botten. Att du har tagit på dig ansvaret att övervaka, finnas där och se på och maktlösheten i att inte kunna påverka. Så mycket oro, så mycket sorg, så mycket ont i själen. Du har gjort mer än man kan göra, du har genom din omsorg och kärlek troligen gett henne skäl till att ändå leva, trots att hon inte haft förmågan till att komma upp och ur och ta ansvar för sig själv och sitt liv. Du har gett henne kärlek, det finaste man kan ge en människa, fast det kostat dig så mycket, men du kan inte ge henne livet, det måste hon göra helt själv. Vi kan inte andas åt någon annan, man måste klara av att andas själv för att överleva. Missbruk ger konstgjord andning ett tag, men luften är syrefattig och tar slut till slut. Har man inte krafter att andas själv, kan endast vården hjälpa med respirator, men vill man inte ta emot hjälp, så har man gjort ett val och det valet kan ingen påverka, för man kan inte andas åt någon annan. Det är en sorg att ens mamma inte vill ta emot hjälp, men det kan du inte påverka hur man än vill och försöker dela med sig av sin andning och sitt syre.

Du behöver ditt syre själv för att kunna andas fullt ut och för att kunna finnas till för din familj, även din mamma. Det enda du kan ge din mamma är din kärlek och det gör du. Det känner hon och det är det som gett hennes liv en mening, men hon kan inte ge dig det du behöver och tänker att det är det som är hennes stora livssorg. Men hon måste andas själv och vända sitt liv själv, ingen annan har makten att göra det. Du kan inte göra mer än du har gjort.

Jag önskar att din mamma ska få frid en dag, att hon får en ny chans och blir din ängel som vakar över dig och ger dig nya krafter och kärlek när du behöver det. Jag önskar att du får frid och att du förstår att du har gjort allt i din makt och att din kärlek är det finaste du kan ge.

Är din mamma nykter nu? Kanske skulle ett samtal med en präst med din mamma och dig vara en väg för att finna förlåtelse, försoning och frid?

Kram och sköt om dig❤️

"The stop drinking expert - alcohol lied to me", Craig Beck.