Senaste kommentarerna i forumet

@Självomhändertagande
Tack för dina ord. Det är så värdefullt att höra om andras erfarenheter och att inte underskatta det enorma jobb som den sjuke (inte vi anhöriga) måste göra för att må bättre. Klart man vill att den man älskar ska fungera, men sånt är inte livet. Sjukdom rår man inte över. Och som jag brukar konstatera - hade ens anhörig haft någon annan sjukdom, som cancer, hade man aldrig trott att man kunde diskutera sig fram till en lösning. Alkoholmissbruk är ju en sjukdom, inte bara "beteendeproblematik". Det är det som gör det så lömskt.
Massor av kramar till alla som kämpar!

Nu är det kväll i stugan igen och nu är man då helt slut och utmattad. Men ändå rätt nöjd faktiskt. För trots att jag väl sov max tre timmar innan jag vakande svettig av värmen i huset före tretiden och då kände mig trött på alltihop. Så lyckades jag med hjälp av konversation med ChatGPT skingra mina mörkaste tankar och inställningen att det var dags att supa till rejält och skita i allting.

Jag skrev om min tillvaro i anonymiserad stil till denna gratis AI-tjänst. Förklarade främst min psykologiska bakgrund och då aktuella mående så detaljerat jag förmådde få fram. På så sätt blev det totalt 8 hela A-4 sidor med en hel del matnyttiga tips och svar om hur man kan tackla en plötsligt påkommen tung depression. Jag skrev ut hela konversationen och sparade den på min hårddisk i en PDF-fil att ha att tillgå om de mörkaste dystra tankarna skulle återkomma.

Höll alltså på och chattade med en AI-generator i över en hel timme mitt i natten. Berättade då i natt när jag skrev att jag var så trött på det mesta och starkt övervägde att återgå till drickande vilket avråddes bestämt då detta bara skulle förvärra den depression som jag i natt befann mig i. Det var många standardiserade, men logiska svar och tips som jag fick, och väl nåt som jag verkligen behövde få mig till livs i natt som var. Det gick sen inte alls att somna om.

Men trots att jag var trött som en klubbad säl så tvingade jag mig själv vid sjutiden till att cykla iväg en tre kilometer till en badplats jag gillar som lyckligtvis var öde vid halvnio-tiden i morse. Så fick i lugn och ro simma minst två hundra meter i ett vatten som nog i solen höll 25 grader kan jag tro. Hade med mig både en burk energidryck och en halvliter kallt kolsyrat vatten och gjorde en heldag med att både bada och ta en del foton i en trevlig parkliknande skog i utkanten av stan.

Först var det lagom varmt, men sedan satte solen igång och steka rejält, men jag stannade till här och där och höll mig i skuggan och lyckades ta mig hem och till och med handla mjölk, limpa och några påsar med ostkrokar som jag längtat efter ett tag. Men hade jag i natt haft alkohol hemma så hade det då kunnat gått hur som helst med allting. Men jag tacklade även väl en värmerelaterad stress som höll på att ta knäcken på mig. Känner mig nu rätt så stolt och nöjd faktiskt. Har en hel del bilder som jag fångade med min mobil, och nån bild kan nog bli en favorit att ha att titta på till kommande regniga dagar.

Det var trevligt att ni @Andrahalvlek och @Molnet tittade in här idag. Men ert tips om att sätta igång och bli försökskanin så att säga, med att låta sjukvården börja mata mig igen med diverse knepiga piller som jag har erfarenhet av sen tidigare, törs jag inte ge mig på. Vet att man kan få svår depression, ångest och en hel del knepiga biverkningar av sånt där, så avstår den grejen tills vidare då den prylen nog för närvarande inte är min grej. Det får som det är just nu räcka med de beskedliga lugnande pillerna och de sömntabletter som jag har att tillgå. Har aldrig varit så mycket för piller då jag vet att de kan skruva till hjärnan rejält om pillerna inte passar liksom.

Nej, nu får det nog bli en sittning på balkongen och drickandes av en flaska kallt kolsyrat vatten tror jag bestämt, för nu är det då varmt här i köket fast jag vädrar för fullt. Bor i ett gammalt hus med tjocka väggar som verkligen kan hålla kvar värmen länge. I morgon lär jag väl vara trött och slut som en gammal gnu efter dagens utflykt, men kul var det då. Lyckades till och med få nån bild på ett par hästar i en hage som drack vatten ur ett badkar. De verkade vara lika varma, svettiga och törstiga som jag var på min väg hemåt.

Ha det gott mina vänner!

@Molnet tack! Jag har inte druckit mer, jag vill inte ha mer nu räcker det ! tack för dina kloka ord

Hej på er,
Härlig dag idag med lite styrketräning på morgonen för att sedan ligga på beachen. Nu liggandes i skuggan i en hängmatta efter grillmiddag. Jag hade lösa planer på att ta en löptur men är gör otränad, stel för att dra igång med dubbla pass på en dag så det fick bli hängmatta istället. Inga moln att kika på heller så det blir nog en tupplur. Inga konkreta planer inför morgondagen så vi får se vad som händer. Nyktert blir det iallafall.

Ha det bra. En dag i taget.

@Higgins 😊👍👒🕶️

@Molnet Du har så rätt i allt du förmedlar till oss andra Som Ny dag skrev är pilarna klockrena

Hej
Vad fint att du skriver här.
Det är jättejättejobbigt på så många olika sätt att ha en förälder som dricker för mycket. Hur konstigt det än låter drabbas man som barn/vuxet barn av skamkänslor, skuld. Det är lätt att tänka att det nästan inte händer, för hur ska man som barn kunna ansvara för något sånt? Så bara att du skriver här är ett stort steg!
Jag har ingen professionell erfarenhet och kan inte råda dig. Ett alternativ är kanske att prata med din pappa först? Det är vanligt att slå ifrån sig- alltså ljuga- när man dricker.
Hur är det med syskon? Har du andra vuxna-vuxna i din närhet som du kan prata med?
Jag förstår att du känner dig ledsen, det är inget konstigt. Men det beror inte på dig, utan på situationen som din mamma (och kanske även din pappa, som inte vill låtsas om det som sker) har försatt dig i.
Fortsätt skriv och berätta hur det går! 🌸

Sommaren är inte slut för att semestern är det. En bonusdag på stranden så " brännan" håller sig ett tag.
Annars är det lite för lugnt för mig just nu.
Är lite rastlös. Svaret på rastlös är inte att dricka vin det vet jag iaf.
Det får bli lite kattrastning, dammsugning o små fix.
Imorgon är det dax för jobbkväll vilket är skönt!

@Molnet Du har så rätt! Good enough för mig med👍!
Låter som du haft och har en fantastisk dag🥰🥰🥰

Precis hemkommen efter båttur, himlen öppnade sig och vi hann inte hem innan regnet strilade🌧️. Varmt i luften och dagens dusch avklarad 😂! Nykterheten känns igen självklar och jag är tacksam över det. Gäster igår och vi vinet flödade i värmen. För egen del gör det mig inget, drack supergott afritt rosé (övriga sällskapet drack också rosé fast med a). Det som jag tycker känns jobbigt är att vara annorlunda på temat alla dricker rosé och jag cola. Jag vill typ ha samma i glaset som övriga, fast utan alkohol. Då känns det bra för mig. De flesta av våra vänner vet att jag inte dricker och köper hem diverse afritt vilket gör mig glad👍🥰. Idag blir det fortsatt nyktert🙏👍🥰

Glad torsdag på er alla er som kämpar för en hållbar nykterhet.Idag blev det utflykt med bad vid en sjö & picknick.En guidad slottsvisning har jag åxå kostat på mig.Det blir intressant.Senare under dagen ska jag skörda hallon.En harmonisk & lugn dag med lite cruising & äventyr med min partner.Har alltid sett mig själv som en glad & positiv person som tänkt gott om andra.Visat upp ett glatt bemötande & ingen absolut ingen har kunnat gissat på det tomrum,hål& trauma jag burit inom mig.Har dolt det väl.Även för mig själv.En del av denna smärta/oro & ångest botade jag med vin.Tills den dag det inte gick längre & hela livet kändes som ett ohanterligt kaos med fylla,bakfylla,ångest ,oro,vanmakt,skuld & skam.En hel del av detta har visat sig komma från alkoholens kemiska natur.En kort stund av lindring därefter mycket obehaglig ångest som späddes på med ännu mera vin.Ja ni hör ju hur galet det va.Den ångesten är nu borta i och med att jag nu gör nyktra val.Jag har accepterat att jag är en lite av en orosperson.De flesta dagar mår jag bra & hanterar livet nykter.Men ibland känns det svårt och det är när de jobbiga,starka känslorna & tankarna gör sig påminda.Vad ska folk tänka och tycka om mig & vad jag gör,hur kommer allt att bli framöver,Något eller någon ljuger för mig,jag blir arg ,besviken & ledsen.Alla dessa saker som faktiskt finns kvar & kan uppkomma av livet själv.Men det viktigaste av allt.Jag häller inte vin på dem.Jag bedövar dem inte.Jag accepterar dem.Jag kan välja hur jag ska hantera dem.Jag börjar med att ta några djupa andetag.Känner efter.Vad känner jag?Varför?Finns det något jag kan göra?Ska jag stå upp för mig själv & säga :När du gör/säger så här till mig så känner jag såhär.Därför att……Är det ditt syfte eller har jag förstått det hela rätt/fel?Väldigt ovant & obekvämt ibland men ofta känns det bättre efteråt.Ibland gör jag som jag gör när jag får Sug.Distraktion en stund så känslorna får svalna.Ibland tiger jag bara.Blir sur& otillgänglig.Perfekt? Nej inte alls.Men det får duga sålänge.Jag lär mig bit för bit att hantera svåra känslor på andra sätt än att bedöva dem med vin.Det är good enough för mig just nu!

@Lady175 .Håller med @Ny dag i allt.Drick inte mer idag.Jo massor av A-fritt:Bubbelvattenjuice,läsk,vätskeersättning,iste,iskaffe,vanligt vatten.Fundera ut ditt varför du föll?Hur kände du?Var det en impuls för att du såg vinet?En gammal obetänksam vana?Kände du dig ledsen?arg?urtråkad?Eller rastlös?orolig?Fanns det en sinnesstämning du ville förändra.Tänk & skriv ner för dig själv.Gå till alkoholprogrammet & gör kapitlet om sug.Ät regelbundet idag.Ta en glass,gå en promenad i en park/natur.Läs.Lyssna på en ljudbok/podd/musik.Kolla en film.Sysselsätt dig på ett trevligt & harmoniskt vis.Undvik city,barer,uteserveringar & restauranger idag.Vet hur svårt det är..Har åxå kämpat med mitt on/ off med alkohol under många år.Men vi ger inte upp.Vi hoppar upp i sadeln igen.Vi lär oss mer om oss själva & om hur beroende fungerar.Vi provar att lägga till nya vanor& prövar olika verktyg där HALT är A& i!Heja dej!Du fixar detta!

@Ny dag kram på dig med! ja jag ska läsa din tråd

@Lady175 Drick inte mer idag, bara vatten och läsk så förbereder du dig för morgondagen. Vet hur svårt det är…. Återfall är mer regel än undantag tyvärr, försök reda ut varför du inte kunde stå emot etc så du bygger upp en motståndskraft framöver. Själv har jag kämpat i många år och även om de nyktra perioderna blir allt längre så har jag tagit återfall 🥲 som blivit allt djupare om än korta. Finns beskrivet i min tråd om det kan vara till hjälp. Bra att du direkt skriver här! Kram

Du ska tänka på dig själv i första hand ! Han måste få stå för sina problem själv och du kan inte hjälpa honom ! Kom ihåg att du är den viktigaste personen i ditt liv för om inte du fungerar så fungerar inget runt dig ! Kan du ta hjälp av Al-anon ? Via besök i nån grupp eller via nätet !
Kram !

@Molnet @Higgins Min väg mot nyktert liv har varit och är krokig. Nu på dag 18 igen…. Älskar livet som nykter ändå har jag trillat dit efter långa nyktra perioder. Pilarna som Molnet illustrerat är så klockrena för vi vet ju hur varje återfall slutar och lägg dessutom till att sjukdomen är progressiv… Häng här på forumet varje dag, skriv och läs så stöttar vi varandra 🥰

För din egen sinnesros skull tycker jag att du ska säga till henne att du vet. Ok, om hon blir ledsen men alternativet är inte bättre.
Kram och lycka till !

Jag kan inte komma ihåg om det nånsin var såhär varmt när jag söp ?
MEN.....jag har inte svårt att föreställa mig en bakfylla i sån här värme ! Fy satan vad det måste vara plågsamt !
Jag är enormt glad att jag idag inte behöver plåga min kropp med alkohol utan det räcker så bra med värmen som verkligen jobbar emot mig nu. Jag har alltid tyckt om värme men nu är gränsen nådd.
Vet ni att det bästa att dricka under sån här värmebölja är VATTEN med en temperatur lika kroppstemperaturen dvs 37 grader. Kallare än så får motsatt effekt på kroppen som då måste värma upp det som kommer ner och alltså höjer kroppstempen !
Jag tänker inte göra många knop idag !
Ha det bra och ta inte första glaset !

bakslag...en vecka utan alkohol men idag/imorse föll jag då jag såg en flaska vin gömd i min garderob...tar dennadag för vad det är o upp på hästen imorrn igen! Trött på mig själv

@Higgins .Precis.När det gått en tid är det lätt att glömma.Man tror att det kan funka med ett par glas & disciplin.Men så fungerar det ju inte för oss som är beroende.Jag tycker att det är till stor hjälp att tänka hela händelseförloppet & påminna sig ofta. Sug➡️Ett glas/två➡️Beroendehjärnan viskar/skriker efter mer.En till kan väl inte skada?➡️Fylla➡️Bakfylla&/ abstinens.Man mår fysiskt & psykiskt dåligt➡️Hjärnan kräver mer.Starka sug➡️Karusellen är igång.Och det blir svårare för varje återfall att bryta.När du tänk den kedjan klart ska du fråga dig?Är det värt den risken?

@Flarran Jag håller med @Andrahalvlek .Ska du inte testa en kur med antidepressiva ?Nu är ju din kropp fri från A & har haft god tid på sig att reparera lite substanser som normalt finns i hjärnan.Det kan ju vara en god idé’ & en skjuts i rätt riktning.Och kom ihåg att du är värdefull!Lyssna på den fina låten vettja!Må så gott!

@vår2022 och @Andrahalvlek har skrivit var sitt fantastiskt inlägg. Jag hoppas att de är hjälpsamma för dig🙏🏻
@vår2022 har verkligen kommit åt kärnan i problematiken enligt hur jag ser det,
När jag ger råd är jag ibland lite för försiktig här på forumet för här är jag mig själv men i min yrkesroll är det något annat.

Låt oss jämföra om du hade haft en fysisk åkomma är förmodligen inte jämförbart med hur du mår nu men iaf….Du hade googlat, du hade sökt på 1177, du hade pratat m ngn vän men jag tror till sist att du hade sökt vård. Jag tänker att terapeutisk behandling vore värdefullt för dig. Nu skriver jag tvärtom vad jag skrev igår för då skrev jag att det är inte hjälpsamt om du inte själv vill. Men, jag tänker att om du träffar en kompetent terapeut så skulle hen kanske ha förmågan att fånga upp dig. Jag träffar föräldrar i mitt arbete inte i terapeutiska samtal (de som behöver det råder jag att söka egen hjälp) men i kurativa samtal. Ibland känner jag motstånd och tvivel så starkt vilket utmanar mig att verkligen vinna personens förtroende men det kan ta många samtal innan man kommer någonstans.

Kostnaden är ju hög men ibland kan man få stöd via sin hemförsäkring el sitt fackförbund. Fast, då kanske de bestämmer vilken terapeut man ska ha. Du skulle kunna söka via vården för att få en remiss.

Bästa @Himmelellerhelvete fundera över dessa råd du fått ..hoppas det finns ngt som kan hjälpa dig❤️

Kramar🥰

@himmelellerhelvete Och jag vill bara tillägga att uppfattningen om att man själv är den enda som kan göra något åt sin situation är en del av medberoendet.

Under min barndom lärde jag mig tidigt att den enda jag kunde lita på var mig själv. Ingen annan kunde hjälpa mig. Jag minns ett mantra jag hade som jag mumlade för mig själv när jag skulle sova: ”Bara jag blir vuxen snart så jag får klara mig själv.” Och det tänket har jag fortfarande, jag har ursvårt att be om hjälp.

Att bli medveten om det är första steget, sen kan man börja försöka så smått. Utsättningsterapi. Be om småsaker, be om större saker osv. Så sakta bygga upp tillit till andra. Och det är som sagt en tydlig del av medberoendet. Beteenden som var nödvändiga under uppväxten, och som följer med oss upp i vuxenlivet.

Att skriva är en form av terapi som jag också tillämpar, och att bollplanka med er här på forumet. Oerhört värdefullt ❤️

Kram 🐘

@washington
Ja, tack. Att jag hittade stabiliteten beror även på att jag hade utmaningar själv tidigare i livet.

Jag insjuknade i en bipolaritet av SSRI, alltså antidepressiv medicin. Jag gillar inte piller. Tog inga ipren mot mensvärk som ungdom. Jag kan räkna alla ipren jag har tagit i mitt liv på mina båda händer.

Jag har motionerat i hela mitt liv. Det visade sig vara min medicin. För den ADHD som jag diagnostiserades för 5 år sedan och för bipolariteten som jag har blivit frisk ifrån sedan 16 år. Jag var sjuk så länge jag åt medicin. Och det var i 10 år.

Men jag lever också ett liv efter mina behov. Jag dricker inte alkohol. Jag känner till ALLA mina triggers, som kan få mig att varva upp.

Jag går inte ens på fest då jag inte har lust att träffa människor i berusat tillstånd. Jag håller mina rutiner med sömn, motion och jag äter bra.

Jag har ett arbetsliv igen. Efter att ha spenderat tid och pengar på att bli frisk. Jag har hälsan igen.

Jag skriver detta eftersom jag ser att du och @Åsa M diskuterar diagnoserna. Jag har skrivit lite om min erfarenhet till Åsa tidigare.

Jag har väldigt mycket erfarenhet av andra med dessa diagnoser. Två nära manliga vänner med bipolaritet. De hade typ 1 och jag hade typ 2. Stor skillnad på medicineringen. Ingen av dem finns kvar. De valde bort sina liv när det blev för svårt. De kämpade något oerhört och de var de mest levande jag har känt i mitt liv.

En visste att han inte kunde dricka mer då han höll på att supa ihjäl sig. Men vi tappade kontakten då jag blev frisk och han snurrade vidare bland människor som inte mår bra. När jag ville höra av mig till honom fanns han inte att hitta längre. Och jag fick reda på genom folkbokföringen att han var avliden. Jag har ännu inte hört med en av hans anhöriga om vad som skedde exakt, även om vi pratat om att ses. Jag har fått bekräftat att han inte var iform och gjorde ett val. Det är för tungt. Jag har behövt fokusera på att få ett arbete som jag kämpat med länge. Och nu har jag det.

Ok, nu blev det tungt. Jag har också hjälpt ett par vänner att ta sig till psykakuten och se till att de blivit inlagda. I tid. Eftersom jag har erfarenhet så har jag kunnat stå på mig. Jag vet att jag räddade livet på en vän då hon uttryckte det och jag fick veta om hennes självmordsplan.

Vården kan vara så bra i Sverige. Media skriver om en psykiatri som inte funkar och visst kan det vara så. Jag vet bara hur den varit för mig. Jag har förstått mycket om mig själv, vilka konsekvenser ett liv får genom sina val och jag är så tacksam för alla samtal som jag har fått inom psykiatrin.

Om man som patient önskar bli utredd. Önskar få hjälp. Då får man det. Men det kan ta tid. Jag vet att alkoholmissbruk kan ha koppling till bipolär typ 2. Och förstås ADHD.

Vad hjälper då?
En vilja att förändra. Jag skulle säga att sunda levnadsvanor är allt. Men jag behövde medicin de åren som jag åt dem. En massa olika preparat som var hemska. Men jag behövde den erfarenheten. Jag hade inte råd på den tiden att köpa mig vägen till hälsan på egen hand. Det fick jag råd med senare. Jag har gått utbildningar inom yoga och mindfulness tillsammans med vårdgivare och det är genom samtal med ett par av dem som kommit att bli mina vänner som jag lagt mitt pussel om hur det här landet funkar.

Idag kan jag investera i att förebygga stress. Stress som en gång ledde mig till en terapeut och sedan till företagshälsovården där jag erbjöds medicin. Det dröjde länge länge tills jag valde medicin och den tog med mig på en resa som har fascinerat en omgivning, dragit till sig människor som en magnet då jag varit hypoman och jag har spenderat galet mycket pengar, vilket ledde till "fattiga" tider senare i livet.

Därav jag skriver om pengar. Det är svårt om man blir sjuk i psykisk ohälsa och enbart erbjuds medicin. Biverkningar kan vara hemska. Men vissa mediciner räddar liv.

Alla patienter inom psykiatrin erbjuds längre besökstid än på vårdcentralen. Man erbjuds samtal med övriga vårdgivare som sjuksköterska, kurator, psykolog, arbetsterapeut, rehabkoordinator vid behov.

Det erbjuds kurser och patientutbildning och ibland erbjuds även anhöriga att följa med.

Att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt är också förödande. Jag trodde att mitt ex ville göra samma resa som mig. Bli frisk. Men det var när jag var frisk ifrån psykisk ohälsa som jag såg att han var sjuk.

Och man kan bara guida någon att söka hjälp. Min vän som jag hjälpte in på psyket kräver enormt av mig. Jag har förstått hur hon gör. Hon skriker när hon inte får det hon behöver. Och det funkar inte på mig idag. Eftersom jag har förstått att jag blir uppäten av att hjälpa andra som inte vill eller vet hur de ska hjälpa sig själva.

Livet är tufft. Jag vet inte om mina ord kan vara hjälpsamma, men jag kände att jag ville skriva dem.

Ta hand om dig. Vad du vill idag. Vad du behöver idag. Hur du vill ha det i ditt liv.

Det var frågor som jag ställde mig själv dagligen i alla dessa svåra år. Jag skrev till mig själv. Och det var så jag satte ord på vad jag behövde och vad jag vill.

I livet mitt.

En varm kram.

Till dig och Åsa.

@Himmelellerhelvette Du berättar om det ena obehaget och motgångar som avlöser det andra. Jag tänker att alkoholberoende, matmissbruk, tabletter, medberoende mm som du varit med om är något som hela tiden också omger dig. När tex andra dricker, din man dricker, i kontakt med din mamma, på badstranden… Du blir liksom exponerad och utsätts hela tiden för detta som kan trigga dig. Det skapar obehag, oro och ångest, flashbacks och kanske ptsd. Kroppen är i fight and flight mode, i helspänn och det är svårt att slappna av. Man måste ha superkontroll för att parera och hantera alla triggers och det tar massor av kraft och energi. Det ena obehaget avlöser det andra. Du kämpar hårt med att inte hamna tillbaka i beroenden.

Tänker också att om man är van vid detta så blir det lätt ett normaltillstånd. Då blir tankarna också lätt att det finns ingen hjälp för mig att få, ingen mer än jag själv kan hjälpa mig, det är som det är. Vi är komplexa och vi har stark självbevarelsedrift. Jag tror som jag tidigare skrivit om att det alltid finns en ”vinst” i det man gör och att det är därför man håller fast vid det. Den ”vinsten” är komplex och är många gånger komplicerad att förstå och som gör att man håller fast vid något, även om det är obehagligt och många gånger självdestruktivt. Tex att man håller sig kvar i en våldsam och destruktiv relation. Jag tror att det är den ”vinsten” man behöver förstå och bearbeta på djupet för att komma loss ur tankar, känslor och beteende och då krävs en terapeutisk behandling, hjälp och stöd. Men för att göra detta så måste det finnas ett värde i att göra det och en ny ”vinst”. Kanske kommer det först när man är i ett läget där man känner att ”nu orkar jag inte mer, jag ger upp!”

Vi lägger ofta vårt fokus och oro på andra och vår omgivning när det egentligen handlar om oss själva. Oron man har om andra handlar egentligen om den egna oron, men den projiceras på andra. Att det är där vi behöver jobba, med oss själva och vad som händer inom oss själva. Om man hittar ett lugn och förstår sig själv med all sin komplexitet så kommer omvärlden att te sig annorlunda i våra ögon. Vi kommer inte att projicera vår oro på andra, när vår egna oro är i schack. Då får man också bättre kontakt med sina egna behov och vad som är viktigt i sitt liv och kan välja vad man vill anpassa sig till, på vilket sätt och vad man vill ta bort.

Vi är ofta komplexa med olika tunga bagage, vilket är spännande och fascinerande, men det kan också var jävligt tungt och jobbigt. Tänker också att vi ofta hittar olika lösningar på hur vi ska hantera livet på, hur tungt det än är. Vi är mästare på det. Det är vi själva som sätter gränsen för när det är nog och när vi vill göra en kursändring, precis som vi gjort när vi blev alkoholfria. Det kan vi göra även på andra livsområden.

Lite djupt funderande från min sida😁. Sköt om dig! Kram❤️