Senaste kommentarerna i forumet

Hej HellenII
Jag brukar oftast hålla mig på andra sidan, då jag har ett beroende. För mig tog det lång tid att förstå att det inte räcker med att ”vilja” sluta dricka eller att man medvetet prioriterar bort sin familj. Hade jag förstått det jag vet idag, dvs att när man kommit till ett visst stadium krävs det nästan alltid någon form av hjälp utifrån för att komma vidare, tex stöd här på forumet (kan du tipsa om det?) eller professionell hjälp. Jag hamnade i ett läge där jag var tvungen att ta hjälp. För mig var tanken helt knäckande (när jag drack) på att om jag bara ville låta bli så skulle det funka, jag ville sluta, varje dag men det gick liksom inte. Jag skriver detta för jag vill nyansera tanken om medvetna val. Jag vill inte med detta säga att han inte kan förändras, men det är inte säkert att han kan det med hjälp av endast vilja.

Jag håller med ovanstående som skriver, att den som kan göra ett klokt val för dig och era barn är faktiskt du. Jag tänker som Rike, att dina barn behöver också stöd i det här. Finns det möjlighet att söka hjälp professionellt?
Ta hand om dig och dina barn, det är ditt viktigaste uppdrag 🌸

@eling hej på dig! Så jobbigt du har det nu, tror att vi är många som kan känna igen känslan.

Om du dragit alla dina bra anledningar och orsaker till att du vill/behöver vara alkoholfri och det inte hjälper så är mitt bästa råd att bara sätta dig/lägga dig och vänta ut. Även det här tillfället kommer att försvinna och då vet du att du klarar det. Ännu en sak att lägga på listan som stärker dig.
Fundera igen på dina anledningar, vad är det för aktiviteter som kommer att leda dig framåt i den riktning du vill röra dig mot, hitta dem och ta tag i det när suget släppt. För suget släpper, även om man inte tror att det ska göra det. Håll ut, en stund i taget.
Kram 🌸

Och nu ska min man iväg med barn, ett ypperligt tillfälle att åka och smyghandla. Det är ödet som säger att nu är det dags att dricka.
Djupandas, jag behöver vila, jag är trött och ledsen, gråt.
Det går över.
Men just nu vill jag bara krypa ur kroppen.

Idag städar jag. Då vill den dricka. Nu när du är så duktig, det är jobbigt och tråkigt kan du dricka så blir det roligare. Något att se fram emot, det enda känns det just nu. Nära panik. Du måste bestämma dig nu för snart stänger systemet. Jag lägger mig och surfar nu. Fokusera på varför jag ska va nykter.

@HellenII
Förstår.. men jag måste fråga hur tänker du kring barnen? Har de någonstans att ta vägen när det pågår eller samtalsstöd eller liknande? Skolkurator?
Tänker - inte för att vara jobbig! - att du som den nyktra föräldern måste se till att de får hjälp med att bearbeta sina upplevelser för att gå så starka som möjligt in i vuxenlivet, vad tror du om den tanken?
I all välmening.

@vår2022 Så sant.Att HANTERA obehag är det enda hållbara i längden.Och att inte fly från det genom att förtränga eller hälla i sig vin som gör det hela ännu värre.Övar vidare på att ta in & acceptera & lyssna in mina känslor & försöka ta hand om dem på ett nyktert & vuxet sätt.Och det är där självsnällhet & självmedkänsla kommer in i bilden.!❤️😊🍎

@B.Å Oktober är en perfekt tacksamhetsmånad ❤️ Nästa lördag fyller jag 56 år, och det ska firas med middag på restaurang ihop med båda mina döttrar och min mamma. Perfekt sätt att fira! På söndagen fyller ex-svärmor 80 år, och det ska vi fira ihop med hela hennes stora familj. Min mamma följer med också, och jag vet att hon kommer älska att få delta.

Jag lever lite fortfarande efter läsår, och hösten är nystart på många sätt. Bra jobbat!

Kram 🐘

PS. Det jag gör för min mamma just nu är att åka med henne och veckohandla, och betala hennes räkningar. Och rycka ut om det är något med dator och mobil. Thats it. Lagom nivå. Självklart måste man rycka ut när det är akut, men det måste vara en övergående fas.

@Ny dag Åh, så plågsamt för dig med mamma. Att bli morsa till sin morsa är en vidrig fas i livet. Det enda du kan göra är att vara tydlig mot henne. Tydligt markera dina gränser. När min mammas hem blev väldigt ostädat sa jag till henne att hemtjänst är enda lösning: Jag tänker fan inte städa och tvätta hos dig. Det varken hinner eller orkar jag med.

Och när hon blir sämre i perioder, och vi växlat upp hemtjänsten, har jag tydligt sagt att min gräns går vid att torka henne i röven och duscha henne. Det får proffs göra. Folk som har betalt för det. Inte jättebekvämt att uttrycka, men nödvändigt. Mina barn har jag torkat bajs på när de var små, där går min gräns.

Jag har ansträngt mig att framföra detta på ett lugnt sätt i en lugn situation. Inte i affekt, och inte i stundens hetta. Hon har initialt blivit ledsen, men samtidigt respekterat att jag satt min gräns. När man väl är inne i hemtjänstens rullor så är det enkelt att växla upp och växla ner insatser. Nu har min mamma piggat på sig efter senaste incidenten innan sommaren, så nu har hon endast hjälp med städ och tvätt varannan vecka. Och ledsagning till sjukhusbesök, vilket är en oerhörd lättnad för mig.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Känner igen det. Jag har ju ”växlat ner” på jobbet. Gått från personalansvar och hr-frågor tillbaka till grunden i verksamheten. Del av ett team, tydligt ansvarig för en liten del. Det är så förbannat skönt att slippa alla möten, drunkna i e-post, förhålla sig till andras mående. Jag gör min grej, och gör det jävligt bra. Får massa beröm. Och det är dessutom så jävla roligt. Här kan jag stanna mina resterande 11 år i yrkeslivet.

Kram 🐘

@TeTanten Grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Också jag känner enorm igenkänning, det kunde varit jag som skrev det. För sex år sedan. Den hösten blev jag medlem på forumet och försökte dricka ”litegrann”. Det gick inte. I februari blev jag clean. Snart sex år sedan. Ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

@vår2022
Jag blev med stressad av att skriva och sen läsa det! Har lixom tänkt frammåt dessa veckor och nu när jag tittade bakåt känns det värre!
Gick in och bad om ursäkt till min man. För alla kvällar han fått stå ut med mig. Han fattar inte riktigt hur illa det vart. Han dricker inte själv och har väl blivit van vid mina rutiner. En lugn och sansad tolerant man som förtjänar en piggare mindre grälsjuk fru som orkar göra mer saker.

@nybliven.sambo
Är du nybliven sambo? Åh, du vet så väl men detta medberoende… du kanske inte har men vill ha barn i framtiden - tänk så om det kan stötta processen med ditt frigörande..♥️

För min del har det varit bra att tänka utifrån tredje person - vilka råd skulle jag ge någon annan.. blev tydligt då.
Du behöver ju inte befinna dig i samma hem som en missbrukare. Som barn var du utlämnad, men inte nu ♥️

@nybliven.sambo
Är du nybliven sambo? Åh, du vet så väl men detta medberoende… du kanske inte har men vill ha barn i framtiden - tänk så om det kan stötta processen med ditt frigörande..♥️

För min del har det varit bra att tänka utifrån tredje person - vilka råd skulle jag ge någon annan.. blev tydligt då.
Du behöver ju inte befinna dig i samma hem som en missbrukare. Som barn var du utlämnad, men inte nu ♥️

@Himmelellerhelvette När jag var ung flicka slet jag som ett djur för att passa in. Lite brådmogen, lång som en telefonstolpe, väldigt tacksam att mobba. Ensambarn, visste inte riktigt hur jag skulle göra eller säga till jämnåriga. Hade samtidigt självkänsla god nog för att inte flyta med strömmen, men skavigt som sjuttton var det. Den känslan kommer tillbaka i sådana här sammanhang. På nolltid identifierar jag vilka som är mest poppis, vilket av gängen som har mest ”följare” osv. Jag beskådar på avstånd.

På högstadiet blev jag en del av det populära gänget, och fy fan vad vi söp och festade. Med alkohol i kroppen blev jag allra mest högljudd och livfull, och poppis. Det krävdes alkohol för det. Alkohol var verkligen uppåttjack i många år. Tills det inte var det längre, jag blev istället grälsjuk, konfliktsökande, gränslös, sentimental bla bla bla. Alkoholen funkar ju så. Det funkar bra, tills det inte funkar längre.

Samtidigt har jag självkänsla nog att vända ”skolgården” ryggen. Det är inget för mig längre. Det är okej. Mer än okej. Jag har kul på jobbet, har goda nära kollegor (som inte var med igår), jag har en fin familj med nära relationer. Och några kompisar, som jag kan träffa om jag tar kontakt. (Att de skulle ta kontakt med mig verkar på något sätt omöjligt.)

Och jag har ett fint vardagsumgänge med min hund - och bättre sällskap kan man fan inte få ❤️ En crazydoglady har jag blivit 🤣

Kram 🐘

@Ny dag hej ❤️ att åka till återvinningen en tidig morgon är en självklarhet för den hurtiga morgonmänniskan som jag tydligen lyckades bli!! 🤣 Det tog tre veckor för mig, har testat den metoden nu på lite olika saker och det funkar ju alldeles utmärkt (för mig då) it takes 21 days to make a habit, haha eller så kanske det är jag som bara är duktig på att lura skiten ur mig själv…(det har man ju gjort i många år (klunk klunk)) men denna hurtighet är en klar sidovinst nu när hjärnan fått återhämtning och giftet är borta 🥰

@Carisie att rensa och röja är så tillfredsställande och symbolist tycker jag. Speciellt nu när det är höst och vi ska gå in i den mörkret igen. Och julen är runt hörnet med - så mysig tid vi har framför oss! 💃

Trots att jag inte drack en droppe igår så tog jag mig knappt ur sängen. Det värker i hela kroppen. Benen, ryggen, nacken, armarna. Överallt. Jag har tidigare förknippat mina värkskov med att jag har ätit socker. Men värkskoven kommer tydligen när jag har tömt mina batterier. Ofta sammanfaller det med sockermoffande, eftersom jag äter socker när jag känner mig stressad, men det är tydligen stressen som är orsaken. Stress i form av mycket att göra, mycket intryck, tider att passa osv.

Min kropp reagerar med värk, som om den skriker åt mig: ”Vila för fan. Ligg ner!” Men det mår jag inte heller bra av, så det får bli en skogsrunda idag. Spana efter svamp, kast boll 77 gånger till min ystra storpudel. Som just nu ligger på golvet bredvid köksbordet och tittar uppfodrande på mig. ”Vad händer? Nu? Nu? Nu?” Jag sov till 9 idag, typ en timmes sovmorgon. Min hund var vaken mycket tidigare, men han låter bli mig när jag sover. När jag har visat att jag är vaken börjar värsta lekracet i sängen. Att han låter mig sova, det är kärlek det ❤️

Med facit i hand var det puckat att gå på personalfest en fredagkväll direkt efter jobbveckan. Det var som gjort för att tömma batterierna. Fredag kväll gör jag normalt ingenting, orkar knappt glo på tv, längtar till sängen. Jag vill inte ens köra till min dotter i Smålandsskogarna fredag kväll, åker hellre lördag morgon. Nu vet jag det. Igen. Hur många påminnelser ska jag ha? Samtidigt var det kul att delta, vart femte år är kanske en lagom nivå 🤣

Nu har min hund lagt sig i bädden i hallen. Han vet att han får vänta. Nyttig träning, det är inte han som bestämmer. En kopp kaffe till ska det bli, och knåpa ihop en inköpslista till veckohandlingen.

Gällande mina batterier så orkar jag mer och mer, efter min senaste utmattningsdepression för 3,5 år sedan. Jag började med att jobba några få timmar, och utökade tiden efterhand. I samband med varje ökning blev jag dödens trött några veckor-månader. Sen har jag stegvis utökat min fysiska aktivitet sen 2,5 år tillbaka. Ihop med min hund. Sen jag började löpträna i april märker jag att min kondis har förbättrats rejält, vilket gett mig mer ork i vardagen. Jag klarar jobbet med bravur, fixar även en-två aktiviteter på vardagskvällar.

Men gränsen, just nu, vid personalfester på fredagskvällar. En middag ihop med närstående eller riktigt goda vänner hade jag nog fixat, det hade gett mig mer energi än det tar. Men att mingla och byta några ord här och där med perifera kollegor, som blir allt fullare, gav mig ingen energi alls. Jag kände mig bara ensam, lite utanför. Det spelar ingen roll att jag har haft svinroligt i sådana sammanhang tidigare. Nu har jag inte det längre. Livet har olika faser. Thats it.

Kram 🐘

Jag hoppas inte han ska sluta dricka, jag tror inte han varken vill eller kommer sluta. Men, jag kan också känna att jag accepterar det, vilket på ett sätt känns skönt. Tidigare var jag inställd på att jag skulle få honom att prioritera familjen och grundläggande värderingar som respekt för varandra. Jag har accepterat att det är okej att inte tycka likadant, vill han dricka så är det okej - men det är inte ett liv för mig. Det råder stor bostadsbrist och vi har inte riktigt någon andrahandsmarknad tyvärr. Nej han är inte heller våldsam, dock otrevlig ibland. Att han inte respekterar att vi inte vill att han dricker i vår närvaro, är för mig tillräcklig brist på respekt. Jag tycker det är tråkigt och sorgligt att inte kunna räkna med honom.

@B.Å Roligt att du tittar in igen. Och härligt att du verkar trivas så bra med livet och nytt jobb och allt! Skönt att du känner att du kan gå vidare utan att rota i det förflutna. Jag har rotat mycket i det förflutna och det har hjälpt mig att få ihop saker och att förstå mig själv bättre. Jag är fascinerad av psykologi och jag rotade innan jag hamnade i alkoholens klor också, men helt klart påverkade alkoholen mina tankar och känslor och jag fick sämre kontakt med mig själv. Jag var vilse. Orsaken till mitt alkoholberoende var min sårbarhet för att bli beroende, inte att jag ville fly mina känslor, kanske emellanåt, men mer ta vila från mina känslor ett tag, men inte huvudorsaken. Efter att jag blev nykter har rotandet gett mig så mycket mer svar och idag har jag en känsla av att jag har fått ihop det. Nu handlar det mer om att vara den jag är och vill vara och att stå upp för mig själv. Jag vågar drömma och jag vågar ta för mig idag. Jag har bättre självkänsla och självförtroende och mycket mer är möjligt. Det är en skön och befriande känsla.

Härligt att du kan känna en nytändning och göra oktober till din tacksamhetsmånad. Även om det snart är 4 år som nykter så infinner sig min tacksamhetskänsla titt som tätt och är det som håller min nykterhetslåga uppe. Jag är så tacksam för att jag kunde vända livet så totalt och att det kunde bli så bra! Jag är rädd om mitt nya liv och jag vårdar det ömt genom att ta hand om mig själv och mitt liv och vill aldrig mer dricka. Jag har noll längtan efter alkohol och dess dragningskraft är bortblåst. Tacksamhet jag känt tidigare i mitt liv har inte varit av den här digniteten och jag håller den vid liv genom att vara tacksam och tänka på hur bra jag har det😁

Ha en fin höstpromenad i solen, även mina fyrfota vänner ska få komma ut en sväng🌞🍂. Önskar dig en fin helg!❤️

Tack snälla fina @vår2022 och @Ny dag ❤️ Det känns något mindre ensamt att få svar i min ensamhet. Jadu, hur hade livet sett ut om jag fortfarande drack, jag vet inte om det är bitterheten som sitter hårt just nu som talar när jag säger att skillnaden hade varit att jag var bakis och tog återställare men jag hade varit ensam då som nu, fast hade jag druckit hade jag velat vara ensam, det vill jag inte nu, så just nu känns det som att jag hade mått bättre av att dricka.
Jag tror mycket handlar om att jag inte kunnat knyta an till nya kollegor på så länge, kollegor brukar ge känsla av sammanhang men det har varit skakigt på arbetsplatsen, antingen på grund av varsel eller för jag bytte till andra arbetsuppgifter eller bytte avdelning, det har varit mestadels kaos på jobbfronten i ca 1,5år! Ibland känns det som jag vet vart jag är påväg men oftast är det bara ett sökande och ett vispande.
Bland vänner har jag blivit den enda som försöker få ihop träffar, ingen är intresserad av att ta första steget till att umgås med mig och där kommer de kritiska tankarna, ingen vill umgås med mig för vi har inget gemensamt!
Det känns som jag pajat hela mitt liv! Jag har levt det i riktningen att bara söka de likasinnade som jag, som festar rejält! De andra är tråkiga!
Jag har sedan jag blev nykter jobbat stenhårt på att lära känna mig själv, vem är jag, vad tycker jag är roligt, vad vill jag göra, lärt mig känna alla mina känslor och bearbetat alla trauman! Men nu står jag här, pånyttfödd och ensam…

Jag har känt på min nyktra resa att jag haft min man och känt mig trygg i att ha en famn men påvägen som jag växt har han inte hunnit med. Mycket har han också förändrat men ändå en bråkdel av det som hänt i utvecklingen med mig. Han tycker till exempel fortfarande att det är viktigt att ha alkohol som vän i allt vi gör som aktivitet, utlandsresor och allt annat. Ända vi gör tillsammans är egentligen kolla på tv, kommer vi på något roligt som båda vill göra då vill han dricka ändå, han tycker ingenting känns roligt om han inte kan få dricka samtidigt. Och jag tycker ingenting är roligt att göra med honom längre eftersom att han då behöver dricka därför är den enda vi gör att kolla på tv! Alltså kan man leva ett tristare liv? Ingen känsla av sammanhang någonstans i livet! Jag trivs gott i mitt eget sällskap och håller mig ofta sysselsatt med mina små projekt eller min träning men det är ensamt!

Var i sluttampen på ett långt inlägg när WIN beslöt sig för att stänga ner och allt försvann :(
Jag måste försöka använda ett annat operativsystem !

@Ny dag Kloka ord. Kram ❤️

@B.Å vilken härlig läsning ❤️❤️❤️. Blir bara lite frustrerad över att du redan varit på ÅVC🤣🤣🤣 Önskar dig en fortsatt fin lördag 🥰🥰🥰🥰

@B.Å Hej 👋🏼 Vilket härligt och positivt inlägg. Jag har gått lite i samma mode men inte riktigt lyckats sätta tankarna rätt. Eller delvis i alla fall. Jag har varit lycklig och tacksam i mitt nya nyktra liv men ändå kört en ny början och utrensning etc.

Hoppas du får en fin helg 🩵

@Andrahalvlek Klokt att åka hem och klokt att ändå gå dit. De som är i gasen kommer ändå inte komma ihåg när du gick… Vi är inte tråkiga som inte dricker vi har bara insett att vi inte behöver startas för att kunna ha kul, vi är oss själva och modiga som vågar gå hem och fånga nästa dag. Tänker på dina kollegor idag…. Skulle inte vilja vara dem…. Jag har sol idag och ska verkligen fånga denna fina höstdag! Stor kram till dig och lillprinsen ❤️❤️❤️