skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏
skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏
@Himmelellerhelvette Visst är det så. Och det spelar ingen roll hur ofta vi skriver det - alla måste själv uppleva det. Och i början kan man bara tro på oss som gått före - och ha tillit till processen. Allt man övar på blir man bättre på, är ju också ett av mina många mantran.
Efter en tids nykterhet kan man verkligen inte förstå hur man kunde tycka att det var så jobbigt i början. Man kan knappt fatta att man bävade megastort inför alla frågor. Och då är det ändå sig själv det handlar om. Så det är väldigt viktigt att teoretiskt inte glömma hur jobbigt det var i början. Vi ska vara snälla mot varandra.
Kram 🐘
skrev BruceTheClimber i Dags att bli helt nykter
skrev BruceTheClimber i Dags att bli helt nykter
Hej allihopa! Hade en paus här på 28 dagar som jag minns var bra :) nu har jag dock haft två benders med alkohol och annat och nu känner jag mig så fruktansvärt trött och less på det livet. Känner mig mer motiverad än någonsin att på riktigt starta resan mot ett helt alkoholfritt liv. Innerligt trött på hur begränsade livet med alkohol och droger är
skrev Amanda L i Beroendemottagning, jag är så nervös.
skrev Amanda L i Beroendemottagning, jag är så nervös.
@LAO Den där skammen eller oron kommer att släppa! Om du läser början på trådar här så ser du att de flesta känt förfärlig skam och ångest i början. Men mycket är rent kemiskt och försvinner med alkoholen.😀
Jag är numera stolt och det ska du också vara. Vi tog tag i ett problem och det är banne mig bra jobbat. Själv nykter sen 1 år och 9 månader. Bästa jag gjort. Aldrig ångrat mig.
Heja dig!❤️🙏🏻❤️
skrev Amanda L i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
skrev Amanda L i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam
@B.Å Har inte kikat in på ett tag. Tråkigt att ditt liv är så besvärligt just. Hoppas du har andra vänner att prata med om du behöver. Annars finns ett forum här för de numera nyktra där verkligen allt möjligt annat brukar ventileras. Måhända kan det vara värt att prova.
Hursomhelst hoppas jag att du kan lösa dina problem . Jag skickar ett trollspö! 🙏🏻❤️
Kram!
skrev Amanda L i Dag 2 och det känns inte värt det. Nån som känner igen sig?
skrev Amanda L i Dag 2 och det känns inte värt det. Nån som känner igen sig?
@blomblim Ps Boken Skål tamejfan! Gav mig mycket. Den är full av igenkänning och insikter!❤️
skrev Åsa M i För ung för att ge sig in i det?
skrev Åsa M i För ung för att ge sig in i det?
Mitt enda råd är att inte se löften som bevis. Alkoholmissbruk är en behandlingsbar sjukdom, men man måste söka behandling, ta emot den och genomföra den för att ha en chans. Man kan tyvärr inte älska någon frisk.
skrev Amanda L i Dag 2 och det känns inte värt det. Nån som känner igen sig?
skrev Amanda L i Dag 2 och det känns inte värt det. Nån som känner igen sig?
@blomblim Folk verkar ha olika erfarenheter av det. En del hittar en grupp som de trivs i, andra inte. Tyvärr är det ju grundat på ett religiöst tänk, men det kan vara värt att pröva.
Jag tycker att du också ska ringa Alkohollinjen här. Kanske har de fler tips. Titta under fliken ”stöd”. Du kan vara anonym. Bara att få prat ut med kunnig alkoholrådgivare kan vara skönt!
skrev LAO i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
skrev LAO i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
Sömn är ju sååååå skönt. Ibland tror jag att jag håller mig vaken för att kunna dricka, och sen är jag jättetrött dagen efter men låtsas vara pigg.
Hoppas att det går bra på jobbet idag och att i alla fall de flesta älskar dig!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Tacksamhet är något som man ibland kan ha svårt att känna eller få något grepp om. Detta fast man väl någonstans inom sig har en känsla av att det kanske handlar om att man nog kanske i alla fall borde känna en gnutta mer ödmjukhet och att det även kan vara en gåva att ibland få må lite extra fysiskt dåligt som man gör ibland när man kroppsligt vissa dagar inte är på topp. Ja, när man är så pass sliten att man kan glömma bort en stund hur taskigt man kanske mår psykiskt som väl denne knepige skribent gör för det mesta.
Har varit ut på nätet och läst att nån för en massa år sedan på ett forum nånstans ställde sig en fråga om hur alla människor hann med så himla mycket. Detta då frågeställaren tydligen hade fullt upp med att bara hinna med det allra mest nödvändiga för att kunna arbeta med nåt trist intetsägande lönearbete för att kunna finnas till. Ja, det vanliga att att ta sig fram och tillbaka till nåt kanske trist arbete för att på så sätt få ihop till det dagliga brödet för att fortsätta att traska runt i ekorrhjulet. Med väl siktet inställt på en kanske förhoppningsvis dräglig sista tid i livet som pensionär.
Denne skribent fick då höra att det handlade om prioriteringar och planering. Vissa talade om att man inte fick vara negativ, bitter och slö, andra skrev något om risken med ett ostrukturerat liv och lathetens förbannelse, andra om vikten av att man skulle se positivt på allting och även se till att schemalägga sin tillvaro då dygnet endast hade 24 timmar. Många var inne på att man skulle vara smart nog att skynda sig att ta vara på den korta tid man har till förfogande en liten stund här på jorden. Något som vettigt folk alltså förväntades att göra från vaggan till graven för att hinna med liksom.
När man genom livserfarenhet har tappat tron på de flyktiga mänskliga ideal som en gång var det man kanske satte sin tilltro till, och de man barnsligt kanske såg upp till och väl kanske litade på till hundra procent till sist kanske har visat sitt rätta ansikte. Ja, och i mångt och mycket bevisat att de helt kanske tycks sakna allt av de svar man en gång barnsligt trodde att de hade. Ja, när sånt som vetenskapens logiskt namnkunnigas bilder av en uppmålad realitet kanske en aning har grumlats.
Då är det inte så konstigt kanske, att man då som i mitt fall som trött dystymiker bara ständigt blir allt mer övertygad om att det bara är skaparen och hans son som rätt få vill tro på, som är vägen sanningen och livet. Vilket då rent själsligt sett är det viktiga att tänka på om man nu tror på att man kanske har en själ som bor i ens trötta och kanske lite slitna kropp.
Har funderat på hur många det är som bara kan se det som klart syns och kanske är befriade, eller i avsaknad från ett andligt tänkande och att det enligt dagens olika gurus tydligen ska handla om att bara tro på sig själv, och sedan andas på rätt sätt och genom kanske lite gymnastiska övningar komma till en punkt där man kan låtsas, eller få sig själv att tro att allt är bra oavsett om det kanske är så eller inte alltså.
Hade det varit för lite drygt ett år sedan hade jag nu suttit och varit rätt berusad av alkohol. Njuter nu faktiskt helt alkoholfritt av ett glas med vatten och det ny-nyktra livet så som jag upplever det i stunden. Minns att det står skrivet i en skrift att tala är silver och tiga är guld. Men ibland mår man inte bra av total tystnad. Man ska inte trycka ned allt inom sig då det ofta leder till depression har man läst att lärda psykologer har sagt.
Men nu har jag då i skrift talat ut en del och väl lärt mig lite om konsten att stå ut med en hel del också liksom. För om man inte lär sig det. Så blir det till sist bara allt för motigt att ta sig igenom var dag och då är det lätt hänt att man riskerar att väl i bästa fall kanske snart se sig tanklöst sittandes och liksom slå sig själv i huvudet med en flaska, ja, berusad näst intill medvetslöshet och inne i en tom och intetsägande alkoholdimma igen.
Något som i bästa fall bara stjäl en massa tid som man tillfälligt tycks ha till låns en stund för att kanske ha till bättre saker att göra. Som att kanske försöka att ta till sig lite andlig visdom om högre ideal och därmed kanske lära sig en del matnyttigt ur den heliga skriften som kan få en att känna äkta tacksamhet till sin tillvaro hur den nu än ser ut. Nej, nu är det nog dags att sluta filosofera här vid sitt köksbord och försöka att dra upp sina persienner och släppa in lite av morgonens bleka dagsljus och kanske ta sig en liten kopp med kaffe.
Tänk, bara lite frisk luft och som från ingenstans alltså kom då en liten känsla av tacksamhet. För nog har man det väl ändå rätt så bra och fint så som nykter och alkoholfri om man tänker efter lite alltså. Magen mår skapligt och inte kostar det en massa pengar heller att nyktert och alkoholfritt sitta och filosofera för sig själv i lugn och ro. Sju grader varmt ute och ingen snö och is att halka omkring i heller om man skulle ta sig en en liten promenad. Ska man tänka, så ska man tänka positivt annars blir allt bara trist och jobbigt sade mig nu en rätt logisk känsla.
Ha det gott mina vänner!
skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏
skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏
Javisst är det så vår2022, jag analyserar mig själv för mycket. Jag lyssnar på andra och tar inte över rummet så som att allt handlar om mig och ingen annan får komma till tals utan jag är glad och engagerad i samtalen. Kram❤️
@andrahalvlek Visst är det härligt att vi lyckats få dopaminet att fungera som det ska utan att tillföra substanser 🙏 Under lång tid in i nykterheten kunde jag verkligen känna avundsjuka för hur dopaminfyllda folk runt om mig var som skulle på festligheter och jag bara kände att ”så är ni bara för ni vet att ni ska dricka, jag får inte det där!” Och tyckte lite synd om mig själv. Jag ville inte dricka men jag ville också vara så glad men jag var mer orolig på något sätt, lite obekväm men jag förstår ju nu att det är så man är som ny nykter, ganska länge faktiskt, man lär sig stå som Bambi på hal is, man är osäker och har inte de upptrampade vägarna till att lätt och genuint säga ”nä jag dricker inte alkohol” jag förberedde meningar en miljon gånger, min hjärna var ockuperad av hur jag skulle berätta att jag inte dricker. Allt blir lättare med tiden om man gör nykterhetsarbetet med sig själv, vilket vill säga: jobbar med orsakerna till varför man drack! Det är bland annat detta som är ”tillit till processen”, låta sig vara obekväm och känna de jobbiga känslorna, våga prova sånt som känns obekvämt för man tränar hela tiden på att bli mer bekväm. Jag tror inte att någon i resten av sitt liv vill behöva tacka nej till alla tillfällen som erbjuder alkohol för att man inte kan hantera det utan man vill gå dit och ha skoj och lära sig att ha det utan att dricka alkohol, det krävs mycket träning för att bli bekväm i det. Nu snubblar jag in på sånt du vet, som bland annat det är du som lärt mig men det är ofta någon annan som läser och då hoppas jag med detta lyckas få berätta en förklaring som någon förhoppningsvis tar med sig på sin egen resa. Jag kände mig i otroligt många perioder så osäker och ensam, det bästa stödet jag hade var er på forumet, nu har jag efter 26månader i nykterhet utvecklat nya IRL relationer och har skapat mig ett socialt liv på ett sätt jag bara kunde drömma om. Kram❤️
skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu
skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu
@Carisie ja det är det som är det fina med detta forum 🙏 jag lyssnade på avsnittet du tipsade om igår. Måste säga att det där som handlar om livssafari var så spot on! Det tar jag med mig! Tack! 💛
skrev TessanTuss i Att angripa det som fick mig att dricka
skrev TessanTuss i Att angripa det som fick mig att dricka
@Ursus Tror att du tänker rätt! Här finns stöd, hjälp o pepp! För mej är det skönt att ha kontakt med likasinnade! Förståelse är så viktigt för mej! 🙏😍
skrev TessanTuss i ?
skrev TessanTuss i ?
@eling Vet för väl hur det är med skam o ångest …🥹 Vi hjälper varandra här!!!
Fortsätt kämpa! Tillsammans är vi starka ! ❤️ Läs och ta till dej av pepp och stöd! Vi finns här !❤️
skrev Ursus i Att angripa det som fick mig att dricka
skrev Ursus i Att angripa det som fick mig att dricka
Tror dig. Forumet har gått upp och ner för min del men nu tar jag alla chanser som ges. Olika möten, olika sammankomster där man är välkommen. Nykterheten har många vägar men den främsta hjälpen är nog att fatta att man inte kirrar det här själv. Eller tänker jag vansinnigt? :)
Dag 4 här nu.
skrev Lonely Man i Dag 2 och det känns inte värt det. Nån som känner igen sig?
skrev Lonely Man i Dag 2 och det känns inte värt det. Nån som känner igen sig?
@blomblim
Hej.
Jag gick på AA förra gången jag var nykter för 2 år sedan. Det var bra då..träffade människor jag inte trodde fanns. Höll mig nykter i flera månader. Det var dock en religös underton som att läsa texter o liknande. Tröttnade till sist.
Nu löser jag det på mitt eget sätt.
Ha de fint
skrev TessanTuss i Att angripa det som fick mig att dricka
skrev TessanTuss i Att angripa det som fick mig att dricka
@Ursus För mej är forumet stort stöd o bra hjälp! Tillsammans är vi starka! Nykterheten ger mej så mycket energi!
skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
God morgon 😴 Igår hände något som inte hänt på hundra år (ungefär).
Jag var helt slut efter intro på ny arbetsplats igår. Kom hem - lagade mat - somnade på soffan! Maken väckte mig inte. 😂 Så jag fick snällt vakna själv (iofs kl 20.30) och liksom bara flöt över till sovrummet och sängen för att däcka stenhårt. Det positiva är att jag känner mig pigg och utvilad idag och att jag somnade och vaknade nykter 🙏🏼 Har suttit på tuben och lyssnat på ljudbok och bara andats. Skönt! Nu är jag framme vid jobbet och ska hoppa i operationskläderna som får mig att känna mig som en smurf 😂
Hoppas alla får en fin & nykter dag
🩵
skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts
skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts
När jag träffade min psykolog förra veckan så pratade vi bland annat om vikten av att låta tankarna i skallen skrota runt lite som de vill. Jag brukar likna tankarna vid getingar som kan ha ett oerhört högt tempo - kasta sig hit och dit. En rask promenad kan få dem att stilla sig, flyga lite mer synkroniserat, till och med sätta sig ner och vila en stund.
Jag har historiskt fyra sjukskrivningsperioder av utmattningsdepression i bagaget. Den första 2007 och den sista 2021. En sak som är ett väldigt tydligt symtom är att mitt lösningsfokus blir överhettat. Problem är till för att lösas. Punkt. Det får till följd att jag vaknar vid fyratiden av att min hjärna väcker mig: ”Du, jag har tänkt på det här - om du gör så och så och….” Jävligt jobbigt. Det är tacksamt att min hjärna löser problemen, men det är en jävla tid på dygnet att göra det på. Min nattsömn är SUPERVIKTIG. Den är grunden till allt typ.
Jag känner mig inte ett dugg stressad just nu, men samtidigt måste jag ju ha en plan för att inte hamna där igen. Jag måste jobba förebyggande. Och då kom vi att prata om hjärnans sätt att processa just problem, som min skalle är sällsynt förtjust i. Och om den inte får tid att göra jobbet dagtid så tar den till nätterna.
Jag har i många år valt att ha poddar eller ljudböcker i öronen varje ledig stund. På promenaden, i bilen, när jag diskar och lagar mat osv. Alltid. För att få min skalle att sluta tänka. Stackars skallen. Den behöver ju tid att tänka. Och får den inte tänka dagtid så kan den ta med problemen in i sömnen. Så nu försöker jag tänka om. Inga ljudböcker eller poddar på hundpromenaderna. Vanlig skvalande radio i bilen (förutom då jag övar på körens sånger).
Det känns lite rastlöst, jag känner mig ineffektiv 🤣 Men samtidigt är det viktigt att min skalle får sköta sitt jobb. Dagtid.
Kram 🐘
skrev Andrahalvlek i Det riktiga livet
skrev Andrahalvlek i Det riktiga livet
@aeromagnus Kryakram ❤️
skrev TessanTuss i Åt rätt håll - Del 2
skrev TessanTuss i Åt rätt håll - Del 2
@åträtthåll Du är stark som tänker till, känner o skriver här! Känner igen mej! Det var ingen ordning på någonting och jag tappade bort mej själv!
Ta en sak i taget! För mej hjälpte det att först sluta dricka. Inte lätt men det ger förutsättningar till rutiner o sömn! Då blir det lättare att ta tag i träning i jobb!
Du klarar det!!! Vi hjälps åt! 💪❤️
skrev volknut i För ung för att ge sig in i det?
skrev volknut i För ung för att ge sig in i det?
Hej.
Jag lever sedan 3,5 år med en hög fungerande alkoholist, något som varit känt för mig i 3 år.
Det har gått upp och ner. Han har sökt hjälp och mått bra i perioder.
I under sommaren föll han tillbaka ordentligt. Drack i nästan 3 veckor, förstörde jobbresor och löpartävlingar för mig som behövde gå runt med klump i magen istället för att njutna av det roliga. Ljög något otroligt och fick mig att framstå som galen som påstod motsatsen.
Efter det har det varit bra. Oron har funnits men den gången gick det så långt att det var droppen. Vi köpte en bostad som vi väntar på tillträde till, en vändning och nystart.
Men så i helgen gick allt snett. Orkar inte beskriva det hela med plötligt blev både min och hans familj indragna i hans lögner. Äntligen kunde jag berätta för hans familj, något han strikt förbjudit mig för att göra. Han har fått vara hemma hos sina föräldrar för att jag ska få andrum. Drack tydligen idag när hans föräldrar var iväg och de fick inse allvaret.
Jag klandrar mig själv för att jag kunde ha hopp. Jag ångrar att vi köpte bostaden. Just nu vill jag mest av allt lämna, men jag vill inte lämna hans bra sidor. Tyvärr har ju de dåliga sidorna förstört så mycket för mig.
Är vårt förhållande, och jag, för ungt för att det ska vara värt att satsa ändå? Min värsta mardröm är att vi i framtiden har barn som påverkas. Jag förstår nu att löften om tillfrisknad inte är löften.
Är förvirrad och ledsen.
skrev eling i Åt rätt håll - Del 2
skrev eling i Åt rätt håll - Del 2
@åträtthåll då tar vi varandra i hand nu, jag är också på dag 1 igen. Kram ❤️
skrev eling i ?
skrev eling i ?
@vår2022 Tack bästa du ❤️❤️
Inser att jag tänkte fly fältet pga skam och ångest, men jag behöver bli bättre på att inte handla på mina destruktiva impulser. Stor kram till dig ❤️
skrev Ursus i Åt rätt håll - Del 2
skrev Ursus i Åt rätt håll - Del 2
Du kommer må bra igen. Det svåra är ju inte att sluta dricka utan att undvika att börja om igen...
Känner verkligen igen mig i avd du skriver och kan bara hålla med, vill dit själv. Nu. Snart.
Dag 3 här. Snart 4...
@Åsa M Tack Åsa. Jag hoppas att han kan hitta rätt form av behandling.