Senaste kommentarerna i forumet

Håller med de andra.
Du har antagligen inte haft den insikten och vetskapen du har idag. Och fast du skulle haft det, så behövs krafter också. Då man är mitt i kaoset kan man inte tänka klart, har ingen ork. Det är en helt annan sak att se på saken i efterhand, med facit i hand.

Vad fint det ordnar sej med titten redan i morgon! Hoppasdu gillar det du ser. :)
Jo de där med att sura nästa dag känns ju igen. Man tycker själv man beter sej barnslkgt och borde kunna skärpa sej. Samtidigt förstår jag inte hur de egentligen tänker? Borde vi som bor med alkisar alltid stå där småleende och redo ifall vi råkar behövas? Redo att hänga på vad som hellst bara vi duger till något, helt när som helst? Och får de ändå lust att dricka borde vi vara nöjda ändå?

Hej igen. Efter 7 timmar i bilen till min destination så är jag äntligen framme. Underbart att få vara här och få träffa människor som är i samma situation som jag. Nu har jag 70 timmar av nykterhet och det börjar nu avta. Det var en del abstinens och ångest imorse och det var den värsta dagen jag upplevt på länge. Och då spetsat med inte veta var jag skall bli av, separationen så blev kaoset totalt. När jag fick klartecken på att jag kunde få komma till behandlingshemmet så vart jag så lugn. Jag var förvånansvärt lugn i bilen. Det var bara den sista biten fram som gjorde mig nervös och lite ångest kom fram då. Men väl framme och att jag fick reda på att man får använda dator blev jag väldigt glad. Så så lätt slipper ni inte undan mig. :-)
Jag längtar till morgondagen då en rad människor bara kan få ta mig an mig och jag skall ta emot så mycket som jag nånsin kan. Och allt skall upp till ytan. Inget skall hållas undangömt den här gången. Nu skall jag lägga mig i sängen och kolla på nån bra film och försöka sova sen. Så blir morgondagen en ny möjlighet för mig. Jag har varit nykter idag med och tänker vara det även imorgon.

Helle o Sisyfos .. ja, kul med en egen tråd ..
och visst är det helt otroligt att vi ska vara så duktiga jämt .. vi får som du säger Sisyfos ..lära oss att bli bättre Nej sägare ..
Jag kommer fortsätta att ställa till kalas .. det är liksom jag på ngt sätt Och jag tycker att det är kul ..
men i fortsättningen blir det på ett annat vis .. allt behöver ju inte vara så perfekt och det går att sätta gästerna i lite arbete ..
huvudsaken är ju att man träffas o umgås ..
vi är en stor familj som gärna o ofta ses .. både stora o små, vi är fyra generationer ..
det har alltid varit naturligt att vara hemma hos oss .. vi hjälps åt med mat o disk osv ,
även om vissa familjemedlemmar gärna smiter undan .-))
Som sagt , har ändrat stil nu och blir full i skratt när jag tänker på när jag bad min yngre bror fixa ngt sist vi sågs ..
- Va , ska jag göra det ??
Min brorsa är 40+ .. men en gång storasyster .. så alltid storasyster ..
Ok , ha det gott nu .. så kämpar vi vidare .. Kramar Ler

Så hette författaren
Ikaros

Hej Izzy
Hade det verkligen varit möjligt för dig att göra något annorlunda då än vad du gjorde i den situation du då befann dig i ? Ta i betraktande hur du då mådde och vilka andra villkor som rådde.
Och om du svarar ja på den frågan var det då säkert att ditt agerande hade varit bättre för barnen?

Det jag försöker säga är att du förmodligen gjorde det som du då trodde var bäst och det som du orkade med,
Mer kan man inte begära av någon människa inte ens av sig själv.

vänligen
Ikaros

Billigare. Tänkte inte på det. Bra tips!?

Skit i traditionerna. Den vill jag läsa. Vad heter författaren?
Bra söndag på er alla. Jag är nykter och mycket trött. Godnatt!

är absolut inte kramig. Jag bestämde mig dock att lära upp honom istället för att hitta en ny, det blir billigare.

Den du gjorde när suget kom, och på vilket sätt det fungerade för dig. Vad var det som hjälpte?

ska försöka hitta en ny. Men barnen får överdoser av kramar❤️

knyta an till barnen. Men har aldrig haft något kärleksförhållande. Min man och jag träffades när vi var 18 och jag var sjuk, även om det inte syntes utåt. Tror det var för att han inte satte sig emot alla mina galna grejer och inte försökte stoppa mig och för hans del var jag nog rätt spännande. Han är också en känslomässigt avtrubbad person. Jag var vid att hålla känslor för mig själv eftersom de alltid vänts emot mig. Nu gör jag inte det. Har nära vänner för första gången i mitt liv.
Kanske har mina barn till och med fått en hyfsat trygg anknytning. Möjligen en aning stormig, men mycket värme och närhet. Jag har alltid slukat böcker, läser av och tar in andras känslor, analyserar och försökte nog lära mig själv en hel del. Man kan antingen smälta in och bli tillintetgjord eller bli "sig själv nog" om de vuxna inte är stora, starka och trygga. Jag blev "mig själv nog".
Jag har haft anknytningspersoner under uppväxten som var och en gett något men haft brister på annat sätt. Mamma är mycket misstänksam och har svag självkänsla, när hon var yngre ännu värre, förmodligen odiagnosticerad borderline och jag lämnades till mormor (också hon mycket dålig självkänsla) 60 mil bort när jag var 6 mån och tillbaka till mamma vid 15. Ingen har någonsin pratat om det, mer än att det var så. Pappa är och har varit snäll och trygg men stod aldrig upp för mig mot mamma utan jag försvarade honom redan som väldigt liten. Kanske följt med i form av att jag alltid tar strid när någon far illa.
Desorganiserad anknytning eller otrygg ambivalent? Mamma var inte bara oförutsägbar utan visade ömsom rädsla och ömsom förakt för mig. Kunde också säga att jag menade något annat än jag gjorde, att jag kunde få andra att tänka och göra saker och att jag hade onda avsikter. Det var svårt att veta hur man skulle vara och se ut för att hon inte skulle bli misstänksam eller anklagande. Jag har en egen teori om att min ADHD - som annars kanske bara hade varit en väldigt hög energinivå - förvärrades av den ständiga vaksamheten. Retraumatiseringen kom när jag vårdades på olika institutioner för anorexi/bulimi och missbruk. Där satte någon diagnosen borderline utan utredning eftersom jag var rebellisk, aggressiv och ständigt ifrågasatte både läkare och personal och man hade uppfattningen att personer med den diagnosen alltid manipulerade, skulle hållas på avstånd och ha strama regler. Jag har nog inte kontakt riktigt än med den känslan, men jag vet att jag var så desperat att jag fick psykoser och kunde ta ett glas från matsalen, krossa det och hugga mig själv med.
När jag bestämde mig för att bli "frisk" stängde jag dörren bakåt och låste den med dubbla lås. En förutsättning för att kunna gå vidare.
Jag tror att mitt första riktiga återfall för två år sedan kan ha föregåtts av att jag öppnade den dörren. Några månader innan började jag prata om det som varit med en vän och sedan satt jag en helg och skrev 60 sidor. Helt urlakad efteråt. Kan ha blivit för mycket för mig. Började även i terapi. Vi har inte pratat om den tiden än, men jag har nämnt det och hon (terapeuten) har läst det jag skrivit. Numera kan jag utan att få domningskänslor i hela kroppen ganska obesvärat komma in på olika situationer från sjukdomstiden, vårdperioderna och missbruket.
Oj, det blev visst en roman. Mycket som behöver komma ut där inser jag. ?

Hej AlkoD...

Osökt kommer jag att tänka på vad Shakespeare skriver i Hamlet (?)
"Det finns system även i galenskapen."

Dessutom fastnade jag på 70-talet för en bok som hette: "Skit i traditionerna!" Den talade direkt till mig.

Ha en riktigt bra söndagskväll!

Ikaros

Det går bra igen. Har haft tillgång till a -40%.Tog ett par klunkar faktiskt, men sen var det bra. Fick ont i magen dock. Sen var det ingen fara mer, resten av dagarna. Jag valde bort. Funderade lite på de där klunkarna. Det var mycket gammal vana i dem.
Körde långt, långt idag. Funderade på om jag egentligen inte borde vara värd lite vin när jag kom hem. Jag har ju varit så "duktig". Vi har inget hemma (jo champagne, men riktigt så duktig har jag inte varit) och då kan man ju finnas lite i den där tanken.... vadå duktig, och blir det bättre om man får vin, behöver jag ens vin? Är trött efter skidåkning och bilkörande, avslappnad och lycklig. Lyckligare av vin? Nä, knappast! Undrar när jag ens började tänka sådär med alkohol som belöning. När blev det en vana - eller snarare en ovana att tänka så? Tycker att det är ett stort problem med detta i samhället egentligen. Vi ska ha roligt -åka skidor, gå till stranden, gå på Grönan... ja, vi tillsätter lite alkohol så blir det säkert ÄNNU roligare eller mysigare. Knappast, inte för barnen i alla fall. Just det där att dricka dagtid har inte varit min grej, men tänkandet är detsamma. Det blir inte roligare med alkohol, bara där i tanken. När det är bra, så blir det inte bättre med a och man behöver ju bara ta sig en titt på paradise hotel, så blir man helt övertygad om att alkohol inre är någon hit.
Så jag hoppas att jag har lärt mig nåt tills nästa gång livet blir jobbigt. Det blir inte bättre med alkohol, löser inga problem.

Är så glad över detta forum! Finns så mycket kloka människor här! Idag har jag valt att vara nykter! Provade på en övning i Kbt när suget föll på, för det gjorde det! Brukar komma runt fem! Men idag vann jag striden!

?

Du ska inte vara så hård emot dig själv. Det är så lätt att vara efterklok med facit i hand. Stor kram!

Du ska inte vara så hård emot dig själv. Det är så lätt att vara efterklok med facit i hand. Stor kram!

Jag blev bara nyfiken. Hur går det med anknytningen idag? Desorganiserad mönster är väldigt sällsynt, slutar oftast med katastrof i det vuxna livet.
Klarar du av att knyta an till dina barn? Någon annan vuxen?
Jag känner igen din dr Jekyll och Mr Hyde, fast själv har jag ca 5 personligheter, ha ha.
Jag har nog mer ambivalent anknytningsmönster och små mysiga inslag av PTSD efter att ha varit lämnat ensam på ett sjukhus som ett barn under en längre period.
Som yngre hade jag extremt svårt att knyta an på ett friskt sätt, jag har det nog lättare idag, lyckades knyta an till min man iaf.

Göööörlpower Sisyfos ?!!!
Gööööööööööörrrrrllllpöwer!!

Ja jag är helt och håller med dig, vet att det kan svänga tvärt. Jag har gjort det själv. Flera gånger.
Denna gången är annorlunda dock, denna gången känner jag mig fri i huvudet. Som att jag pekat Fuck you-fingret åt alkoholen och sakta men säkert gått där ifrån. Och jag vet att jag låter tjötig när jag använder uttrycket "offer" eller "du bestämmer", men den insikten gör mig stark. Det ger mig energi.
Någonstans har jag nog legitimerat och tagit mig offerrollen och därför legitimerat mitt drickande, typ "det är synd om mig, jag har ångest, jag vill må bra, jag vill bara ha den där goooa salongsberusningen" jadda jadda ja... men vet du/ni vad? Sedan jag slutade legitimera och faktiskt stod ut i ångesten i början och de första veckorna, så kan jah inte minnas när jag hade ångest senast. (Och aktivt jobba med ickedömmande tankar, avdramatisera alkoholen, inte sätta den på en pedistalen. Jobba med små mål varje dag. Vila. Uppmuntra mig själv. Det har varit och är ett jävla jobb. Men det är värt det)
Mina händer skakar inte längre och jag somnar på
Kvällen. Kan det varit så att mitt psykiskt dåliga mående varit en effekt av alkoholen? Att jag någonstans levt i ett ekorrhjul av bakisångest och alkoholintag?
Runt runt runt tills mitt dåliga mående normaliserats och blivit hur det "ska kännas" att vara i livet? Kanske, kanske inte.

Vilket som! Sisyfos, du är klokare än en klokbok och jag bryr mig om dig. Glöm inte att du är bra, jo det är du.
Nu ska jag fortsätta mumsa på mina lökringar ?

Puss på er ❤️

Precis så är det, Studenten! Man kan vara den man vill vara. Och så ser jag fig också: trygg, glad och sund, det är grejer det. Gäller att minnas och att hålla fast bara. Det gick fort för mig åt andra hållet efter att ha varit lugn och trygg i nykterhet och måttfullhet. Inte hela vägen ner, men jag har halkat omkring lite igen där jag inte ville vara. Tror i och för sig att du är klokare än jag, men var vaksam. Och VI bestämmer, VI väljer!

också träning... Man brukar säga att man måste ersätta ett beroende med annat, ha ha. Jag gillar att välja mina beroende, träning känns så klart inte lika farlig som alko, men jag mår himla dåligt när jag hoppar över några dagar. Det innebär att när jag ska resa bort, måste jag kolla först vilka träningsmöjligheter det finns :). Ja, ja, bättre det än att leta efter systembolaget ;) Eller äta kakor och godis.
Oxytocin är min älsklingshormon. Tyvärr är det inte så lätt att få tag i det... Jag kan inte ha biologiska barn, så där finns det ett tydligt problem.
Jobbar på att kramas med min man mer, bra att du påminde mig. Jag försöker schemalägga kramandet, i det snabba livet glömmer man bort hur viktigt det är. Låter korkad, jag vet, men från mig kräver det energi att komma igång och kramas.

fungerar som en slags termostat för andra signalsubstanser. Alkohol binder till samma receptorer som GABA. Den egna produktionen av GABA kan då minska eftersom hjärnan tror att det redan finns tillräckligt. Obalans i signalsubstanserna kan bli en följd av långvarig och hög alkoholkonsumtion. Inte konstigt då om humöret kan bli svajigt även en lång tid in i nykterheten och svårare att stå emot sug.
Angående artikeln ovanför. Med färre dopaminreceptorer borde dopaminupptaget bli mindre. Låter som man får symptom liknande ADHD, fast där sker istället ett dopaminläckage, som innebär att man får sug efter bl a alkohol eller annat som kan ge dopaminpåslag.
Jag har använt hård träning som dopaminpåfyllare sedan jag kom ur missbruket. Tyvärr blir även det ett missbruk till slut.
Oxitycin är bättre, lugnande. Massage, kramar, sex eller beröring. Jag mådde som bäst när jag ammade, kan tilläggas. Synd att det inte finns på recept?

Tack för era kommentarer!
Det har inte varit någon längre vit period sen förra helgen, men inte heller katastrof. Haft så mycket att göra så inte hunnit vara inne här och läsa eller skriva. Har 'behövt' koppla av med vin där emellan. Jag undrar bara när är rätta tidpunkten att få in den långa vita perioden. Så imponerad av alla som lyckas, och själv lyckas jag inte.
Inkommande vecka två resdagar med jobbet igen, men sen två lediga dagar tors-fre, som jag ser fram emot. Kanske nykterheten kan få ta plats då?! Kram på er!

Ni som är bekanta med anknytningsteori kanske vet vad desorganiserad anknytning är och hur det påverkar självuppfattning och relationsmönster. Jag har förmodlign också en komplex PTSD utifrån anknytningstrauma och retraumatisering i ungdomsåren. Nog om psykologiska teorier, men vad jag vill säga är att jag arbeter hårt med mig själv för att skapa sammanhang och förstå. I brist på tillit till trygga vuxna byggdes en bild av mig själv som både "en som kan mer än andra och bara litar på mig själv" och "en som har makt att förstöra och skyldig till allt ont". Dr Jekyll och Mr Hyde.
I grunden handlar det om känslomässig ensamhet. Självförtroende har jag i massor. Det finns inte en enda expert som jag inte ifrågasätter, ingen sanning som jag inte nagelfarit. Lagar och regler följer jag bara om det finns väl underbyggd logik bakom. Hög moral men inte laglydig.
När jag bestämmer mig för att dricka mig berusad har jag kommit på att det inte bara är för att stilla hjärnan utan även en protesthandling. Jag vill inte längre följa spelreglerna. Jag drar till min egen värld. Tanken som ofta dyker upp innan är. "Skit i allt!"
Då blir jag Mr Hyde.
Det händer att Mr Hyde dyker upp lite då och då, även i nykterheten. Som om det är för jobbigt att anpassa sig till gängse normer. En del av mig är alltid lite Mr Hyde. Kör alltid för fort, klär mig som jag vill, skiter i konventioner, har en ständig impuls att provocera, en tonåring med tantmask...den delen gillar jag faktiskt.
Det värsta är att jag inte litar på mig själv. Det går så fort ibland och precis som Ikaros skriver, logiken kan vara hur förnuftig som helst men i fel riktning. Jag kan göra återfallet till ett projekt som ska fullföljas med samma målmedvetenhet som har tagit mig till pallplaceringar i nationella och internationella tävlingar. VM i spritkonsumtion...
Helst med små finesser som att blanda in lite läkemedel för extra kickar eller lura abstinens och baksmälla genom att studera biokemiska processer. Hittade till exempel ett sätt att kunna dricka på antabus. Skriver inte hur, vore kontraproduktivt i det här forumet.
Jävla konstigt att man inte använder den uppfinningsförmågan till något mer konstruktivt, kan tyckas.