Senaste kommentarerna i forumet

Vilken styrka att göra det valet :)
Något säger mig att din syster kanske inte mår så bra, men hon äger ju själv ansvaret för sin hälsa.
Låter som en härlig gårdagskväll!

Allt är bra och jag mår bättre än nånsin, men jag avstod faktiskt från en middag med släkten som jag var bjuden till igår. Ett släktkalas på restaurang. Jag har verkligen våndats i flera veckor över denna middag. Varför? Ja, inte för att det skulle finnas alkohol där. Det fixar jag. Problemet för mig är att ett par av mina familjemedlemmar var närvarande och hjälpte mig vid min sista fylleeskapad som skedde i somras. En av dessa, min syster, är den som bjudit in till middagen. Vi träffas inte så ofta, och har egentligen inte jättemycket kontakt överhuvudtaget. Hon är verkligen världens snällaste syster, men redan INNAN incidenten i somras och långt innan jag fick problem med alkohol har jag känt mig i underläge gentemot henne. (Något jag försöker bearbeta och förstå.) Efter händelsen i somras, då hon fick hjälpa mig när jag var längst ner på botten och hon blev varse mitt komplicerade förhållande till alkohol, så orkar jag inte med hennes kletiga empati. Elakt kanske, hon vill ju väl, men jag vill verkligen inte bli behandlad som ett litet barn (jag är dessutom storasyster!), jag hatar hennes beskäftiga medlidande/förståelse. I andra sammanhang betraktas jag som högst kompetent och mina åsikter värderas högt. Jag har en hög chefsbefattning och är framgångsrik i mitt yrke. Men tillsammans med min syster så känner jag mig alltid underlägsen. Alltid. Jag kunde helt enkelt inte få mig till att gå på den här familjemiddagen, tvingas känna hennes medlidsamhet blandad med vaksamhet. Och är det något jag försöker främja i mitt numera vita liv så är det att bara göra saker som jag själv vill och som jag känner att jag mår bra av. Och igår mådde jag definitivt bättre av att vara hemma och ta det lugnt tillsammans med hund och son istället.

Låter bra det där. Skulle nog heller inte vilja släppa en sådan klok kontakt. Skönt att några verkar få gott stöd. Och delmål 1, det tycker jag känns som en rätt lagom konsumtion. Lycka till!

Ni har så bra tankar!!! Hinner inte riktigt fundera på dem nu, men ska ta och läsa om dem senare nån dag. Min man har ju tagit det lugnt over ett år nu. Men det ni skriver om är vad jag kämpar med. Ännu och länge.

Jag är dessutom inte så modig, men ibland tvingad att vara modig pga omständigheter och ibland modig enligt andra, för att jag valt att göra på eget sätt. Men jag jobbar nu med att få vara svag och mesig då det känns så och modig på mina egna konstiga små sätt för att jag vill, inte för att andra vill.
Men svårt är det. Som mamma, dotter, hustru, arbetstagare, att koppla loss och vara jag. Speciellt då mycket jag gillar är på tyngdpunkten "jag vill göra det tillsammans med nån som vill göra det med mej".

Tråkigt att du inte hört nåt men självklart kan du höra av dig igen till dom!

Jag surnade till o gick o la mig med sonen....vid 07!!! Det känns så tragiskt en lördagkväll, men sa verkligen att snälla låt oss ha en filmkväll du o jag. Men märktes så tydligt på honom att idag va hans hjärna inställd på att bli full så jag sket i allt o har ingen ro i kroppen att sitta där själv o se hur lampan lyser i garaget när man kollar film så!

Nä, denna trötthet är total.....undrar verkligen också hur länge man orkar

Hur går det för dig Muminmamman? Tänkte på dig idag, kanske du bara inte orkat skriva på ett tag? Hoppas du haft en bra lördag idag i alla fall!

Inget svar alls om huset, gnistan falnar :( Körde dock förbi där idag och det fanns fotspår i snön till huset så nån verkar ha varit dit, har aldrig sett spår där förut så jag kan väl hoppas ägaren går dit och tillrättalägger och vänjer sig vid tanken att sälja. Kommer nog inte kunna låta bli att höra av mig till dem igen nästa vecka, hoppas dom inte misstycker.

Ja detdär garaget. Mannen här måste också ut till garaget ett antal vändor medan jag försökte prata med honom men han blev inte full. Min irritationsnivå stiger också med varje klick i dörren på väg till garaget. Han säger inte nåt men försökte vara inställsam idag med att handla och fixa middag. Kanske hans sätt att visa han hört vad jag sa men skulle önska han kunde uttrycka nåt också.

Åkte med barnen till badet på eftermiddagen för att skingra tankarna för en stund, men var dessvärre mest irriterad på dom stackrarna som bara försökte ha lite kul. Jag är fysiskt helt slut idag, känns som kroppen laddade ur rejält i morse. Jag är orolig hur jag ska klara att vara på jobbet igen på måndag, alla förväntar sig man är pigg och utvilad efter lite ledigt men jag är nästan ännu tröttare än innan.

Hoppas du får en lugn kväll nu trots allt spring i garaget!

Bra, nu räcker det.

Hej! Vad roligt att hitta din egen tråd här i forumet. Och vad glad jag är att du verkar må bra och fortsätter på din vita utstakade väg! Bra jobbat! Nu kör vi vidare med ytterligare en vit helg att lägga till handlingarna! :) Kram på dig! /M

Ja min väninna har mycket riktigt ett matmissbruk bakom sig.

Det där att barnen inget märker, det skulle jag nog inte vara så tvärsäker på...

Jaså, är det så man resonerar, intressant.

Gällande GBP-op o alkohol så säger de att d är lätt att byta sitt matmissbruk mot T.ex alkoholmissbruk. Men d beror också på hur vanorna såg ut sedan innan....själv är jag GBP-opad o dricker inte alls längre, dock har mkt med min egen alkoholist o göra här hemma men också för att man blir jättegulligt av ingenting efter opn o d är löskigt

Hur gick d med huset? Fick du tillbaka nåt meddelande?

Usch, dagen började inte bra för dig låter det som...hur har han varit idag?

Här började dagen bra men avslutas med sjukt många besök till garaget o d kryper i kroppen på mig av frustration! Jag märker själv hur jag förtvivlat ger honom småpikar hela tiden. Jag är trött, frustrerad, arg o ledsen över allt det här medan han, står i d där jvla garaget o dricker öl o röker n cigarett för sjuttielfte gången sen vi kom hem för typ 3 timmar sen!

Börjar ny sund period på riktigt.
Ser sliten ut igen. Väljer liv, sundhet, mental närvaro och alla fördelar avhållsamhet innebär nu.

Ikväll är redan förstört. Måste notera hur sjukt det är att behovet att bedöva känns som det växer tills man somnar. Men somnar är fel ord, slocknar medvetslös är mer nära en korrekt beskrivning. Söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag sen vänder det vet jag ju enligt tidigare mönster. Hjälper med dagboken här för att kartlägga.

Efter träningen i dag mår jag som en nyponros. Mörkret från i går har skingrats. Tänker på hur många gånger jag fallit för en tillfällig nedgång i humöret. Tagit till alkoholen som enbart lägger sten på börda.
Ikaros

...ska tillägga att det pågått i 9 år, mer eller mindre utan förändring. Måste ju vara extremt ohälsosamt. Och nog påverkar det livet trots det sköts "snyggt"... ofta seg och passiv. Händer liksom INGET förutom vardagarulliansen.

Inser att jag inte längre har några ångestrelaterade tankar kring alkohol. Inget "längtande" och inget att jag missar något om jag inte dricker. Var ut och åt för någon dag sedan på resturang. Fick in en öl till maten och drack la häften, kände att alkoholen påverkade huvudet väldigt fort. Tyckte inte om det. Tyckte Inte om det alls faktiskt. Har inga nämnvärda tankar kring cigaretterna heller.
Så jag lever vidare, utan gifter i min kropp :)

Fick mig en uppenbarelse i morse; vilket var att min identitet på mitt jobb är nu en frisk ickerökande, nyexad, gift kvinna med en hund, och som tränar regelbundet. Jag utstrålar trygghet och glädje.
Den identiteten är något jag kommer hålla hårt vid. Den identiteten är tamefan jag.
Vilket är helt sjukt om man bara tänker tillbaka på vart jag började för några år sedan. Ingenting är omöjligt, hur kylsigt det än låter så är det sant.

Du är huvudpersonen i ditt liv, och jag i mitt. Jag tar ansvar nu, jag är ingen vante som slängs med. Handlingar har alltid konsekvenser och du bestämmer dina handlingar, så enkelt är det (fasten det kan vara skitsvårt, jag vet. Men du och jag är inget offer för livet).

Puss på er!!❤️

Min man och jag har årsdag idag och det dök upp lite bilder på fb på när vi firat den här dagen förr om åren med hotellvistelser och restaurangbesök. Känns trist att tänka på att många av gångerna slutade med för mkt alkohol. Kvällarna har alltid börjat trevligt och mysigt men på slutet spårat ur och jag har oftast varit den som haft svårast att sluta dricka. Känns så sorgligt att tänka på. Man vill fira något på ett fint sätt men så väldigt minnesvärt blir det knappast med minnesluckor. Usch. Men förra året var vi på spa och då hade vi verkligen bestämt att inte upprepa tidigare misstag och vi lyckades. Vi drack vin till maten men sen blev det läggdags. Och nu i år "firade" vi hemmavid med nya katterna och det var lugnt och skönt. Jag vill aldrig mer ha en alkoholindränkt årsdag med min fine man. Och helst aldrig mer någon minneslucka heller. Tänkte nyss på att om jag lyckas undvika minnesluckedrickande i år så kan det bli första året på kanske 20 år som jag inte dricker på tok för mycket. Ja kära nån så mycket tankar. Jag ska fortsätta ta hand om mig och det sköra livet.

Vad jag känner igen mig.
Jag kan bara råda dig till att ta emot all hjälp du kan få.

Själv har jag behövt både vänner,"riktig" terapi och även alanonmöte.

Detta för att mitt medberoende sitter i mig och inte i mitt drickande ex.

Han dricker fortfarande och det är inte längre problemet för mig.

Det är istället att trots att jag förstått vikten av ett eget liv och ett eget jag så har det känts så fjuttigt.

Mitt eget liv med mina egna behov har varit så undantryckta så länge.
Jag har haft andra identiteter,som egen företagare,mamma vän osv. Men de är ju kopplade till andra personer än jag själv. Och i de relationerna har jag alltid kunnat hitta stråk där jag fått användning av min medberoendeperso lighet.

Så nu när jag är helt ensam,mina barn flyttat ut osv så för jag varje dag en mindre eller större kamp med mig själv för att inte halka ned i samma hjulspår igen.

Lycka till med allt och det allra sista som jag lärt mig är att våga stanna i de jobbiga känslorna. Men välja att vara passiv och inte agera på kontrollbehovet. Fruktansvärt svårt. Men ofta lyckas jag och känslan när man ridit av kontrollmaran en timme eller flera dagar utan att ge efter är härlig. Man får då sin belöning. Den sk sinnesro. Den bor i början där bara enstaka ögonblick för att direkt efteråt fyllas på med det gamla vanliga tramset. Men allteftersom stannar ron längre stunder för att till Slut kunna finnas där hela dagar.

Du kommer att klara det. Du ser klart att ditt beteende inte hjälper dig och att du i te Heller har kontroll på det. Du har troligen kommit till första steget i alanonmöte 12 steg.

Du har insett att du har tappat kontrollen över ditt eget liv, alkoholen och alkoholisten.

Så även om det inte känns så,så är det egentligen något bra du just nu befinner dig i.☺

Träffade psykologen igen, efter 3 månader, för 2 veckor sedan.....-vilket kändes jättebra! Var ju lite spänd innan, för jag tyckte att det hade gått så lång tid. Tid som har gått bra, och har varit nykter. Ja nykter förutom ett kort återfall i januari. En dag. Jag berättade självklart om detta - och fick mer eller mindre beröm. Eh? Jo! Hon sa: Jättebra - vad du har lärt dig. Jag bröt återfallet, det blev inte flera dagar, jag kunde avsluta själv med vilja och bestämdhet. För det fick jag beröm, mer eller mindre. Hon fick mig att titta bakåt och tänka på vad som hänt sedan i somras. Det bra som har hänt - att jag inte har tagit mig igenom någonting med hjälp av alkohol - förutom i januari då. Det som jag såg som en rejäl plump i protokollet bröt hon ner till någonting positivt. Konstig känsla - men jag upplevde att hon har ju rätt......

Sen sade jag att jag inte ville att hon skall lämna mig just nu - utan finnas kvar. Jag vet ju att våren, som jag inte gillar, är en tidpunkt när jag är svag, historiskt sätt. Vi skall fortsätta att ses. Så skönt. Vi gjorde en ny vårdplan för att fortsatt kunna träffas. Mål: Hitta ett kontrollerat drickande! Delmål: 1,konsumtion 2-3 enheter aldrig oftare än en gång/vecka, 2: aldrig dricka ensam utan alltid i socialt sammanhang.

Fick en kopia på det! Det är på pränt. Mitt mål är nu alltså att hitta ett kontrollerat drickande - vilket jag har nu. Verkligen. Gäller bara att fortsätta kämpa med det målet - återstår att se om det kommer att bli så. Det låter så bra, så självklart. Vill verkligen att det skall få bli min verklighet - på riktigt!!!!!!

Läser vidare här - och skriver nåt inlägg då o då. Kämpa vidare alla vänner - idag är det lördag o i morgon så kan det bli en söndag utan fylla eller bakfylla - det kan det faktiskt.......:-)

Igår var jag på en intervju för ett jobb som kändes väldigt bra och på hemväg blev jag sugen på folköl av alla drycker. Jag gillar vitt vin bäst men kan ta en öl ibland. Inte haft vitvinssug på över en månad. Så kom jag hem, glad och ölsugen. Skulle ha köpt nåt gott a-fritt när jag ändå var och handlade men det glömde jag ju. Och ingen folköl hemma, bara starköl på flaska. Frågade min man om han ville dela en 33 cl öl med mig till maten så vi delade. Det smakade inte så gott som jag trott. Sen blev det inget mer. Nu ska jag göra mig i ordning för fest och är lite ölsugen igen men har hällt upp ett glas kall och läskande flädersaft åt mej. Det känns lite trist att vara nykter på fest men samtidigt är jag helt inställd på att vara fräsch imorrn. Har planerat att laga långkok på högrev och kanske gå och träna. Nyårsaftons dikeskörning finns starkt i minnet fortfarande. Så önska mej lycka till ikväll :-)

38:nde timman avklarad. Jag börjar känna små friskhetstecken även om det är långt kvar. Ångesten pendlar en hel del och som tur är har jag kunnat ringa och prata med en massa. Vår lille son är hos mormor några dagar nu och både jag och min hustru har försökt ringa och prata med han under dagen.
Han ville inte prata med nån av oss för att vi är dumma mot varandra. Det skall man inte vara. Lille stackaren. Så klokt tänkt.
Det är nu skulden och skammen sätter in och jag ångrar djupt vad som gjorts för att det skulle bli såhär. Men jag måste inte sitta och älta en massa som jag ändå inte kan ändra på. Jag kan bara bli en bättre version av vad jag var för 38 timmar sen.
Och det tänker jag bli.

Vad skönt att höra att du mår bra, det glädjer mig.
Just nu flyter det mesta på för min del, suget fladdrar förbi ibland men försvinner ganska fort. Känner inte att det är så svårt att avstå. Vet ju dock att jag styrs av plötsliga impulser , de är då jag måste hitta verktyg som får mig på andra tankar.

Har satt upp tydliga mål under våren. Vill hitta formen och få tillbaka kondisen.. Startar med små delmål. Känner att jag måste flytta fokus men aldrig glömma varför jag inte bör dricka a. Snart 3 v nykter :))
Kram alla forumvänner

Så sant jag behöver landa i lugn och ro i allt det som hänt - men då helst utan bitterhet eller hat. Förlåtelse inte är lätt, men jag vet att nödvändigt för att frigöra mig själv. För jag vill inte bli bitter över allt som hänt - alla gånger som jag har blivit sviken är det enda jag i så fall kommer bära med mig.
Jag vill börja min förändring utan att hålla kvar vid bitterhet eller hat mot den man som jag levt ett långt liv med, dels för mina barn skull och framförallt mot mig själv. Tiden läker alla sår heter det - Tack för att ni finns !