Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du har det okej! Skriv gärna och berätta. Du är saknad! / mt

Nu lider jag med dig. Jag tror mig också ha en förståelse för vad du känner. Önskar jag kunde lyfta av dig skuld och säga att visst finns både förlåtelse och försoning. Det som varit kan inte göras ogjort eller annorlunda men hela framtiden finns kvar! Nu önskar jag än mer att du skulle hitta och ha modet att gå till Alanon och börja med 12-stegen. Där finns en väg att ta sig igenom det du beskriver och lider i nu. Både att gå igenom vad jag felat och brustit i men också gottgörelse. Att göra sig fri! Du har kämpat så och gjort vad du orkat och förmått. Bättre än så kan en inte.
Käraste hälsningar och stora kramen <3 / mt

För vad jag har gjort mina barn genom att inte göra någonting!! Vet inte hur jag på nåt sätt ska kunna göra något åt det jag borde gjort men som jag har varit för svag för att göra. Det är så tungt att veta att om jag hade agerat på ett annat sätt så hade så mycket varit annorlunda idag. Hur går man vidare? Just nu när jag tänker på allt så blir det så mörkt! Vad har jag gjort!! Varför gjorde jag som jag gjorde? Jag har inga svar! Vad är jag för mamma som lät mina barn växa upp på det sätt de gjorde? Varför?
Det finns ingen förlåtelse för det!
Önskar det hade gått att spola tillbaka tiden o göra rätt!

Hej AlkoD..
Tack för ditt senaste inlägg. Nästan otäckt hur mycket som stämmer med min alkoholism.

Ditt intellekt är lysande i alla inlägg jag läst. Du är absolut inte beskäftig snarare tror jag att du inte inser vilken betydelse du har för andra här på forumet. Mig själv inräknat. Som du själv skriver är dina tankar klara, rediga och logiska när du är inne på det nyktra spåret.

Jag förstår utifrån mig själv att din logik ibland inte hinner med känslan och då blir det farligt.
Sedan är det kanske också på det sättet att din hjärna i bland lyckas övertala dig själv med snedvriden logik. Åtminstone är det så med mig. Känslan och viljan är då inställda på att dricka.

Viljan har ett Janusansikte. Dels kan den bidra till att man klarar att prestera och att avhålla sig från alkohol och dels kan den inriktas på att man bör bryta mot normerna och den trista logiken och i stället leva ut. Och då kan alkoholen stå mycket nära. Och har man väl börjat är det lika bra att visa vem man DÅ tycker att man innerst inne är. En suput som är bra på att manipulera andra. Sedan är inte steget långt till självmordstankar. När det varit som mörkast har jag funnit tröst i sådana.

Ja, det var mina tankar efter att ha läst ditt inlägg. OCH du är för mig (och säkert för många andra också) en viktig person. Jag hoppas att du kan tycka om dig själv också.

vänligen
Ikaros

Det var innan jag flyttade ihop med honom som jag var nykter. Hur kunde jag vara så blåst att jag trodde det skulle funka?
Varit ute hos mina hästar nu. Skönt med lite luft. Och jag älskar dom!

Hej Thomas67
Sänder Dig mitt stöd i ett klokt beslut.
vänligen
Ikaros

Hej Taesa.
Håller helt med Rosen. En nykter period kan aldrig vara bortkastad, Det är när man dricker som man säger nej till livet.
vänligen
Ikaros

en väldigt bra studie om dopaminreceptorer:
"Eventually, after three weeks of alcohol abstinence, the number of transporter and receptor sites decreased. This change meant that there was less dopamine available to bind to the receptor sites and more left unused. This created a hyper dopaminergic state, or one where the dopamine levels are higher than normal. But while having more dopamine may sound like a good thing, according to the study both hypo and hyper dopaminergic states put abstinent drinkers at risk of relapse."
http://www.medicaldaily.com/alcohol-addiction-dopamine-levels-376577
Hela artikeln är värd att läsa.

Förut har jag aldrig givit mig själv en chans. Jag babblade om måttligt dirkande, social dirkande, att jag gillar vin, gillar smaken, att livet är så pissigt att det är lika bra att lindra med alkohol, varför kan andra och inte jag osv... Min hjärna hade ingen chans under sista 10 år att återhämta sig och att återuppbygga sig. Jag hade ingen chans att kunna känna glädjen.
Egentligen... hur kunde jag säga att det inte finns någonting roligare än att dricka? Ok, jag kunde det, enligt artikeln är det lätt att förklara varför.

Kinna: för mig fungerade inte att säga "en dag i taget", "jag ta en månad" eller "en vit vecka". För mig fungerar det bara att inse, att vin är shit, förstör min kropp och hjärna, gör mig olycklig och jag är inte kapabel att dricka det. Jag vill vara nykter resten av mitt liv, jag vill inte dricka ens ett glas champagne för att det väcker suget.
Jag är sjuk i alkoholism och det är inte bra att dricka när man är sjuk ;)
En av mina väldigt bra vänner skrev till mig: Rabbitgirl, du har det ibland väldigt tufft i livet, men inget, inget, kan rättfärdiga det att du dricker för att du skadar dig själv. Jag kommer alltid att finnas och stötta dig". Då slutade jag.
Första steg var mycket vingliga och osäkra, du vet, att ändra rutiner, helgerna var så klart svåraste, jag bet ihop och hade inget hopp att det blir bättre.
Idag kan jag säga att livet är 1000 gånger enklare än förut.

Juste, om det gäller undersökningar, jag gjorde dem utomlands :) Bor i en liten stad, ville inte dra uppmärksamheten till mig, ha ha. Levervärden i somras låg väldigt högt, GT var över gränsen. Men i december, efter bara en månads icke drickande var det redan på väldigt ok nivån. Min lever gav mig en chans till. Tack levern.
Men så klart har jag andra hälsoproblem, det brukar vara så att när man slutar dricka dyker allt konstigt upp för att man blir uppmärksam och bedövar inte, tänker klokt och behöver inte fokusera på bakfyllan. Jag upptäckte extremt hög blodtryck, med tanke på min hälsosamma livsstil och BMI på 19,3 är det svårt att förklara. Jag ska på utredning. Antagligen har det inte så mycket med alkohol att göra, men det blir så himla skönt att kunna säga: sedan 3 månader dricker jag ingenting när de frågar. Hoppas att de frågar ;)

Bra jobbat snöspsrven!
Vad skönt att berätta för en kompis! Nu tar vi en dag i taget så fixar vi det här!

Tackar för omtanken. Jag blev stressad av allt runtomkring och så då abstinensen. Kände att jag måste komma iväg nånstans där jag kan landa.
Min hustru kör mig nu till ett behandlingshem så jag kan få vara där och landa i allt nån vecka. Det känns skönt och den värsta stressen la sig ganska omgående. Kommer inte kunna kommunicera mer ikväll men jag kommer tillbaka med ett bättre mående om ett tag.
Stort tack för all omtanke och råd här. Jag uppskattar det oerhört mycket och ta hand om varandra och avstå alkoholen.
Kramar från Thomas

Ja noterar att det börjar skakigt. Tror faktiskt abstinens är värre denna gång. Bara ta en stund i taget.

Håller med. Du måste söka vård.

Hej forumvänner !
Vad härligt det låter med söndagspromenad. Själv tillbringas hela dagen i bil på väg söderut efter en skön vecka på skidor. Nykter och närvarande.
Låter som om vi kommer från samma stad Elias, eller åtminstone i närheten. Sundets pärla ;)
Fortsatt fin och nykter söndag önskar jag er alla.
Kram

En så lång tids nykterhet som du haft kan aldrig vara bortkastad.
Du vet ju hur man lever nykter. Återfall är ju en del av den beroendesjukdom som många här delar. Du får förlåta dig själv och kämpa vidare.
Bra att du har antabus som kan ta dig förbi blindskären i början.
Jag skulle ha väldigt svårt att klara längre tids nykterhet om min man också hade problem.
Beundransvärt!

...dig själv i allt detta. Du har varit med om mycket och det sätter sina spår. Har du någon hjälp, någon att prata med? Det är svårt att fatta beslut som påverkar andra och när det finns känslor med. Ta vara på dig och mycket styrka!!!

...märker mycket mer än vad man tror och de tar skada, på ett eller annat sätt. Hur gärna vi än vill skydda dem kan vi inte det, att deras pappa är missbrukare är klart och det tar barnen skada av och de påverkas också av vårt beteende. Långt i efterhand ser jag hur jag själv hjälpt till att skapa ett kaos. Vi gör det alla på olika vis och av kärlek till barnen och kanske också till mannen med missbruket, men det blir alltid fel.

Barnen ser och märker att något är fel, kanske sätter de inte det samman bed alkohol, för det ligger utanför deras referensramar men de märker att pappa blir förändrad, kanske tror de att det är något de gjort. Prata med dem vid lämpligt tillfälle, fråga och lyssna. Barnen tror kanske precis som du att ingen annan märker det konstiga som pågår...

Kanske en dum fråga, men du skriver inget om det, har du pratat med honom om detta, jag menar då på ett nyanserat sätt, att du är orolig, att barnen inte mår bra av detta, utan att anklaga. Kan han tänka sig att sluta? Kan han tänka sig att ni gemensamt pratar med någon, familjerådgivningen kan vara en neutral plats att börja på, då blir inte det omedelbara fokus på hans drickande.

Hur du än väljer kommer barnen, i olika perioder, att tycka att du gör fel. Lämnar du honom så kommer de naturligtvis att sakna sin pappa, men det är upp till honom att visa att han bryr sig om sina barn. Stannar du så kommer barnen som äldre kanske att tycka att du gjorde fel som stannade och lät dem växa upp i ett missbrukshem... Det är omöjligt att fatta "rätt" beslut, mina barn är i tonåren och tycker allt som oftast att jag är taskig mot deras pappa om jag säger att jag inte släpper in honom i mitt hem om han är påverkad (skilda sedan många år, barnen bor bara hos mig och träffar knappt sin pappa idag). Barnen älskar sin pappa även om han missbrukar, missköter kontakt mm. Barn tar lätt den svagare i försvar (missbrukaren).

Har du funderat på om han är nykter när han kör bil? Du beskriver att han druckit då han varit själv med barnen, hur kommer detta att påverka dig, barnen och ditt liv? Lever du det liv du vill leva och känner du dig trygg?

Mycket styrka!!!

Det är ju dessutom söndag så "butiken" är stängd. Jag åkte ju till beroendemottagningen och där skrev de ut en medicin som heter Campral. Denna ska minska suget och om du dricker ska du inte få den där lyckokänslan som gör att man vill dricka mer. Tror de kan skriva ut den på vårdcentralen också om du skulle vilja prova. Jag tänker ge det en chans, har inte känt så mycket än då så vi får se.

Det var jättebra jobbat att ge bort vinet! Nu kämpar vi på!!

vill jag skicka till dig! Ta kontakt med någon som kan hjälpa dig med bearbetningen. Kan du sätta dig i säkerhet nu, du skrev att du skulle flytta om några veckor, det är länge!

Du är en kapabel kvinna som kommer att kunna skapa dig ett mycket bättre liv, även om det tar tid så kommer du att må bättre men först måste du vara säker och läka dina sår!

Kram Alice

Äntligen har jag vågat berätta för någon. Min bästa väninna har varit här och jag har grinat och berättat. Hon har anat..Man tror att det inte märks men det gör det såklart.. Det känns så skönt att få det ur sig att jag inte klarar stå emot om de finns vin hemma. Hon fick de tre flaskor jag hade hemma och det var också en befrielse. Vet att det nog kan bli tufft och att suget kommer men jag ska klara det med hjälp av henne och de härinne på forumet. <3

Efter helgen och storbråk med sambon på fyllan gör jag ett nytt försök. Ångesten är överjävlig just nu, klarar inte att hantera den. Tips? Ska försöka ta mig ut kanske, få lite frisk luft.
Det bli antabus till frukost imorgon, törs inte ta än. Har varit hos doktorn och vet att levern är ok. Däremot så hade jag duktigt förhöjda värden på proverna som visar alkoholintaget under tid. Lite järnbrist och d-vitaminbrist också. Men inget värre vilket jag är tacksam för.
Hur fan har jag kunnat göra såhär mot mig själv? Och varför? Jag bara kastade bort 1,5 års nykterhet och satte mig direkt i skiten igen. Fan!
Just nu känner jag noll respekt för mig själv. Absolut noll. Men en liten stund i taget, ett andetag i taget ibland. Ska klara den här dan! Jag ska!!!

Jag hänger gärna med på resan! Känner mig färdig med alkoholen! Mitt råd till dig snösparven är att hälla ut skiten direkt! När det finns där så hänger sig hjärnan kvar i tanken att det finns där om du skulle ångra dig!
Ångesten som kommer efteråt är tre gånger värre än det man försöker dämpa!
Nu tar vi en dag i taget och peppar varandra! Faller vi hjälps vi åt att resa oss

Hej Thomas67
Känner med dig.
OM det inte börjar ge sig tycker jag du bör söka vård. Ett eventuellt delirium kan vara livshotande.
Vänligen
Ikaros

58.5 timmar och nu möter jag den värsta ångesten. Idag har ångesten slagit till med full kraft. Jag vill bara känna lugn och ro. Kände det igår kväll. Men idag är allt panik. Jag har skakningar och kan inte koppla av en minut. Försöker göra saker men mår konstant dåligt och känner mig stressad över allt.

All pepp och lyckosparkar till dig idag!!! Du kommer fixa det! Jag tänkte ta mig ut och gå en långpromenad och hoppas att detta hjälper att skingra tankar och lätta på ångest!
Kram

Hur gick det? Blev det cola? Kram